Jag drömde en madrömm i natt..
Jag var tillbaks hemma, på det gula fula stället som nästan stinker av alla de 200 olika godisdofter, där jag spenderat allt för många timmar och tjänat allt för lite pengar. Jag var back at Makuuni.



Tur att jag är på andra sidan jorden, lever livet och har semester så långt fram som jag bara kan tänka mej. Jag älskar dethär. Jag lovar, det är och var värt ALL slit, all stress, all ångest över aaaalla gånger jag sagt "ÅÅH vad det låter kul! Men tyvärr jag kan inte, jag jobbar". Kännslan att hoppa ut från ett flygplan, kännslan att falla, kännslan att leva, allt vackert jag sett, ALLT jag gjort bara hittills, är värt de där jobbiga månaderna där hemma då jag verkligen inte hade något annat liv än jobbet.

För 1½ halvår sedan hade jag besökt 2 länder och aldrig rest med ett flygplan.
Vet ni hur många länder jag besökt sen dess? Hur många flygplan jag tagit?
Hur mycket jag lärt mej? Hur mycket jag sett? Hur mycket jag upplevt?
Jag fattar det inte ens själv.