Can you see it?

 

Mono & Mona

Forever doesn't exist. But long time does.

Random List

Hur gammal är du? 25
Hur gammal känner du dig? 17
Var bor du? The world.
Vad har du gjort idag? Känns som typ ingenting, men haft en mini shoot, varit på promenix, åkt med familjen till CheesecakeFactory, longboardat med A och ja tjaa that's about it.
Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför? Som finne tror jag det är rätt vanligt att man säger sommar, bara för det är liksom det dyrbaraste vi har och drömmer om 9 månader om året. Men to be honest, efter att ha rest och spenderat mycket tid i länder med bara en-två typ av årstider, så vill jag säga att jag älskar att ha 4 årstider som i Finland. Iaf en liten stund.
Är du beroende av något? Jag blir så jävla lätt beroende så jag håller mej rätt bra undan grejer jag känner jag har sug efter (socker, snus, shisha, kaffe..). Men just nu är kaffe med French Vanilla creamer något jag har cravings efter säkert minst 15 timmar per dag hmmmmm.
Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu? I am exactly where I wanna be. Och om jag inte vore det vore jag väl på väg dit.
Vad är du på för humör just nu? Trött. Hatar att vara trött!!
Vilket är ditt favoritgodis? Hmmmm jag tänker svara lösgodis, så man får blanda o vraka mellan aaaallt! Har just nu en 750g lösgodis påse från Finland liggande i byrån och jag är så sugen på att attackera den i helg! Yoghurt russin gillar jag också.
Vilken är din favoritaffär? Amazon haha
Är du en morgon- eller kvällsmänniska? Morgon faktiskt. När jag var yngre var jag 110% nattmänniska, men jag tror det där ändrar med ålder, matvanor och livsstil.
Har du blivit sydd någon gång? Jo jag har väl blivit sydd för 5 hål från en operation, 2 från bröst implantaten, och 2 födelsemärken.
Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? Mamma o pappa bjöd mej på lunch idag.
Är du blyg? Blyg är jag väl inte, men jag är inte så "på" hela tiden pga av att jag inte vill, inte bryr mej eller kanske bara är osäker, så det kanske kan uppfattas som blyg av folk som inte känner mej. 
Vad heter du i andranamn? Birgitta. Precis som mormor och mammas mellan namn.
Vill du gifta dig? Yes, typ 3 bröllop. Men samma man! 1 i LV, 1 i Finland och 1 var mannen är från. Chile heh.
Har du något smeknamn? Jess, Babe, Mona, Pessi.
 

Laser & PRP treatment update

Nu känns det som det är okej tidpunkt att ge en liten update på hur det gått med min hud efter laser och PRP behandlingen jag gjorde för typ 7-8 veckor sedan i Malaysia!
 
Jag kan ju börja med att säga att det var nog de bästa pengarna jag satt på något överhuvudtaget de senaste månaderna. Så värt det. Pluss btw pengarna var i julklapp från tomten, så det blir ju till den bästa julklappen ever. Helt seriöst! 
 
Och för det andra så kan jag ju säga att nej såklart inte min hud blev, eller kommer någonsin bli, felfri utan ärr, finnar och perfekt som för 4 år sedan. Såklart inte. Den kommer för alltid vara ärrad från vad den gått igenom. Och det är okej och något jag redan lärt mej leva med. Men efter denhär behandlingen blev huden såååå mycket bättre. Alltså jag har varit såååå stolt och glad över förbättringen och snackar om det typ dagligen med folk jag är runt. Redan efter nån dag efter behandlingen kunde jag se hur det hjälpte, och under läkningsprocessen som höll på väldigt länge kunde jag se det blev bättre och bättre.
 
I bilderna har jag tagit min vänstra sida som exempel. Är inte säker på hur bra eller dåligt det syns på bilderna med detaljer osv (ehm ok kanske bra man inte kan se allt alltför bra?), men någon form av idé från dem får man iaf över hur min hud resa. Pluss, I know I look like shit på alla av dem, men jag försöker få det att handla om att visa min hud kvalitet, inte mitt bästa jag.
 
Dethär är från när min hud var som
absolut värst förra året.
 
Före behandlingen
 
Läkningsprocessen i dagar
 
Och dethär är just nu
 
 
Som sagt såklart många ärr syns och jag är fläckig, men det är inte alls så "pricki-korv" känsla över det alls nåmer. 
 
Och om man sätter de bilderna innan och efter lasern brevid varandra så kan man garanterat säga man ser en skillnad.
 
Precis före behandlingarna på bilderna uppe,
och 6 veckor efter på bilderna nere.
 
En annan grej som jag nog älskar ännu mer med min hud efter behandlingen är att jag kanske haft max typ 2 ordentliga finnar och plus typ 7 mini-enkla-1-2-dagars-finnar hela den senaste månaden. Det är sjukt otroligt lite. Liksom jag är så ofattbart glad och tacksam. Har ingen aning hur det är möjligt. Liksom är det så enkelt? Slipa bort hela huden, injektera lite blod och tadaa finnfri fin hud? Ännu mer förvånad är jag över hur lite finnar jag haft med tanke på hur mycket och tjocka hudkrämer jag minst 2 gånger om dagen har smetat på hela ansiktet. De senaste 3 åren har ju fuktighetskrämer, och speciellt tjocka sådana, varit extreeeemt tabubelagt i min värld. Fett = garanti till finnar. Klart jag har läst att man inte ska tänka så, och att feta krämer behöver inte alls betyda finnar. Men jag har ju varit livrädd att ens pröva, så jag har ju torkat ut huden så mycket jag bara kunnat. För, om huden är torr kan man väl inte få finnar? Guuuusåfel jag haft har jag ju blivit bevisad nu.
 
 Dethär är den krämen min hud älskar och behöver 2 gånger om dagen. Pluss att jag har använt 90 SFP solskyddsfaktor också för att läkningen skulle bli bästa möjliga. Så om jag ser lite ut som en vampyr i ansiktet och en umppa lumppa på kroppen så är det väl för att solen inte har nått mitt face.
 
Annat då? Joo eftersom min hud förnyade sig, är mindre torr och jaa helt enkelt ny, så ser man mindre rynkor och linjer och den ser bara så mycket hälsosammare ut. Och fattar nu liksom detdär uttrycket att huden is "gloving".
 
 Som sagt, denhär idean om att göra laser behandlingen känns som något på listan av de bästa grejerna jag någonsin gett mej själv. Jag är så glad över att mina finnar lugnat ner sig, att ärren och min hudton blivit bättre, jämnare och jaa. Ens hud, ansikte, yttre betyder så himla mycket fast man kanske inte vill erkänna det, men den gör ju det. Jag vet mitt självförtroende tagit en ordentlig smäll av att behöva gå igenom hur dåligt min hud varit, men som pappa sa "nå he e ju int all som sku klar åv e". Och det är sant. Orsaken till jag klarade av det tror jag är för att jag inte riktigt insåg HUR dåligt det var. Alltså. När jag nu ser tillbaka på det kan jag ju se det och jag kan inte ens föreställa mej något mycket sämre hud än vad jag hade, och jag är säker på att många psykiskt absolut inte skulle klarat av att gå igenom det och bara gömt sig för omvärlden. 
 
 Anyway dethär var ett grymt stort första steg för mej på att få en bättre hud. Om nån månad igen kommer jag absolut göra en ny laser behandling. Varje gång man gör dem kommer huden bli bättre och bättre (det rekommenderas att man gör fler än en för att få riktiga resultat) och att jag efter nu första gången känner hur stor skillnad det gjort för mej så är jag mer än okej med att betala de 400+€ det kostar och göra besväret att resa till Malaysia (eller betala mer i Finland) och ha dendär jobbiga 1-2 veckors svåra läkningstiden.

Happy Happy Happy

 

Miami, Florida

Kan väl kanske slänga upp lite bilder från dehär senaste dagarna då. Haha, lär väl vara en rätt kul och stor skillnad på dethär inlägget och bara några inlägg tillbaka till dendär couchsurfande och backpackande tjejen. Same same but different. Men to be honest är jag så glad att bring out denhär sidan av mej igen. Lösnaglar, pushups, high heels, smink, workout, pretty pretty... Och ja tjaa haha, till den sidan hör ocksä rätt så många selfies.
 

Beso

 
Oj här har det inte blivit nån uppdatering på en tid. Weeell, jag lever och mår bra. Jag njuter av Miami, tränar lite spanska, staying in shape, gör photoshoots och mest av allt njuter av känslan att I am exactly where I wanna be right now. Alltså, det har gått nästan 2 veckor här redan och det slog mej här om dagen vilken otrolig ro i själen jag har med att vara utan att drömma, önska, planera mig till andra platser än var jag är precis nu. När jag reser vet jag ju att ingen plats är förevigt eller ens mer än ett par dagar, och speciellt med couchsurfing måste jag alltid ligga ett steg före och ha en plan och en host över what's next. Så jag är aldrig riktigt 110% in the moment även fast jag önskar jag var. Och under dethär året har ju också mitt sug över att bara komma till Miami varit otroligt hårt så had ju sjukt svårt att njuta av the moment under min Asien resa. Att jag nu äntligen är här, och vet att jag totalt kommer vara runt 4-6 veckor här utan att resa någonstans känns rätt otroligt bra. En väldigt hälsosam break, paus, time, whatever dethär är för mej.

Happy flying

De senaste flygen jag varit på har jag varit såååå jävla irriterad på. Alltså, jag brukar faktiskt älska long distance flyg! Mysigt, spännande, titta på film, nappa och äta flygplans mat. Jag brukar inte alls ha problem med det! Men to be honest, de typ 4 senaste flygen jag har varit på, eller well de flesta flygen de senaste månaderna, så har jag varit sjuuuuukt irriterad på. Och let me tell you precis why i dethär inlägget, bara så ni please inte omedvetet är just dendär resenären jag hatar...
 
(Btw, jag reste på nästan 70 flyg förra året, och bara i år har jag redan gjort 11 (ELVA?!!!), så det känns som har rätten att utrycka my professional opinion om dethär med vad som är en bra och dålig resenär på flyg).
 
Först och främst flygplan ser jag som, eller iaf tycker jag de borde vara sedda som, en lugn plats. Alla är sjukt irriterade från starten, vi alla är där för vi vill komma fram nånstans och om vi kunde välja att göra det på något annat sätt än intryckta i en plåtburk 10k meter uppe i luften så skulle vi inte välja att vara där. Det är trångt, obekvämt och bara allmänt jobbigt. Och det är lika för oss alla. Så let's just chill o ta det så lugnt, helst med en film eller sova, och jaa helt enkelt bara sitta så stilla och tysta som möjligt dehär xx timmarna vi alla måste sitta tillsammans.
 
 
 
Irritationsmoment:
 
1. Barn. I don't blame them, de e bara barn, de fattar inte. Men deras föräldrar! Seriöst, om mamma och pappa låter dem käka ett halvt kilo godis, klart de kommer vara hyper och härja och ropa utan tålamodet att sitta stilla i flera timmar. Omg... Och när skitungar sitter och hoppar, sparkar, i sätet utan att föräldrarna orkar säga till? Dö.
 
2. Folk som hänger över andra. Omg I know det är trångt men måste din röv eller mage in i ansiktet på mej? Inte bara resenärer, men jag åkte faktiskt med ett flyg där de i crewet liksom hängde, ropade och sträckte sig över oss mitten-passagerare för att utbyta mat osv. Sjukt osmidigt och oproffsigt. Eller dethär med väskor ombord omgggg. Om ni bryr er om andra follow this tips om att ALLTID ta av er ryggsäck från ryggen innan ni går in i tåg, bus, flyg, whatever trångt. Ni har ingen koll på hur långt bak er väska sitter och hur många ni slår den i ansiktet med. Såklart ni inte gör det med vilja, men omg vad ni är irriteranden. Ta den i handen eller sätt den frampå magen. Jag lovar, så mycket bättre för alla och enklare för dej.
 
3. Lately har det blivit rätt populärt att spela spel på entertainment skärmarna bakpå stolarna på flygen. Jag HATAR det. De två senaste flygen har jag haft ett barn och en gubbe som tyckt det vore kul att spela. Jag gillar idén, bra att hjärnjumppa hjärnan med battleship eller skjuta bollar eller whatfuckever istället för att hjärndött se på 5 filmer. Men fucking hell det är nog det jag blir mest irriterad över att the moment när någon sitter och slår och tappar hysteriskt bakpå min stol. Helt seriöst. Dö. Jag vet inte om jag haft otur med att det varit ett barn plus en gubbe som spelat och överdrivit sina krafter att slå på skärmen eller om det känns såhär för alla? Och jag har ju inte hjärtat till att vara bitchen som ryter till dem att fucking bloody hell stop it ffs, jag kokar bara inombords och vänder och vrider på mej för att få dem att fatta. Som de såklart inte gör. Dö.
 
4. Folk som dricker ombord. Jag satt brevid en tjej som pimplade vin glas (på det flyget var det obegränsat, eller I guess? Hon hälde iaf ner säkert 5-6 glas utan att betala) och hon blev inte noisy eller annorlunda från det så I don't mimd, men dehär semestrande medelålders föräldrarna som blir fest glada och skrattar och snackar högt och låter sina barn härja omg.... DÖ. Kan man bara inte vänta några timmar till innan man drar igång sin fest? Finnairs flyg till Miami serverade alkhol med maten, om man ville ha mer måste man köpa. Funny, because de flesta One World flygen brukar faktiskt ha obegränsat med alkohol konsumtion, men I guess the Finns can't handle it that way..
 
5. Toa springet efter mat serveringen. Aah seriöst ska hela jävla flyget kissa på samma gång? Fattar inte varför liksom hela flyget inte kantrar eller kommer ur balans när halva pax antalet har förflyttat sig att stå i toa kön. Chill liksom... Planera din toa timing lite bättre okay? Spring på toan när du ser de börjat servera maten 10-20 rader framför dej, eller beräkna din blåsas kapacitet så du klarar att vänta till typ 1 timme efter matserveringen.
6. När personen bakom en (oftast gubbar) ska stiga upp ur sitt säte och samtidigt försöker dra dit säte ur sitt fotfäste. Seriöst chilllllll. Jag fattar du e gammal och grå och gubbig och måste använda alla möjliga möjligheter för att ta dej upp och framåt men please.. 
 
 
Nångång har jag tagit valium för långa resor just för att de slår ut en i flera timmar och jaa visst slipper jag dö av irritation om jag istället bara är helt däckad. Men jag slutade ta det för typ ett år sen, för även fast jag tog det väldigt sällan märkte jag hur jävla dåligt det var på min kropp. Kan inte ens ge en specifik orsak vad det är, men jag vet det inte kändes hälsosamt. Men next long flight kommer jag absolut fixa något piller eller naturliga alternativ att poppa innan.
 
 
Fuck jag var trött och irriterad 9 av 11 timmar på HEL-MIA flyget. Not fun. När jag är på land tänker jag ofta jaa guuu jag borde bli flygvärdinna. Jag skulle nog gilla det! Fast varje gång jag är i luften inser jag fuck no. Liksom dethär upprepar sig hela tiden. Jag glömmer visst rätt fort hur irriterad jag har varit där i luften på allt och alla. Men jag tror jag skulle älska jobba i business eller first class avdelningen! Exclusive, personlig services - det skulle jag garanrerat gilla att ge! Och den typen av gäster där uppför sig på ett lite annat sätt också än budget firarande Svenne Svensson familjerna. Att betjäna och serva folk som har sin 2 veckors semester och lämnat allt folkvett och hjärnceller hemma skulle jag fan aaaaldrig klara. Visst gör jag precis det på båten jag jobbade på de senaste 3 sommrarna, och där har jag sett rätt mycket av dethär med gäster och familjer som lämnat hjärnan hemma och tror de har rätt att vara de största svinen bara för att de har semester och åkt hemifrån från vardagen och bekanta, men på en 600 personers färja är det lite annorlunda än 300 pax på ett flyg.
 
 
Ett annat tips jag har på att vara den perfekta flyg gästen är till er solo resenärer! Om ni sitter brevid någon som ni märker reser tillsammans med någon annan (de snackar igenom stols raderna, i gången, eller bara nämner det för dej) men har oturligt nog inte fått platserna brevid varandra - erbjud dej att byta! För dej spelar det väl ingen roll var du sitter (eller, don't give away your window seat though!) så varför inte bara byta så de kan sitta tillsammans? På mitt senaste flyg böt jag faktiskt säte TRE gånger för att ge chansen för olika par att sitta brevid varandra. Jag böt till och med bort mitt extralegroom säte för att en flygrädd dam skulle kunna sitta brevid sin man som aldrig varit på ett Amerika flyg. Hon blev så otroligt glad och sa att jag var som en ängel. Och it felt so good to be good! Jag blev glad av att jag kunde "ge" något för mej sån liten grej men för dem betydde det en massa.
 
 
 Det är först på senare tid jag faktiskt har börjat använda mej av att sätta lutning på stols ryggen. Why? För att tidigare har jag haft så hemskt förfärligt mycket hat när någon framför mej fäller ner stolen i ansiktet på mej, så jag har försökt att inte vara den personen mot någon annan. Men på senare tid har flygen, iaf de jag rest på, varit rätt moderna och igenomtänkta så de är inte så inyourface på passageraren bakom en även fast man sätter den i lutning. Så jaa, mitt main tips om vett och etikett ombord på flygplan - va bara helt enkelt själv den gästen ni önskar andra var runt omkring er ombord på flyget.
 

Key West, Florida


I'm always home

Picture of me in my home. The world is my home - every bed, couch, city, street, beach, mountain is my home and feels like home. Especially as long as I'm wearing a big backpack on my back.

 
That was that journey.  38 days on the go sounds incredibly short, and yes I guess it was. But I got a little taste of 6 different countries - Hong Kong, Malaysia, Thailand, Taiwan, Philippines & Qatar, which 4 of them was for me new unseen and unexplored countries. I, as always, met incredible people on the way and I can feel I've learned something from every single one of them, and without them this Asian journey wouldn't been the same. I'm feeling so blessed and lucky to be be young, healthy and have the amazing chance, time and ability to travel and see this beautiful big world. I'm living a dream life, and most importantly it's MY dream life. But, I can feel it's time for me to put down my backpack for a little time. I'm not stopping the travelling (I actually already packed for my next adventure! For tomorrow!) but I need a little, little break from the backpacking, nomad, roaming around, going with the flow and changing-country-every-week way of seeing the world. A little break, just so I can gain back the passion and excitement of the feeling wanderlust.

Doha, Qatar

Så som sagt, jag bestämde ju att redan avrunda min Asien backpacking tour, så efter Filipinerna var det dags att börja söka sig hemåt.. Men från Filipinerna kommer man inte raka vägen till Finland (eller, iaf inte med One World flygen som jag flyger med) så jag hade alternativet att åka från Manila till Bangkok, Hong Kong eller Doha och därifrån till Finland. Klart jag valde den enda staden av de 3 alternativen jag inte varit till. Jag älskar Couchsurfing  (like I haven't mentioned det här förr eller?) och en Egyptisk kille hostade mej de 28 timmar jag valt att göra en mellan landing i Qatar, och att ha en CS host i ett land man är i i så få timmar gjorde att allt gick så himla smidigt och bra! Han plockade upp mej klockan 06 från flygplatsen, bjöd mej med på världens största frukost, släppte sen av mej till hans lägenhet var jag jettlagged powernappade i 6 timmar medans han jobbade, sen hängde vi tillsammans hela kvällen och han tog mej till alla must-see platser, käkade middag, rökte shisha, sov (eller jetlagged så ingen sömn) i 3-4 timmar och så körde han mej till flygplatsen 06 på morgonen igen. Så himla enkelt och kul! I mean, om jag själv skulle haft en dag i Doha själv på ett hostell eller hotell skulle jag verkligen inte fått något utav av att besöka landet eller staden. Jag skulle varit trött och lat och inte ens orkat Googla what to see and do. Men att hänga med en lokal som tog en runt, gjorde den en dags stoppet i landet totally worth it!
 

Boracay, Philippines

Medans T och jag käkade sushi på Manilas bästa Japanska restaurang, samma dag jag hade satt mina fötter på Filipinskt land och träffat denna Japanska kille, bestämde vi oss att åka till ön Boracay över helgen. Det var typ min sista plan på vad jag hade tänkt göra i Filipinerna. Åka till en super turistig ö som jag måste ta flyget till? Eh nej tack. Jag kom ju hit för att surfa!!! Fast stället jag ville åka och surfa till, som ser rätt nära ut på kartan, tar 7+ timmar att bussa upp till.. Boracay tar 1 timme med flyget. Så okay okay, let's go to Boracay då.. Så vi gjorde en två nätters stay på ön, som jaa var turistig och som jag egentligen verkligen borde hata according to vad jag normalt ogillar och gillar, men faktiskt var det en rätt riktigt bra ö med amazing atmosphere! Men är säker på om jag skulle åkt dit själv och bott på något party hostell skulle jag ogillat det, men i rätt company I guess allt är kul?
 
 
En dag hyrde vi in oss på två hästar på öns enda stall (det var verkligen de 2 värsta timmars horse riding jag någonsin varit på. Jag satt bara och tänkte på hur synd jag tyckte om hästarna och hur dåligt det var och beslutade mej för att jag aldrig gör någon form av ridning utomlands om jag inte är säker på att det faktiskt är hästar som blir skötta efter vad jag tycker är bra. Rekommenderar verkligen inte Boracays stall). Andra dagen åkte vi ut på segel tur. Låter ju lyxigt och romantiskt men hemma-gjorda segel båtar av bambo och plast pressening (som btw gick sönder mitt ute på havet i världens blåsväder haha omg...) var mer ett äventyr än relaxing. Och sista dagen hyrde vi paddleboards, och höll på att blåsa ut till havs. Haha, alltså eh ja det var nära döden upplevelser varje dag men kul hade vi det! Käkade också en massa super nice mat så kände mej verkligen som en prinsessa. Och ön i sig själv då? Beautiful, just truly beautiful. En av de finaste solnedgångarna jag någonsin sett hände där också. Rekommenderar verkligen alla resenärer som är i Filipinerna, och har råd att spendera lite, att göra en 1-3 nätters stopp i Boracay.
 
 
Damn vad glad jag ser ut på bilderna?! I guess strand är vad jag behöver. Har varit på resande fot i 5 veckor men det var faktiskt en månad sen jag senaste hängde på en strand. Härligt!

Manila, Philippines

 Manila Manila Manila.. Huvdstaden i Filipinerna som jag kände att jag typ aldrig riktigt hört något om innan jag bokade en biljett dit, efter det fick jag höra, men en massa och endast hemskheter. Hur farligt och kaotiskt det är, hur aktsam jag måste vara och jaaa guu jaa. Jag skulle anlända mitt i natten, det tänkte jag ju inte alls skulle vara några problem som helst, tills jag Googlade om Manila airport sleeping och fick hur mycket information som helst om att det är en av världens farligaste flygplatser, de sätter pistol kulor i turisters baggage och tvingar dem betala en massa pengar, det är fyllt med tjuvar, övervaknings kamerorna funkar inte, och det rekommenderas verkligen INTE att sova på flygplatsen. Dethär läste jag på samma gång som jag höll på att checka in till mitt flyg från Taiwan som heller inte visade sig vara så enkelt eftersom man måste ha bevis på en utrese biljett från Filipinerna för att få ett boarding kort (remember that alla ni backpackers!!). Surprise surprise, jag reser ju typ aldrig med en biljett ut ur landet jag åker till, så fick rätt stress där på flygplatsen och ville helt ärligt bara skita i Filipinerna och stanna i Taiwan tills jag skulle kommit på någon annan reserutt för att bara åka direkt till Finland. Men jag köpte en random Filipinerna - Bangkok biljett på Expedia (24 timmars cancellation! Wohooo) visade det för check in damen, fick mitt boarding kort till Filipinerna, och redan i security check kön hade jag avbokat Bangkok biljetten. Så iväg åkte jag. Livrädd. Och jag flög med AirAsia som nog är det sämsta flygbolaget jag åkt med, iaf det med de absolut minsta stolarna. Jag organiserade snabbt att en couchsurfing kille skulle möta upp mej efter att Google sagt jag inte vill sova på flygplatsen. Och ja wow, redan det var så skit sött av han! Det var 04 på morgonen ju. Men... Hur skulle jag veta vem han är?! Jag räknade med att han skulle hämta mej på sin moppe, typ. Det är vad Asiater gör. De kör moppe. Så i mitt huvud kom jag ju till livsfarliga Manila, nån hade säkert tryckt in en narko påse i min backpack, jag skulle bli pressad på pengar, sen skulle jag gå ut i kaoset utanför flygplatsen där det skulle vara en miljon moppe pojkar och jag skulle helt säkert hoppa bakpå fel person och inte min couchsurfing host och vad som skulle hända efter det vågade jag inte ens tänka på. Fast vad som egentligen hände var totala motsatsen. Flygplatsen var inte alls dålig, eller otrygg. Jag känner mej way more obekväm på typ Santiagos flygplats i Chile även fast jag har min pojkvän vid sidan av mej. Så inga problem med Manilas Airport. Wifi funkade också faktiskt fast det online stod det inte gör det. Och jag hittade min CS host. Som inte alls plockade upp mej med sin moppe, utan med sin Maserati. Wtf alltså.. Så fel man kan göra upp bilder i huvdet när man bara söker efter det negativa va?
 
 
Från början planerade jag att inte alls stanna i huvudstaden, men hade det så trevligt så var totalt 3 dagar där. T visade mej only the good side av Manila, och som han sa, det är inte nödvändigt att se det dåliga. Så såklart jag älskade stället. Sjukt stor skillnad mellan rika och fattiga (vi åkte snabbt en vända till China town och jag fick en liten inblick i den fattiga sidan). Trafiken i Filipinerna och speciellt Manila är den sjukaste jag någonsin sett. Att ta sig 3km tar runt 30 minuter, med bil!!! 300km skulle ta 6-7 timmar. Tror inte nån kan fatta hur sakta det är innan de själv prövat.
 
 
Och vad jag mest älskade var människorna och liksom känslan av kulturen. De är de gladaste människorna jag sett (vill verkligen påstå det inte bara är för att jag rörde mej på ställen med bra service, utan folk på gatorna och runtom kring en var verkligen äkta glada), de är katoliker, de flesta snackar super bra engelska och allt (skyltar osv) är på engelska och flera gånger fick jag spanska latino vibbar. Preeeeecis allt vad jag älskar. Så super positivt förvånad av landet blev jag från min lilla totala 6 dagars Philipino stay! Vi åkte också till ön Boracay, men jag slänger upp bilder från det i ett senare inlägg. Hur som helst, Filipinerna känns just nu som mitt absoluta favorit land i Asien och när jag har mera ro i själen kommer jag absolut återvända dit!
 

Wakeboard

 Last week I did wakeboarding for the first time and I think it was the most fun I've had for some time.
 
 
Seriously such an amazing hell yeah feeling. It was so incredibly awesome to do something that needed my whole focus. No thoughts about anything else than making that board carry me to where I wanted without falling. I spent 6 hours at the cablepark. I was so scared in the beginning for the painful and awkward falls that includes in wakeboarding, but after 2 proper hard hits down in the water I had the adrenaline going and I just love that. How incredible FUCK YEAH I become. It didn't matter how many times I fell or how badly hurt I got (I'll be filled with blue bruises for weeks after this), how much water I swallowed but I always captured my board, swam and walked back to the beginning to just do it again and again. So much fun. I didn't love it because I was good at it or even improved much, I just loved the feeling to put my 110% focus on one thing. 
 
 

Ocean, I love you


.
2016
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt
.
2015
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2014
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar