BeconfiDent Smile

Ett vitt leende är nog något av det enklaste och fräshaste man kan ha! Sak samma om man inte har världens rakaste och jämnaste tänder (liksom vem har?) men så länge de är vita känns det ett par gånger bättre. Och så länge du visar upp dem och använder dem till att le med! Inte morra och hugga och sånt..
 
 
 
 
När jag var på resande fot gjorde jag en tandputsning, eller en typ av slipning och polering, av tänderna hos en tandläkare. Det är runt 3-4 år sedan jag senaste fick det gjort och det var här hemma i Finland, och det var bara för att jag klagade under ett normalt tandläkarbesök om att en av mina tänder blivit lite missfärgade och frågade om de hade något tips på vad jag kan göra, så då körde de en snabb tandputsning som direkt tog bort det missfärgade.
 
Tandläkaren jag gick till utomlands sa att en sånhär putsning ska man göra minst en gång i året, eller varannat år. Det tar bort allt plack och sånt man själv inte får bort. Det har jag då aldrig hört innan, han skulle nog bara ha lite extra pengar från mej, så efteråt snackade jag med en del andra och frågade om de faktiskt hört dethär och gör det? Och ja tydligen är det något som man borde göra och vad folk ute i världe gör minst varannat år. Aha okej, det har jag visst missat. Och något annat jag heller aldrig fattat är hur viktigt det är med tandtråd. Jag använder aldrig tandtråd? Jag har snackat med folk som säger tandtråd är viktigare att använda än att borsta tänderna. Jahaaa, jag som trodde tandtråd var bara sådär för skojs skull att dra lite fram och tillbaka mellan tänderna. Ja, så tydligen har jag inte sån bra koll på hur man ska sköta tänderna.

Så efter tandpoleringen blev mina tänder typ 60% vitare än vad de var innan, och jag fick bort lite missfärgning som kommit under resan, tjoho. Men jag vill ju såklart behålla mitt Pepsodent-smile. Det finns en massa produkter i butikerna och online och det är rätt svårt att hitta något man faktiskt märker skillnad från, men något jag tidigare använt mej utav är BeconfiDent's produkter och har alltid varit super nöjda med dem och sett resultat. Så nu när jag kom hem igen fixade jag direkt över en ny beställning av deras produkter.

 
Denhär gången kör jag med deras Touch Up pen som jag inte prövat tidigare men som faktiskt gör ett jätte bra jobb. Jag har inte gula tänder, inte ens nära till gula tänder, men denhär pennan ger endå en lätt fräshare känsla på de redan vita gaddarna. Super enkelt att använda och verkar hela dagen! Sen en sats med den starkare tandblekningen som görs via bettskena i 30 minuter, som jag vet av tidigare erfarenhet funkar fint. En annan grej BeconfiDent säljer är Dual Foam som absolut är min favorit, två tandbleknings skumm som man använder istället för tandkräm i ett par veckors tid, och verkligen ger vita tänder. Den är på special pris just nu *vinkivink*.
 
 
Iaf mina tänder gillar BeconfiDent's produkter suveränt mycke!

Because Smukke Denmark

 

Work Monday

Vet inte varför dethär känns som en arbetsmåndagsbild, kanske dendär blockerande slipsen, men ja tja välkommen måndag! Vid dethär laget har också Pessi hoppat in i sina arbetskläder (typ lika sexig som den på bilden,  lovar) och redo att börja på sin arbetssäsong.
 
Jsnowphoto 

Let's move it again

Ja den helgen i Helsingfors gick då snabbt. Hade fullt program och hann igenom allt som var tänkt. Ja tja de här 2,5 veckorna i Finland gick också snabbt. Eller jag vet inte, det gjorde väl inte det eftersom det känns som jag varit här hela tiden. Jag får verkligen inte det in i mitt huvud allt jag gjort, sett och upplevt de senaste halvåret. Jag har verkligen problem med det. Verkligen. Nåja, jag fattar det väl med tiden... Livet stannar ju inte bara för att man är trög, even if I wish.

 
 Fin bild Linus.fi tog av mej i helg va?
 
Men nu är det next next next, och jag sitter på flygplatsen i Vanda och väntar. Hejdå Finland.
 
 

Veto Sali

Jag har en perfekt tradition varje gång jag är i Helsingfors, och det är att träffas upp med ett par super killar. Eftersom det är super killar så träffas vi inte över en kopp kaffe på ett mysigt stads café, utan varje gång på Veto Sali crossfit gym. Japp, manligare och bättre än så blir det inte, att få svettas och bygga lite muskler samtidigt som man catchar upp och snackar om livet sen senast man träffades.
 
 

New Baby, once again

Okej så på vägen till Helsingfors uppenbarade sig bara inte världens bästa telefon framför bilen sådär bara som jag hade önskat. Det var lite svårare än så. Så när vi kom till Esbo runt en 18 tiden åkte vi till första Gigantti för att kolla på mobiler. Tydligen var detta dagen för alla andra också att kolla mobiler så det var lagom packat där och alla telefoner var utan batteri så kunde direkt inte testa runt. Så jag bestämde mej bara men äh jag kör på Sony Xperia Z3,  jag vet ju jag kommer gilla den. Pluss att den var på special pris. Meeeeen den var slutsåld i svart! I hela huvudstads regionen!! Närmaste ligger i Tammerfors. Vilket fick mej att bara vara ännu säkrare på att jag SKA HA DEN. Allt jag inte kan få eller har svårt att få SKA prinsessan Jessica HA. Punkt slut. Som tur visste vi att Expert butikerna har dem för samma pris, 499€, så vi körde in till en av dem innan stägning och höll tummarna att den fortfarande fanns där och yes it did. 
 
 
Så här är min nya följeslagare, den som kommer hänga med mej tills nästa person snor den eller jag slänger den i en sten. Xperia z3, billigaste telefonen jag lagt pengar på sen typ en knapp Nokia för 6 år sen. Och jag känner mej redan bekväm och glad att vara tillbaka med en Android och Sony i handen.

Let me be me


 

Acai Powder

Jag älskar allt inom hälsa och kost (om någon missat det eller faktiskt inte läst min blogg och bara kikat bilder och beslöt sig att börja läsa nu? Så hej och välkommen, jag älskar hälsa och kost) och egentligen tror jag jag borde studera och göra en utbildning inom ämnet för jag tycker allt är så super spännande. Gissa hur super glad jag är över Jakobstads Prismas utbud som har hälsohyllor som säljer t.ex. VoimaRoukas produkter? Japp, älskar Finlands hälsoutbud i vardags butiker. Enkelt och bra att bara plocka på sig. Anyway, nu just prövar jag något nytt spännande som heter Acai pulver, som kliniska studier har visat att kanske är den mest näringsrika av superfrukter på vår planet! Woop wopp, that's super!
 
 
Aha okej så vad är det bra för då? Jo, den har en massa vitaminer, mineraler och fettsyror, den är fiber och proteinrik. Och, den innehåller dubbelt så mycket super hälsosamma antioxidanter som blåbär! Japp, bara win-win-situation att sprinkla det över på kvarg, gröt eller i smoothies.
 


Japp, så börjar jag min morgon! Nu ska jag bege mej mätt och nöjd i magen till Helsingfors. Jag har min privata chaufför bokad och redo att ta mej dit, och på vägen dit, eller väl där, hoppas jag på att hitta världens mest awesome telefon. Så vi lär väl höras med ett blogginlägg när jag väl har den i handen!

More of Them Model Pics?

Jag har ju blivit rätt dålig med att publicera modell bilder på bloggen. Bloggen känns liksom så mer personlig än lite booty och tits och det mesta blir ju publicerat uppe på min Facebook Fanpage och Instagram. Men har ni lust med att se fler modell bilder här på bloggen? Eller ska det hållas där på de andra sidorna?
 


Scottsdale Images

What the future holds

 Tjaha va ska Pessi göra nudå? Hon har ju endå varit hemma i nästan två veckor.
Är det inte dags att rulla vidare?
 
Ja att det är. Jag har redan blivit alldeles för bekväm här. Jag skulle ha panik om det inte vore för att jag vet jag ska dra vidare. Redan i morgon faktiskt, när jag först åker ner till Helsingfors och på söndag hoppar på ett flyg. Inte långt, bara över dit till våra Skadinaviska grannländer Danmark och Norge. Ja, this bitch gotta work too, och det är faktiskt inte gratis att flänga och fara hela världen så jag ska slita ut mej själv och sammla in lite slantar med det samma sommarjobbet jag hade förra året i Norge, eller Danmark, eller där på havet mellan.
 
Ja, om det inte vore för det skulle jag heller inte återkommit hem till Norden nu i April, jag skulle säkert vara lost någon annanstans i världen just nu.
 
Japp, Jessicas säsong 2 som sjöman ska göras och körs i gång redan på måndag.
 
 
Livet på sjöss är rätt så bra, för man jobbar inte dedär vanliga 08-17 dagarna 5 dagar i veckan varje månad ut som alla dessa rutin-människo-jobben (omg jag kan inte göra sånt), nej man jobbar 2 veckor i sträck, sen är man ledig 2 hela veckor, sen jobbar man 2, sen e man ledig 2 osv. Bra va! Fast när man väl jobbar jobbar man hårt och långa dagar.. Anyway, jag gillar det intensivt och trivs suveränt med att jobba 14 dagar dygnet runt för att få ha 14 dagar ledigt. Och samtidigt få betalt för 4 veckor och inte bara 2. Pluss jag är verkligen inge diva när det kommer till arbete (som man kanske vill tro eftersom jag är fancypancy lösnaglar silikon titsandass blablabla modell) och det har jag heller aldrig varit och kommer aldrig bli, så inget jobb är "för dåligt" för mej. Så ja, lite spytorkning, rengöring, disk, matlagning, kundservice osv ska nog bli bra en sommar igen. Vi alla flitiga pezsi.com läsare vet ju hur bra jag trivdes med jobbet och arbetskamraterna förra året, men i år är jag satt i ett annat team, och fast arbetsuppgifterna lär vara de samma som förra året är det med ett gäng helt andra personer än förra året. Det har jag väl lite blandade känslor till, klart jag vill jobba med alla dedär jag hade det så kul med förra året, men everything happens for a reason och i slutändan tror jag det är bra såhär. Sommaren 2014 kan ändå inte göras om, den var bra och den är avslutad, en sommar 2015 kommer bli något helt nytt, med andra människor och med nya minnen. Det blir nog bra. 
 
 
Okej, jag jobbade alltså inte på en flotte eller roddbåt som det ser ut på dedär bilderna. Detdär är bara vad vi chillade med på kvällarna. Åka flotte och fiska, för att jobba på en färja 12 timmar om dagen var liksom inte tillräckligt med tid på havet så vi hängde mera till havs på kvällarna, eeh.
 
Aha, 2 veckor är du där på båten då och arbetar, de andra 2 veckorna i månaden då? Jag har ingen jävla aning. Först hade jag tänkt pendla över till Finland varje gång jag får ledigt, men flygbiljetter från toppen av Danmark till Vasa är fan inte billigt.. Värt det? Hmm, I'm not sure. Så, hemlös i Danmark, hemlös i Europa eller i världe, eller hemma i Finland. Jag tror det blir hemlös jag kör på.

Shape Up

Jag har alltså satt igång med ett kost och träningsschema gjort av Private Training Online, så för första gången någonsin har jag seriösa matlådor ihopsatta i kylskåpet som är fyllda med vägda proteiner, kolhydrater och fetter. Sånt gillar jag ju, att vara lite mat-freakish med kontroll, så att pyssla ihop matlådor och väga allt jag äter är skitkul tycker jag.
 
 
Träningsschemat fasade jag hemskt mycket för efter att ha kikat på det. Legday med en massa övningar, intervallträning med en massa hopp och skutt och ännu mer legday med en massa övningar. Jag hatar legday, och backday, för de är de absolut största och tyngsta muskelgrupperna och det är så förbannat tungt, speciellt efter 6 månader utan träning.. Men efter att ha klarat ett både intervallpasset galant (förutom uppvaknandet om hur seriöst mycket muskelstyrka och kondis jag tappat) och efter att klarat första killer legday passet (med samma slutsats - jag har blivit svag) så känner jag mej endå på topp. Att ens klarat igenom dem utan att dö fick mej glad. Jag var så jävla otaggad till passen, jag tvingade mej själv att sätta igång med dem och jag var redo att dö och hata livet, men den känslan under och efteråt när man klarat det - det är fan oslagbar och humöret på topp och man känner sig oövervinnerlig. Träning verkligen kickar igång ens må-bra-hormoner.

Time for a New Phone

 Woopidoo, min iPhone 6 är reserverad
och ska hitta hem till sin nya ägare idag.
 
Vilket betyder.....
Jag är telefonlös.
 
 
Nej okej det betyder att jag ska fixa
en ny telefon. En ANDROID. Punkt slut.
En Apple produkt kommer aldrig in i mitt liv igen. 
 

Okej så frågan är då alltså vad blir det för telefon då? När jag köpte min förra telefon, Sony Xperia Z1, tog det typ en månad för mej att Googla runt och läsa på vilken telefon absolut var bäst och skulle passa mej. Ja, jag är väldigt Google-freak när det kommer till beslut (allt från håroljor, till vitaminer, till telefoner) och jag har alltid stor koll innan jag köper något att jag kommer bli och vara nöjd med det. Så jag satte igång med internet sökandet efter en Pessilicious telefon och redan efter 1 timmes sökande och jämförande hittade jag en jag var 100% säker på jag skulle ha. En HTC Desire Eye, "selfie-telefonen". Enda dåliga med den var att den är ful, men äh det kan jag nästa leva med. Fast då blev det ett större problem - den är slutsåld i hela fucking Finlands nätbutiker, och den är ingen HTC "flagship" så den säljs inte i någon butik man bara går in och köper den i. Så där åkte den drömmen ner i soporna.
 
 
Så, mitt näst bästa beslut är att återgå till en Sony. Jag var super nöjd med min Xperia Z1, så jag vet jag kommer gilla en av de nyare modellerna av Xperian. Men Sony släpper inom några veckor sin kommande stora hitt, Z4, så det känns så dumt att köpa en dyr Z3 som inom några veckor kommer sjunka i pris och "bara" vara den näst nyaste modellen. Pluss att jag redan haft en typ av sån telefon, det vore väl kul att testa något nytt, så som typ HTC. Men ja tja, jag gissar det blir så jag går in till en butik under denhär veckan och plockar på mej en Sony Xperia Z3 iaf. Endera compact versionen eller den fullstora versionen.

 

Eller har någon av er århundradets bästa telefon som inte heter iPhone 6? Tipsa mej!
Jag gillar telefoner med super duper bra kamera, gärna vattentät (vet inte varför det känns så nödvändigt egentligen, använde aldrig min Xperia i vatten, men känns endå bra att ha något man kan sätta innanför sport bhn eller ha ute i regnet utan att vara livrädd den ska gå sönder av lite blöthet) och ja tja, det är väl mina enda krav.
 

Be careful with the TravelBug

Jag skrev dethär inlägget för nån månad sen, när jag var on the road ute och reste.
 
Min syster skickade en sån här bild till mej och skrev det passade rätt bra in på mej.
 
 
Det tror ni nog också va? Bara resandet skulle vara gratis skulle jag/ni/grannen/whoever vara gone för alltid. Mitt svar till henne "ja om det vore så enkelt". Men med det menar jag inte penga mässigt.
 
Det är verkligen det lättaste med att resa. Pengar. De kommer och går. Och det känns inte som den huvudsaka kostnaden av att resa. It's a bit more complicated than that kära vänner. Det är så mycket mer av dej själv du behöver ge än bara några tusen lappar. Du ger upp familj, vänner, relationer, jobb, en stor del av ditt liv för en tid, eller för alltid, för att själv få växa. För att förändras, för att utforska, för äventyret, för dej själv, för vad än det är du söker. Och du kommer för alltid vara förändrad, du har gett upp det bekväma livet du visste om för att veta mera. På gott och ont.
 
 
 
En resande kille sa en gång, för att förklara hur resandet förändrar en, så är det samma som med mat. Om du käkat ris hela livet är det allt du vet om, du vet hur det smakar, får dej att må osv. Men om du prövat pasta, pizza, glass, fisk, whatever, vet du också vad det är. Du har prövat något mer, du vet om något mer och du kanske alltid kommer ha cravings efter det eftersom du vet vad det är. Du kan ju inte glatt återgå till att leva på dendär risen som du alltid gjort när du vet om att det finns så mycket mer. Det låter kanske bara som något positivt. Men ibland kan vetskapen om något annat och mer förstöra det "normala" livet, vad man hade innan man visste bättre, ni vet ordspråket "de man inte vet mår man inte dåligt av". Men det kan såklart också få en att uppskatta det man har på ett helt annat sätt också. 
 
Allt i livet handlar om att ge och ta, med långtidsresande är det väldigt mycket du behöver ge av dej själv för att få allt det du får. Du lämnar en bit av dej själv i varenda hörn av jorden du besöker, varje människa, varje plats.
 
 
 
Det är många sätt man kan resa på och jag gillar använda de engelska orden för om jag har visit a country eller traveled a country. Besökt eller rest ett land, vilket det är stor stor skillnad på. Jag har visit Sweden men jag har aldrig traveled där. Jag har t.ex. traveled Australia, Thailand, Cambodia, Vietnam, Nya Zeeland och stor städer som LA, Dubai, Singapore men t.ex. Bali, Grekland, Tyskland, Norge osv har jag bara visit. En veckas charter på en resort är för mej inte att resa ett land, det är besökt. Det tar inte så mycket annat än pengar och en skön vecka ledigt från arbetet. Att resa i månader tar mycket, mycket på en person. Iaf på mej. Men det ger också såklart obeskrivligt ovärderligt mycket. 
 
Så nej, även fast resandet alltid skulle vara gratis, vilket jag skrivit ett tidigare inlägg om hur resandet är så billigt eller dyrt man gör det, så skulle jag endå aldrig mentally klara av att resa för alltid. Jag vet inte om dethär är ord som kommer från att jag mognat, funnit vad jag söker eller fått nog (inget av det passar in på vad jag känner?) så skulle jag aldrig kunna resa 24/7 för resten av mitt liv. Jag har rest on-off de 5 åren sen jag kom ut ut skolan. Under de 5 åren har jag nog uppskattat sammanlagt spenderat runt 1 eller 1½ år i Finland. Resten har varit utomlands, boende eller resande. Det har gjort mej till en person jag aldrig skulle blivit utan att rest, det har gjort mej förändrad för resten av mitt liv, mer än om jag skulle stannat kvar i min hem by efter skolan. Jag äger och har inget, jag har ingen lång smart utbildning, jag har inget fast väl betalt karriärs arbete, jag har en väldigt liten umgänges krets och jag har inget förhållande eller barn, men jag har något i insidan av mej själv som ingen kan se och väldigt få kan förstå, och det är något som väldigt få människor i världen tar chansen att själv göra i sina liv.
 
 
When the travel bug bites.. Så är du fucked. Fucked for life. Nej men seriöst, ibland önskar jag kanske någon skulle berättat för mej vilket virus jag sätter in i kroppen med att börja resa. Vetskapen av mer kan göra det svårt att hitta eller förstå vad det är du söker på ett ställe. Men egentligen vet vi alla att det vi söker krävs inga stora resor överhuvudtaget, bara en resa innåt i dej själv. Anyhow, att en gång ha börjat resa, alltså vi snackar fortfarande resa resa - inte charter resa, kommer du bli förändrad för livet. Just sayin', be prepered, det är inte så jävla lätt som ni tror. De orden, det önskar jag Pessi 19 år gammal skulle fått höra. Fast jag känner också den tjejen, Pessi 19 år, och hon skulle inte lyssnat och stuckit iväg iaf. Hon, och Pessi 23 år gammal, är båda två personer som hellre lär saker the hard way än att lyssna till andras upplevelser och varningar. I slutändan är det endå bara din egna personliga uppfattning över saker och ting som spelar roll.

Jakobstad-Luleå

Ja vi kör en bildbomb från helgen då! Jag hade ju abstinens att göra något och åka bort, istället för att hamna in i dehär vanliga rutinerna, så jag fick medlurat syrran att hänga med på en snabbresa till Luleå. 500 km per väg, så vi startade tidigt på lördags morgon och startade hemmåt tidigt söndags morgon så vi hann tillbaka innan syrran skulle sticka till jobbet. Låter ju lite som ett snabbt schema, men vi fick endå ut rätt mycket av resan med ett Haparanda shopping stopp, ett par timmars shopping i Luleå och lite tränig och titt runtom i staden. Vi bodde på ett super fräsht och förmånligt hostel med perfekt läge, City Sleep, och var super nöjda med att vi hittade ett så bra ställe för natten. Det blev absolut en lyckad mini resa!
 

Luleå

Mitt nyårslöfte 2015 var ju att inte resa för roskull till något samma ställe som jag varit på innan. Så helgens en-natts-roadtrip med syrran hade en hel del uteslutande resemål, som typ Vasa, Åbo, Helsingfors, Haparanda, Rovaniemi, så det blev något nytt och spännande - Luleå i Sverige!


Roadtrip with Sis



Hängt i Jakobstad i 9 dagar, enough is enough, så en liten övernattnings roadtrip med syrran blir bra miljöombyte. Kan ju inte bli för bekväm heller?

I can't Swim

Igår var jag och simmade. 2 kilometer. Egentligen kan jag inte simma. 
Så 2 kilometer är förbannat långt för att bara plaska framåt. Just därför jag måste
dra upp det på bloggen, skryta över att jag kan fast jag inte kan.
 
 
Jag är helt seriös med att jag inte kan simma! Mina föräldrar misslyckades
en del i sin Jessica uppfostran och det är 110% deras fel att 
 
1) jag inte kan finska 
2) inte kan äta korrekt med gaffel och kniv 
3) inte kan simma. 
 
Livet känns bättre när ens fel är någon annans fel. 
 
 
 
Men okej ärligt, visst kan jag väl simma, men jag kan inte simma som folk och som man 
ska simma. Men jag är faktiskt förbi hundsimmsstadiet, så SÅ dålig är jag väl endå inte,
men ja tja jag är fortfarande på hur-man-simmar-efter-en-halv-sommar-i-simskolan-stadiet. 
Typ lika bra som denhär GIF -bild apan simmar jag.
 

Diet Start

Jag är såååå redo att idag köra igång med den en månads långa tränings och kostschema upplägget efter att igår ha oskojat ätit/trycktimej/grävtur 2/3 delar av en Nutella burk. Euäk. Nutella eller beachbody? Jag väljer beachbody..


Quote by Jemish Goti


Let's Get Louder

Alltså fattar inte varför denhär låten Qulinez - Let's Rock och Danny Avila & Merzo - Boom! inte
är sönder spelad på Youtube fast den legat uppe rätt länge? Suveräna låtar!! Tacka mej
sen, housemusicforlife_Pessi, om ni blir lika kär i dem som mej. Sen Steve Aoki & Moxie Raia
- Love it when you cry och Dimitri Vegas & Like Mike - Louder är redan självklarheter
till alla spellistor som ni hoppeligen inte missat.


7 Days in reality

Jaha, 7 dagar sen jag landade i Finland då. Och som sagt, med känslan som jag har så tror jag att jag inte varit borta ens en dag. Jag har bara vaknat upp ur en lång dröm.  Så vad har jag gjort de senaste sju dagarna då? Jag vet inte egentligen. Jag har gjort allt det där "vanliga". Det en del av mej har väntat att vara tillbaka till det, till rutiner, det igenkännande, ja det helt enkelt "vanliga". Fast det är också det som en stor del av mej som inte vill ha och känner uttråkad och panikartad rastlöshet från. Och hur går man tillbaka till det vanliga, var ingen eller inget har förändrats, medan du själv är en annan person än du var innan?  
 

Jag har njutit av finsk hälsosam mat (grynost, kvarg, och mina nya förälskelser grönsaks smoothies och chiafrön), jag har suttit ner med tända ljus och läst Keplers senaste deckare, jag har gått mina promenader (de samma gamla sträckorna, de första dagarna såg naturen och husen så annorlunda ut, jag såg dem med en resenärs nyfikenhet. Nu är allt det samma), jag har slötittat på tv, jag fick på något sätt övertalat mamma att pierca mitt öra jag så länge gått och velat göra (fattar inte egentligen hur hon gick med på att ens göra det? Är säker på det gjorde mer ont i henne att sticka en nål igenom mitt öra än vad det gjorde för mej. Men efter ett misslyckat försök och med nålstick nummer två och syrrans hjälp fick jag ett nytt hål i örat, och som kommer påminna mej om min resa), jag har druckit en miljon tekoppar ur mina 36 Mumin muggar, jag har nästan i uttråkning återgått till bloggläsandet och Facebook-Instagram-stalkande (nästan. Jag hatar det fortfarande och tänker inte återvända till det, än), jag har spenderat tid med familjen, jag har tränat, jag har frusit (jag hatar det mest i hela världen, att frysa), jag har längtat till nästa äventyr, jaa - jag har helt enkelt gått tillbaka till det "vanliga livet" och "verkligheten" igen. 
 
 
"What I’ve learned is that adjusting to a total new situation is, paradoxically, much easier than going back to an old one.  Or maybe is not that weird after all: with the new also comes the excitement, the discovery, the thrill. With the old comes the memories, the old feelings crashing with the new ones. And you need to adjust them within yourself but also with the people around you, that have remained exactly the same, whilst you feel like your have moved forward one hundred years."
 
Vet ni vad det svåraste med att göra en lång resa är? Glöm det med att ha tillräckligt med pengar, att inte veta var man ska sova om natten, att inte kommunicera på grund av olika språk... Det svåraste är att först ta steget att resa iväg, det andra svåraste är känslorna att komma tillbaka hem. 

Nike Lover

Materialistisk lycka då. Som jag för ett par dagar sen skrev inte är okej? Eeh nej men.. Men en grej jag ångrar otroligt mycket från Vietnam är att jag inte köpte ett par Nike skor. Jag har haft upp ögonen för Nike skor under hela resan. Jag vill ju inte spendera stora summor på något materialistiskt, men på ett par Nike, speciellt Nike Air, är något jag sagt jag ska och får köpa. Runt pluss minus 100€ klassen ska det gå på. I USA, var Nike e absolut billigaste, kändes det lite väl tidigt in på resan att dra runt på ett par extra skor. I Australien och Singapore var de aningen för dyra. På Bali såg de alldeles alldeles för fake ut, och i Vietnam, ja i Vietnam såg de mindre fake ut än Bali men fortfarande lös det fake om dem. Och när jag kom till Hong Kong, vilket var mitt sista hopp om ett par nya skor, insåg jag att de var löjligt dyra, dyrare än i Norden. 
 
 
 
I HK tvättade jag (eller han våldtäkts urskogs grabben gjorde det faktiskt) mina utslitna söndriga medeltal-15km-per-dag Nike skor jag haft under resan, och i förbi farten såg jag made in lappen i dem och står det inte made in fucking Vietnam. Äkta Nike skor är tillverkade i Nam. Alla dedär Nike jag kollade på där, som jag tyckte såg fake ut, var med all säkerhet äkta. Det är tydligen bara så Nike skor ser ut, lite halv gjorda. Jag köpte ett par Nike från Thailand ett par år sen och jag har alltid varit övertygad om att de är äkta, speciellt i jämförelse med äkta ser och känns de precis äkta. Anyway jag ångrade verkligen att jag inte köpte ett par Nike där i Vietnam, skulle ju sparat halva priset på vad de kostar här hemma.
 
 
 
Men så kommer jag till London... Jag hade absolut inte tänkt kolla på skor där, för de e då garanterat dyrare än i resten av världen. Men sista dagen lallade jag runt och gick in till en sports affär och sneglade sådär med ett öga på prisen. Och vet ni vad, Nike är i London till och med billigare än i USA. Ja tack! Äntligen förstod jag meningen varför jag inte köpte eller hittade skor någon annanstans på resan, det var bara för att dehär otroligt snygga babesen låg och väntade på mej för 39 pund i London. Love at first sight.
 

Så alla Nike lovers out there, vänta med att köpa Nike skorna tills ni åker
på shopping resa till London. Där hittar ni de snyggaste och till de bästa priset!

Time to Get Back on Track

Alla som följt min blogg i en tid vet att jag älskar allt inom fitness, träning och kost. Eller tja, ni som följt min blogg i årtal vet att jag för cirka 3 år hittade kärleken till fitness och har mer eller mindre tränat dagligen. Anyhow, ni vet också att jag varit ute och rest de senaste 6 månaderna och behövde sätta den där dagliga träningen och hälsosamma matrutinerna på hyllan. Ja och redan förra sommaren blev också väldigt oregelbunden med gymbesök eftersom jag jobbade i Norge, men jag fick endå bra med träning tack vare jobbet som var fysiskt hårt. Jag hade jätte svårt att behöva bryta mitt gym och mat mönster, jag är ju en vaneperson och att plötsligt inte äta varje tredje timme och lyfta vikter varje dag var rätt svårt mentalt. Men nu är jag ju hemma igen från resan, och det är dags att ta tag i att komma i form igen! Men med nya mål denhär gången.
 
 
Motivationen ligger helt ärligt inte så högt eftersom jag vet att jag har en sån lång väg att komma tillbaka till styrkan och konditionen jag hade för bara 1 år sedan, så vad jag mest vill uppnå med att köra igång med träning igen är att få in det som en vana igen, men framförallt för att slimma och tighta upp kroppen. Och må bra! Jag menar, en kropp som inte käkat mycket ris och pasta på 3 år och plötsligt äter Asiatisk kost i 2 månader (alltså ja, ris och nudlar minst en gång om dagen) och inte gör någon som helst styrketräning (eller tja, lyfta runt på 25 kilos kappsäck om det räknas?) så förändras (eller förfaller?) rätt snabbt.
 
Men det är också det som motiverar mej, att kunna göra och se en kroppslig förändringNär det gäller att bygga muskler sker synlig förändring super långsamt, men när det handlar om att slimma och tighta upp går det lite snabbare. Och det är precis det som är mitt mål denhär gången, att gå ner i vikt och fettprocent samtidigt som jag sakta  men säkert bygger upp musklernas styrka igen. Summer Body 2015, better than ever before, here we come!
 
 
Ja men som sagt, detdär med motivationen är ett litet problem... Men som tur är finns det hjälp att fås! Jag kommer kickstarta med att få en månads hjälp utav den svenska online coachingen PrivateTrainingOnline som kommer sätta ihop ett tränings och kost program till mej, som jag verkligen ser framemot. Det ni, det taggar. Att veta man får professionell hjälp man kan lita på. Det betyder alltså man har den bästa förutsättningarna att nå sina mål, att ha ett program som är framtagen av proffs och gjort efter ens egna önskemål, sen är det bara upp till en själv att se till att följa det. 
 


Före och efter bilder av mej ska ni få, och jag kommer hålla er uppdaterade om hur denhär nya träningsresan går under vägens gång. Om det är någon annan av er som ligger lite efter inför bikini säsongen (omg hallå det är ju bara 1½ månad tills det är dags att börja leva i bikini här i Norden! Eh, inte alls dags att panika..) eller har stannat upp i fitness utvecklingen eller bara vill ha lite nya idér till träningen och kosten så vill jag verkligen tipsa er om att kika närmare in PrivateTrainingOnline's hemsida och läsa mer om vad de kan erbjuda. Eller varför inte pröva på deras 14 dagars kostnadsfria pröva på online-PT coaching? Jag menar, varför inte? All hjälp man kan få när det kommer till träning och kost kan göra en stor skillnad på vägen! 
 

It was just a dream

En del måste tro jag är schitzo eller har personlighets störningar efter sånahär inlägg. Men min blogg är min dagbok som ni har nyckeln till, en inblick rakt in i mina personliga tankar och känslor. Dethär är ett av de, kalla dem schitzo eller personliga, inläggen.
 
Jag är slagen av dendär hårda känslan att allt varit en dröm. Jag kände det redan i London. Jag har drömt allt de senaste 6 månaderna. Det hände aldrig. Jag har inte rest någonstans. Tiden har stått stil, jag har förändrats någonstans inom mej, oförklarligt, jag har blivit berörd och upplevt något ingen annan ser eller förstår och jag står kvar med bara oförklarliga starka känslor - precis som efter en dröm. Det känns overkligt, allt. Jag har precis vaknat. Jag har inte känt dethär sen jag kom från Australien sommaren 2012. Jag var då så omtumlad, förbryllad och förstod inte. Jag borde vara mer beredd och förberedd på dehär känslorna denhär gången, men jag trodde faktiskt inte det skulle komma, någonsin, igen. Jag tror det är problemet att man, eller jag, slungas mellan den person jag blir och är när jag reser och den person jag är i "det vanliga livet". Precis som i en dröm, du är och lever annorlunda än hur du är i det verkliga livet. Kanske inte en stor förändring. Men en liten. Du är mer den du vill vara. Du gör mer av det du vill göra. Oberoende av måsten, oberoende av något eller någon. Varje dag är en ny dag med en helt annan innebörd, med nya upplevelser, nya platser, nya lärdomar, nya människor, allt är nytt, där finns ingen rutin.
 
 
Sommaren 2012 hade jag det väldigt svårt att ta mej tillbaka till vardagslivet och sätta mitt travel mode på paus efter att då rest i 15 månader. Jag höll endå bra kvar den person jag hade blivit från och under resan och det fick mej att starta igång modellandet. Nu gör jag det samma, jag måste påminna mej om allt inte var en dröm - det hände, jag såg och upplevde allt, jag växte och jag blev och är den person jag vill vara och är idag, annorlunda från den Jessica som åkte iväg nu 6 månader sen, och jag kan göra vad jag än vill göra och jag är den jag är. Det är därför jag tror jag inte känt det här på flera år fast jag rest mycket sen sommaren 2012, men det är ingen resa sen dess som gjort så djupa spår och intryck på mej och min inre personlighet som denhär resan nu gjort.
 
 
 
Mitt pass betyder väldigt mycket för mej, den bevisar att jag är förändrad, den kommer alltid bevisa för mej själv att jag ÄR förändrad och att det är okej att känna sig förbryllad. Det hände, det var ingen dröm.
 
Jag läste ett inlägg HÄR och det förklarar denhär komma-hem-känslan så bra. Här är lite utdrag ur det, ord jag själv precis kunde skrivit. You begin to realize that the life you once lived is gone. It feels like a dream that never really happened, like a life that wasn’t really yours. You look around you now and there are hardly any traces of that experience left. Perhaps your skin is still sun-kissed, or maybe you have some hemp bracelets hugging your wrists that are soaked with memories from swimming in oceans around the world. You yearn for things you can never go back to: moments that now only exist in memory, moments that were created by a specific group of people whose paths crossed at a specific point in time. Those moments feel like they are light years away from where you are and who you are right now. There is nothing wrong with going home, but it’s difficult to return back to the daily grind when you know there is more out there. It’s never easy coming home from traveling, and it’s difficult to feel like the life you lived and loved never existed in reality. Maybe travel really is just a dream; I mean, that’s what people always tell us, right? You’re living the dream.
 
 

SevenDays & Pezsi

För en vecka sen gjorde jag en kort intervju med SevenDays med 5 heta frågor.
In och kika på deras sida om ni har lust att höra mer om hur en vanlig dag i mitt liv ser ut
eller vad som är det viktigaste i mitt liv just nu. Direkt länk här
 
 

Blank Space


Airport Sleep

Sista natten på resan, som alltså var i London, så hade jag chans att sova lugnt och skönt till klockan 05, ta AirPort express tåget och vara framme efter 30 minuter vid Heathrow flygplats för att checka in och stiga på planet vid 07:15Vi alla känner Pessi och lät det där typiskt Pessigt? Eh nä, too easy. Istället tog jag Underground metron, två byten, och framme vid flygplatsen efter en timme, vid kl 016 timmar innan planet? Känns nödvändigt eller? Nej faktiskt inte, för det är en del av resenär känslan jag älskar. Att slumra obekvämt, styvt, på en hård flygplans bänk i väntan på ett flyg till ett annat land och platsAtt sitta där under terminalens tystaste timmar och se den vakna till livDet är något speciellt med det, och jag vet inte när jag nästa gång får uppleva den. Den ostressade långa väntan på att stiga på ett plan till en annan plats, ett annat äventyr, ett annat kapitel. Den känslan. 
 

När är nästa gång jag får känna det?

The story about London

Efter Moskva blev det London. Stor staden som ligger ett stenkast från Norden men som jag aldrig tidigare varit till. Jag flög dit mest för att jag visste att om jag flyger hem till Finland kommer vilket flyg som helst från Asien göra en mellan landning på någon av de stora flygplatserna som i London, Paris eller Frankfurt, så för att dra ut på min hemkomst bokade jag egna flyg och gjorde det till en 5 dagars London besök istället för ett 2 timmars flygbyte.

 Jag hade tänkt couchsurfa där, jag fick en massa erbjudanden och jag hade plockat ut två olika platser jag skulle stanna på och allt verkade okej. Tills dagen innan när den första hosten beslöt sig att berätta han var nudist och skulle ha ett nudist party för 10 andra samma kväll jag kommer, och den andra personen textade mej full och hade problem med att jag inte tidigare sagt mitt efternamn, som han aldrig frågat efter, och flippade. Tack men nej tack. Som tur hade jag världens sötaste, då bekant men nu riktig vän, hemifrån som studerar i London och bor där. Hon sa att såklart jag for bo hos henne och hennes kompis. Jag var oändligt tacksam. Jetlaggad, förkyld, trött och sliten men att få bo hos dem betöd att jag kunde slappna av, vila ut och känna mej 100% bekväm. Vardags ting som är lyx för en långtids resenär. Jag kände mej direkt som hemma och redan där i London kändes det som om jag kommit hem från resan fast det ju fortfarande var del av resan.  



Jag överraskade mej själv och insåg att jag faktiskt gillade London. Alltså verkligen gillade. Det påminde super mycket om Danmark och det tog ett par dagar att inse att aha det är ju faktiskt London och inte Köpenhamn jag är i. Jag var beredd på att ogilla stor staden men nej, jag gillade verkligen det. Fast jag har en känsla av mitt gillande beror på mitt perfekta sällskap, det härliga vår vädret och trakterna vi hängde runt på i London (jag såg inte den dåliga sidan av London överhuvudtaget). Anyway London I am surprised, but I like you.





Throw a cake in yo face like Steve Aoki

 

The Story about Moscow

Okej dags att catcha upp lite med veckan som gått som jag lurat i er alla att jag varit i
Hong Kong men egentligen inte varit där. Vill vi alla höra Pessis Ryssland historia? 
Varför var du i RYSSLAND? Hur länge var du där? 
Var och hur och när och varför -
 berätta allt!
 
 
 
Såhär skrev jag om Ryssland efter min andra dag i Hong Kong
 
När jag var i Hong Kong var en av de första grejerna jag behövde göra var att söka upp den Ryska ambassaden. För jag hade ju faktiskt köpt en utrese biljett från Hong Kong redan i Februari, till London, med en mellan landning i Ryssland. Det var den billigaste biljetten jag hittade så okej. Det var också flygplats byte väl i Ryssland, Moskva har tydligen minst 3 flygfält och mitt andra flyg skulle landa på ett och flyga från ett annat. Kul, en halv dag i Moskva varför inte! Den biljetten blir bra! Välj, köp, betala, klappat och klart! Sen googlade jag sådär lite på förhand om det är svårt att ta sig mellan flygplatserna och så blir det nämnt där på Google om något som heter Transit Visum. Något du måste ha om du ska mellan två flygplatser och in i landet tillfälligt. Aja fan just det, det är ju inte Spanien jag mellanlandar i, det är ju fucking jävla visum skit Ryssland jag flyger till!! Och hur man får dethär visumet var väldans oklart på Google, på alla forum, officiella hemsidor, överallt stod det olika och jag kontaktade till och med den finska ambassaden online. Men något var gemensamt med all info jag hittade och det var att det var invecklat, du måste skicka in ditt pass till Ryssland eller uppsöka Ryska ambassaden i landet du befinner dej i för att få visumet gjort, och det tar minst 7 dagar, om du ens blir beviljat det. Jag hade inte 7 dagar på ett och samma ställe i en stor stad med Rysk ambassad, varken i Vietnam eller Cambodia, efter att jag köpt biljetten så jag visste inte riktigt vad jag skulle göra annat än ha dehär jävla Transit Visum stress momentet bak i mitt huvud tills jag kommer till Hong Kong och kan ordna upp det där. Så första jag gjorde när jag kom till HK, checkade in med min Couchsurfing host, och sen direkt in till stor stan för att hitta den ryska ambassaden. 
 
Vilket var skit svårt. Skyltning i Hong Kong är inte så bra som man skulle tro. Extra svårt när det är ens första dag också. När jag väl hittade rätt, gick in till deras kontor var det så extremt typiskt ryskt det kan bli. Alltså människorna. Jag dömmer inte och drar inte alla över en kam men omg Ryssar... Jag har aldrig träffat människor som är mer Idontgiveafuckaboutyou än ryssar. Mitt problem är inte deras problem och kommer aldrig bli, hjälp kan jag ge mej själv. Efter att första ryssen arrogant bollat mej över till en annan ryss som visste lika lite som den första, och brydde sig lika lite att ens ta reda på, så skickade de mej över till en rysk turist byrå. Där var det inte ryssar som arbetade men de stackars Hong Kongarna som jobbade där hade visst haft alldeles för mycket kontakt med Ryssar och fått samma mentalitetVi vet inte, vi bryr oss inte, inte vårt problem. Och tjejen sa till mej att hon vet inte om de ger mej visumet, hon skulle ringa till en kollega och fråga, för normalt brukar det inte gå med Finska pass men reglerna ändrar hela tiden så hon skulle ringa iaf, men han var tydligen upptagen så han vet inte nu, men jag kan komma tillbaka imorgon så KANSKE hon har ett svar. Men jag sa nej men jag kan vänta här, ring honom om 30 minuter igen! 
 
 
 
50 minuter satt jag och krossade fingrarna att de skulle ge mej visumet. Kosta vad det vill, det kan endå inte vara dyrare än en helt jävla ny flyg biljett och den jag då hade skulle bara vara bortkastad. Flera hundra euron i ingenting. Snälla snälla låt mej få transit visumet. I såna stunder, när det är 50/50 chans att något går som man vill eller som värsta tänkbara så ser jag på situationen såhär: - Everything happens for a reason, vad livet eller ödet än slänger på mej så är det en orsak med det. Det är en prövning. Ett äventyr. Ett svårt äventyr? Men det kommer vara en orsak och en prövning för det. Det är okej hur det än går, för det är en mening med det och kommer göra eller ge mej något utav det. Vad som inte dödar gör dej starkare. 
 
Under tiden var det en annan kund där inne, en gråtande dam som bönade och bad att få sitt visum på skyndat eftersom det skulle komma en dag försent för henne. De var så hårda mot henne. Så strängt NEJ och så otroligt ohjälpsamma. Jag har aldrig sett något liknande, hur lite man kan bry sig i att hjälpa någon annan. De var så otroligt ohövliga. Stackarn
 
Till sist säger tjejen att ja de kan ge mej Transit Visum till Ryssland. Jag jublade. Jag behövde bara gå och ta ett passfoto och betala 10€ för det och så 70€ för visumet som skulle ta en vecka att få. 80€, va fan spelar det för roll (jaha så går det när man försöker spara in 30-50€ på billigaste flygbiljetten) bara jag får komma till dendär andra jävla flygplatsen i Moskva för att komma till London! 
 
 
Noll intresse i Ryssland och ryssar efter den dagenEller så kände jag redan i Vietnam
efter att ha varit runt dem. Fattar inte varför jag tyckte en halv dag i Moskva skulle
någonsin vara en bra idé. Vad är det för kul med Ryssland eller Ryssar anyway?
 
 
 
 
 
Så det var innan jag besökte Moskva. Såhär skrev jag som referens
på Couchsurfing till min Moskva värd efter att jag besökt Ryssland
 
 
 
Egentligen hade jag inte ens satt en tanke på att couchsurfa i Moskva. Jag skulle ju bara vara där i 20 timmar. Jag skulle bara ta mej mellan två olika flygfält. Jag Googlade som en galning i veckor på förhand över hur man skulle ta sig mellan flygfälten, som låg typ 50 km, 2 timmar ifrån varandra. Runt 200 US-dollar med taxi, minst 50 US-dollar med buss/Metro/tåg med ett par stycken byten. Va fan är Moskva så dyrt? Jag är en jävla backpacker, nobody got såna pengar för transport! Och om du inte kan läsa eller tala ryska kommer du ha en hard time. Jaha kul, backpacker/rese nivå på dethär är nog uppe i toppen på svårighetsgrader skalan... Tur att jag hade 20 timmar, det skulle ju säkert minst ta det, och om jag har tur kanske jag kunde sova 2 timmar på golvet på det andra flygplatsen. 
 
Men så kom jag två dagar innan avfärd på den briljanta idén om att skicka på coachsurfing och fråga nån lokal Moskva bo om hur man kan ta sig mellan flygfälten, kanske de kan förklara det bättre än gamla forum på Google? Dmitry och Nadia verkar smarta, jag frågar dem! De svarade inom 5 minuter och jaa att de gav mej hjälp! Alltså, det är dethär jag älskar med Couchsurfing. Sånahär människor får mej att älska mänskligheten. Dethär paret var en på tusen. De erbjöd mej att komma över till deras och vila över natten. De kunde till och med hämta upp mej från flygfältet när jag landar. Alltså.. Blev upplockad, fick mat på bordet, blev runt körd i flera timmar på en Moskva by night tour med dem var de tog mej runt i Moskva och vi stannade på de populäraste och bästa ställena, de berättade och lärde mej så mycket om staden, landet och mentaliteten, klockan blev 01 och de köpte take away till oss alla, 03 låg jag på en luftmadrass, 08 var frukosten serverad och 09:30 blev jag körd till metron var jag blev betald för biljetten pluss tåg biljetten jag skulle ta efter metron. Skojar ni? Finns det faktiskt sånahär människor på riktigt?
 
 
 
På metron insåg jag också direkt hur jävligt svårt jag skulle haft med att göra allt på egen hand, ryska bokstäver ser inte på något sätt ut som våra bokstäver, jag skulle aldrig hittat fram. Jag skulle ha varit kall, trött, frusen, borttappad, hungrig och hatat Ryssland för all framtid. Och jag skulle då aldrig sett något av Moskva förutom deras tåg och metron. Det hela blev motsatsen och jag ser på Ryssland, och speciellt Ryssarna, på ett heeeelt annat sätt än jag någonsin trodde jag skulle. Och har jag sagt att jag älskar Couchsurfing????? 
 

Mind Power



Hong Kong - Russia - UK - Sweden - Finland

Få visste, väldigt få visste. Min familj visste verkligen inte. Men jag har varit på väg
hem i en lång tid. Sen jag lämnade Vietnam har alla resmålen varit "på hemvägen". 
 
Jag frågade mamma i tisdags när jag får komma hem, flytta in tillsammans med dem igen. 
Hon sa jag behöver inte fråga sånt, jag får alltid och är alltid välkommen hem. Tänk om hon
skulle då vetat att inom 24 timmar skulle jag stå där på trappan med mina väskor
 
 
Så innan jag plötsligt (vilket helt ärligt inte är plötsligt, biljetten har varit bokad sen FebruariHaha surprise bitches?) landade i Finland så har jag efter Hong Kong varit i både Ryssland, London och en snabb landning i Sverige. Ja, jag lämnade faktiskt Hong Kong redan förra onsdag, jag behövde bara fixa och trixa lite med blogginläggen för att få det att se ut som jag varit där hela tiden. Så bloggens första April skämt förra veckan var aldrig ett April skämt, det var ren och skär sanning att jag skulle komma hem inom 7 dagar. Bravader om min 20 timmar i Moskva (omg jag var så överraskad - positivt, över Moskva!) och min påskhelg och dagar i London (jag trodde faktiskt jag inte skulle gilla London?) kommer senare så everyone better be excited! 
 

Who Knew

För nästan 6 månader sen, den 16 Oktober 2014 (efter att år 2014 haft 2 veckor i Dubai, sammanlagt 5 dagar i Sverige, 10 dagar i Lanzarote, 1 natt i Tyskland, en halv sommar i Norge, 3 veckor i Finland och resten av året i Danmark) åkte jag från Finland. Sen dess har jag varit i någon så när ordningsföljd cirka dagar 
 
1 dag i Sverige
6 dagar i Danmark
27 dagar i Los Angeles
8 dagar i Vegas
7 dagar i San Jose
2 dagar i Mexico
8 dagar på Hawaii
5 dagar i Singapore
9 dagar på Bali
51 dagar i Australien
26 dagar i Vietnam
14 dagar i Cambodia 
10 dagar i Hong Kong
1 dag i Moskva
5 dagar i London
 
 
 
Igår, den 08 April 2015, så stog jag här igen var jag började.
Var allt började. Guess what? I'm home.
 
 

My thoughts about Hong Kong

En äldre vän sa till mej att jag är så mogen för min ålder , jag svarade att jag har sett för mycket av världen för att inte vara mognare än de flesta i min ålder.

Yeah right?

Att åka till Hong Kong efter Vietnam är en så stor kontrast. Shoppingen, det materialistiska i människor, penga slösandet, märkes och status hysterin - det får mej oskojat att må fysiskt illa. Det är så äckligt att se. Att en väska kostar mer än någons års inkomst. Att folk bryr sig mer i någons kläder än liv. Och ja att en Starbucks kaffe kostar lika mycket som 2 måltider. All medier, allt internet allas dröm om att vara någon eller något. Eller tro de är. Men vad alla gör är jobbar, 08-18 eller mer varje jävla dag, för att köpa en Channel väska, Prada skor, dyra hud och blekningskrämer, den senaste iphone osv. För dem själv eller för att show off? Mest för att show off, för att tro de visar att de är "någon". 


Jag vet inte varför dethär plötsligt blev ett sånt uppvaknande när jag alltid sett och vetat om det. När jag varit och är del av det. Men jag mår helt ärligt illa av det. Det knyter sig i magen när jag går i shopping centren, bland tusentals andra människor som spenderar tusentals dollar sedlar på materiella saker. Jag ogillar det så fruktansvärt mycket


Men Pessi hallå är inte silikon tutt tjejen med lösnaglar och faderullan fel person att snacka så, pluss erkänn, du köper väl också märkes kläder för att show off? Nej ärligt, det är för mej själv, naglar och tuttar gör mej själv glad, en del märken får mej att känna mej bra att äga men det är mest för jag tycker om Nike, jag tycker Roxy är snyggt att ha tryckt på en väska och jag tycker Lancomes maskara är bra och jag tycker Burberrys tryck är snyggt att ha på en halsduk. iPhone 6 köpte jag ärligt kanske för visa status, titta jag har en skit dyr status telefon, och i tron om att kameran och telefonen skulle vara värt det. It wasn't.


Just nu har jag ett sånt stort hat mot mode och speciellt mot märkena iPhone, Pandora och Rolex och ordet JAGHATAR kommer upp varje gång jag ser dem på ett plakat. Det kan ha att göra med mitt ex, men mest har det att göra med att det är märken med en löjlig hype över ingenting. Att visa hur dum du är som lägger 10k dollar på en klocka? Hur kan det ge en status stämpel och inte en dum slösar obetydlig jag har inget liv att sätta pengarna på något vettigt stämpel i pannan? Fucking hjärndött. Vad är dethär för jävla värld? Okej som sagt är jag väl fel person att säga såhär, dubbel moralisk tja, (Rolex personer blir väl lika glada att äga dendär jävla klockan som jag är för mina bröst?) men det är bara så jag helt enkelt känner.


Det värsta med Hong Kong är hur alla lever i sin lilla telefon bubbla. Vart man än vänder sig, går, står, är alla inne i sin telefon. I metron finns det inte en enda utan sin mobil i handen. Det är så fruktansvärt. De chattar på whatsapp, spelar spel, checkar Instagram, Facebook, whatever. "Sociala" medier just det, precis rätta namnet för det va.. Aldrig att man skulle få ens en blick från dem, ännu mindre ett leende. Det känns inte längre som människor med personligheter, det är alla bara människor. 



Jag vet det var super nyttigt för mej och min mentalitet och inre personlighets växande att åka till Vietnam, och jag tror det är nyttigt för mej att slängas direkt därifrån in i en världs stad som Hong Kong. Det verkligen sätter kontrast och perspektiv på mitt tänkande och syn på livet, värderingar och vad som betyder något för mej. 



För avsikten i att leva i nuet och njuta av tiden och lärdomarna i Hong Kong, blir det en veckas blogg och online paus. Och det är väl dags att börja röra på sig, jag har ju spenderat 2 veckor här i stor staden och det känns som jag sett och fått ut vad jag ville ur det. Så vi hörs senare, fortfarande i Hong Kong eller någon annanstans. Äventyret fortsätter, hoppas ni följer med!

Hong Kong Everyday Life


Top of The World


Make a Wish

Något av det viktigaste jag lärt mej på de senaste åren, igenom hela mitt liv, som jag alltid såklart hört och vetat men fått inpräntat, förstått och mest inspirerat och lärt av Madde (amsdelain.blogspot.com) som introducerade en film - The Secret för mej för 4 månader sen, och det är livs inställningen You can have anything you wish for. Anything

Sätt ut en önskan i universum och du kommer få det. Det är sant. Det är skrämmande enkelt, men sant. Önska något i ditt liv, önska det tillräckligt mycket och du kommer få det. Stort som litet. Ibland tar det tid, och ibland kommer det snabbt. Det kommer såklart inte av sig själv, du kanske inte vet hur du ska få det eller nå det, men det kommer hända. Du kan och kommer få vad du än önskar dej tillräckligt mycket i världen. Vad som helst, hur som helst. Det exakta drömlivet är ditt bara du vågar och kan önska om det. 


Jag vet, det låter skrämmande löjligt naivt lätt, men det är så det funkar. Okej hippie Pessi har du rökt för mycket gräs eller vad är dethär för bullshit spiritjunkie snack? Nej jag är seriös. Det är vad jag tror på, nej inte tror på, bevisar för mej själv ständigt.
 Snackade jag inte om ensamhet här om dagen? Vet ni vilken stress Hong Kong ger mej med alla miljoner människor och jävla materiell ytlighet? Jag höll på och deppa samman här om dagen och satt på ett McDonalds i ett par timmar för att få lugn och ro (om man går till McD för att chilla så fattar ni kanske hur kaos HK e?) och nu sitter jag här ensam i en lägenhet i ett amazing västerländskt område i Centrala Hong Kong. En lägenhet jag har helt för mej själv i ett par dagar, ingen värd, ingen och ingenting. Hur skönt det är fattar ni nog inte. Men vad jag vill ni ska fatta - du kan få allt du önskar.


Almost China

Idag åkte jag till Kina! Eller nästan, till Macau. 



Vilket är Kinesernas egna version av kära underbara Las Vegas. Macau är inte riktigt Kina, de har egna lagar och gräns till Kina, men det är heller inte Hong Kong. De har sin egna flagga och pengar osv, så där av lagliga Casinon och sånt. De har till och med samma hotell och kasinon som LV, typ som Wynn, MGM och Venetian. För att komma till Macau tar man en 60 minuters turbojet från Hong Kong, man har med sig passet och hela faderullan. 



Macau tjänar in 6 gånger så mycket pengar som Vegas på sina kasinon. Kineserna har löjligt mycket pengar och de spenderar när de spelar, Vegas party spelare är inget i jämförelse med dehär big boysen. Allt är super flashy och fancy pancy i alla dessa hotell och kasinon, precis exakt som Vegas. Allt är over the top. Vad kineserna dock inte gör är festar. Där är vad Macau skiljer sig mest åt från Vegas, party atmosfären, den existerar helt enklt inte alls i Macau. Kineserna behöver inte 2 promille alkohol i blodet för att slänga bort pengar, de gör de nyktert. Vegas åker man får att festa, Macau åker man till för att spela. 



Macau hörde till en Portugisisk koloni back in the days så där är mycket kvar från den tiden, vilket gör det väldigt intressant att besöka. Man får hela Vegas feelisen, samtidigt som man får Europa feelisen beroende var man är. 



Macau är ett litet ställe, och jag och mitt sällskap bestämde oss för att gå till Kina. Eller, så tätt på vi kunde komma vid gränsen. Anyway låter det rätt bra att säga vi gick till Kina.



Jag hade tänkt åka på en endags tripp till Macau ensam. Men var jag couchsurfar just nu har jag världens coolaste dude. Seriöst, jag träffar så många underbara människor på min resa men det är endå få jag verkligen verkligen kan klicka med och veta vi båda två klickar med varandra. Det är helt underbart att vara runt en människa som man känt i ett dygn men det känns som flera år och man kan 110% vara sig själv. Det är verkligen 1 på 100, och personer som känt mej i år känner nödvändigtvis inte den samma sida av mej som en sånhär person. Jag är ofrivilligt väldigt stängd av mej som person, så när någon jag connectar bra med kommer in i mitt liv är jag otroligt glad och tacksam. Så jag hade otroligt sällskap av honom hela dagen!




Easy is Boring

Efter den där skogs Couchsurfing våldtäktsmans historien, och pass-historien här om dagen, måste jag ju kunna erkänna att jag är en äkta prackare. Och jag älskar det. Fattar ni innebörden av en prackare eller är det bara dialekt från Österbotten? Svensk svensk meningen för en prackare verkar vara att man är en tjuv, bedragare, hemsk människa. Det är inte vad vi Finlandssvenskar menar med ordet prackare.

En prackare är en person som gör det så jävla invecklat för sig själv som det bara går utan någon egentlig vettig orsak. T.ex. att gå 2 km med 5 väskor och pracka för att komma fram istället för att ta en taxi. Ta buss-metro-buss-tåg-whatever istället för ett direkt tåg till flygfältet. En prackare skruvar, fixar och trixar något gammalt söndrigt för att få att fungera än att köpa nytt. En prackare ska få något onödigt eller omöjligt att gå. Dethär är inte en penga fråga för prackare, det kan handla om fjuttiga pengar och det spelar ingen roll, men det handlar inte om det, det är mer en princip sak. 


I Vietnam prackar de mycket, och det fick mej att tänka på pappa. Jag tror pappa var någon urtids Asiat eller simpelhetslevare någonstans i sitt förra liv för han ska pracka så jävla mycket med allt. Bra för han att han också insåg det och arbetade som bil mekaniker, det är en prackares dröm. Jag har fått prackande sidan från han. Jag vill göra allt svårt för mej, svårare än nödvändigt och jag vill klara av allt omöjligt hur jävla prackari det än blir. För jag tycker om det. Jag tycker inte om att ha det för enkelt.

Typ dethär är vad en prackare skulle göra, haha


Det är också därför jag reser på det sätter som jag gör. Det vore way too easy att hoppa från hotell till hotell, med taxi. Way to easy att köpa ett lokalt simkort och ha internet 24/7. Too easy att ta ett direkt flyg till en destination, varför inte göra en 7 timmars flygresa till 20, bara för det roliga av det. För enkelt att äta 3 måltider om dagen på restaurang. Varför inte sova på främlingars soffor? Och grejen är den att det handlar inte om pengarna. Jag tror helt ärligt jag uppfattas som endera super fattig eller super gridy bland människor jag reser eller bor med för att jag tycker om att pracka. Prackandet är oftast den absolut billigaste vägen. Jag är till och med sån när det kommer till mat! Jag älskar stå i butiken och välja ut allt det billigaste. Lägga tid på sånt är för normala människor fullständigt onödigt, de gör det hellre enkelt och väljer vad de vill och det som är framför dem. Men jag njuter av hela processen, av att pracka. Fast jag skulle kunna eller ha möjlighet att resa på något annat sätt, lyxigt och enkelt, skulle jag inte välja det. Det är för enkelt. Enkelt tråkar ut mej. Det är risker, prackandet, svårigheterna, hindrerna som gör mina upplevelser. Det får mej att växa, förändras och ja tja, jag vet inte varför men jag tycker om det. Känslan efter ha klarat sig ur en skit situation, en lång situation, en omöjlig situation eller sparar pengar från att ha valt något nederst på hyllan istället för rakt framför dej, det är liksom en bra belönings känsla. Jag är den personen som skulle take the long way home bara för att jag kan, istället för genvägen till mål. 




I'm coming home!!

Om 7 dagar, om en vecka, e jag i Finland!! Köp in grynosten, kvargen, proteinshakes och ladda upp med yoghurt russin och honey peanuts för Pessi kommer back. Gör er redo!


Kidding! Det e ju första April idag visst? Eeh April April! Mamma fick nog hjärtklappningar, av lycka eller fasa, i tron jag skulle komma hem redan? 


Förresten vad är hem har jag frågat mej själv ett par gånger, vad jag kallat hem de senaste åren är alla ställen man bara kan tänka sig (i alla möjliga länder, i hostells, i andra människors hus/lägenheter/hem, sängar eller hörn). Nej men så spontant dyker jag väl inte upp tillbaka till Finland. Och stort konstaterande jag ständigt gjort till mej själv: jag har ingenting att komma "hem" till. Såklart familj och ett par vänner. That's it. Jag snackar ju för fan inte ens mitt eget hemlands språk. Jag äger och har inte ett piss, åt helvete med pojkvän och åt helvete med att någonsin skaffa en (är jag bitter eller?). Skola har jag heller inte eller något större yrke jag vill fokusera på att stanna på ett ställe för. Karriären som modellandet jag valt att göra kan jag göra precis var jag vill. Men jag och min kappsäck är mitt liv och hem, den kan ta mej vart jag vill, och den ger mej värt varenda peng jag sätter ner på att spendera tid med den. 


Du och jag kappsäcken, du och jag med vårt hem som hela världen.

2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar