Travel Anxiety

 Alltså dethär är inte alls kul. Dendär ständiga ångesten dagen, timmarna, innan en resa. Alltså jag kommer bara inte undan den och den verkar bli värre och värre för varje gång. Man ska väl ha fjärilar i magen av excitement dagen innan en resa, inte sova dåligt av ångest? R körde mej till flygplatsen i morse och jag satt med tårar i ögonen hela-halva vägen. Allt i mej bara skriker nej. Jag vill inte åka. Jag vill inte. Jag vill inte alls till andra sidan jorden. Jag vill inte lämna allt. Jag vet att det i slutändan handlar om dendär comfortzone, att jag är på väg ut ur den igen och det är därför så mycket i mej skriker nej. Jag vet att det bara är det, att jag blivit för bekväm i min vardag och inte vill lämna den och kämpar mej själv från den. Om jag inte visste bättre skulle jag lyssna på de instinkterna och stanna i hemma i norden, men jag tvingar mej själv iväg. In the end it's worth it. För jag vet ju jag kommer älska vara på äventyr igen, det är bara denhär kom-igång-starten jag hatar och har svårt med.
 
 
För dethär är vad jag känner varje gång. Mer eller mindre varje gång. Ångesten att resa iväg. Stressen om man kommit ihåg packa allt. De tidiga mornar med för lite natt sömn. Rädslan för det okända, det nya, det kommande. Att lämna någon bakom sig. Usch jag hatar dethär. Just nu har jag ingen aning om hur jag fick iväg tvingat mej på tex. Camino vandringen 4 månader sen? Hur kunde jag och hur vågade jag? Dethär är ju ingenting i jämförelse med den?! Som sagt, just nu vill jag verkligen inte sitta här på flygplatsen i väntan på ett flyg, jag vill ligga hemma i sängen. Men jag vet att när jag väl kommit igång, när jag sitter där på planet eller andra sidan jorden är det värt allt. Allt. Men just nu känns det bara, endast, påtvingat jobbigt...
 
 
BTW, jag har ändrat min resa.
Jag ska till New York idag innan jag åker förhoppningsvis till Panama på lördag.
 
 

2016 - This will be another Travel Year

Så, biljetterna jag investerade i förra veckan kommer alltså att gå till Panama i Centralamerika var jag räknar med att resa mej igenom länderna mot Mexiko, varifrån jag behöver flyga till Miami i mitten av Mars. Jävligt kort tid har jag på mej, men vi får se hur det går och vad jag hinner med. 
 
 
Vet ni varför dethär året kommer bli ett amazing reseår för mej? För att jag känner en pilot. Såklart igenom couchsurfing (älskar CS!!!!!) och han är inte bara någon jag sovit på soffan hemma hos, och någon jag ordagrant gått till Kina tillsammans med (haha ja tja, till den Kinesiska gränsen), utan också min vän. Och när han sa han gärna kan sätta mej på sitt rese pass (som alla i flygplans crewen har själva och som de får ge bort till någon vän per år) för år 2016 så känns det som jag vunnit jackpott på lotto. 
 
 
Vad betyder det egentligen? Det betyder jag får löööööjligt stor rabatt på vissa flyg. Flyg som är under alliansen One World. Flyg som kostar summor pengar jag aldrig aldrig skulle ha råd att sätta på flygbiljetter. Alltså, till exempel Finnair hör till gruppen, och jag behövde köpa en biljett till Miami för en mellanlandning där innan jag flyger vidare till Panama, och jag började nästan skära mej i handlederna av depression att se vad det kostar att flyga från Helsingfors till Miami. Alltså jag hade ingen aning flygbolag ens vågar fråga kunder att betala de priser det kostar. Det kostar 1700€. Alltså. ETT flyg, Helsingfors raka vägen till Miami kostar en normal människas standard månadslön, typ. Alltså. Jag finner inte ens ord till hur dyrt det, uppenbart, är. Jag skulle aldrig ha råd med det. Aldrig. Sen från Miami till Panama med American Airlines kostar det 700€. Alltså. Inte konstigt folk inte har råd att resa!!
 
Jag flyger normalt med budget flygbolag, men på långa resor är det oftast bättre bolag man är tvungen att flyga med men enda gången jag varit uppe i 700-800€ flygklassen för 1-destinations-resa är min första resa till Nya Zeeland, som ändå hade 2-3 stycken nåntimmes-mellanlandningar. Den resan bokade jag igenom researrangörerna Kilroy, för att jag inte förstod bättre. Fast tex. när jag kom hemmåt från Hong Kong förra våren blev det rätt dyrt, Hong Kong till Moskva till London till Finland, som säkert landade på runt 700€ klassen, men då fick jag iaf mellanlandningar var jag hade dagar (1 dag i Moskva och typ 6 i London) på platserna som jag fick lite utav mer än bara flygplans byte. Förra året lag jag överlag såklart en massa massa tusen euron på flygbiljetter (tänker inte ens för skojsskull räkna för skulle nog få en chockerande insikt i hur mycket jag slänger iväg på biljetter) och det är absolut det som kostar mej mest när jag reser. 
 
Så tack vare honom har jag möjlighet att flyga så som anställda på flygplan själv kan resa, att till ett lågt pris vara på en stand-by-lista och vara den sista passageraren som får gå ombord på planet och fyller igen lediga osålda platser. Men, med en risk att jag inte kommer på flyget OM det är fullbokat, att jag blir strandsatt på en flygplats på obestämd tid, att jag blir totalt utlämnad till ödet, missar andra flyg och bara får ett helvete och jaa.. Men that's what I like och it's part of the adventure. Vi brukar väl säga att när något låter too good to be true, så är det oftast så, så får se hur dethär hela egentligen funkar i praktiken. Anyhow, att jag ens har chansen att flyga billigare, och så här mycket billigare, är verkligen en jackpott vinst för mej. Alltså verkligen! Enda kruxet är att det inte är obegränsade flygningar på alla One World's flygbolag, utan bara runt ett par 15 stycken i året, MEEEEN obegränsat på Cathay Airways och DragonAir som har mycket flyg mot Asien hållet. 
 
Så tell us, vad kostade nudå din resa till Panama? 160€. Jag är oändligt oändligt tacksam.
 
 

If you want me to stay

Förlåt för att jag spammar sönder bloggen med musik tips ingen endå orkar lyssna på, men denhär låten.. Omgomg. Ni vet när det är en låt man bara behöver lyssna 1 minut på och man vet man blivit kär, glad och överlycklig, och man bara måste ha mer och mer. Tänk om det vore så lätt med killar också?
 
 
Finns dessvärre inte på Spotify men Soundcloud har den HÄR

Sleep in

Sista sovmorgonen på ett par dagar idag. Imorgon är det tidig väckning och så fortsätter äventyret.
 

I'm not superwoman - Feet issue after the Camino

Sjukt tråkigt klagomur-inlägg här nu. Sjukt tråkigt att läsa om mina skavanker och tråkigheter. Meeen kan också kanske ge er en liten inblick i att jag inte är superwoman och att den 2000km Camino vandringen inte gick utan fysiska smärta och bestående men.
 
Men alltså om jag visste vilket helvete det är att ha förstörda fötter skulle jag kanske övervägt gå Caminon. Eller nej skoja, såklart det var värt alla skavanker som jag hade och fick efter det. Men ja tja, det är fan inte kul med efterblivna förstörda fötter. Har alltid tagit det så förgivet att jag kan köpa vilka skor som helst som bara ser snygga ut. Det har inte spelat roll om det har varit barnstorleks sportskor eller för små för högklackat, allt har gått att tynga in fötterna i så länge de bara varit snygga och inget har varit outhärdlig smärta att leva med.
 
Men nu. Nu efter dendär vandringen har jag fått lite bestående men. Valpsjukan jag fick i höger ben, efter att jag vandrat med en sandal på den ena foten, har läkt helt. Höftet som jag också fick problem med från sandal vandrandet, som gjorde så jag gick ojämnt, har också försvunnit. Alla köttsår och sår från skoskavs blåsor är borta, förutom ett litet under tån som inte riktigt läkt än. Min tånagel jag tappade har en ny tunn nagel på plats och den andra tånageln som ska falla av sitter ännu på plats och ser okej ut. Hälsporren på vänstra fot som var det absolut värsta under vandringen, som jag fick äta ibuprofin mot varje dag de sista 800km för att bara kunna halta framåt överhuvudtaget, har repat upp sig riktigt ordentligt fast jag förväntade mej att det skulle ta månader att läka, men jag har ändå känningar i den som flyttat sig lite mer till vristen än som tidigare var mer smärta i under foten, och den begränsar ändå fortfarande mej. Men vad som är värst just nu, som bara var ett problem de sista veckorna på Caminon (som gjorde att jag valde gå med en sandal på den ena foten), är min "sjätte tå", eller skräddarknuta som det heter egentligen. Det är alltså en knöl nedanför lilltån, som typ hallux valgus. Och jag känner mej så löjlig att känna sån förbannad smärta i något som inte är en "skada" (fast det ändå egentligen är det pga av att fotvalvet har sjunkit ner eller för att jag gått med för trånga skor). För jag är rätt bra att hantera "ytlig" smärta, som skavsår och sånt, vilket det känns lite som dethär är. Så att en utväxt knöl på foten ska göra så ont gör mej så sur.
 
 
Så de flesta skor jag äger och har (oskojat 30+ stycken) kan jag inte just nu ha på mej bara på grund av denhär förbannade knölen som klämmer på. Jävligt surt. Speciellt när det är något man inte direkt kan låta läka på egen hand med att bara ge den tid, utan dethär är något man behöver göra en operation för, där de gör något med skelettet. Blä, vem har tid med sånt, men lär bli illa tvungen till det så småningom.
 
 
 
Anyway, jag visste jag måste ha ett par nya skor innan jag kommer till Centrala Amerika. För jag älskar gå runt och upptäcka när jag reser, och jag vet det finns mycket hiking där, så jag måste verkligen ha ett par skor jag kan gå med i över en timme om dagen utan att behöva börja gråta av frustration och smärta. Så jag och R åkte in till Stockholm på skojakt igår. Och jag såg sååå många snygga sport skor jag försökte få att funka för mina fötter men allt bara klämde på och gjorde så ont. Men på XXL (min absoluta favvo affär) hade de en liten egen skohylla med special skor. Eller egentligen hette hyllan bara walking-shoes, men alla de var verkligen anpassade för problem fötter. Så där hittade jag faktiskt 3 skor som funkade för mej (woho, bara den insikten i sig själv att det ännu finns hopp var verkligen woho!), och även fast jag lärt mej priset betyder ingenting när det kommer till bra skor, så valde jag endå de dyraste som kändes absolut bäst och jag hoppas på de e värt de 1200 kronorna och inte kommer klämma på min sjätte tå och ge tillräckligt med stöd för min hälsporre. Fast det e de fulaste skorna jag någonsin köpt för så mycket pengar, men känns fullständigt skitsamma så länge de funkar för mina fötter. Bra, vuxet, moget tänkt Pessi.
 
 
Och idag gjorde de sin första jungfru resa. Jag var rätt inställd på att de inte kommer funka ändå. Alla pengar bortkastade. Shit the same. Men guuuu nej, när jag hade gått i 20 minuter visste jag att de varit värt varenda peng och beslutade mej gå 20 km till R's arbetsplats. Och lite hög på preworkout måste jag erkänna att jag var för annars skulle jag aldrig tagit ett sånt dumt beslut att gå 20km på en gång när jag max har kunnat gå typ 5km per gång de senaste 50 dagarna... Men alltså lyckaaaaan! Att kunna gå, att kunna gå precis så långt jag vill och pressa i vilket tempo jag känner för utan att kroppen säger "wooohwoohwooh I'm not gonna do this?". Jag var så glad!
 
 
Fast ja som sagt, jag är rätt brutal när det kommer till ytlig smärta så visst kände jag efter de första 5 km att jag hade skoskav, men att jag halvt förblött, och förstört en annan nagel som kommer lämna sin plats så småningom, hade jag ingen aning om. Eeeh.
 
 
Så, skorna får mer än godkänt! *tjohoooo* 
 
Och lärdomen från dethär inlägget? Att allt har sitt pris (alltså inte 1200 kronor för bra skor, utan jag menar mer att gå en 2000km vandring inte går att göra obemärkt). Var tacksam för din hälsosamma friska kropp. Och det finns alternativ för problem fötter.

The Revenant & Cinema

 Mamma bjöd mej på biopremiären av den nya filmen The Revenant (ok ärligt jag Googlade just namnet på den för jag visste inte vad den hette haha. Jag kallar den den-nya-LeonardoDiCaprio-filmen). Och alltså filmen i själv var så sjuuukt bra. Alltså så jävla välgjord. Själva filmandet i sig själv var en sån njutning att beskåda. Scenerna var så otroligt välgjorda och många långa svåra scener som var oklippta. Så imponerende. Och landskapen, och skådespelarnas ageranden, och känslorna man själv fick från att leva sig in i det. Åååh, alltså verkligen en bio film. Just excellent.
 
 
MEN. Menmenmenmeeeen!! Bio salonger. Omg. I can't do bio salonger. Efter 5 minuter i biostolen tänkte jag redan "voi helveti satana ja komber int klar dehär. Hur många måste jag gå förbi för att komma ut härifrån i mitten av filmen? Kan man gå och sätta sig på främsta raden?". Fast jag klarade det. Inte ofrustrerad dock, men jag klarade det. Vad är det jag inte gillar med bio salonger? Människorna. Alltså vinddraget i nacken när någon bakom en hostar. Tuggandet, krossmaskineriet, av andras jävla popcorns käkande. Omgggg jag blir stressad av att bara skriva om det här. Måste man tugga med öppen mun? Måste man smacka och tugga dedär popcornen hundra gånger innan man får ner dem? Måste man sörpla och dra sugröret genom detdär plast locket så de gnisslar och ekar i hela salen? Måste man prassla med sin chipspåse precis när det är en seriös och tyst scen? Måste man andas överhuvudtaget?!!!
 
 
Vem fan kom på bio salonger anyway? Hela konceptet är ju helt hjärndött. Att betala för att sitta inpackade med andra i ett trångt litet rum är ju redan rätt sjukt, men att sen att det ska säljas något ätbart där också som alla sitter och gnager (eller I wish folk bara gnagade och inte smackäckeltuggar) på e ju liksom ååååh. Dethär gjorde säkert nazisterna med sina offer i tortyr kammarna också.
 
 
Så eh ja, jag tycker inte riktigt om att gå på bio (speciellt inte på premiär och fredagskväll) och blev rätt bra påmind om varför. Men hey, filmen var som sagt awesome och verkligen en se-på-bio-film. Och good for you om ni kan sitta där obemärkt och ostörd från andras existens (för ni är säkert en av smackarna själv), men jag är helt enkelt inte en sån bra människa att jag klarar av att höra på det, då ska ni absolut springa iväg dit och se den bums! Men om ni är som mej, så kanske vänta nån vecka innan hysterin över filmen lagt sig och det är mindre med folk på bio för den e verkligen värd att ses.

Cheaper way to Stockholm C

Ibland önskar jag att jag skrev ner resetips här på bloggen, men ärligt, hur stor nytta har någon av er av att veta att blablabla hostellet är bättre och billigare än bläbläblä hostellet i Ho Chi Minh eller något sådant? Så ja, lite point less information. Meeeen däremot kan jag ge er ett tips om Stockholm för det är mer troligt jag har Stockholm-resenär-läsare än typ Vietnam-resenärer!
 
Så här är mitt tips på hur man kommer lite billigare in till Stockholm Centrum från Arlanda flygplats.
 
 
Så när man landat i Stockholm på Arlanda har man ett par alternativ på hur man tar sig in till Stockholm Centrum, som de flesta som kommer till Arlanda vill. Man kan ta en taxi, som kostar något 500 kronor, man kan ta ArlandaExpress tåget som tar 20 min och kostar typ 200 kronor, man kan ta SJ tåget som kostar rätt mycket också beroende på när du bokat det, man kan ta flygbussen som kostar cirka 100 kr och tar 1 timmes tid, eller do as I do, stiga på en lokal buss utanför terminalen som går till Märsta Station och därifrån hoppa på pendeltåget som går till Stockholm C, eller i mitt fall och intresse, samma tåg hela vägen till Södertälje. För 50 kronor. Pretty awesome. Men okay det lät ju alldeles för komplicerat för att spara på några ynka slantar, men nej det är löjligt enkelt och inte alls tidskrävande. Enda man behöver är ett SL kort (som jag är rätt säker på att man kan köpa på Arlanda) som man fyller upp med kontanter och använder på bussar, pendeltåg och tunnelbanan. Fyll upp det med en 4 "förköpsremsor" så dras det bara 50 kronor per väg, och du kan ha nytta av de extra kupongerna om du rör dej runt i Stockholms trakterna med buss senare. Äh detdär lät ju sjukt invecklat, men fråga mer vid info disken på Arlanda eller Googla mer om det om det fick ert intresse!
 
 
 Så that's ett bra exempel på varför jag kan resa så mycket, för jag reser inte turistigt, enkelt eller det dyraste möjliga.
 
I mean, det låter som det handlar om lite pengar, men bara på en sån Stockholms weekend vistelse då du behöver ta dej Arlanda-Stockholm-Arlanda så kan du spara 300-900 kronor på att bara göra det på ett annat sätt än det utskyltade och marknadsförda sätten. Bara gör lite research på förhand eller fråga ett info ställe om alternativ osv så är du säker på du kan spara in lite slantar. Och what to do med 300 kr extra? Så mycket andra roligare saker än på till-och-från flyg transport iaf! 

Netflix and Chill

Super chill söndag här i Sverige idag, skönt. Om ni inte redan upptäckt Jane The Virgin på Netflix så måste ni bara kolla in serien! Den är så klockren. Humor blandad med oväntad action. Suverän.
 
 

IDONTGIVEAMFUCK

 
Brum feat. Sabrina Kennedy - All Alone 

Vegetarian month

På min things to do list 2016 finns "be a vegetarian for a month". Och nu har jag levt de första 10 dagarna som kanin.

 

 

För 1,5 år körde jag en vecka som vegetarian för att se om det skulle förändra något med min akne. Men det gjorde det inte. Och min kropp kände inget direkt positivt eller negativt att vara köttfri en vecka. Men jag tycker ju allt med dieter och självkontroll är kul, så det var ju kul att prova på.

 

 

Så det samma är grejen med att jag har en vegetarisk månad. Jag tycker inte synd om djur och blahabla som dör för att vi ska äta dem. Växter är också fullt levande varelser, även fast de inte är lurviga och har ögon och gör söta pipande ljud så är det också något levande. Så eh ja, jag tycker om man ska börja välja bort saker ur kosten på grund av att det är något levande vi äter så tycker jag man bra kan vara helt oäten på samma gång. Och nej jag tänker inte se på förfärliga Youtube klipp om hur hemskt kött industrin är osv. Jag tänker heller inte se på Youtube videor över döende barn i Afrika. För det får mej på inget som helst sätt att må bra. It is what it is och så är det bara. Pluss det är meningen vi människor ska käka kött, vi har gjort det i miljoner år, mer eller mindre så jaa. Fast det är vad JAG tycker. Så missförstå mej inte, för jag tycker det är skithäftigt att folk är vegetarianer och jag har träffat många vegetarianer och ivrigt frågat och fått lyssna på hur livet som vegetarian är. Jag tycker det är skit intressant och strongt av dem att de gör vad DE personligen tycker är rätt. Det gillar jag, gå din egen väg för dej själv. Så jag ser absolut inte ner på vegetarianer, lika lite som de ser ner på oss som äter kött. There we go again med var och en med sitt. Lär, förstå och acceptera.

 

 

Så att jag är tillfällig vegetarian har inget med etiska skäl att göra, it's just for the fun of it. Att bli lite annorlunda matinspirerad, pröva en annan form av diet, få använda min självkontroll på något roligt och att helt enkelt pröva på att leva som vegetariner lever bara för att få en insyn och förståelse i en annan livsstil!

 

 

Och so far so good! Saknade dag 2-3 att inte få gnaga på medwurst skinkan vi hade i kylen, och att få sätta lite tomatsås makrill på knäckebröd, men that's about it med suget efter kött so far.


Firewall against fears

 När pappa körde mej till flygplatsen idag var väglaget det sämsta jag någonsin sett det. Först och främst såg det hela ut som en skridskobana och det var precis som det. Både på riks 8 och på den lilla vägen sista biten till Krombi flygplats. Min pappa är världens bil älskar som både jobbat med bilar hela sitt liv och hållit på med dem på fritiden, så helt naturligt är han också väldigt bra bakom ratten. Men när vi kommer körandes i 60 km/h och bilen börjar slänga sig sida till sida och han faktiskt säger han har noll kontroll över den, skulle ju en medpassagerare normalt säkert panika, om inte utifrån sett men inombords. Omgomgomgviåkerneridikeeeeeetneeej. Endera är mitt förtroende och tillit till pappa så högt att jag inte riktigt reagerar mer än några hjärtslag extra, eller så har jag bara tagit min livsfilosofi "Everything happens for a reason" till fulla action och rotat in den så djupt i mej själv att jag helt enkelt inte blir desstu mer uppskrämd eller upprörd över händelser, stora som små, och bara accepterar vad som händer utan rädsla.
 
 
När vi landade med flyget i Sverige var det riktigt blåsigt, och ett litet propeller passagerar plan kränger rätt mycket vid en sån landning. Normalt tror jag att folk får hjärtat upp i halsgropen och ber att allt ska gå bra. Men jag reagerade på mej själv med att jag hade noll oro. Och när jag instinktivt började tänka "men tänk om något går fel...?" så sköts det direkt bort av "äh whatever". Jag tror inte jag är odödlig eller något, och har såklart ingen önskan om att dö eller bli skadad eller traumatiserad, men jag tror helt enkelt jag bara byggt in en skyddsmur mot rädslor med tanken om att "it doesn't matter whatever bad happens. Everything happens for a reason.". Där tror jag också grunden till att jag "vågar" resa så mycket och inte riktigt förstår folks frågor om "är/var du inte rädd?". Rädd för vadå??? Jag har nu insett att jag helt enkelt bara har en jävla mur med orden Everything happens for a reason uppbyggd framför rädslor. Inte alla livets rädslor, men en del. Naivt, underbart bra eller dåligt, ni väljer själv hur ni ser det - men det är vad som funkar för mej att få vara lycklig och glad.
 
 
I en film jag såg igår upprepade de rätt många gånger ".. is in God's hands ". Och det är väl lite så min filosofi går ut på, men jag får det bara inte att låta så himla religiöst. Jag tror bara helt enkelt att vad än som händer med mej, om så jag blir förlamad eller behöver amputera bort ett ben eller när jag en dag kommer dö, så är det bara precis så som det är meningen det ska bli, vara eller hända. Och när den dag kommer så kommer den och man kan deal med det då. Inget att behöva oroa sig eller ens tänka över i förväg. Klart man ska vara medveten av risker och konsekvenser osv, det är ju därför de naturliga rädslorna kickar in, och att man ska göra sitt bästa för att "prevent" och skydda sig mot dem, men man behöver inte låta dem styra eller hindra dej från att leva det liv du drömmer om eller vill leva.
 

Adios Finlandia

Lolololol jag skojade om att jag åker på torsdag. Jag åkte redan idag. Fast bara till Sverige. Bara för att? Bara för att sen ta flyget tillbaka till Finland på torsdags morgon för att flyga vidare mot Panama. Men eh ja tja.
 
Varför inte en snabb Stockholms tripp igen och gott gott sällskap innan den stora resan.

Brunch with the babes

 

Do whatever you want

Hela finlandssvenska blogg världen är i uppror över skönhetsoperationer och sillisar osv osv. För att tex. förstora brösten är något ytligt du gör för att du har blivit offer för vår hemska världs skönhetsideal och du borde jobba på din insida och självkänsla istället för att slänga ut ett par tusen euron på en operation i hopp om ett bättre liv. Okej jag har ärligt inte ens läst blogginlägget, läggen, whatever, som startade det hela, och inte har jag heller följt med i andras skriverier om det. Men jag som är known sillis brud mååååste ju bara ha en personlig egen åsikt om dethär ämnet så snälla kan jag inte ge mej in i debatten också och säga vad jag tycker?!

 

 

Jo kära läsare det ska jag. Så kan jag inte snälla skriva om hur dåligt jag mådde över mina bröst i miljoner år och hur dålig självkänsla jag hade och just därför opererade mej för att "våga" visa mej i bikini på en strand eller bla bla bla whatever sorglig orsak jag bara måste ha haft. Fast nej, vet ni varför jag opererade mej? För jag VILLE. Inte på grund av något skönhetsideal eller för att passa in eller wtf. Jag skämdes aldrig över min kropp. What the hell, de borde ingen göra!! Sluta. Jag gjorde sillisar för samma anledning som jag köper en tröja i rosa. För jag tycker rosa är en förbannat jävla snygg färg och för jag vill ha det, kan ha det o trivs i det. Inte för att jag känner mej obekväm i grönt, men varför bära runt på grönt när det är rosa jag gillar? Skit samma om andra gillar det, om det är "rätt" eller "fel", trendigt eller otrendigt. I don't give a fuck. Jag vill ha rosa för JAG tycker om rosa. So that's why kära läsare jag opererade in silikonbröst. Eeh wait what? Gemförde hon just ett kirurgiskt ingrepp med en shopping tur till stan? Japp, för i grund och botten handlar det om samma sak, något du gör för dej själv för att du har lust och bara vill, no need for explanations. Och ja that is simply how it is, end of my story. There's no sorlig historia över det hela, och det behöver det fan inte vara heller för att man vill bära rosa, eller göra skönhetsoperationer.

 

 
 
Kan vi inte snälla starta en debatt i hur fel det är att gå runt i rosa också? Fuck nu de. Vem bryr sig. Och varför skulle någon ens bry sigAs long as you are happy, do whatever the fuck YOU want. 

HEL-MIA-PTY


2015
Jan
Feb | Mar
Apr
.