It was just a dream

En del måste tro jag är schitzo eller har personlighets störningar efter sånahär inlägg. Men min blogg är min dagbok som ni har nyckeln till, en inblick rakt in i mina personliga tankar och känslor. Dethär är ett av de, kalla dem schitzo eller personliga, inläggen.
 
Jag är slagen av dendär hårda känslan att allt varit en dröm. Jag kände det redan i London. Jag har drömt allt de senaste 6 månaderna. Det hände aldrig. Jag har inte rest någonstans. Tiden har stått stil, jag har förändrats någonstans inom mej, oförklarligt, jag har blivit berörd och upplevt något ingen annan ser eller förstår och jag står kvar med bara oförklarliga starka känslor - precis som efter en dröm. Det känns overkligt, allt. Jag har precis vaknat. Jag har inte känt dethär sen jag kom från Australien sommaren 2012. Jag var då så omtumlad, förbryllad och förstod inte. Jag borde vara mer beredd och förberedd på dehär känslorna denhär gången, men jag trodde faktiskt inte det skulle komma, någonsin, igen. Jag tror det är problemet att man, eller jag, slungas mellan den person jag blir och är när jag reser och den person jag är i "det vanliga livet". Precis som i en dröm, du är och lever annorlunda än hur du är i det verkliga livet. Kanske inte en stor förändring. Men en liten. Du är mer den du vill vara. Du gör mer av det du vill göra. Oberoende av måsten, oberoende av något eller någon. Varje dag är en ny dag med en helt annan innebörd, med nya upplevelser, nya platser, nya lärdomar, nya människor, allt är nytt, där finns ingen rutin.
 
 
Sommaren 2012 hade jag det väldigt svårt att ta mej tillbaka till vardagslivet och sätta mitt travel mode på paus efter att då rest i 15 månader. Jag höll endå bra kvar den person jag hade blivit från och under resan och det fick mej att starta igång modellandet. Nu gör jag det samma, jag måste påminna mej om allt inte var en dröm - det hände, jag såg och upplevde allt, jag växte och jag blev och är den person jag vill vara och är idag, annorlunda från den Jessica som åkte iväg nu 6 månader sen, och jag kan göra vad jag än vill göra och jag är den jag är. Det är därför jag tror jag inte känt det här på flera år fast jag rest mycket sen sommaren 2012, men det är ingen resa sen dess som gjort så djupa spår och intryck på mej och min inre personlighet som denhär resan nu gjort.
 
 
 
Mitt pass betyder väldigt mycket för mej, den bevisar att jag är förändrad, den kommer alltid bevisa för mej själv att jag ÄR förändrad och att det är okej att känna sig förbryllad. Det hände, det var ingen dröm.
 
Jag läste ett inlägg HÄR och det förklarar denhär komma-hem-känslan så bra. Här är lite utdrag ur det, ord jag själv precis kunde skrivit. You begin to realize that the life you once lived is gone. It feels like a dream that never really happened, like a life that wasn’t really yours. You look around you now and there are hardly any traces of that experience left. Perhaps your skin is still sun-kissed, or maybe you have some hemp bracelets hugging your wrists that are soaked with memories from swimming in oceans around the world. You yearn for things you can never go back to: moments that now only exist in memory, moments that were created by a specific group of people whose paths crossed at a specific point in time. Those moments feel like they are light years away from where you are and who you are right now. There is nothing wrong with going home, but it’s difficult to return back to the daily grind when you know there is more out there. It’s never easy coming home from traveling, and it’s difficult to feel like the life you lived and loved never existed in reality. Maybe travel really is just a dream; I mean, that’s what people always tell us, right? You’re living the dream.
 
 

Kommentarer
Postat av: Annika

Jag har följt din blogg i flera år och har väldigt sällan kommenterat något men nu känner jag att jag måste berätta för dig vilken otrolig inspiration du är! Det är så underbart att läsa om någon som verkligen lever livet till fullo och inte följer några normer :)

Svar: Tack Annika! :)
pessi - SvenskFinalnds Blondaste Blogg

2015-04-14 @ 09:14:41
Postat av: Hanna

Hej! Hur ser ditt liv ut just nu, när du är "hemma"?
Jag själv älskar att resa men det känns så konstigt när man kommer hem, det känns som ett hål inom en.
Jag älskar att läsa din blogg, den är jätte bra, får alltid en annorlunda känsla inom mej när ja läser den, svårt att beskriva :)

2015-04-14 @ 12:52:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar