Life update

 Eh lol jag e rätt kul. Rör inte cigaretter för det är gift och det värsta som finns, men i stället har jag säsongs snusat och suger på vattenpipa, som båda har way more nikotin i sig än någon fjuttig cigarett. Princip fast kvinna jag är eller? (Joo för att jag har alltid lovat att inte räka cigaretter! Ordet nikotin var aldrig nämnt. Heh.)
 
 
Hmmmhmm vad har jag mer att berätta då? Det känns rätt svårt att blogga nuförtiden. Det är så mycket jag vill berätta, men typ inte kan? Eller klart jag kan. Har väl inget hemligt. Jag gör btw aldrig något jag skulle skämmas över att berätta, so it isn't about that. Men det är liksom så mycket av vad jaa, folk inte förstår, vad jag inte förstår av mitt liv och tankar o allt. Det lät ju rätt mystiskt det också? Vad jag egentligen menar är väl att jag orkar inte förklara om hur mitt liv kan typ bara handla om att sola bada, hänga vid polen, röka pipa, strand promenader, dricka kaffe, åka lite båt, gå ut lite, hänga med pojkvän, sova i två olika lägenheter, och jaa ni hör ju hur exotiskt det låter och för mej är det ju vardag så att behöva förklara det för någon som inte har det som vardag och tycker det är så wow känns så jobbigt. Så jag lämnar allt helt enkelt oskrivet.
 
 
Vad jag däremot ville slå en skrivelutt om är om min vikt! Alltså vad händer. De senaste åren har jag i perioder worked out crazy, Hitler strikt passat min diet, och om jag ens bara kollat på karameller (eller ris pasta bullar kakor socker allt) har jag typ gått upp 2 kg just like that. Jag har helt enkelt varit duktig och ätit och rört på mej som man ska. Men förra året tyckte jag det var sjuuuukt jobbigt att hela sommar försöka få ner min vikt efter att jag gått upp ett par kilon på Centralamerika resan. Tog miljoner år att liksom få vågen att gå lite neråt fast jag visste jag gjorde allt rätt. Men nu liksom känns det som en rätt lätt grej. Min vännina sa hon aldrig sett mej såhär skinny tidigare och frågade vad jag ändrat på. Så jag började fundera och svar öhm inget? Jag äter inte mindre eller annorlunda än förr, jag gör typ samma daily aktiviteter som innan och jaa. I mars-april käkade jag sjukt onyttigt i 4-5 veckor, vägrade kolla vågen, städade upp dieten och kollade vågen 2 veckor efter jag var back on track med ok diet och vikten var tillbaka på low low. Kul! Det känns liksom väldigt enkelt at the moment. Men wanna know what jag kommit fram till? Allt har att göras med hormoner. Så jävla sjukt och irriterad jag blir att tänka på det att hela mitt yttre (och jo inre också!) ska bero på hormoner. När hormonerna i kroppen är i balans = fin hud, bra humör, enkelt att hålla vikten, inga socker cravings. När hormonerna är i kalabalik = finnar, vikt uppgång, svullen, jobbig, sockeeeer, hatalivetmedmera. Omg livet som kvinna va?!! Förra året var jag ju förstörd med finnar, at the moment så är inte min hud perfekt men waaaayway better.
 
 
Så varför ville jag skriva om dethär nudå. Joooo för att ville väl bara dela med världen om att ni inte behöver känna er misslyckade och confused med att ni gör allt "rätt" men endå inte får resultat ni "borde" få. Om hormonerna inte är som de ska så aint life easy.

PEZSI


Vasabladet Interview

Raggningsrepliker? Varför har jag ingen tattoo? Har jag en dold talang? Maybe baby, check it out på http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/140947 på Vasabladet online 
 

Dream dream just dream

"The only cure to all this madness; is too dream, far and wide, if possibility doesn't knock, create a damn door. If the shoe doesn't fit, don't make it. If the journey your travelling seems to far fetched and wild beyond your imagination; continue on it, great things come to the risk takers. And last but not least, live today; here, right now, you'll thank your future self for it later."
 

Fruity


Send it to out of space

Jag vet inte in och ut med vad jag vill göra i mitt liv, att ta beslut, att ens veta vad jag är intresserad av eller tycker om och inte tycker om. Peperoni på pizzan eller inte? Kyckling eller kött? Miami eller världen? Allt är så öppet och bara stora jobbiga frågetecken. Men musik. Alltså musik. Det är något av de få grejerna jag utan tvekan vet vad jag känner jag gillar och inte gillar.
 

A lost feeling

Jaa om inte alla redan figured it out eller gissat så åkte jag ju tillbaka till Miami. Överraskade lite folk med att bara dyka upp där (öh lol, min killes reaktion när jag ringde o sa hoppsan hejsan surpriseeee jag e på Miami flygfält vill du hämta upp mej var "OK". Öh nä han är tydligen inte rätt så bra att uttrycka sig i chocktillstånd.). Livet ska väl leka och vara på topp. Därför jag också åkte hit. Miami betyder väl Happiness? Min bästa tjej kompis är äntligen här, jag är tillsammans med min kille, hav sol värme pol sommar palmträd musik jaa hela jävla faderullan till den perfekta lycko känslorna är fram serverade till mej. Men endå känner jag mej som så.. Vad ska jag säga? Jag vet inte ens vad jag känner. Tom? Ingenting? Normal? Medium? Maah? Jag får inte säga ordet deprimerad eller depression för vem fan kan ha det med ett liv som mitt. Nä just det.. Men.. 
 

Snowflake

 
Photos by Sandra E.

Finnish Transportation

Vet ni en av de momenten jag hatar mest när jag reser? Att komma mellan Helsingfors, eller Vanda flygplats, och Jakobstad. Alltså att de ligger långt från varandra (cirka 500km kan jag informera er ikke Jeppisbor) är väll bara att acceptera. Det är väl inte mitt fel att mamma och pappa tyckte Jakobstad skulle vara da place to be. Men vad jag blir irriterad över är hur förbannat mycket det ska kosta!! Tåget går få och skit konstiga tider, och den har faktiskt varit fullbokat de senaste gångerna när jag ville ta det hemmåt, så fått vänta i 2 extra timmar på flygplatsen. Och, är så JÄVLA DYRT. Behöver alltid betala minst 42€ per väg, what the fuck e de för pris?
 
Onnibussen har jag tagit rätt många gånger också, men som sagt blev jag plötsligt super bekväm av mej och tycker det är förbannat jobbigt att åka buss i 9 timmar. Det brukar jag väl betala mellan 25-30€ för, men då kommer man bara fram till Helsingfors så därifrån ska man ännu betala sig fram till Vanda flygplats och det billigaste är väl tåget som kostar typ 6€. Bussar och flygbussar går väl också och det är väl runt det samma priset. Så då blir ju plötsligt skillnaden mellan att göra en tågresan och bussresan Jakobstad-Vanda FlygPlats inte många euron skillnad, men typ en million timmars skillnad.
 
Och att flyga är ju inte alls på fråga. Mellan närmaste flygfält som är Kokkola/Jakobstad (Krombi heter de ju ffs!) kostar det 187€ senaste jag kollade. SERIOUSLY!?!! Nu är jag ju förbannat bortskämd och vet att för 187€ kommer jag hela vägen till Australien på om jag så vill (I know I'm lucky. But only a few more months!) så jag har väll liksom tappat idén om hur dyrt det faktiskt är att resa på riktigt. Men anyhow, jag tänker aldrig betala nästan 200€ för en 500 kilometers resa inland som tar säkert bara 40 minuter. NEJ. Däremot gillar jag att man kan komma till Stockholm från Kokkola med NextJet för cirka 80€ (så länge man är 25 eller yngre, omggggg snart tar de ljuva åren slut för mej....), känns som valuta för pengarna. Samma pris typ med SAS till Stockholm, men det är från Vasa som är 100 km man ska på något sätt först ta sig till.

Sådär såg jag ut på Bennäs tågstation en gång i tiden när jag var ung , fräsch och uppenbarligen pigg och okej med att vara en mänsklig åsna och dra hem 50+kg i 5 väskor från Danmark på tåg och flyg hem till Jakobstad. Damn girl.

Så vad jag försöker säga är väl att det suger att ha familj i Jakobstad? Eller att Finlands transportmedel är överprisat. Eller, är jag den enda som tycker det är dyrt? (Jag tycker också det är överprisat i Danmark, men känns endå lite billigare, och i Sverige har jag alltid hittat förmånliga tågbiljetter när jag rest där så de kan jag inte klaga på). Så för mej är det iaf ingen spontan grej att bara åka hem en vända, och det är beror ju bara pga av dedär priserna mellan Helsingfors och Jakobstad. Jag ska ju räkna med att spendera cirka 100€ på en tur-retur resa på bara de 500 km i landet (pluss flygbiljett till och från Finland såklart, men det känns liksom värt whatever) så när man väl gör det känns det ju inte som bara en helg resa eller ett par dagars hej hej. 

Bite


Wednesday 26/04/17

Hola amigos! Alltså vad händer med vädret här? Globalwarming är det ju iaf inte med full on snow storm i slutet på April här i Österbotten. Är det inte lag på att man ska ha vinterdäcken av bilarna vid dethär laget? Hur gör man då om typ mjölken är slut och man bara måste köra till stan? Lägger man på vinterdäcken på bilen igen, och får en saftig böter på köpet för att man kör med dubbdäck, eller kör man med sommardäck och kommer förr eller senare åka ner i diket? Känns som ett svårt dilemma, en pest eller kolera fråga. Som tur dricker jag inte mjölk så jag lär ju klara mej utan att fundera mer på de.

 
Aaah och så e jag klar med att hänga hemma nu känner jag. Eller, det är jag väl aldrig. Jag har ju blivit så bekväm av mej. Jag fattar inte varför och det irriterar mej så fruktansvärt. Vad hände med tjejen som är totally fine med att sova på flygplans golv och åka själv till främmane länder och bo hos främlingar? Nu tycker jag semester resor med hotell låter trevligt. Och att sova hos främlingar låter sjukt jobbigt. Och att sova på flygplatser låter som en mardröm!! Och att resa själv låter absolut inte som något kul? Wtf hände här nu? Hur kom dehär känslorna hit? Hur kommer jag ur denhär comforten? Jooooo med att göra dedär grejerna jag inte vill göra. I guess? Jag kan väl tvinga mej till att vara bekväm med det jag är obekväm med och börja gilla det igen. Right? Kanske? Äh, jag gillar väl det lika mycket än, måste väl bara komma IGÅNG med det. Snart. 
 
Sipping sunshine och planerar masterplans.

Photos by Lee LHGFX

 

Last 2 weeks

Jaa alltså jag har nog aldrig varit så stilla liggandes, trött och demotivated EVER som dehär dagarna i Finland. Och jag hatar mej själv från att vara sån!! But I got my reasons men nu är allt på bättrings vägen så I am so excited att bli en människa igen och it is time to plan some future och life! 
 
 
Min lilla hörna, allt jag behövt har varit en säng, en konstig bok, lite episoder av Housewifes och min mobil. A sände över some love och get well soon Teddy, brev och ros, which was pretty sweet of him. I guess. Och sa också till mamma GE MEJ EN KRYA PÅ MEJ VÄXT och hon kom hem med en kaktus blomma (wooow hur cool, jag visste inte såna existerade), also pretty sweet.
 
 What else då? Hmm not much. Gått utanför dörren typ 2 gånger, käkat massa påskägg och gott, byggt en mini drömfångare, varit dödsavis inombords över att hela jävla världen som är på Coachella och inte jag, dollat upp ansiktet, varit döds excited för Tiestos realise för en ny låt och ja tjaa really not much else.
 
 
Fast hehe, alla de bilderna av mej är från de senaste 2 dagarna, verkligen varit döds zombie innan, men så nuu e denya tag och let's figure out what's next!

Do you go to the dentist?

En grej som vi får rätt bra skött när vi är yngre och går i skolan är ju tandvården. Då hör det ju liksom bara till att man gör till tandläkaren typ vad, är det en gång om året? Sen när man slutar skolan slutar man tydligen gå. Eller så var det iaf för mej? Eller?? Går NI ofta till tandläkaren??
 
 
Jag hade alla möjliga tandställningar när jag var yngre. Nattdrag, tågbana, gummiband, eeh ja jag hade ju allt. Jag är ännu också en tandställning insatt, men den är liksom bakom tänderna så man ser den aldrig. Men fina tänder fick jag ju också för allt tandläkar springande i skolan. Inte för att de var fula från början, det var väl något med käkarna kanske som gjorde att jag behövde allt fixande.
 
Well haha, jaa jag hade en massa skrot i munnen.

Well anyhow, när skolan var slut, jag stack iväg på resa, och liksom tandläkar besök blev aldrig av? Jag tror inte jag ens insåg att man faktiskt behöver gå till tandläkaren nu som då. Men för typ 3 år sen så hade jag sjukt ont i en visdomstand när jag reste så jag behövde hoppade över till en tandläkare i Australien, som kunde konstatera att det inte var något att oroa sig om angående tanden, men han passade på att putsade upp mina tänder (som jag heller inte visste man skulle, eller ens kunde?). Och omg vilken stor skillnad det blev på mina då halvgulnande tänder!!! Trodde gulnande tänder inte var något att göra nåt åt om man inte hade lust att bleka dem, men en tandputsning gör jätte mycket för tänderna! Och är super hälsosamt och är rekomenderat att göra minst en gång i året. Fast Australien är rätt svindyrt med tandvård, precis som här i Norden (Googlade och såg att en proffsig klinik som http://www.aquadental.se/ kostar en basundersökning 890 kronor, i Australien tror jag jag betalade runt 120AUSD och här hemma har jag ingen aning om?). Men tänderna är skit viktiga att sköta! Så efter den gången i Australien bestämde jag att ok, nu ska jag se till att göra tandläkar besök MINST en gång om året. Och jag ska göra dem UTOMLANDS.
 
Haha well en liten throwback nu på samma gång jag gräver i arkivet. Men som ni ser så 2010 till vänster så hade jag aldrig hört om ordet tandputs, 2017 är det nån månad sen jag gjorde en tandputsning och tada så stor skillnad! Tja nä jag säger väl inte jag har världens vitaste tänder, men endå rätt okej.  
 
Så so far har jag hittills prövat tandläkare, förutom i Australien, i Nicaragua förra året och dehär året prövade jag på i Filipinerna. Båda gångerna har jag bett om tandputsning (de har alltid nämnt jag har så naturligt vita tänder att jag inte behöver någon blekning ännu, så vi håller oss till en ordentlig putsning bara) och de har på samma gång kollat igenom tänderna efter hål osv. Suuuuuper proffsiga! I Nicaragua använde tandläkaren något instrument med en kamera så han kunde precis visa på en tv var i munnen han snackade om problem osv. I Filipinerna fick jag välja en FILM jag skulle kolla på under tandläkar besöket. Haha omg seriöst, LYX?!
 
 
Och inte bara att det är suuuuper bra servis, det är super proffsigt och bra till ett gryyyymt pris. I Nicaragua betalade jag 50$ (vilket jag hörde var DYRT. I'm totally fine with that!) och i Filipinerna åkte jag randomlig nog till Manilas absolut bästa klinik (killen jag bodde hos är jag rätt säker på var åtminstone halv-miljonär, så han gjorde bara det absoluta bästa..) och där gjorde jag tandputsning, check up och flourbehandling (som kostar extra såklart men som de rekomenderade jag gör once a year så det inte blir hål) och det var ett total pris på typ 75€? Och det var den DYRASTE kändis tandläkar kliniken i hela Filipinerna. Vad får man för det priset här?

Och de som är oroliga att vård osv är sämre utomlands, bara för att det är utomlands (Nicaragua är typ det fattigaste landet jag varit till), så kan jag väl säga att senaste jag gick till tandläkaren i Finland var förra året för att min tandställning hade fallit av och min då tandläkares reaktion var "vaaa nä int veit ja hur man gör dehär na, ja gjord e seinast för 15 år san int veit ja va ja ska gö. Men äh vi prövar på ti liim tiid e ba.". Liksom hur känner man sig i en sån situation? 
 

Easter 17

 

.
2017
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj
.
2016
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2015
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2014
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar