Craziness overload

Alltså, I don't know where to start. Eller vad jag vill berätta. Så I will return with stories och bilder från den craziest week of my life, The Yacht Week 2016.
 
 
Right now I'm on a mission att ta mej från Italien till Belgien där en av mina största drömmar kommer gå i uppfyllelse i helg. Men först 2 dagar till på roadtrip med detta härliga gäng.
 
 

"Fri" means vacation in Danish

Jeg har friii! Klar med jobbet för denhär gången. Skööööönt. Dethär är hur jag spenderade min första kväll i frihet. Jag behövde nog inget mer i hela världen än lite ensamhet, myspys och en minimum 7 timmars sömn. 
 
 
Det är ett jävligt hårt arbete jag har, I know I'm saying it a lot, men det är fan hårt. Speciellt nu när det e högsäsong med full båt, och extra speciellt när det är dåligt väder. Alltså ingen som har upplevt hård sjö kan förstå hur sjukt påfrestande det är för kroppen att arbeta på ett gungande skepp 13 timmar om dagen.. Men att få ha semester känslan en gång i månaden är fan värt det hårda slitet. Yes! Och kollegorna. Jag älskar dem alla och jag älskar vilken gemenskap man knyter samman med folk man jobbar, bor, äter, stressar och sliter med. Ååh kærlighed!
 
 
Har jag btw sagt jag också har världens bästa chef? Han körde själv 1 timme per väg för att hämta mej på flygplatsen när säsongen startade när jag inte had sluppit på mitt flyg från Miami till Danmark. Och fast jag var en dag försenad. Och fast det var helt omöjligt möjligt från kontoret att ändra på något som helst i våra fasta sommar arbetsscheman så kämpade han igenom att låta mej ha 3 (TREEEE!!) veckors ledigt i Juli. I högsäsongen. Ja, jag bara älskar den mannen.
 
 
Yes det är en stor anledning till varför jag ville ha 3 veckors ledigt i Juli. Och de två anledningarna heter YachtWeek och TomorrowLand. I'm not kidding. This July will be one of the craziest months in my life. Säger det utan alltför för höga förväntningar också. Jag vågar ännu inte heller tro 110% på att jag kommer stå där på Tomorrowland, för fan, det har varit min dröm i 5 år och jag vågar bara inte tro på att det är sant jag ska få uppleva det i år. Oh fml, I'll have some fucking awesome weeks ahead.
 
Och nu efter en ordentlig natts sömn i Danmark, och med packad backpack, innehållande cirka plus minus en miljon stycken bikinis, så bär det av till Grekland!!
 

The mail of the day

 
 Haha alltså behöver jag ens kommentera dethär mejlet? Nja tja nej. Jag undrar bara vad jag kostar?
 
Okay egentlig tror jag faktiskt bara det e bullshit. Ett nytt smart sätt att få tjejer i panik, bli medlem på sidan och söka efter sig själva som egentligen inte alls finns där? Innovativ idé på att få nya medlemmar må jag säga.
 
 
Update! Det var inte ett reklam mejl haha! 
En vän fann mej faktiskt publicerad på den sidan haha omg.. 
 
 
Och jag äääälskar deras info text
om mej haha! So me. Eller?
 

BioMy name is Jessica! I have unforgetable face, beautiful playmate body, smart, multi SEXXXY... speak few languages..... true GFE!;)) I am selective and open minded high class escort ONLY!!! for right gentlemen. I am very private escort and enjoy to be treated as a Lady. I am available for incalls and outcalls in the center.My outgoing, friendly, adventurous personality and mischievous, discretely naughty sense of humor make me the ideal companion for any occasion! All of my pictures accurately reflect my slim toned body, and my soft curves. So if you like "women of the world", someone who is educated and well read, someone who doesn't look out of place on your arm at dinner, the opera or theatre and who is consistently described as "incredibly sexy" then I am the perfect companion for you!

 

DO'S: BDSM, Come in mouth, Cum in face, Cumshot, Domanition or Submission, Erotic dances, GFE, Kissing With tongue, Lesbian Show, Massage On body, Oral Sex, Pose ,69, Striptease, Taking and Giving, Threesome, Anal Sex

 

Fan, jag låter som en kul tjej! Jag snackar också franska, ryska och engelska, och kommer från Ungern! Lol alltså.. 


Ofc You can do it

Jag har gått ner i vikt wohoooo! Men det e jobbigt. Cirka 3 kg minus på en månad och damn vad jag tycker det är svårt. Eller svårt och svårt, det handlar väl inte om det. Det handlar väl mera om bristen på viljestyrka. För jag är så oändligt trött på det nyttiga matvarorna här i världen. Alltså jag har ju levt på skyr, ägg, frukt, havregryn, tonfisk, lax och musslor de senaste åren, speciellt säsongerna på båten, och jag tycker det är grymt jobbigt att äta det i år. Så jävla trött på det. Första säsongen käkade jag minimum 5 ägg till frukost varje dag tillsammans med en massa andra protein rika näringsämnen. Nu tvångs äter jag ETT ägg om morgonen (haha tynger faktiskt in det hela i munnen på en gång, tuggar två gånger och sväljer för jag vill verkligen inte äta ägg) bara för att få lite protein i mej igenom det. Jag tycker müsli, rågbröd, ost, rött kött och sånt känns så mycket mera spännande för de har jag ju hållit mej rätt bra bort från de senaste åren. En kollega från tidigare sommararna som precis kommit ut på båten sa till mej med den största förvåningen "HVA JESS?! Spiser du nudlar?!" när jag hade en handfull nudlar på tallriken tillsammans med curry kyckling. Eh ja, i år lever jag faktiskt på mer än kaninmat, för jag har lust.
 
 
Så på den fronten är det rätt svårt. Det är ju inte så jag tynger i mej gräddpotatis, fransbröd, plättar, kex och kakor, nej. Det ser jag som det absolut nej. Men jag har kanske ätit lite för mycket av mat jag ser som inte onyttigt men inte nyttigt, det som håller sig i okay kategorin. Bara för att jag är såååå trött på 110%-nytto grejer.
 

Men anyway, 3 kg har jag gått ner. Och egentligen är det ju fullständigt skit samma vad vågen visar. Så länge jag går min dagliga 30 minuters powerwalk klockan 05:45 på tom mage, äter okay varje dag, och så länge jag kommer ner på gymmet varje kväll och lyfter lite vikter upp och ner, så har jag det mentalt bra. Den största orsaken till jag ens orkar göra det är musik. Sätter på EDM på full volym i öronen och tror jag är på festival varje dag. Det får mej att må bra.

 

 

 Okay honestly förstår jag inte heller varför det ska vara så svårt. Jag springer runt som en dåre 13 timmar om dagen på jobbet, jag lyfter alltid det tyngsta jag kan hitta ("åhnej fyllde vi avfallspåsen med alldeles för mycket waste? Igen.. Orkar du inte lyfta den? Nej inte jag heller, men om du hjälper till att få den upp på min rygg ska jag nog gå ner till däck 1 med den. Ja det e tungt, nej jag klarar det. Det är bra träning!!!" låter det väl dagligen från min mun.. Jag är fan inte lat när det kommer till daglig motion), jag är bara allmänt överdrivet aktiv och förväntar mej jag borde gå ner 3 kg på en vecka, inte på en månad..

 

 Men viktnedgång är ju inte fucking hjärnkirurgi. Vikt nedgång är det mest fucking easy grejen i världen. Mer energi ut än kalorier in. Simple as that. Minus är lika med minus. No biggy. Lätt att säga va? Men endå ska det va så förbannat svårt.
 
Men jag vet jag har fel inställning till det just nu, för jag säger till mig själv att det är svårt att gå ner ett par kilon. Men va fan sluta, det e ju väl inte alls det. Och då slår jag mej lite själv i huvudet och tar ett snack med mej själv. Excuse me Jess? Var det inte du som gick 2000 fucking kilometer? Fast du grät och hade ont slutade du inte. Är du seriös med att inbilla dej själv det är svårt att gå ner 5 kg? Come on, vem försöker du egentligen lura. Om du är den samma tjej som gick den jävla Caminon så vet du och alla att den tjejen kan precis ALLT hon än vill. Om det så är att gå jorden runt eller gå ner 7 kg så.
 
 
Kom ihåg ni det också. Ni kan ALLT ni vill. Alltfuckingduvill. Not kidding.

I'm getting scared

Okay omg what's happening. Alltså jag börjar bli orolig. Och rädd. Seriöst rädd. Dethär är inte bra, inte alls bra. Jag vet verkligen inte varför och hur dethär har hänt. Och det borde verkligen inte få hända!! Och absolut inte precis nu! Men jag märker det och jag tror det är försent för att bli stoppat.. Och det är det jag är rädd för.
 
Jag håller på att bli barnkär!! Omfg. Seriöst. Modernistinkten har vaknat i mej. Det var solklart för mej när jag här om dagen stirrade ner en liten baby som grät som en galning. Jag brukar alltid ge dem en hållnukäft-blick eller menååååååh-blick eller omffffffgggg-blick eller rättåtdej-blick, men när jag såg dendär lilla typen i ögonen som var fylld med sorg och tårar, och munnen fylld med skrik, var det något i mej, där mellan lungorna och magen, som bara brast.
 
Alltså inte ordagrant. Men något i mej fick bara att känna såååååå synd för den stackars lilla söta varelsen som var ledsen. För det första 1) jag tyckte hon va söt (det händer inte!) 2) jag kände mej plågsamt lidande för hennes skull (det händer absolut inte!!!). Det har aldrig hänt förr?!
 
Jag stod där och tittade och dog lite inombords innan jag sprang så fort jag kunde över till mina kollegor och sa OMFG HVAD SKER DER MED MIG?! Helt seriöst va?!!!!!!
 
De kom fram till att jag håller på att bli vuxen. Nej nej nej nej NEJ?!?!
 
 
De senaste dagarna har vi haft riktigt dåligt väder ombord på båten. Vilket alltid ger en massa sjösjuka gäster, och barn. Jag har förundrande gått runt och tänkt över varför det är mycket flera barn i år som har det dåligt och är sjösjuka än tidigare år. Jag frågade en kollega om han inte håller med angd det och han sa eeeeeehöööh nej, det e ju alltid såhär? Där kom den igen!! Jag lägger uppenbarligen märke till barn mer i år?!
 
 
Ett barn var fullständigt i chock och panik här om dagen av både sjösjuka och i tron att hans mamma hade fallit över bord för hon var utom synhåll några minuter. Jag har aldrig sett någon i sån panik. Föräldrarna fick ingen kontakt med honom och han bara totalt gall skrek i en timme och var helt utom sig. I vanliga fall skulle jag inombords önskat han skulle fallit över bord så vi skulle slippa höra hans desperata skrik. Men nej, jag fick faktiskt ont i hjärtat av att höra hur desperat han var och kunde inte sluta tycka synd om honom.
 
Ser ni vad jag menar, jag e fucking rädd för vad som händer med mej?! Det e flera sjösjuka barn som jag sett rädslan och gråt i ögonen de senaste dagarna och jag har verkligen sett det på ett helt annat sätt än jag någonsin förr sett. För jag har alltid ogillat barn. Eller nej inte ogillat, jag har aldrig ens tänkt tanken om att jag INTE ska ha barn - såklart jag ska ha det, 3 stycken också. Nångång. Om tusen år. Men barn är barn, och jag förstår mej inte på dem därför har jag alltid stämplat dem som hjärndöda och att de ska skolas med hårda tyglar och sitta i bur intill de kan tänka själv. Speciellt om de skriker eller uppför sig som idioter. Okay okay, hårda ord där, men det är honesty vad jag tänkt i mina unga år om barn. Fast jag har ju såklart mognat med åren och accepterat att jaa barn är bara barn, men jag har alltid endå hållit mej på avstånd från dem. Jag skulle aldrig våga ta i en baby tex, guuunej, de går garanterat sönder vid minsta beröring. Eller ropar. Same same? Men sakta och säkert börjar jag tydligen tycka dessa små vidunder är rätt otroliga och härliga? Omg... Vad händer?!!!!
 
 
Jaa, kort och gott, jag har fått min aha-upplevelse i att jag har modernistinkten i mej. Och det e väl bra? Att inse jag också blir vuxen en dag fast jag inte kanske har lust till det. Fast inte än. Nej inte riktigt än..
 
 

The round ball

Tänkte skriva om något som känns rätt aktuellt just nu.. Fotboll. Omg snark varför ska hon nu skriva om världens tråkigaste tillställning?! Vem orkar se på ett gäng killar som springer efter en boll? Hur dum sport är det inte?!
 
 
Jaa så brukar jag väl också tänka... Mitt ex var en stor fotbolls fantast. Eller, ja, han var ju dansk, och de flesta i Danmark avgudar fotboll. Inte nödvändigtvis spelar folk själva, men de flesta hejjar på ett lag, går på matcher, ser på tv.. Jaa, helt enkelt bara är involverade i fotbolls kulturen. Det har vi ju direkt inte i Finland. Ärligttalat enda finska fotbollslaget jag kan säga ett namn på e JARO. Haha, det lilla laget från min hemby jag aldrig ens gått och sett en match av. Jaa så förfärligt lite intresserad är jag i fotboll.
 
Anyway mitt ex fick mej väl till att se max EN fotbollsmatch tillsammans med han på tv. And that's it. Jag fattar bara det inte det roliga i det. Men där kommer det intressanta som jag förundras så över, och inte fattar, är hur man kan vara så passionerad i något som man egentligen inte har något att göras med? Man är inte del av laget, man känner inte människorna som spelar, och jaa, man är ju helt enkelt bara åskådare till någon annans skoj. Hur kan något sådant ge så mycket glädje och sorg? S kunde vara helt förstörd för en dag eller två om hans favorit lag förlorade. Jag har också en vän som är precis lika. Jag tycker det är rätt beundransvärt hur någon kan ha en sån passion till något de egentligen inte är del av. Fast, i och för sig blir de ju en del av det. De supportrar och sporrar, det blir väl naturligt att de delar glädjen och sorgen med laget då också?
 
 
Min vän RobsiBobsiRobban som bor i Sverige älskar fotboll, och de han bor tillsammans med också. Så när jag besöker dem så blir jag lite illa tvungen till att sätta mej ner framför tvn tillsammans med dem och se fotboll. Jag har gett det lite chanser, men efter en tid tröttnar jag och kikar ner i mobilen istället. Meeeen förra gången jag var där tittade jag faktiskt igenom en eller två hela matcher med dem. And u know what? Jag tyckte faktiskt det var intressant! Eh ja sa ja precis detdär? Först och främst insåg jag att fotbolls killar är rätt sexiga. Eeh ja nej det har aldrig riktigt gått upp för mej tidigare att killar med tatueringar och korthår som springer runt efter en boll är rätt hott.
 
 
Och faktiskt, fotbollsmatcher ÄR rätt spännande! Jag har varit i publiken på Australiensk fotboll (haha hade faktiskt glömt bort det men såg det i ett inlägg i mitt blogg arkiv) och på Amerikansk fotboll och där stoppar de tiden hela tiden för det är så många regler.. Men med "vanlig" fotboll är det ju action nästan hela tiden! Rätt spännande om man faktiskt följer med. Iaf lite..
 
 
Och en annan grej jag inte har desstu mer tänkt på, är ju hur mycket mer spännande (och hur vanligt det faktiskt är att folk gör) är ju att betta på det hela. Klart man får lite mer glädje och sorg med vinnar laget om man satsar pengar på dem. 50 kronor på att Tyskland vinner? Klart man sitter framför tvn fastklistrad och skriker när man har lagt pengar på det och kan vinna en gånger summa tillbaka på det. Det tycker jag är rätt kul. Det e ju mer roligt än att köpa en lotto kupong som man skrapar på 10 sekunder. Att sitta framför tvn i 2 timmar för att få veta om man vinner lite cash känns ju way more värt pengarna. Eller är det bara jag?
 
 
Okay okay okay, att satsa pengar på sport var väl inget nytt, men vad jag ville komma till med betting var att R berättade att man inte bara kan satsa pengar på vem som vinner en fotbollsmatch. Neeej det finns faktiskt roligare saker under en match som kan ske. Tex. att en hund springer ut på plan. Haha omg seriöst? Vad är chansen? Inte stor kanske nej, MEN om det händer och man satsat pengar på det kan man ju vinna ihop en hel hög med pengar bara för att chansen är så liten! Det visste jag inget alls om innan han berättade om det! Läste också att under SuperBowl i USA kunde man betta på vilken färg Beyonce kommer ha på sina skor när hon kommer ut och uppträder i halvlek. Haha kuuuul ju!! Såndär typ av betting får jag göra nästa gång jag är i Sverige och blir tvingade att se på en fotbollsmatch på tv. 50 kronor att domaren får bollen i huvudet. 50 kronor på att blixten slår ner. 50 kronor på att Ronaldos shorts går sönder.
 
Googlade för skojsskull runt och kom in på Betway's betting sida för att se om de hade något roligt man kan satsa på. Inte nödvändigtvis fotboll, bara whatever? Och visst hade de det. Satsar du 100 kronor på att den Simon Danzuk (and who the hell is denhär Danzukas Simon? Läs här om den brittiska politikern) sextar en alien år 2016, och han faktiskt gör det, så får du 250 050 kronor.
 
 
Haha seriöst? Who knows, maybe he will?! Chansen att vinna ett par tusen finns ju alltid där liksom..?

Attachment

Varför gör den här mening bara so much sense?
"The root of suffering is attachments."
 
 

Skin update & Hydro Cortisone

Ååh guuu varför e jag alltid så öppen här i bloggen? För ingen är perfekt. Här kommer ett inlägg om min hud igen.
 
De flesta av mina trogna läsare är medveten om att jag har haft problem med min hud de senaste 3 åren. Det är pga jag har någon form av hormonrubbning. Och alltså helt ärligt, jag har gjort och prövat allt för att få kontroll på mitt ansikte och finnar. Från att sätta ansiktet full med ansiktsmasker, kanel, citron, honung till att käka blodförtunnande piller. Dyra krämer, syror, peeling, jaa jag har nog varit igenom de mesta man bara kan på egen hand. Och inget har hjälpt. Gynekologen har sagt p-piller och jag har sagt NEJ, för yeah finn helvetet började efter jag slutat med hormonell preventivmedel så what's the point att käka hormoner för att då igen en vacker dag sluta med det igen och inse att huden blir fucked. Igen. Så ja, finnar, bölder, infektioner har jag fått gå med i ansiktet i ett par år nu. Det går i perioder och ibland är det bättre och ibland är det sämre, men aldrig är det bra. Men jag har väl typt lärt mej leva med det, och använder inga foundations eller BB krämer till vardags för att täcka alla skavankerna. Det är bara såhär jag ser ut, jag orkar inte bråka mer med huden mer och täppa till den med färg varje dag bara för att imitera att jag har en hud jag inte har..
 
Jag har haft en känsla att killar har en stor inverkan på mina finnar (haha sant!! It make sense I guess när de har med hormoner att göra?) men när jag var på Bahamas hade jag det riktigt dåligt med huden. En Amerikansk dam stannade mej på gatan och sa "It's a pharmacy right there, go buy hydro cortisone, it will help you." och jag bara eeeh va? Har de inkastare för apotek nu också? Come on.. Men nej hon var hudspeciallist, hon sa att jag kan köpa hydrokortison på vilket apotek som helst, det kostar typ ingenting och det kommer hjälpa. Okay if you say sooooo.. Har ju fått höra och läst om många olika metoder och aldrig ens stött på ordet hydrokortison i samma mening som akne så jaa nej detdär funkar nog inte.. Men bestämde ändå att köpa en tub på CVS i Miami för 4$. Satte den på finnarna i ansiktet på kvällarna efter mina vanliga dagliga produkter i 7-10 dagar och plötsligt har jag den bästa huden jag haft på läääänge.
 
 
Alltså wow. Eller nej inte wow som i wow. Inget med min hud kan tydligen bli wow igen, men wow för att vara mig. Jag vet inte om jag bara har en bra period (okay sjukt sorgligt att säga min hud är bra när den ser ut sådär men jaa det där är tyvärr klassat som "bra" i min värld"..) just nu eller om det e hydrokortisonet men alltså wow. Krämen lugnade ner hela ansiktet direkt, den läkte sår och stoppade böld-finnar. Super! Har också varit sjukt noga med morgon och kvälls ansiktstvättarna (som jag alltid är, men nu med rutiner i livet under arbetsveckorna kan jag vara extra noga), till det använder jag dehär 3 Clinique produkterna som är döööds bra. Älskat dem sen första gången jag prövade dem 2 år sedan och de hjälper mig bra, speciellt om man ser till att verkligen använda alla 3 och inte bara 1 eller 2 (testad sak..). Rekommenderas verkligen!
 
