Ibland tror jag att jag går tillbaks i tiden istället för att växa upp och mogna? Ibland är jag liksom tillbaka på Pessi-14-år-stadiet och gör konstiga saker, så som att köpa det absoulta ljus rosaste läppglanset i affären som till och med Barbie skulle bli stolt att se mej i. Liksom VARFÖR? Jag orkar inte växa upp eller bete mej moget. Eller kanske jag försöker provocera mej själv? Men ärligttalat, hur många år har jag inte gillat ljusrosa på läppar men inte änvänt det för att alla andra tycker det är töntigt extremt fjortis? Och jag har försökt intala mej själv det, Jessica, du gillar inte ljusrosa läppar för ingen annan gillar ljusrosa läppar. Hur kan man orka leva efter vad andra tycker, jag dööööööör. Om jag gillar rosa ska jag väl få göra det utan att försöka hjärntvätta mej själv!!!!! Öhm..


Det där råkade bara var ett bra exemepl på en utav många saker jag i åratal försökt hjärntvätta mej själv med. "Om dom/de/andra människor inte gillar det du gillar så ska/kan du inte heller gilla det." Vilken typiskt Jeppis-filosofi. Trångsynta jävlar, ni gör mej stark.

Och så provocerar vi lite till med irriterande fula ansiktsuttryck!


(Obs, jag kommer dock inte börja springa runt på stan i babyrosa läppar 24/7 eller
knarka och missbruka det så som 14 åringar gör, bara använda det då o då, okej?.)