The Houswifes are back

Jag tittar nästan aldrig på tv eller film. Undantagsfallen är i flygplan, då tittar jag en halv säsong Big Bang Theory eller någon av de senaste komedierna. Meeeen när jag är hemma, då slö tittar jag aaaaalltför mycket på tv. Just because I'm on vacation när jag är hemma och då får man väl slö titta löjligt mycket på en ruta..? Helst skulle jag sträck kolla flera säsonger av Keeping Up with the Kardashians, men jag har sagt till mej själv att om jag vill se på systrarna K så ska det endast vara när jag trampar på motionscykeln på samma gång. Och det har jag väl inte lust att göra flera timmar i sträck heller... Så nöjer mej med utbudet som sänds på tv helt enkelt.
 
 
Men efter jag kom hem och insåg jag har världens överflöd med tid Googlade jag runt för att se om inte det kommit någon ny säsong av dedär svenska Hollywood fruarna med alltför rika husbands. Nej det hade det inte kommit, men det skulle snart bli säsongspremiär på den senaste säsongen! Och tjejen som jag alltid tyckt varit så extremt fin, som jag brukar Googla nu som då och som jag har absolut noll förståelse för varför inte längre bloggar eller ens har Instagram, är med i den nya säsongen! Natacha Peyre! Som uppenbarligen bytt namn till Elena Belle, so no wonder jag aldrig kunnat stalka sönder henne på de sociala medierna när hon blivit schitzo och plötsligt döpt om sig och gått och blivit någon helt annan person..
 
 
Oh well, excited är jag att få lära känna Elena/Natacha/schitzo igenom tv rutan! 
 
Säsongen hade premiär igår på TV3 och var lika underhållande små dum som alltid. Gunilla hade sina konstiga kommentarer som alltid (jag har ALLTID varit bombsäker på att hela hon är bara ett skådespeleri, hon gör sig bara löjligt dum för att bli och vara känd. Men jag börjar sakta sorgligt tro hon faktiskt är fullständigt så som hon verkar vara..), Montezami damen hade som alltid också sina fjoll wopiduu kommentarer.

Och förutom Elena så var det också en annan ny housewife som är ingen mindre än Eric Prydz wifey. Intressant. Eller vad vet jag. Hon blir iaf vinklad i showen som snäppet psyko med extreeeeem OCD så henne ogillar jag redan.
 

Kuusamo Karhunkierros

Jaa så var vi hemma från vår lilla Lapplandsvandring i Kuusamo!
 
 
Målet var ju att alltså tillsammans med min kära mor gå Finlands populäraste hike, den 82 kilometer långa Karhunkierros. 82 km kändes ju liksom som en klacksparck för mej. 82 kilometer går man ju på 2 dagar om man vill, så när mamma övertalade mej till att vi skulle dra ut den på 4 dagar kändes det väldigt sådär whatnobutwhyyyyyyyyy. Men okej då. Och tackguu för att hon fick mej övertalat till det. Liksom bara för att jag för mindre än ett år sen kunde gå 20,30,40,whateverIwant km om dagen betyder det ju inte att min kropp håller till dit idag. Eh nej.
 
 
Vi startade vandringen från Ruka, alltså egentligen var hiken slutar, och gick mot polcirkeln i Hautajärvi. Den första dagen kom vi 15 km på 9 timmar. Alltså.... What happend there? Om vi säger såhär, det var fan hårt. Men resten av dagarna var lättare och inte fylld med en massa upp och ner klättringar (fast jo det var endå en hel del).
 
 
Naturen var helt underbart omväxlande. Det kändes verkligen som det bästa av Finlands natur var inklämt på dehär 80 kilometrarna. Tusen sjöars land, myrmarker, djupa skogar och olika sorters skogar (omg jaaa jag har ju sagt i Finland finns det ju bara skog, och det håller jag verkligen fortfarande med om, men det finns faktiskt olika typer av skogar!), älvar, bäckar, och jaa allt. Men mest skog såklart.
 
 
Med i min packning hade jag ju min nya sov-hängmatta TicketToTheMoon. Och alltså YES, det är absolut min nya favorit grej. Världens lättaste grej att hänga upp typ var som helst. Tar 2 minuter så hänger den där. Looooove it.

 
Och det var den jag sov i om nätterna. Inomhus. Haha jaa faktiskt. Mamma hade med ett tält och jag hade med hängmattan så vi kunde campa utomhus om det behövdes. På Karhunkierros finns det ett par super mysiga öppna stugor på vägen som man gärna får övernatta i. Det ryms typ mellan 4-15 personer i dem, beroende på stugan, och som tur fick vi plats alla nätterna i stugorna (för det var ju skiiiit kallt på nätterna. Sov i hängmattan i skogen vid parkeringsplatsen första natten vi kom till Kuusamo, dagen innan vi började vandra, och kan ärligttalat säga jag inte sov många timmar den natten...). Men istället för att ligga på sovbänkarna hängde jag bara upp hängmattan i någon spik eller balk och hängde i den hela natten. Perfekt.
 
 
 Jaa what else? Vi kokade mat på mitt älskade lilla kok-kök, BioLite. Jag köpte ju den inför Camino vandringen förra året, men då släpade jag ärligttalat på den 2,5 kg klumpen rätt så i onödan. Jag använde den kanske 10 gånger då. Men nu har jag uppenbart lärt mej tekniken med den och tycker den är skit kul att koka upp en kopp te på, eller steka köttbullar eller pasta eller whatever.
 
 
Eller bara koka dricks vatten på! På stigen finns inga vatten-stationer, meeeeen this is Finland - så om man känner sig törstig sticker man bara ner vattenflaskan i närmaste å eller sjö. Alltså omg hur härligt? Och att sjövattnet faktiskt smakade bättre än många länders kranvatten gav också ett såntdär #IloveFinland moment. Men mamma ville vara på den säkra sidan och ville ha sitt vatten kokat innan hon drack det, just in case, men jag drack det direkt som det var. And I'm still alive. (Fast jag käkade också en kiwi som jag insåg en mus hade gnagat på i väskan, så jag känner mej rätt odödlig mot bakteri)
 
 
 Men överlag var det en riktigt härlig resa! Som var mera utmanande och krävande än vad jag hade räknat med. Vilket alltså är en bra grej. Behöver ju liksom bli påmind om att jag inte är hur awesome som helst och kan klara allt här i världen utan ansträgning. Och att mamma klarade av den är jag rätt imponerad över. Envisheten sitter hårt i denhär familjen kan jag väl säga.
 
 
Men jag rekomenderar verkligen er ute-människor och friluft-lovers att bege er norrut på finnarnas favorit hike! Vi gjorde den på 3,5 dag och det kändes som en perfekt tidsrum utan stress och med en massa tid att njuta av omgivelserna och pausa när vi kände för det. Tack för ett bra sällskap och en fin resa mamsi!
 
 
Käkade såklart 500 gram godis och tryckte i mej så många pizzor jag bara kunde på Rax pizza buffé bara några timmar efter att vi kommit ur skogen, haha. So worth it. 

Wander don't Wonder

 

Next stop Kuusamo

Ryggsäcken är 13 kg packad, psyket är satt in på att frysa konstant i 4 dagar, och bilen är redo att ta oss 450 km norrut. Karhunkierros let's do this.
 
 

My miracle - ACV

Okej ni alla som gått och väntat på att jag ska avslöja århundradets mirakel medel har inte väntat förgäves. Räddaren till alla era världsproblem är ACV - alltså Apple Cider Vinegar, Äppel Cider Vinäger, Æble Etik, Omenaviinietikka.
 
 Eller, jag vill faktiskt gå in mer på detaljer om det i ett lååååångt blogg inlägg om hur mycket jag älskar äppel cider vinäger. Alltså älskar. Som sagt, jag tror jag gick ner 3 kilon på 2 veckor när jag började med det (nu har dock den nedgången stannat, så don't worry att ni ska försvinna) så något i kroppen drar den verkligen ut. Den har rensat min akne hud något otroligt (fast vågar liksom inte vara glad ännu, väntar bara på att det ska ge bakslag som allt annat jag trott hjälper gör efter några dagar eller veckor, men det är verkligen det enda som hjälpt såhär bra och långt!!). Första veckorna hade jag oförklarligt extra energi (alltså det trodde jag också var inbillning och försökte att inte tänka så mycket på, men jag var inne på mina över-20-jobb-dagar-i-sträck ute på båten och hade varje kväll mer energi än någon av kvällarna på hela säsongen). Och något som jag mest är förvånad över är att mina celluliter plötsligt försvann. Alltså dom förbannade fula groparna på låren. De jag haft sen jag var 14, de som alltid sitter där hur mycket jag än tränar och hur smal jag än är. För 2 år sen gjorde jag en LPG behandling som hjälpte hur bra som helst och jämnade ut mina ben super fint! Men hela denhär sommaren har jag sett på mina ben och tänkt jepp, det är dags att igen göra en LPG runda och uppdatera mina ben direkt jag landat i Finland. När jag i söndags hade en tid för min första LPG behandling och vi tillsammans tittade igenom mina ben och diskuterade över var vi skulle fokusera på så var vi båda rätt förvånade över att jag överhuvudtaget var där. Alltså vilka celluliter, var är de? Då hade jag hållit på med ACV i 4 veckor, och visst tyckte jag att celluliterna minskat lite (men var rätt säker på jag bara inbillade mej) men ne de har faktiskt försvunnit så snabbt jag inte ens riktigt hunnit uppfatta det? Okay okay allt är ju såklart inte borta, de finns ju en del kvar när man klämmer och söker efter dem, men endå imponerande mycket har bara försvunnit spårlöst (and I don't know why, men det måste ju vara tack vare ACVn?) Men jag beslutade mej endå för att göra en 6 gångers LPG behandling som blir som en försenad födelsedags present från familjen. Och LPG e såååå hälsosamt för så mycket annat än bara gropiga celluliter.
 
 
Allra helst ska det vara orenat, orensat, ekologis, grumligt ACV, meeen det har jag inte hittat i Jakobstad (help anyone?) så jag har använt mej utav helt vanlig billig 1,5€ Rainbow ACV från Prisma och det verkar uppenbarligen funka för mej. I Norge använde jag Heintz ACV, som också funkade precis lika bra.
 
 
 
Guuu va jag låter överdrivet positiv och löjlig, jag hatar ju när bloggare är överdrivet positiva speciellt över ingenting men I'm not kidding eller överdriver. Hur överdrivet det än låter. Men ja, give ACV a try och se vad det hjälper för just dej. För mej har det som sagt hjälpt på finnarna, celluliter, hunger, energi och vikten. Det lär hjälpa för så mycket annat tex sötsuget, sänka blodsockret (jag har frälst pappa med den idén och han använder det 3 gånger om dagen och det hjälper på hans blodsocker nivåer), som detox, hjälper matsmältningen, den ska vara bra för håret, och man kan till och med fräta bort födelsemärken och vårtor med det (eeh okay i mina öron låter det dock lite väl våldsamt?). Allt ni behöver göra är att dricka det. I knoooow, det smakar som skit. När jag skulle tvinga pappa ta det första gången och han grät över hur hemskt det luktar och smakar så fick han ner den när jag påminde honom om att jag är säker på han klarat att shotta många sjukt mycket äckligare vodka och alkohol shottar igenom tiderna.
 
 
Fyll ett halvt shotglas med ACV, resten med vatten, drick det innan frukost och innan middag. Om det känns jobbigt ha ett stort vatten glas vid sidan om att dricka på efter för att skölja ner allt med. Eller blanda samma mängd ACV i två liter vatten och drick under hela dagen. Eller i ett glas med honung. Whatever works for you. Varje morgon och kväll använder jag också en 50/50 ACV/vatten mix som ansiktsvatten över hela ansiktet.
 
 
Och yes yes yes I know, det smakar like hell, men jag lovar dej att ha det smakar 1 miljon gånger bättre än att ha ansiktet full med finnar eller gropiga ben. Promise you. Ge det en 2,3,4 veckors chans och se vilket resultat ni personligen får. 

Next Journey!

Imorgon sticker jag iväg på resa! Eller.. Alltså resa och resa
vet jag väl inte hur mycket man kan kalla det, men en resa blir det ju!
Jag ska faktiskt ta mitt pick och pack på ryggen och åka norrut. I Finland!
 
 
Jaa, alltså jag har stort behov av att lära känna mitt hemland lite. Helt seriöst. När jag körde till Kuopio och skulle köra hem igen följde jag blindt GPS'ens anvisningar efter jag hade tryckt på "hem" knappen och i 400 km såg jag bara väg skyltar med bya namn jag ALDRIG hade hört om... 40 kilometer kvar av resan såg jag det första namnet på en by jag visste jag hört namnet på förr, Evijärvi. Det lät som något jag borde veta var är, och att jag faktiskt var på rätt väg hem. Jag övervägde faktiskt väldigt många gånger tanken om att mamma och pappa köpt GPS'en av någon secondhand som hade satt dens hem-inställningar till någon liten bondby i Lappland eller Ryssland för jag hade verkligen ingen aning om vart den förde mej. Och stanna och börja Google mappa hade jag ju inte tid med. Men visst kom jag hem till Pedersöre.
 
 
Men det slog mej bara att jag har ingen som helst geografiska kunskaper över Finland. Jag vill faktiskt printa ut en svart karta över Finland, be mamma ge mej 10 random finska städer och sen låta mej pricka in dem på kartan var jag TROR de ligger. För att vara helt ärlig tror jag inte jag ens skulle få Helsingfors helt 100% rätt inplaserat. Uleåborg kan jag säga jag har ingen aning om var ligger på den finska kartan, inte Seinäjoki heller. Fast jag ju varit till båda ställena flera gånger. Jag tror jag skulle få fler städer rätt in prickat på en Dansk karta, eller Australiensk, än en Finsk. Världskartan vill jag väl endå påstå jag är rääääätt okej med också (snäppet bättre än om en typisk amerikan skulle göra världskartan som här under hehe.). Men mitt egna land Finland? Nej
 
 
 Anyway! Jag ska med mamma på en liten resa till Lappland. Vi ska gå en hike! Karhunkieros. Som jag har varit riktigt sugen på i ett års tid. Utforska Finland lite på samma gång man går 80 km. Kul!
 
Lite besviken blev jag ju när jag fick höra att denhär vandringen ligger i Kuusamo, i Ruka. Där har jag ju redan varit mer än en vinter, det vet jag ju vad är. Buuuh. Men jag har alltid haft lust att göra en "ruska" resa (när man åker till Lappland på vandring för att beundra alla härliga färger träden får när sommaren blir till höst!) så jag ser riktigt framemot det! Och för att få vandra igen, det ser jag nog mest framemot! Och en 80 km runda ska jag väl klara fast min ena fot inte ännu heller återhämtat sig 100% efter Caminon förra året.
 
 
Vi har tänkt sova rough. Det vet jag ju att jag klarar. I mean, det gjorde jag ju i 2,5 månad igenom Frankriket och Spanien. Allt jag behövde var ju en sovsäck. Och visst var det kallt, och visst inte var det varmt. De nätterna jag låg där under en buske eller träd i min sovsäck med frost runt mej på marken var inte alls kul. Men jag klarade ju det. Jag hade ju min spaceblanket (en såndär silver folie påse man sätter på folk som fallit ner i vattnet och förfrusit sig och ska få upp kroppstemperaturen igen) jag lindade in mej i och låg där och skakade. Men alla nätterna var ju inte så kalla, och jag klarade mej okay med att sova i sovsäcken när temperaturen höll sig på några pluss grader över 0 sträcket. För jag ville ju inte köpa en dyr tung sovsäck (min kostade 20€, väger runt 1 kg och håller som lägst till nån plus grader) (meeeen btw hittade precis sovsäckar på getcamping.se som håller rätt lågt ner på minus temperaturer och inte alls kostar en miljon.. De jag kikade på förra året var riktigt dyra, minimum 80-100€, så jag jag vet inte hur jag helt kan ha undgått att sett att det fakltiskt finns bra för runt 30-50€ klassen? Och det rekommenderar jag veeeeeerkligen ni friluft människor eller hikare att investera i! Det är vad jag ångrade mest under Caminon, att jag inte hade en ordentlig och varm sovsäck att sova i) och ville ju göra min Camino så billigt som möjligt. Och eftersom jag vet jag klarar att sova kallt, och det bara är nu för några dagar, så ska väl nog denhär resan gå hur bra som helst fast temperaturerna kommer krypa ner till under minus sträcket och vi kommer sova på utsidan.
 
Önskar dock det skulle vara dedär lagom varma temperaturer som det var på denhär
bilden från Spanien i mitten av November.. Men nej, det lär det absolut inte blir..
 
Mamma har inhandlat ett tält, men tält känns liksom för lyxigt, så jag avstår att krypa in i det på kvällarna. Meeeen något annat jag fått (tack mamma!) till denhär resan är en sovhängmatta! Jag köpte ju en i Vietnam, som är super praktisk men jätte klumpig när den är ihop packad och fyller halva ryggsäcken. Jag har länge önskat att ha en hängmatta som inte tar så mycket plats och som jag alltid kan ha plats för i ryggsäcken var än i världen jag är för nödsituationer om jag verkligen inte har ett boende för natten. Och denhär från TicketToTheMoon kommer bli min nya måst att ha med mej ute i världen och kommer med mej på vår resa till Lappland på en test runda!  
 
 
Och I knoooooow, den ser så INTE Pessig ut. Hallå, var är det rosa? Ja, det var faktiskt svårt att ta det vuxna beslutet att välja en i de mest tråkiga färgerna ever, men också neutralaste. För ärligttalat, om jag nångång behöver smyg sätta upp den i någon Asiats bakgård, eller i någon stadspark eller något (I mean, you never fucking know vilka dumma idér jag får för mej att tro är bra idér när jag reser..) så känns liksom chansen mindre att bli upptäckt om den är tråkig skogsgrön än i skrikgrisrosa eller någon annan självlysande färg..

These girls tho

 
Hängde med dehär 3 babesen i 7 timmar utan att ha en endaste tyst minut utan något att snacka om. Just like back in the days. Tack och puss!

Vitamin refill

Jag brukar alltid längta till finsk mat när jag e ute och reser. Det är den där hälsosamma livsstilen som finns så lätt att hittas anywhere i Finland. Fullkornsprodukter, smaksatt kvarg, proteinbarer, vitaminer, kosttillskott och superfoods i alla supermarkets.. Ooh ja Finland, vi har det bra. Men to be honest har jag faktiskt inte saknat det så mycket de senaste halvåret. Jag har ju en buffé framför mej 13 timmar om dagen när jag jobbat, and what's more to ask for? Så när jag kom hem till Finland igen och insåg det inte finns allt framför mej på ett bord att bara vraka från har jag blivit lite lazy med att faktiskt göra mat. Jag kör på dethär med att gå till kylskåpet, ta fram en ostskiva och en skinkbit, och sätt dem i munnen samtidigt och kalla det matlagning.. Men förutom den typen av matlagning vill jag när jag e hemma satsa på att dra in en massa vitaminer i kosten som jag inte är så bra på att få i mej när jag reser.. Som sagt, vitaminer och mineraler känns som det är så himla lätt tillgängligt att köpa i var och varannan kiosk eller minimarket i hela Finland iform av pulverpåsar, proteinshakes, kosttillskott, bär, rawbarer eller andra superduperturboprodukter Finnarna är så bra på. Just nu prövar jag på 3 kosttillskott från Arctic Nutrition som jag slänger i mej varje dag, och så jobbar jag på att få ut rensa mammas skafferi på blåbär (hmmmmm blåbär och vaniljkvarg vetnihurgottdetäääääär??!!!) och havtornsbären försöker jag också få i mej så mycket jag bara kan (ni visste väl ETT havtornsbär innehåller lika mycket c vitamin som en stor appelsin? Klart ni visste). Finska superbär!
 
Och vet ni en annan grej som händer just nu? Jag har tagit mitt sista snus. Ny dag ny vecka nya möjligheten nu ska vi bli nikotinfri woooohooooo! Eller.. Jag slutar mest pga av den enkla anledningen att jag inte har mer. Och jag tänker inte köra, flyga eller simma till Sverige för att få tag på mer. Jag har hela sommaren sagt det är okej jag är beroende av snus under sommaren, enjoy it Jess när du betalar 2€ per dosa och "kan sluta när du vill", så snusa på du bara men när du lämnar Norge och Danmark kommer snus slutet bli aktuellt. And here I am. Och såklart jag kan allt jag vill, och ärligttalat vill jag väl inte sluta snusa, nu är jag bara illa tvungen för jag inte har mer. Men jaa lätt blir det väl inte..
 
 

Peace is always beautiful

 

The Pursuit of Happiness

About a year ago I picked up this book in a shop at Copenhagen Airport. It was just a random book by a guy named Chris Guillebeau that sounded kind of inspiring. But just three weeks after that I started walking a over 2000 km pilgrim journey to Santiago De Compostella. I never had time to finish reading the book before I bought my hiking shoes, backpack and flight ticket and off I went to an amazing adventure that started as a little small crazy idea to go for a long walk. The book encouraged me to do it, to believe I could do it, and most importantly it thought me it's okay not knowing why I had the urge to do a lifequest without a reasonable explanations. #justdoit And I made it, and I still now one year later can't believe I actually did it and how much I learned from it. Now I'm picking up this book again, starting from page one with the goal to read until the end before getting madly inspired what I'll get myself into doing next!
 
 
"You don't have to live your life
the way other people expect you to"

A taste of being a MovieStar

Okay folks, jag är tillbaka! Tillbaka hemma i Österbotten efter 2
otroooohohoholigt roliga dagar! Jaa, jag var på filminspelning!
 
För mer än ett år sen fick jag ett mejl av en ung film producent i östra Finland. Han var i gång med att göra sin första film som han skrivit färdigt manuset till, och nu hade han satt igång jakten på skådespelare till filmens karaktärer. Han snackade lite med sina vänner om en av rollerna i manuset som är en super sexiga modell som blir kär i en av filmens 3 hvudpersoner som är en total tönt. Vilken typ av tjej ska han hitta att ge den rollen till? Hans vänner, som råkade vara några av mina sociala medie följare, sa att hondär Jessica Pessi ser ut att vara den typen han borde ha för den rollen, hitta någon som är som hon till det! Hans tanke blev inte, okay let's find someone just like Jessica, utan hans tanke var direkt varför inte FRÅGA Jessica själv?! Och det gjorde han.
 
Han var beredd på att få avslag. Varför skulle hondär tjejen med en halv miljon följare ha lust att vara med i en random lowbudget finsk film? Och jag ser faktiskt upp till honom för att våga ta chansen att fråga! Om man vill ha något, go straight for it! Istället för att vara rädd för att få ett nej och inte ens våga försöka utan bara direkt nöja sig med något halv-bra, bara för man är rädd man inte endå kommer få det man vill. Förvånad av mej själv svarade jag också ja. What the hell, VARFÖR INTE tänkte jag. Jag älskar prova på något nytt, skit samma om det är en amatör film, bfilm, lowbudget, whatever it is och whatever min roll är - jag vill personligen utvecklas och våga pröva något nytt!
 
 
Det kändes alltid så distant, liksom det är såååå länge till. Jag tar det som det kommer. Och plötsligt var dagarna här när vi hade planerat in mina scener och plötsligt var jag där på hotell rummet vaken klockan 05 på morgonen för att göra mej klar för att första gången agera framför en kamera. 
 
Eller första gången kan jag väl inte säga.. Jag har varit modell i 4 år, jag har medverkat i intervjuer på tv, jag har gjort framträdande på scen igenom modellandet, jag har varit i radio, med i en kort scen i en lokal film, och jag har medverkat i en musik video. Och allt har jag ju gjort, och klarat med att helt enkelt bara vara mej själv. Men endå, det här var allt något helt annat. 
 
Plötsligt fick jag en del press och stress på mej när jag väl var där i östra Finland och jag började inse this is actually happening. Jag kommer agera tillsammans med andra, andra som vet vad de gör, folk som faktiskt gått i teaterskola och folk som faktiskt är skit duktiga. Hur kommer jag se ut next to them egentligen?! Tänk om jag inte alls klickar med min motskådespelare? Tänkt om det blir sjukt pinsamt och man bara kan se det på mej att jag verkligen är obekväm att ligga halvnaken i en säng och flörta med en främmande människa framför en kamera?? Shit shit shit varför vill jag utsätta mej för dethär?? 
 
Men i grund och botten var jag bara mej själv. Rollen jag spelade är en typ av tjej precis som mej. Så allt jag behövde fokusera på var att följa manuset utan att overthinking it. Inte min starkaste sida, jag som alltid tänker igenom det mesta i livet way too much. När min del var klar efter två dagars filmning och jag skulle säga tack och farväl till alla lag jag faktiskt märke till grejen över hur jag personligen är - jag är precis som karaktären jag spelade. Jag är bara så over the top flirty, sexy, happy and energetic. Spelade jag rollen över huvudtaget eller var det bara jag hela tiden? 
 
 
Egentligen vet jag ju inte hur mitt agerande i slutändan kommer se ut igenom en skärm, och to be honest, I really don't care right now. Jag hade det såååååå kul dehär två dagarna on set och jag är så glad jag tackade ja till att våga pröva något nytt! Det gav verkligen mej en kick som jag inte fått på länge, och jag är glad jag kan sätta "medverkat i en film" på listan av grejer jag gjort i mitt liv.

Shooting Day 2

 

Shooting Day 1

 
 

Ensitreffit

Jaa, som sagt, är inte helt fullständigt ledig än. Idag kör jag över till andra sidan landet för att vara med i ett spännande projekt. Jag vet inte om jag kan säga att det är way out of my comfortzone, för det är ju egentligen det, men endå egentligen inte. Men nervös är jag ju.
 
Men kul ska det bli! Och det är allt det handlar om för mej! Att ha kul, utmana sig själv, lära, och jaa att ha kul! Hur resultatet blir är inte så viktigt, så länge jag bara personligen får något ut av det. Önska mej lycka till!
 
Next stop Varkaus! 

I think I found my miracle

Så hur känns det att vara hemma i Finland igen? Bra bra. Men mer om det senare! Har liksom inte 110% ledigt riktigt än efter att jag kom hem. Har ett projekt på gång jag behöver fokusera en hel del på de kommande dagarna. Men det blir spännande!
 
 
Men jag svävar lite på moln just nu för jag har ÄNTLIGEN hittat något som verkligen verkar funka på min förstörda akne hud! Alltså det är ett jävla mirakel och jag kan inte ens tro det är sant. Jag som kämpat i 3 år för att få kontroll över finnarna, jag har spenderat så mycket pengar och hopp om i olika produkter som ska fixa till det, jag som bannats över mina jävla hormoner som satt igång finnarna från början, jag som har varit så ledsen och desperat och bara lärt mej leva att acceptera situationen om att jag kommer i många många år framåt bara vara fylld med röda äckliga prickar i hela ansiktet. Men på bara 2 veckor har min hud förändrats så himla mycket. Kanske inte jätte märkbart för omvärlden, men för mej själv vet jag det har hänt mycket med min hud! Jag går och känner (okay I know, det är skit dåligt att gå och smeka sitt eget ansikte med smutsiga händer hela tiden, men can't help it för jag är så jävla glad!!) hela tiden på min hud för den har blivit såååå bra!
 
Denhär bilden är tagen precis på samma plats, i samma ljus, med samma blixt men med 3 månaders mellanrum. Jag är väl inte den enda som ser en skillnad? 
 
 
Och på köpet har jag gått ner 3 (TRE!!) kilo på de 2 veckor jag kört igång med denhär kuren. Alltså jag är ju inte den tyngsta människan på jorden, och att 3 kg bara runnit av mej på två veckor är rätt sjukt i sig själv också när jag vet hur hårt jag kämpat med de 4 kg jag gått ner innan de senaste 3 (är nere på mer eller mindre 7 kilos viktminskning sen i maj, woop!). Och jag vill såååå dela med mej av min hemlighet! Som btw inte är något sponsorerat super kräm jag får betalt för att hylla, nepp, det är något man kan köpa på varje supermarket. Anywhere in the world. Som en del av er säkert redan har hemma. Yes stay tuned till att få ett helt inlägg om det!
 
Jag önskar någon skulle tipsat mej om det för länge länge sen, och jag vill verkligen föra ordet vidare (egentligen vill jag för resten av mitt liv stanna varje människa med dålig hud som jag möter på gatan och berätta vad hemligheten till finnfri hud är!!) om vad som har varit det ENDA som hjälpt mej. Jag hoppas jag inte tar ut en segern i förväg nu, men jag vågar nästan påstå att jag VET dethär ÄR det enda som hjälpt och hjälper min hud. I'm in love with it.  
 
 
Det är en lång väg till att få alla röda ärr att läka, men så länge jag inte får nya finnar är jag den gladaste människan på jorden och väntar tålmodigt att ärren bleks och försvinner med tiden. 

.
2016
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt
.
2015
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2014
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar