Las Vegas, EDC

Levnads uppdatering! Sitter just nu på LAX Los Angeles Airport och väntar på ett flyg. Inte riktigt säker på vart. Igår fick jag typ nervsammanbrott och fällde ett par tårar från att inte ha en aning om vart jag ska ta vägen idag efter jag sagt bye bye till A som lyfter till Chile, men just nu känns allt rätt okej. Jag ska iaf försöka komma på ett flyg till Barcelona ikväll, kanske stanna helgen där och sen åka över till Danmark var jag börjar jobba igen nästa vecka.
 
Fast vad gör jag i California? Senaste blogg uppdateringen var från typ Colombia? Jo efter Colombia stannade jag i Miami 1,5 vecka, sen åkte jag till Las Vegas. Vegaaaaas babyyyyyyy!
 
 
Okej okej, jag har väl varit i Vegas typ 5 gånger innan, så not that exciting att vara där (så tog honesty typ 0 bilder, sorry), men resan dit denhär gången var för festivalen EDC. EDC måste vara världens största EDM (ElectronicDanceMusic) festival med över 400 000 människor på 3 dagar (pretty sure Tomorrowland inte var så stor) och jaa helt enkelt en måste festival för EDM lovers. Och ärligt talat är det såååå mycket om festivalen jag vill berätta om, men nä jag vet bara inte var jag ska börja. Eller hur jag ens ska förklara den. Jag har kanske här innan på bloggen nämnt att publiken på Amerikanska EDM festivaler är rätt annorlunda från något jag sett eller upplevt innan, och EDC drar verkligen till sig precis alla av den typen av människor. Vilket väl är en bra grej, för det mesta har jag tyckt iaf. Eller första dagen var jag ärligt talat väldigt WTF över människorna som var där.. Jag vill väl säga att de är väldigt annorlunda från Tomorrowland och Ultra, men egentligen inte, bara mer extrema.
 
 
Så, EDC för mej kändes som att var 70% bara Amerikanare och Kanadensare (resten 25% Asiater, resten spanish speaking människor, och sen typ 5% som oss resten. Såg dock 1 Norge flagga faktiskt under Kygos spelning), och det kändes som hela festivalen bestod 70% av killar (och typ 20% av dem gay). 99% av alla på området som inte var poliser var drogpåverkade, och jag är säker på att EDC säljer mera juice och vatten än alkohol. Okej inget av dehär % behöver överhuvudtaget stämma in med verkligenheten, men det är vad det kändes för mej. Dock vad jag vet stämmer är att bara 11 personer på 3 dagar blev förda till sjukhuset, och jag tyckte jag läste att 1 dog. Det mina vänner känns som sjukt små nummror utav över 400k drogade människor som festar och dansar i 40 graders värme i öknen från solnedgången till soluppgången i 12 timmar, I'm impressed. Det vore helt klart omöjligt med alkohol, det vet ni själva också. Just sayin.
 
Jag älskade att festivalen var i 12 timmar, skit kul. OM man nu kunde haft möjligheten att vara där i 12 timmar! EDC ligger ute i öknen. "40 minuters bilresa" från Las Vegas strip. Så att ta sig ut dit krävde att man först köade i 1-2 timmar för att komma på shuttle bussen man betalat skit mycket pengar på förhand till (120$ för 3 dagar), och sen så tog själva bussresan 1-2 timmar pga trafik. Trust me, it fucking sucked! Att köa i öken värmen (hade nog 35-45 grader varje dag) made everything even worse. Efter day 1 började vi köa för shuttle bussen hem klockan 05:20 (festivalen håller på till 07, och det började ljusna typ vid 4:30, och när solen går upp i öknen blir det fucking varmt) och vi kom ombord på bussen vid klockan 09 (!!) och var inne i Las Vegas lite efter 10. Alltså där och då hatade jag EDC så fruktansvärda mycket att jag hade ingen aning om hur jag skulle ha lust att gå dit 2 dagar till. Oh well, de andra dagarna tog det "bara" 2-3 timmar att komma dit och typ 2 timmar att komma hem, vilket plötsligt kändes totalt okej (no it's not okay!) efter första morgons väntan. Anyway, that shuttle bus shit is the worst shit I've ever done.  
 
 NOT happy klockan 09:30 på morgonen i bussen hem till hotellet. No idea över varför vi faktiskt ser rätt nöjda och glada ut...
 
Men PS. att uppleva soluppgången 3 mornar i rad i öknen är fucking cool och jag var super imponerad av dem. Sjukt speciellt vackra var de också.
 
Alla ÄLSKAR EDC. Speciellt Amerikanare. Det liksom är det bästa de vet. Jaa alltså.. Jag vill verkligen inte låta så jävla spoiled och bitchig men EDC e väl paradise if you don't know better. Jag kände mej så löjligt svår imponerad. Jo visst är allt skit häftigt och well made och allt (after all var dethär de dyraste festival biljetterna jag haft), där finns karuseller, där är otroligt påkostade fireworks (alltså jag har sett nyårsraketerna i Sydney och de är inte ens såhär bra som EDCs fireworks de skjuter av varje kväll), scenerna är otroliga och dekorationerna, ljusen och jaa allt, men.. Alltså.. Ja. I've seen better. (Sååå gott folk jag säger det igen, never go to TOMORROWLAND, de flesta festivaler kommer suga efter det). Och jag skulle aldrig rekommendera EDC till en Finländare, alltså, you guys wouldn't get it. JAG hade svårt att get it, och this IS my thing! Så tror andra nord Européer skulle ha rätt svårt för det.
 
 
Meeeen summa summarum, fast jag låter sjukt negativ över det, så var det verkligen kul. Jag var inte där för människorna, stället eller drogerna, jag var där för musiken och upplevelsen. Och det fick jag absolut ut av det. En del besvikelse när det kom till artisterna (Afrojack, Zedd) och en del förvånansvärt imponerande (W&W, Showtek, Lost Frequencies, Laidback Luke) och en del as expected (Axwell & Ingrosso, Kygo, Tiesto, Hardwell, ATB, Martin Garrix). Och in the end, fast jag sa typ varje dag i kön till shuttle bussarna I'M NEVER DOING EDC AGAIN!!!! så kommer jag väl helt garanterat stå där igen nästa år. Men med en mer förberedd feeling what to expect, och utan användning av de jävla shuttle bussarna. 
 
 
Och som jag skrev på Instagram (bara för att få fram här också WHY I love festivals) så.. "EDC!! This is exactly why I LOVE festivals. If you wanna dress up as a rainbow (or a unicorn, princess, spaceman, hamster, marshmallow or exactly whatever you want and whatever your imagination can reach to) you can be it and nobody would even have a thought or question about why! I loveloveloveLOVE festivals. And what I love even more is EDM music, and the combination of both is something that makes festival weekends like this one a highlight of my year. This is the time when I'm living as much as I possibly can in the present moment, I never bring my phone with me, I just disconnect from the world and thoughts and connect to the music and atmosphere. And that feeling, it's just truly #plurfection . Thanks EDC Vegas 2017 for a crazy crazy weekend. This festival is definitely as crazy as it can get - in a good way. #dontstopthemadness
 
 
Jag sa till A också att jag har ingen aning om varför jag älskar denhär KLÄUTDEJTILLVADSOMHELST-delen av edm festivaler. Han sa "because u wanna show your body?", eh nej då kunde jag väl fast gå ut i Miami i lika lite kläder (tjejer går ut med bh där) och jag haaaatar jävla nattklubbar så det är väl inte att visa upp mej delen jag vill med att klä ut mej. Jag älskar bara detdär att inte någon på hela stället gives a fuck (gäller stora edm festivaler. Skulle ju aldrig klä mej såhär på en festival i Skandinavien haha ohnononono. Där bryr sig folk). Ingen tror de är snyggare än någon annan. Det är ingen tävling. Allt är okej, ingen dömmer och allt är bara lovelovelove och about having fun. And that's exactly what I love.

Just savage

 
Phot by @kc_designsmiami

Music Video

Alltså, to be honest, ibland tvekar jag till opportunities som kommer min väg. Bara för att jaa? Osäkerhet på olika nivåer I guess. 
 
På söndag kväll fick jag ett mejl om frågan om jag ville göra en ansökan för att hoppa in i en sista minuten musik video nästa dag. Typ alltså om 17 timmar. Ehmhmmm. Den skulle vara sensuella sexiga klassiska scener, men no kissing. Videon var för någon latino artist. Hmmmm jaa tja alltså öh. Jag som har beslutsångest problem kan väl inte ta ett sånt beslut sådär bara?! Musik video? Jag? Är jag i tillräckligt okej form? Tänk om jag inte är tillräckligt bra? Tänk om jag flashar en boobie eller snippan? Tänk om jag ser dum ut? Tänk om produktionen är helt b? Vill jag verkligen utsätta mej för dethär?! Så jag snackade med A om det och efter lite funderingar med honom (han visste tex vem artisten var, jag hade ju ingen aning från namnet?) och vi båda kom fram till att why NOT? Vad har jag att förlora? Ingenting. Liksom egentligen? Ett produktions team vill ju INTE få mej att se dålig ut heller. Det är liksom inte i deras intresse. Så fast jag skulle se dum ut skulle de fixa till det, eller helt enkelt inte använda det materialet. So why not? Let's do it!
 
 
Det var typ det bästa beslutet jag gjort på hela året. Jag blev utvald till jobbet, och jag hade såååå kul! Liksom bara känslan av att göra något. Det var det jag älskade. Att arbeta 12 timmar, göra sitt bästa, sätta sin energi och fokus på det. DET älskade jag! Och att få bli sminkad, stylad, och jaa bara vara på ett så proffsigt high quality gig var så coolt! (Fast jag ogillar för det mesta hur folk stylar mej när jag inte har någon inverkan, så även fast jag inte kände mej som världens snyggaste i vad de valt ut höll jag fast i tanken på att lita på att de ville de samma som jag - få mej att se så bra ut som möjligt.)
 
 
Jag fick också sååå mycket beröm för mina framträdanden. Jag är ju egentligen skit dålig på att ta emot beröm, men nä vet ni vad, om ett sånthär proffsigt team som de var, som jobbar med sånthär dagligen och ser människan komma och gå, så är det inte människor som bara skulle slänga ur sig beröm til var och en bara för att vara trevliga. Nä jag vill tro att de verkligen menar det när de säger JESS YOU WERE AWESOME congratulations! Tack tack tack, jag är väl AWESOME.
 
 
Och de två artisterna var rätt så välkända endå, speciellt i Latino världen (som btw boomat något otroligt globaly! Alla älskar reggetone!)Nacho och J Quiles. Jag har faktiskt en latino playlist med typ 16 låtar, 3 av dem var faktiskt Nachos låtar (rätt coolt. Ocoolt jag insåg det efter jag hängt med honom en hel dag haha!). Can't wait to see the video om ett par veckor!

Colombia

Jag fyllde ju 26 (omfg 26!!!!! Då e man vuxen. Jävlar. Jag har liksom stannat på 19 i huvudet, har några år att catcha upp. Trodde helt ärligt här om dagen jag var 24 år och den brutala insynen att jag var 26!!!! var rätt svår att hantera) så min pololo (pojkvän på Chileanska) bjöd med mej på en resa till Colombia! AWwww. Tror det var precis vad jag behövde. Har varit deppad i nån månad och saknat dendär lycko känslan men där borta tror jag att jag blev nollställd och kände mej lycklig så jaaa, det var precis vad jag behövde. Tjoho! Cartagena, Isla Grande, Isla Rosario, Bararanquilla, Rodadero och Santa Marta hann vi få en smakbit av.
 
 
Sååå Clombia då? När folk, när JAG, hör ordet Colombia kan jag inte hjälpa att jag förknippar det med ordet KOKAIN. De går hand i hand typ. Nästan så man kunde lika gärna börja kalla Colombia till ColAlombia och ingen skulle tycka det vore konstigt. Typ? Fast vi såg inga droger, blev väl erbjuden nått, men det är rätt vanligt var än i världen man är. 
 
"Super billiga droger"! Lol nä, det är bara ett apotek.
 
Däremot såg jag sjukt mycket fåglar! Lol, japp inget kola bara fåglar! Jag är ju ingen fågelskådare och lägger väl inte så mycket uppmärksamhet till dem, men wow jag har aldrig sett så många olika häftiga arter i ett land, skit kul!
 
 
På min födelsedag hade A bokat in oss på en av resorterna på Isla Grande och det var underbart mysigt! Vi bodde 2 nätter där och fast jag varit till exotiska och vackra öar runtom i världen (Panama, Greece, Thailand, Cambodia, Australia, Scandinavia..) så måste jag säga dethär är nog den vackraste ön jag någonsin varit på! Så oförstörd av turismen, lugn, och jaa bara otroligt vacker.
 
 
Vet ni vad plankton är? Dedär små mikroorganimserna i vattnet som valarna käkar? Jaa precis dem! Har ni hört om plankton som lyser i mörkret? Jaa that's a thing! Det finns lite här som där i världen och jag har sett dem förr. Man går till havet i kolsvarta natten, rör runt lite med handen i vattnet och så om man har tur så kan man se ett par små lysande prickar. Fast de plankton vi såg i Colombia på ön Isla Grande was something way different från vad jag sett innan, såååå amazing! Alltså det var inte bara ett par stycken man såg som lös upp i mörkret, det var miljoner! Vi gick ner i lagoonen och badade bland dem och det var verkligen en amazing upplevelse! Att bli upplyst av miljoner små plankton runt sig, enda från tårna upp till axlarna, i mörkret jaa wow. 
 
Denhär bilden är från Google men ger kanske en liten idea om hur och vad plankton är och ser ut.
 
Colombia är dock nog det SMUTSIGASTE landet jag varit till. Vi körde i misstag igenom något ghetto (och fast man satt i en bil kände jag mej lite som omgomg sådär safety) och omg vad mycket skräp det var på marken. Körde typ 250km norrut från Cartagena och kom igenom några små fiske byar och där var det också förbannat smutsigt. Det var typ på den nivån jag kan tänka mej Indien är (och det har jag hört och sett bilder på att är EXTREMT). Fast om vi inte skulle förflyttat oss utanför de turistiga delarna så skulle jag hållit fast med vad jag sa till A typ andra dagen om att "aaaah Colombia känns så civiliserat och rent och safe o blablabla, bättre än Chile!" (Chile e Sydamerikas safest country). Men nä, de ångrar jag att ja sa efter vi rörde oss ut från turist delarna.
 
Som ni ser, turistigt = rent och fint!
 
Prismässigt vill jag väl säga Colombia är okej. Om man tex stannar inom murarna (den turistigaste delen) i Cartagena så är det typ 50$ för ett två personers rum på ett hostel som jaa inte är något speciellt alls, men för samma pris fick vi ett super stort, lyxigt, döm buffe frukost hotell i Shakiras hemstad Barranquilla. Hyra bil e 3 dagar kostade väl kanske 80$? Super fin resort på super fin ö vet jag faktiskt inte vad kostade. Äta ute kostade väl mellan 8-20$ per person. Jag tror man kan göra en Colombia resa rätt billigt om man vill, men om man inte försöker göra den till det billigaste så blir det inte så billigt.
 
 
Vi fick faktiskt en dag extra i Colombia. Vi reste för första gången med det legendariskt dåligt omtalade Spirit Airlines (som är typ som Ryanair. Budget flyg med gömda extra kostnader som tex att betala 10$ extra vid check in om du inte printat ditt boardingkort där hemma) och ja tjaa jag var redan trött och irriterad på dem vid check in för deras automat maskin inte fungerade och flyget var försenade typ en halv timme. Men när vi skulle åka hem och vi stod först vid check in disken och killen ville se mitt ESTA visum OCH utrese biljett ur USA (kära vänner, man MÅSTE ha en utrese biljett ur USA för att komma på ett flyg till USA. Liksom flyg personalen MÅSTE ha bevis på det innan de slänger dej ombord ett plan. Jag har dock inte haft det på typ 3-4 år och actually don't know hur jag sluppit in), så vi snackade lite om det och sa till honom jag inte har bild på mitt visum men jag vet han kan hitta det i sitt datasystem, så han började söka upp det. Under de 5-10 minutrarna hade A fått mail om att hmmm erat flyg är försenat. Till IMORGON! Öh? Kul liksom att vi har mer och fick informationen snabbare än själva arbetarna? Well anyway, spenderade ett par timmar bortkastad på flygplatsen alltså, men Spirit satte oss alla på ett 5 stjärnigt hotel så det var väl okej plåster på såret! 
 
 
Men summa summarum! Jag rekommenderar absolut Colombia! Jag kan ju dock säga jag inte skulle ha valt att åka dit ensam utan att kunna snacka ett ord spanska (fattar inte hur jag klarade resa i Centralamerika förra året?!). Men absolut, Colombia should be on your vill-resa-till-lista!
 

Life update

 Eh lol jag e rätt kul. Rör inte cigaretter för det är gift och det värsta som finns, men i stället har jag säsongs snusat och suger på vattenpipa, som båda har way more nikotin i sig än någon fjuttig cigarett. Princip fast kvinna jag är eller? (Joo för att jag har alltid lovat att inte räka cigaretter! Ordet nikotin var aldrig nämnt. Heh.)
 
 
Hmmmhmm vad har jag mer att berätta då? Det känns rätt svårt att blogga nuförtiden. Det är så mycket jag vill berätta, men typ inte kan? Eller klart jag kan. Har väl inget hemligt. Jag gör btw aldrig något jag skulle skämmas över att berätta, so it isn't about that. Men det är liksom så mycket av vad jaa, folk inte förstår, vad jag inte förstår av mitt liv och tankar o allt. Det lät ju rätt mystiskt det också? Vad jag egentligen menar är väl att jag orkar inte förklara om hur mitt liv kan typ bara handla om att sola bada, hänga vid polen, röka pipa, strand promenader, dricka kaffe, åka lite båt, gå ut lite, hänga med pojkvän, sova i två olika lägenheter, och jaa ni hör ju hur exotiskt det låter och för mej är det ju vardag så att behöva förklara det för någon som inte har det som vardag och tycker det är så wow känns så jobbigt. Så jag lämnar allt helt enkelt oskrivet.
 
 
Vad jag däremot ville slå en skrivelutt om är om min vikt! Alltså vad händer. De senaste åren har jag i perioder worked out crazy, Hitler strikt passat min diet, och om jag ens bara kollat på karameller (eller ris pasta bullar kakor socker allt) har jag typ gått upp 2 kg just like that. Jag har helt enkelt varit duktig och ätit och rört på mej som man ska. Men förra året tyckte jag det var sjuuuukt jobbigt att hela sommar försöka få ner min vikt efter att jag gått upp ett par kilon på Centralamerika resan. Tog miljoner år att liksom få vågen att gå lite neråt fast jag visste jag gjorde allt rätt. Men nu liksom känns det som en rätt lätt grej. Min vännina sa hon aldrig sett mej såhär skinny tidigare och frågade vad jag ändrat på. Så jag började fundera och svar öhm inget? Jag äter inte mindre eller annorlunda än förr, jag gör typ samma daily aktiviteter som innan och jaa. I mars-april käkade jag sjukt onyttigt i 4-5 veckor, vägrade kolla vågen, städade upp dieten och kollade vågen 2 veckor efter jag var back on track med ok diet och vikten var tillbaka på low low. Kul! Det känns liksom väldigt enkelt at the moment. Men wanna know what jag kommit fram till? Allt har att göras med hormoner. Så jävla sjukt och irriterad jag blir att tänka på det att hela mitt yttre (och jo inre också!) ska bero på hormoner. När hormonerna i kroppen är i balans = fin hud, bra humör, enkelt att hålla vikten, inga socker cravings. När hormonerna är i kalabalik = finnar, vikt uppgång, svullen, jobbig, sockeeeer, hatalivetmedmera. Omg livet som kvinna va?!! Förra året var jag ju förstörd med finnar, at the moment så är inte min hud perfekt men waaaayway better.
 
 
Så varför ville jag skriva om dethär nudå. Joooo för att ville väl bara dela med världen om att ni inte behöver känna er misslyckade och confused med att ni gör allt "rätt" men endå inte får resultat ni "borde" få. Om hormonerna inte är som de ska så aint life easy.

PEZSI


Vasabladet Interview

Raggningsrepliker? Varför har jag ingen tattoo? Har jag en dold talang? Maybe baby, check it out på http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/140947 på Vasabladet online 
 

Dream dream just dream

"The only cure to all this madness; is too dream, far and wide, if possibility doesn't knock, create a damn door. If the shoe doesn't fit, don't make it. If the journey your travelling seems to far fetched and wild beyond your imagination; continue on it, great things come to the risk takers. And last but not least, live today; here, right now, you'll thank your future self for it later."
 

Fruity


Send it to out of space

Jag vet inte in och ut med vad jag vill göra i mitt liv, att ta beslut, att ens veta vad jag är intresserad av eller tycker om och inte tycker om. Peperoni på pizzan eller inte? Kyckling eller kött? Miami eller världen? Allt är så öppet och bara stora jobbiga frågetecken. Men musik. Alltså musik. Det är något av de få grejerna jag utan tvekan vet vad jag känner jag gillar och inte gillar.
 

A lost feeling

Jaa om inte alla redan figured it out eller gissat så åkte jag ju tillbaka till Miami. Överraskade lite folk med att bara dyka upp där (öh lol, min killes reaktion när jag ringde o sa hoppsan hejsan surpriseeee jag e på Miami flygfält vill du hämta upp mej var "OK". Öh nä han är tydligen inte rätt så bra att uttrycka sig i chocktillstånd.). Livet ska väl leka och vara på topp. Därför jag också åkte hit. Miami betyder väl Happiness? Min bästa tjej kompis är äntligen här, jag är tillsammans med min kille, hav sol värme pol sommar palmträd musik jaa hela jävla faderullan till den perfekta lycko känslorna är fram serverade till mej. Men endå känner jag mej som så.. Vad ska jag säga? Jag vet inte ens vad jag känner. Tom? Ingenting? Normal? Medium? Maah? Jag får inte säga ordet deprimerad eller depression för vem fan kan ha det med ett liv som mitt. Nä just det.. Men.. 
 

Snowflake

 
Photos by Sandra E.

Finnish Transportation

Vet ni en av de momenten jag hatar mest när jag reser? Att komma mellan Helsingfors, eller Vanda flygplats, och Jakobstad. Alltså att de ligger långt från varandra (cirka 500km kan jag informera er ikke Jeppisbor) är väll bara att acceptera. Det är väl inte mitt fel att mamma och pappa tyckte Jakobstad skulle vara da place to be. Men vad jag blir irriterad över är hur förbannat mycket det ska kosta!! Tåget går få och skit konstiga tider, och den har faktiskt varit fullbokat de senaste gångerna när jag ville ta det hemmåt, så fått vänta i 2 extra timmar på flygplatsen. Och, är så JÄVLA DYRT. Behöver alltid betala minst 42€ per väg, what the fuck e de för pris?
 
Onnibussen har jag tagit rätt många gånger också, men som sagt blev jag plötsligt super bekväm av mej och tycker det är förbannat jobbigt att åka buss i 9 timmar. Det brukar jag väl betala mellan 25-30€ för, men då kommer man bara fram till Helsingfors så därifrån ska man ännu betala sig fram till Vanda flygplats och det billigaste är väl tåget som kostar typ 6€. Bussar och flygbussar går väl också och det är väl runt det samma priset. Så då blir ju plötsligt skillnaden mellan att göra en tågresan och bussresan Jakobstad-Vanda FlygPlats inte många euron skillnad, men typ en million timmars skillnad.
 
Och att flyga är ju inte alls på fråga. Mellan närmaste flygfält som är Kokkola/Jakobstad (Krombi heter de ju ffs!) kostar det 187€ senaste jag kollade. SERIOUSLY!?!! Nu är jag ju förbannat bortskämd och vet att för 187€ kommer jag hela vägen till Australien på om jag så vill (I know I'm lucky. But only a few more months!) så jag har väll liksom tappat idén om hur dyrt det faktiskt är att resa på riktigt. Men anyhow, jag tänker aldrig betala nästan 200€ för en 500 kilometers resa inland som tar säkert bara 40 minuter. NEJ. Däremot gillar jag att man kan komma till Stockholm från Kokkola med NextJet för cirka 80€ (så länge man är 25 eller yngre, omggggg snart tar de ljuva åren slut för mej....), känns som valuta för pengarna. Samma pris typ med SAS till Stockholm, men det är från Vasa som är 100 km man ska på något sätt först ta sig till.

Sådär såg jag ut på Bennäs tågstation en gång i tiden när jag var ung , fräsch och uppenbarligen pigg och okej med att vara en mänsklig åsna och dra hem 50+kg i 5 väskor från Danmark på tåg och flyg hem till Jakobstad. Damn girl.

Så vad jag försöker säga är väl att det suger att ha familj i Jakobstad? Eller att Finlands transportmedel är överprisat. Eller, är jag den enda som tycker det är dyrt? (Jag tycker också det är överprisat i Danmark, men känns endå lite billigare, och i Sverige har jag alltid hittat förmånliga tågbiljetter när jag rest där så de kan jag inte klaga på). Så för mej är det iaf ingen spontan grej att bara åka hem en vända, och det är beror ju bara pga av dedär priserna mellan Helsingfors och Jakobstad. Jag ska ju räkna med att spendera cirka 100€ på en tur-retur resa på bara de 500 km i landet (pluss flygbiljett till och från Finland såklart, men det känns liksom värt whatever) så när man väl gör det känns det ju inte som bara en helg resa eller ett par dagars hej hej. 

Bite


Wednesday 26/04/17

Hola amigos! Alltså vad händer med vädret här? Globalwarming är det ju iaf inte med full on snow storm i slutet på April här i Österbotten. Är det inte lag på att man ska ha vinterdäcken av bilarna vid dethär laget? Hur gör man då om typ mjölken är slut och man bara måste köra till stan? Lägger man på vinterdäcken på bilen igen, och får en saftig böter på köpet för att man kör med dubbdäck, eller kör man med sommardäck och kommer förr eller senare åka ner i diket? Känns som ett svårt dilemma, en pest eller kolera fråga. Som tur dricker jag inte mjölk så jag lär ju klara mej utan att fundera mer på de.

 
Aaah och så e jag klar med att hänga hemma nu känner jag. Eller, det är jag väl aldrig. Jag har ju blivit så bekväm av mej. Jag fattar inte varför och det irriterar mej så fruktansvärt. Vad hände med tjejen som är totally fine med att sova på flygplans golv och åka själv till främmane länder och bo hos främlingar? Nu tycker jag semester resor med hotell låter trevligt. Och att sova hos främlingar låter sjukt jobbigt. Och att sova på flygplatser låter som en mardröm!! Och att resa själv låter absolut inte som något kul? Wtf hände här nu? Hur kom dehär känslorna hit? Hur kommer jag ur denhär comforten? Jooooo med att göra dedär grejerna jag inte vill göra. I guess? Jag kan väl tvinga mej till att vara bekväm med det jag är obekväm med och börja gilla det igen. Right? Kanske? Äh, jag gillar väl det lika mycket än, måste väl bara komma IGÅNG med det. Snart. 
 
Sipping sunshine och planerar masterplans.

.
2017
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj
.
2016
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2015
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2014
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar