The unknown future

Vet ni vad som har börjat skrämma mej och som smyger på närmare och närmare? Framtiden. Vad händer i september när mitt sommarjobb tar slut? Vart kommer jag flytta och bo? Vad kommer jag göra? Fast svaret på det kommer lätt bara jag får svar på den största frågan - VAD VILL JAG? Alltså helt seriöst, vad vill jag? I tusen år har jag haft känslan "jag ska bort, jag ska resa, jag ska se, jag ska uppleva" och den har inte gått att få bort på andra vis än att just do it, men helt helt ärligt är den nedsatt riktigt mycket efter förra resan. Jag trodde aldrig det skulle hända att jag fick den "jag är rätt klar" känslan, och jag trodde den bara var tillfällig men den har suttit i rätt länge nu. Och DET skrämmer mig. Vadå klar? Jag har sett 2% av världen, jag har upplevt mycket men inte allt, jag är ju bara 24 år hallå? Omg det skrämmer mej ju.. Så vad händer i höst? Efter dehär nästa 10 jobb dagarna har jag bara 2x14 dagar ledigt och 3x14 dagar jobb tills sommaren är över och jag står tom utan något. Alltså helt utan något eller någon som håller mej tillbaka för vad än jag vill - MEN VAD VILL JAG? 
 
 
Jag har också tänkt mycket över dethär med pengar. Jag frågade en vän vad han skulle göra om han fick en miljon, hur skulle hans liv förändras och skulle det göra honom lyckligare? Jag ställde samma fråga till mej själv och gissa hur förvånad jag själv är när jag kom att tänka att jag skulle inte förändra på något hur jag har det just nu. Inget. Inte ens säga upp jobbet eller köpa en bil eller något materiellt till mej själv. Det tror jag inte många faktiskt skulle säga, de flesta skulle säga att de vill ut och resa, skaffa hus osv osv (vilket jag själv absolut inte ser som "penga" orsaker utan bara handlar om mod och rätt tidpunkt,  iaf för mej). Och jag tror dethär säger rätt mycket om hur lycklig jag är med mitt liv just nu, men det skrämmer mej också jag inte har några drömmar eller mål med vad jag vill uppnå och göra.

A Wish or just Random?

 Jag har ju snackat tidigare om att man får allt man
önskar sig här i världen, var bara försiktig
med vad du önskar.
 
Dagens exempel får vi här. Bara för ett par dagar sen satt jag och kikade igenom en Lonely Planet rese guide över Skandinavien. Kollade in lite nice nya ställen att upptäcka i Finland osv. Men fastnade för ett ställe, Nordkap högst uppe i Norge. Vart man lätt kunde köra med bil från Finland också. Så japp, det blev fast spikat i mitt huvud - Pessi ska till Nordkap. Och något sällskap ska hon också få med lurar att följa med. I mitt huvud ska Pessi till Nordkap redan om 2 veckor, men okej nej det är orealistiskt att stress göra det när jag kommer till Finland nästa gång.
 
 
Aaaaanyway. Idag på jobbet snackade jag med en helt random gäst, en medelålders kille från typ Polen eller något som själv seglat på stora kryssningsfartyg osv. tidigare och var på väg nu till Norge för ett annat arbete han gör. Vi har väl 2000 gäster om dagen och det är inte så väldigt ofta jag dyker in i en diskussion med någon. Jag små pratar, frågar om han varit till Norge förr och blabla, och så säger han att han varit till Nordkap. Jag bara omgomg I so wanna go there o han säger att han vill verkligen dit igen för det e helt otroligt där pluss han vill stå vid Finland-Ryssland skylten som finns där. Aha hej där fick jag plötsligt sällskap, till ett helt random ställe jag aldrig tänkt på innan ett par dagar tidigare, aldrig hört någon varit till eller pratat om tidigare. Det är bara inte random dethär.
 
Han gav mej sitt visitkort och sa jag ska bara maila honom om jag har lust att göra Nordkap resan tillsammans. Hej hallå. Chansen är given, om jag tar den eller inte är en annan fråga.
 
Pluss roligt fakta. Ett par dagar sen satt jag ju flera timmar i Köpenhamns tågstation och tittade på människor. Jag såg två olika nomader vid olika tillfällen komma där igenom med sina liv, aka stora backpacks på ryggen, och på sidan av sig en följeslagare, aka hund. Såna som reser land och rike och upplever allt tillsammans med sin bästa vän. I andras ögon kanske de ser ut som luffare, konstiga, utstötta eller liknande men i mina ögon ser jag bara styrka och coolisar. Sån tänkte jag att jag nog blir någon tid av mitt liv. Han random mannen på båten var precis en sån. Han hade rest ensam tillsammans med sin hund, bland annat NordKap. Hans hund var faktiskt nere i bilen under krtmyssningen idag, och jag följde också ner med honom till den för att ge den stora bruna glada labradoren vatten.
 
Just saying, dethär är fan inte bara random.
Det är inte det.

Wednesday

Idag är det onsdag och vet ni vad onsdag betyder? Back to wooooork! Dehär senaste 2 lediga veckorna känns som varit för månader. Har ju varit igång med något hela tiden och har faktiskt bara haft 3 dagar lugn och ro hemma i Aalborg. Haha seriöst, känns som jag glömt hur man jobbar helt men är så ready to get back to it och bara vara i arbets-mode i 2 veckor.
 
 
Och vet ni vad som händer nästa gång jag har ledigt? Home sweet home I am coming for you, Jakobstad vi ses snart!

The Playslist

 
 
 Medina - For Alltid Re3hab KSHMR - Karate W&W - Rave after Rave 
Jokeren feat. Pauline - Kun os To Falix Jaehn - Ain't Nobody Loves me Better
Deorro - Yee Don Diablo - Knight Time Dimitri Vegas & Like Mike - Find Tomorrow
Blasterjaxx - Echo

Honestly, Why?

 En anledning till att bloggen lämnat till sidan så mycket på den senaste tiden (typ mer än någonsin på 5-6 år?) är ju för att jag flängit och farit en del, har jobbet osv. Men jag hade tydligen stigit på en känslo berg och dalbana jag inte riktigt räknat med eller såg komma. Plötsligt satt jag bara där, fast spänd och på väg in i resan.
 
 
Och om man kommer på halvvägs in i berg och dalbanans svängar att aja det här var inget för mej, hur hamnade jag här, dålig ide, låt oss kliva av här och nu, sååå går det ju inte riktigt att bara lyssna på Nike och just do it.. Man kan kanske stänga ögonen lite, tänka på något annat och ignorera vad som egentligen händer och man känner.. Bara för någon sekund inbilla sig man inte alls sitter där. Men i grund och botten får man snällt bara sitta där tills resan är över. Eller så gör man som jag gjort - tydligen dragit med mej popcorn, hot dogs, sockervadd och soda med på resan, käkat det under berg och dalbanans lugna del och tänkt äh what the hell låt oss leka lite med risken att man kan må extra dåligt plötsligt om det blir dåligt längre fram, men varför inte bara göra det nu för att jag kan. Yolo, fuel to the fire wohooooo!! Sen när man lägger märke till det blir lite vildare, man känner att okej nu räcker det helt säkert med popcorns ätandet, man mår kanske inte det bästa just nu, men man fortsätter endå bara för att det är där vid en och det bara smakar så gott. Men kanske inte känns så bra. Okej bara en hotdog till, jag vet jag inte borde, men det e gott! Eh näe, man mår precis som man förtjänar när man inte tänker innebörden av framtiden. Nu är jag där någonstans i mitten av berg och dalbananan, ner spydd, gråtande och sur på mig själv som ställt till det för mig själv, med önskan om att den snart tar slut men med acepterandet över att jag bara nu får bita ihop, blunda lite, och ta mina konsekvenser. Bara för att jag tyckte dedär jävla popcornen och hotdoggen var så god där och då. Det värsta med det hela är ju bara inte det, det är ju att jag drog med mig folk jag älskar på dethär. Och dem tvingade jag också att äta under resan och fick att må så som jag mår. Det är det som får mej att må värst, att jag också ville dela det goda med dem (hallå popcorn är gott, ääääät och njut nu, skit i reasten av resan) men i slut ändan bara fick att må dåligt.
 
 
Iaf har jag lärt mej det räcker med sockervadd
och soda för resten av svängarna. Nu vill jag bara
stiga av så fort den är färdig. Och förklara till mina
passasgerare jag bara ville väl.. Åååh alltså,
känslobergochdalbanan.com, fuck feelings alltså
- det bästa och värsta med livet. Fast tänk att man
kan egentligen kontrollera dem. 100% man kan
styra dem precis som man vill, fast egentligen känns
det som man ju inte kan .. Och speciellt int andras.
 
  
Ja okej bra Pessi, snacka i gåtor och liknelser när du vill berätta men inte få någon att förstå. Läser igenom texten och funderar för mej själv om hotdogg, soda, popcorn och sockervadd låter som jag syftar på droger eller något haha, men nej det hela handlar bara om mina känslor och jaa, känslor. I nästa liv ska jag starta Paradise Pessilandia och kommer klassa ut alla tittar siffrorna för dåliga realityshower. Omg mitt liv är en fucking cirkus. Hell yeah alltså. Men vaknade faktiskt lite upp idag och insåg att jag är absolut som svagaste och mest förvirrad när jag kommer hem från resor. All tid ensam, var jag anpassat mej att lyssna på mej själv och lära känna mej själv i andra länder med andra människor osv, och sen att komma hem till allt det "vanliga", "normala", allt som är precis det samma som alltid, så tror jag att jag slungas lätt och okontrollerat mellan den person jag blivit och den person jag varit. Och det är precis där jag står som svagaste och med minst kontroll över principer och känslor. Så det är väl helt okej att vara lite extra förvirrad och lost ibland, för det bevisar ju bara jag har förändrats och förändras.
 
 
Foto av Linus Mickelsson.

Time for Change

You change your life by changing your heart.

Mini Blog Update

Alltså vad händer här, varför är miss bloggerskan på väg ner i att bli ikke bloggerska? Nu skärper vi oss Pessi! Tänk på alla de hundra tusen miljoner stackars människorna du får att besöka din blogg dagligen och där finns inget mer spännande än ett gammalt fjutt tråk inlägg? Tänk på deras dyrbara spillo tid!!! För ingenting!! Okej okej. 
 
 
Så var i världen har jag varit de senaste dagarna? Jag är faktiskt på det typ enda stället i världen jag INTE trodde jag skulle vara på någonsin igen. 8 månader, fast känslomässigt miljoner år, är jag tillbaka var jag lämnade Danmark (jag tänkte skriva var jag lämnade mitt hjärta, men egentligen lämnade nog mitt hjärta i min danska "hemby"-Svendborg) förra året innan jag åkte ut och reste. Yes boss, jag har besökt mitt ex i Middelfart.
 

Long Slow Day

Ibland får man ligga i sängen halva dagen och se på andras drama i dåliga realityshows.
 

Next Stop

Såååå var mina Sverige dagar över! Super trevligt om vi bortser från att jag skapar dramatik, men verkligen kul att hänga med Finlandssvenska vänner och bekanta hememifrån, träffa upp med Kanadapilot killen jag träffade/couchsurfade hos i Hong Kong, upptäcka Stockholm och Södertälje, och såklart untz untz på festival! Tågade ju upp och nu ner Sverige-Danmark så har blivit många timmar i tåget - men jag gillar det, eller känslan att vara på resande fot gillar jag (haha har typ sammanlagt 7 timmar på bara tågstationer idag om det så förklarar min udda förälskelse i att känna man reser). Passade på med ett stopp på hemvägen (vad är hem??) i Malmö / Lund för en fotografering med min favvo svensk fotograf mr Bo Gerbert som ni ska få en sexig bild serie från så småningom!
 
 
Men nu e klockan 00, två timmar kvar på Danmarks största tågstation innan jag tar min oprintade du-måste-printa-själv tågbiljett som jag har bara en prnt scrn på mobilen av och hoppas de låter mej åka med och inte kickar ut mig e första ghetto utanför Köpenhamn.

Sweden

 
Omg ibland tror jag mitt liv är Paradise Hotel in real life. Förstår inte hur jag kan skapa så mycket drama, ofrivilligt. Anyway har helgen varit en roller coaster. Nykterist goes alkoholist, redbull pimplande, båljordgubbar, drömfrukost, finlandssvensk kärlek, moraliskbaksmälla i högklass, vänner, Stockholm turist, bankkortslös, drama, sommar, fuck ups, fest, house musik, festival, rekord sovande. Omg vilka dagar. 
 

SummerBurst Day 1

 

In, Out and Away

 Hola Amigos! Så har miss Pessi fått en liten break från havslivet och har 14 dagar spännande dagar framför sig intill nästa gångs arbetspass. Ni förstår nog inte hur trött man är när man kommer av båten efter 2 veckor och vet man kan slappa av 110%. Så somnade redan i bilen på väg hem till Aalborg klockan 13 när kroppen är insatt på chill mode. Kom "hem", packade upp och packade ner igen, sov en natt och är nu klar för next stop: SWEEEEEDEN.
 
 
Känner redan nu jag kanske var lite för excited med att på förhand boka och beställt jag ska till Sverige dagen efter jag fått ledigt, min kropp säger lite emot att jag inte får vila ut. Men yolo, sover när jag e gammal. 11 timmars tåg resa framför mej nu innan jag är i Sverige, och imorgon kör Summerburst igång! Woop woop, 3,5 år sen jag var senast på en festival så är taggad till hundra! Fast tror jag är mer taggad på mitt sällskap? Finlandssvenskar i Sverige, och träffa upp med en couchsurfing vän från Hong Kong, det blir succee. Nästa vecka har jag ett par dagar i Stockholm, en photoshoot i Malmö, och en natt i Middlefart innan jag är i Aalborg igen. 

My choice

 Jag har alltid sagt jag ser upp till människor som arbetar inom sjukhus och vård. Att ta hand om sjuka, dåliga människor det är något jag vet jag aldrig skulle klara av att göra och ser det som otroligt stort de som kan.
 
Men så slog det mig idag - det är ju precis det jag gör med mitt jobb ute på båten vissa dagar. Som t.ex. idag. Omfg. Ni kan inte föreställa er. Människor blir så otroligt sjösjuka. 70% av gästerna kastar upp och tror de kommer dö. Helt seriöst. Och idag med fullt skepp, 600 gäster, kan ni bara tänka er hur många liter spy vi får in. Jag har aldrig varit sjösjuk-sjösjuk så vet faktiskt inte hur det känns att bara vara helt utslagen, skaka, spy över mig själv, inte ha några krafter att ta mig någon som helst väg (eller jo, hangover hemma i sängen - inte på ett skepp som känns som en tre timmars roller coaster). De är verkligen dåliga. Alltså så dåliga att de till den grad inte verkligen kan göra någonting. De kan vara familjer var t.ex. mor och far har det så dåligt själv de inte ens kan ta hand om sina barn som är lika dåliga själv och hysteriska och bara gråter och gråter och de bara är lämnade till sin pina.
 
 
Vad är våran uppgift i såna situationer? Att ta hand om dem. Vi springer runt som tokar. Eller dansar mer än springer för ja, det gungar verkligen. Vi tar upp all deras 100 tals liter spypåsar, vi torkar upp deras spy från dem från bordet från mattorna från deras barn från allt, vi tar hand om dem, berättar de inte kommer dö, leder dem till toaletterna, ger dem kex och vatten (KEX är sjömännens bästa vän - kom ihåg det!) och ja, bara helt enkelt sätter ett leende från våra läppar till deras. De har det verkligen dåligt, de vill aldrig någonsin igen komma på denhär båten från deras mardröms upplevelse - MEN alla (okej 70%) av dem när de går från båten går med ett leende på läpparna även fast de haft de 3 hårdaste timmarna på deras år. Tack vare oss. Omg jag har aldrig fått så mycket ros och positiv feedback på en och samma gång som idag från gästerna när de gick av båten. Tänk det, att vi kan göra så mycket för dem. Jag blev så glad så glad av det, att jag kunde göra så mycket bra för människor som har det så dåligt. Och det betyder så otroligt mycket att de faktiskt ger oss feedback och inte bara går hem och tänker "fan jävla skit båt, men besättning var rätt ok". Det var så många som kom och klappade mig på ryggen och sa hur bra jag gjort det, vilken god service, vilket fint leende, vilket otroligt arbete jag gör.
 
 15 timmars arbetsdagar 6 timmars sömn om natten x 11 dagar i sträck
- visst känner man sig lagom fräsh..
 
Det var en man som skämtade och sa när jag plockade upp ett par spypåsar att jag måste lyssna bättre på i skolan så jag får ett bättre arbete. Det kan man väl ta som man vill, att han tycker jag inte är mer inteligent än att ha ett arbete med att ta upp andra människors piss. Jag sa till han "näe, jeg syns det her det er hyggeligt". Och helt ärligt - det här är 120% mitt eget val att jag har arbetet. Fuck det att det är ett "skitarbete" (finns fan inte någta skitarbeten, ett arbete är ett arbete) som är 15 timmar om dagen och jag gör det inte för att jag MÅSTE av någon anledning. Jag har pengar, jag har utbildning, jag har resursser till andra arbeten, jag kunde sitta i skolbänken och studera till något "vettigt", sitta på en ö ute i havet och sola just nu eller få betalt för att posera i bikini i USA - men jag VILL ha det här arbeter. Och jag trivs med det, vad än andra tycker eller ser mej som.
 Och när man blir så hyllad och uppskattad av gästerna som idag - då fan minns man varför man gör ett skit arbete med ett smile på läpparna.

Working or Dead?

Alltså jag lever nog. Fast inte bloggen gör det just nu. Men har haft 13-16 timmars arbetsdagar så gör faktiskt inget annat än jobbar och sover. Ger ifrån mej lite ljud är på bloggen igen så fort jag kan! Puss
 

Wild Soul


2015
Jan
Feb | Mar
Apr
.