 
Använder nu också en Lancome ögonkräm, som ni ser där i bakgrunden, till min dagliga ansikts ritual. Lite tidigt att säga än vad jag tycker om den men delar gärna med mej av ett utlåtande om några veckor! 
 
 
Nu väntar jag bara på när jag äntligen fått full kontroll på min hud och det är dags med att göra något åt ärren och ytan i ansiktet. För mycket av vad som ses i mitt ansiktet är faktiskt bara ärr eller irritation för bortgångna finnar och infektioner.. Det fnns ju en massa möjliga ärr behandlingar och jag har satt undan en massa hundra lappar i julklapps och födelsedags present av familjen som jag lovat mej själv och mammsi att använda på något med mej själv. Inte bara resande haha. Har kikat in mej på en klinik i Stockholm, tatt2awaybylena , som gör ärr behandlingar med micro needling (som inte är som de mer vanliga laser eller rollers behandlingar av ärr och tatueringar, utan är med små små nålar som går in i huden, och lär också vara mindre smärtsamt hur ont det än låter med hålstick i huden) som kostar runt 1200 kronor per gång. Yes det blir dyrt med ett par gångers besök, men det är absolut något jag vill lägga pengar på.
 
 
Hatar när de sätter en perfekt photoshoppad modell som kampanjs ansikte för sånthär (såklart inte hon fått hjälp av micro needling att få en perfekt hud, tacka datorn och fotografen) men jag använder bilden för den förklarar bra vad MN kan hjälpa med. Och de två före och efter bilderna känns mer realistiska.
 
Okay men back to hydrokortison snacket. MEN MEN MEN. Allt bra har men. Min mamma reagerade direkt på ordet hydrokortison när jag nämnde det för henne. Nackdelarna. Som jag förstod på henne är hydrokortison något som ökar återuppbyggnaden av nya celler, speedar upp hela processen och där igenom också tunnare ut huden och dens egen förmåga att skydda sig. Och att sätta det i ansiktet var man redan har så tunn hud så är verkligen något man ska vara försiktig med. Hon tyckte det är okej jag använder det i kurer ett par dagar åt gången, men absolut inget jag ska göra i dagar och veckor i sträck (don't tell her jag har typt använt det punktvis dagligen i mer än en månad nu...). Så my question to you guys, som alltid har bra tips och idéer, äääär, vad vet ni om hydrokortison? Är det sjukt dumt att använda? Speciellt i ansiktet?
 
 
 Iaf vill jag bara med dethär inlägget säga att hydrokortison verkligen hjälpte min hud, speciellt märktes de de första dagarna jag satte igång med den, och jag kan absolut rekommendera er med verkliga problem akne att ge det en chans! Som sagt, kostar inte mycket och om ni har lika stor ångest över dålig hud som jag så try it! Men för er med en finne i pannan en gång i månaden, don't you guys worry och för er är det absolut inte värt att sätta hydrokortison i ansiktet. Bieffekterna kan vara riktigt dåliga. Eller?

Those 2 weeks

 Ja jag ligger så efter med denhär bloggen! Om ingen redan märkt det.. Men iaf, jag uppdaterar så gott jag kan, eller det handlar väl mer om att ha lust.
 
Nåja jag är tillbaka i Norge efter mina två veckors semester som spenderas i Danmark, Sverige, Ungern och Kroatien. Hade det verkligen bra i alla länderna! I Sverige på festival tillsammans med fina vänner, och sen direkt på en liten backpacker trip med min syster. Jag har missat så många av hennes födelsedagar och julklappar, och examenspresent och inflyttningspresent och namnsdagspresent och systerpresent osv osv, de sista åren att jag till julen gav henne ett litet kort med texten om att jag betalar xxx € för en resa till henne. Och det ska inte vara en turistig ligga-på-stranden-all-inclusive resa jag betalar, även fast man skulle fått det med den summan jag lovade henne, men nej det ska vara en RIKTIG resa. Och det blev det allt! 2 nätter på hostell och resten couchsurfing som var bland annat på en segelbåt och ett hotell. Att leva med främlingar. Att ha frukost på sidan av vägar, lunch på parkbänkar, middag vid havet. Att go with the flow. Ohja vad hon fått uppleva mitt typ av liv. Det är verkligen den största gåvan jag kan ge till någon - att uppleva det oförklarliga livet jag lever och få växa inombords från upplevelser och att vara utanför sin vardag och comfortzone. För det är ju det bästa jag vet, så såklart jag önskar alla kunde få prova på det.
 
 
Jag älskar hur relaxed jag blivit med planering av och på resor. Helt seriöst, I don't know how it happened (eller jo, El Camino). Lite press hade jag väl när syrran var med. Då visste jag ju att om allt skiter sig kan vi faktiskt inte bara sova på en parkbänk. Men att bara improvisera dagarna som de kom, att inte veta var vi skulle sova nästa natt, att improvisera byarna vi åkte till, att bara gå till busshållplatsen och improvisera, att jaa helt enkelt bara ta det som det kommer gick verkligen super bra i hennes sällskap också. Och en bra resa hade vi som sagt verkligen. Budapest var faktiskt en riktigt fin stad (I don't like old cities, I don't like big cities, så att jag gillade Budapest var väl häftigt! Men längre än 24 timmar hade jag väl endå inte lust att stanna) och Kroatien då, god damn it vad det landet levde upp till förväntningarna. Helt underbart vackert.
 
 
En grej som förvånade mej under hela resan var hur LÄTT det var. Alltså I don't know if it's me som bara blivit världsvan, eller om det faktiskt bara är såhär enkelt att resa i Europa, men det hela gick bara så smooth. Lätt att hitta info, lätt att hitta transport, lätt att bli förstådd på engelska, lätt att hitta runt, lätt att få hjälp, jaa allt var bara så lätt? Det hör ju alltid till att man har lite struggles på äventyr, och det var jag rädd för att vi skulle hamna utför och det e jag okay med när jag reser själv, men när jag e ansvarig för någon annan vill jag inte göra problem till deras problem också. Men nej inget sånt på denhär resan, och det fick mej verkligen till att ha lust att resa och se mer av Europa när jag insett this is not Asia kind of travelling. This is lätt! Så nya resenärer, do Europe - it will be easy and fun, a real vacation! För ärligt talat när jag reser så är det ibland grymt påfrestande och känns inte alls som semester. Men denhär gången gjorde det faktiskt det fast jag fick agera storasyster, tourguide, planerare och allt detdär.
 

Midsummer

Today is the Swedish midsommar day! The tradition says this night is a magical night, and 7 different flowers should be picked and placed under your pillow and you shall dream of the One you'll spend the rest of your life together with. I'm excited to find out who's my Prince Charming. Glad midsommar på er!
 
 

Ensitreffit

This autumn I've got the opportunity to be part of something new for me! A Finnish comedy movie named Ensitreffit (First Date). Guess how excited I am for the filming to start?! I've done a few appearance in videos before, but this will be something totally different and new for me. And since I never say no to new adventures and opportunities, this is really exciting for me! If you wanna know more about the movie, or how you can be part of it, go and check out the website https://www.indiegogo.com/projects/ensitreffit-first-date#/ for more info and updates!
 
 
What do you think? Is acting something for me? I have no idea, but I'm doing it for the fun of it and the experience, so however it goes it will be something good personally for me!

Let the Sea set you Free

 

CS Boat

I've couchsurfed a lot through the years on a variety of locations and sleeping arrangements. But never before have I been hosted on a sailing boat! Wow what an experience! 
 
 

Sibenik

 
I haven't travelled a lot in Europe, mainly because I always had the picture in my head that Europe is just filled with old and boring places. Flashbacks from history-classes in school which thought me that everything old and historic is just booooring. Oh well, with age (and after the Camino walk) I've discovered that old doesn't necessarily mean boring. Walking through hundreds of years old villages with so much history is pretty spectacular and cool feeling.

The Beach

 
"Trust me, it's paradise. This is where the hungry come to feed. For mine is the generation that travels the globe and searches for something we haven't tried before. So never refuse an invitation, never resist the unfamiliar, never fail to be polite & never outstay the welcome. Just keep your mind open and suck in the experience— And if it hurts, you know what? It's probably worth it." Alex Garland

2015
Jan
Feb | Mar
Apr
.