#TaDetPåAllvar - Min Historia Kring Mobbning

Mobbning. Det är hemskt. Det tycker jag verkligen. Nu skriver jag inte dethär för att jag vill ha en "aaaaw vi tycker synd om dej Pessi" feelis eller något, för jag tycker inte synd om mej själv men jag har själv blivit "mobbad", så som många andra. MEN, jag valde att aldrig se det som mobbning. Jag var tillräckligt stark med massa vänner och kunde bara skita i det. Eller det gjorde jag ju inte, klart jag blev lite deppad och sur över när någon skrek HORAAAAAA efter mej i korridorerna i Sursik. Eller den hela fjortis uppståndelsen kring mej i hela högstadie tiden. Jag var stämplad som fjortis med stort F i 3-4 år. I varendaste klasstidning, i varendaste benämning var jag den största fjortisen på hela världen, alla visste det, alla tyckte det och alla sa det. Det låter ju normalt och lindrigt, många som har fått utstå det, men ärligttalat det ÄR mobbning. "Fjortis" är ett negativt ord i de flestast mun och tal, det är inget som helst positivt att bli kallad det. När jag gick på sjuan hade de fortfarande "Mulli-dagen" på skolan, där hela dagen gick ut på att nionde klassisterna retades med de yngre, de målade rött i ansikten på oss, de gjorde en tillställning där de nominerade "årets" , och "vinnarna" fick gå upp på scen och fick ta emot ett pris. Jag blev Årets Fjortis och fick gå upp inför 600 elever och ta emot mitt pris - en cd skiva med låtar som Fjortis-Hora och andra låtar om fjortisar, och ett diplom över att jag verkligen var Sursik skolas största Fjortis. Dethär ÄR mobbning och nedvärderande, men på något sätt är det som om det är "okej"? Lärarna var ju medvetna om dethär, lärarna var ju en del av det, de accepterade showen, de accepterade alla klasstidningarna, om de vuxna tycker det är okej så måste det ju vara okej. ELLER? Alltså jag kunde ha grävt ner mej såååå under hela högstadie tiden av allt dethär, jag kunde verkligen ha låst in mej på mitt rum och hatat det, aldrig mer gått till skolan för att jag var rädd någon skulle kalla mej något fult och att jag verkligen tro på vad de sa om mej, men det gjorde jag inte för jag valde att inte ta det som mobbning. Jag valde ta det som uppmärksamhet och valde att gilla det. Jag vände det till något positivt och fokuserade inte på eller såg det då som mobbning. 
 
 

Jag blir fortfarande "mobbad" på internet. Jag sticker ut, jag har en offentlig blogg och en Facebook sida med över 11 000 följare, hur ofta tror ni inte jag får skit eller blir kallad "fet"? Men tar jag det som mobbning? Nå nej. Två quote från David Walliams som också blev mobbad i skolan är "a bully can only make you feel bad about yourself if you let them" och "I was the kind of person who got bullied and loved the attention of it", fattar ni? 
 

Svenska Yle har just nu igång en öppen gransknings undersökning som heter #TaDetPåAllvar som granskar mobbning och vad man kan göra för att stoppa det. Om ni har blivit mobbade eller mobbat kan ni dela med er av er historia anonymt på deras hemsida för att hjälpa dem i forsnkningen kring det.
 
 
Jag tror inte man kan stoppa mobbning. Jag önskar av hela mitt hjärta att man kunde det, men jag tror inte det kommer hända vad vi än gör. Det är en del av vår uppväxt. Och var går gränsen? Vad är vänskapligt och skämtsamt retande och när blir det till mobbning? Hur ska någon veta att personen ligger hemma gråtandes för något någon sagt till en medans en annan person kanske bara kan vifta och skratta bort det. Det är ividuellt, som ni också hör på min historia. Jag måste också säga jag inte riktigt gillar namnet på deras mobbnings kampanj, Ta det på Allvar, för det var precis vad jag INTE gjorde för att klara det. Vifta bort det, låt det gå ut, gå inte hem och tänk på det, ta det INTE på allvar. För det är inte sant vad dom säger om dej, om de säger du är fet, liknar en flodhäst, har tänder som en häst osv., gå inte hem och tänk på det, stå inte där framför spegeln och se på dej och tro på vad dom sagt, ta det som ett skämt. Tänk inte ens en sekund extra på det. Nu tycker ni säkert att jag inte blivit mobbad "på riktigt", att vara fjortis är inte att bli mobbad, nähä men vad är mobbning då? Vem bestämmer vad som klassas som mobbning? Det är inviduellt, och hur du väljer att takla mobbning och annan skit du får ÄR upp till dej själv och helt inviduellt. Var stark och låt det gå ut innan det ens kommit in. Jag valde att inte vara ett offer, välj det ni också.
 
 
 
 
Såklart det finns hård mobbning, fysisk mobbning där man
faktiskt blir fysiskt skadad, knuffad, sparkad och slagen.
 
Det tycker jag är brutalt hemskt, det är helt förfärligt och djuriskt. Den sortens mobbning har jag inte varit med om eller ens sett. Jag har gått i relativt små skolor och kan inte påstå jag egentligen aldrig sett eller upplevt den typen av mobbning vad jag kan minnas, men om ni stöter på det måste ni VERKLIGEN ta det på allvar. Anmäl det till en vuxen och verkligen få dem att också ta det på allvar, för det är BRUTALT och fel. 

Kommentarer
Postat av: Karolina

Bra inlägg Pessi! Det är så viktigt att lyfta fram sånt här! Allt som kan upplevas som mobbning ÄR mobbning. Härligt att du hade så bra självkänsla att du klarade av att skita i det, men det finns säkert många som inte klarar det lika bra.

Som lärarstuderande kan jag inte FÖRSTÅ att lärare nånsin gått med på sånt här, det är helt absurt... Tror jag får skriva ett eget inlägg om det här snart, blir så uppspelt här nu!

2014-05-14 @ 10:35:57
URL: http://kjld.blogspot.fi
Postat av: Anonym

Ja tyckt no de va hemskt me allt dedär fjortis, ja fick ju ta över efter dig.. Då hadd di ju iaf skippa prisutdelning o mullidan, nåt som ja var väldigt glad över men ja tkr no de va lärarna som gjor myki fel som tillät sådär myki som framröstningar i klasstidningar, rop i korridorerna och att folk typ fick kasta saker på andra.. De e no int bara en gång som en lärar va närvarand då de händ nåt men ändå gjor di inget :/

2014-05-14 @ 10:57:47
Postat av: manda

Jag som kommentera anonymt : )

2014-05-14 @ 10:58:14
URL: http://glastricket.blogg.se
Postat av: Eva-Maria Koskinen

Hej Pessi och tack för att du lyfter upp vår satsning! Som Karolina skriver, härligt att du inte har låtit de kränkande orden träffa dig! Namnet, #tadetpåallvar, syftar mer på det din skola inte gjorde, de borde ha tagit mobbningen på allvar! / Eva-M

2014-05-14 @ 12:30:01
URL: http://svenska.yle.fi/tadetpaallvar
Postat av: TIDSTJUVEN

Super inlägg! Viktigt viktigt detta.

2014-05-14 @ 13:59:57
URL: http://tidstjuven.com/
Postat av: Sofia

Fint inlägg, men jag tror inte en kan "välja" att vara offer eller ej. Om någon blir utsatt för mobbning så hanterar olika individer det på olika sätt, precis som du skriver.

Men om jag blir rånad så har jag blivit offer för ett rån, oavsett om jag senare kommer "starkare" ut av det. Jag tycker ofta mig se en rädsla för att "vara ett offer" men det är ju då vi ska ta det på allvar och sätta skulden där den hör hemma. Och det är aldrig på offren.

2014-05-14 @ 15:51:51
Postat av: Anonym

Just det där att "välja" att vara eller inte vara offer tycker jag ofta får en felaktig klang. De som väljer att ta elakheter på allvar är ju faktiskt de som vågar göra något åt saken och försöka hindra de som mobbar. De som mobbar slutar knappast för att en person väljer att "inte vara ett offer". Genom att ta saker på allvar så kan man bidra till att hjälpa andra i framtiden. Men precis som det som Yles grej handlar om så är det i slutändan ju SKOLANS ansvar och det är skolorna som fungerar skitdåligt om sånt här får förekomma.

Så ja, man kan rädda sig själv om man är tillräckligt stark eller tvingar sig själv att vara det. Man kan också inspirera andra som är i liknande situationer, men poängen med #tadetpåallvar är ju att uppmärksamma vad de ansvariga kan göra för de allra svagaste, det vill säga de som inte klarar detta.

2014-05-14 @ 17:21:00
Postat av: Evelina

Hej Pessi! Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Blev mobbad för att jag hade stora bröst under min högstadietid; Folk ropade saker efter mig i korridorerna och kallade mig bimbo dagligen utan några andra belägg än mitt utseende. INGA lärare tog det på allvar då det inte verkade räknas som mobbning enligt dem. Än idag, flera år senare, tror jag fortfarande att människor jag möter stirrar på mina bröst och dömer mig efter hur jag ser ut. Men aldrig att jag ska klippa av mitt långa blonda hår och förminska min bröst för det! Jag har lärt mig att älska mitt utseende trots vad andra människor anser och IQ har inte ett piss med blont hår och stora bröst att göra. Dem som tror det är de riktiga bimbosarna. Kram från Göteborg

2014-05-14 @ 19:45:16
Postat av: Anonym

Usch vad besviken jag blev när du skrev att man ska välja att inte vara ett offer, som om de flesta människor hade det valet. Det finns de som knappt vågar gå till skolan och inte har några vänner och du får det att låta som om det handlar om "hur man tar det".

Svar: Jag personligen tycket faktiskt att mycket här i livet beror på hur man tar det och inställning till det. Det blir mycket hårdare att tackla motgångar i livet om man "tycker synd om sig själv" och tänker på hur dåligt man har det. Klart det finns såna som du nämner, men jag tycker endå det är super viktigt för dem att tänka positivt och inte se sig själva som "offer".
pessi - SvenskFinalnds Blondaste Blogg

2014-05-15 @ 22:31:01
Postat av: Anonym

Ja, motgångar är ofta lättare att tackla med en positiv attityd. Men mobbning är ingenting man kan vifta bort och tänka att man ska ta uppmärksamheten positivt när allt man önskar är att bli lämnad ifred. Jag tycker ändå att när du skriver att man inte borde se sig som ett offer så lägger du skulden på den som blir mobbad, som om fysisk mobbning är den enda som man inte kan "tänka bort". Nej jag skulle heller inte acceptera att bli mobbad IDAG men under högstadietiden? Aldrig i livet att jag hade vågat säga något då.

2014-05-16 @ 23:27:24
Postat av: Andrea

Bra inlägg! Veta int att ni had de så jobbigt i sursik me mobbning i korridorerna :( dock börja ja tänk lite på att folk kanske int veta att du känd dej mobbad om du va så stark å int visa nå? De trodde kanske att du tyckt om uppmärksamheten (även om de va extremt dålig uppmärksamhet)? I alla fall har jag upplevt de så att när jag blev utnämnd till skolans "alkkis" eller "blondi" eller allt va de nu va så skämta jag ju bort de "som en kul grej" tror nog att folk kanske sku ha reagera å bett om ursäkt ifall jag sku ha sagt till att jag tyckte att det var mobbning.. eller jag vet int, ha int vari i din situation så jag vet ju int hur du känd. Känd du dig mobbad så va de ju hur som helst fel av dem som mobbade. Va jag vila säg va att de kanske sku ha vari bättre att ta de på allvar direkt för att kanske få ett stopp på de. Bra va ju att du va så stark och inte har låtit de påverka den personen du är idag :) /Andrea

2014-05-19 @ 18:03:20
URL: http://andreasoderlund.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar