Losing myself to the loneliness of social media

En grej som slog mej efter en vecka hemma back to reality är vad social medier verkligen gör för mej. Och kära läsare det e ingen god insyn.
 
Tex ett uppenbart men dåligt exempel är att jag har märkt hur utseende fixerat de gör mej. Eller så är det bara det hela back to reality som också påverkar det. Men jag kan helt ärligt säga det var verkligen löjligt få gånger under Caminon jag ens tänkte en tanke som typ omg vad mycket finnar jag har, varför ser min mage ut sådär, jag borde ha smink på mej, hur ser mina boobies/ben/face/ass/whatever ut. Hur många gånger jag tvättade håret på hela Caminon går väl att få på en hand. Jag hade noll intresse eller oro över hur nya människor jag mötte såg på mej från utsidan. Och jag kände en otrolig satisfaction när jag kände människor tyckte om eller hade intresse i mej som person. I MEJ, för den jag var på insidan, inte what so ever hur jag såg ut. Men plötsligt står jag nu där framför spegeln och bryr mej. Why? Jag gjorde ett möte med ett par killar jag kommer göra ett projekt med i sommar bara ett par dagar efter jag kom hem, och omg vilken reality chock det också var. De pratade till mej och uppförde sig som jag var en kändis. Omg jag e ju inte det. Eller jo, känd ordagrant är jag väl maybe till en viss minimal minimal del, men jag känner ju mej inte så. Jag e ju bara jag, jag e ju Jessica, Pessi, Jekki, Sanjessica, Jess. Jag. Jag sover i buskar, jag poserar i bikini, jag gör vad jag känner för. Sen med att gå igång igen och börja publicera utvalda snygga bilder på min modell Instagram och Facebook igen, att bli påmind om vilken "fan" base (jag hatar säga jag har "fans". Wtf fans? Kändisar har fans, jag e inte kändis, jag e jag. Ffs.) jag har och lätt kommer upp i över 1k likes på en timme e liksom bara Oh I most look pretty good. Och hell yeah det får mej att känna mej bra, såklart. Men i slutändan betyder det något? Får det mej att känna lika bra som att svettig, sminklös med otvättat hår diskuterat livet med en främling? Nej. Och vet ni, jag känner mej i slutet av kvällen tusen gånger mer ensam efter 2k likes än att ha delat en timmes pratstund med en främling.
 
För skojs skulle Googlade jag mitt namn också, vilket jag faktiskt aldrig riktigt gjort på det här viset innan. Och hej wow vad jag hittade artiklar om mej på finska, spanska, italienska, engelska sidor, forum och bloggar. Allt från bra till uruselt, men allt handlade om mej från utsidan. Jag kan ärligt säga jag inte bryr mej mer än jag tycker det e rätt intressant. Jaha du tycker jag e tjock? Och mina bröst är fula? Jaha shit for you, titta åt ett annat håll om jag stör dej, men rätt kul jag påverkat dej tillräckligt mycket för att få dej att reagera med att skriva dåligt om mej. Men jag kan väl inte ignorera det faktum hur jag ständigt blir dömd från mitt yttre. Helt naturligt, of course. Den som ger sig in i leken ska leken tåla, och det gör jag ju, men liksom jaa.. Jag då? Jag som person.
 
 
Ett bra exempel på vad medier plötsligt fått mej att känna är jag saknar att ha kille?! I mean what? Hur kan jag sakna någon jag egentligen inte saknar? Hur kan Facebook, filmer, Instagram, bloggar, andras fucking liv, fake eller real, få mej att känna jag saknar en partner när jag för mindre än två veckor sedan visste och kände 110% säkerhet att jag accepterat och förstått jag inte är klar för någon form av relation i mitt liv at the moment. Liksom what is happening? Hur kan media smyga sig på mej sådär och påverka mej på något sätt jag inte ens märker. Hur jävlar gick det till? Hur kan medier få mej att känna mej ensam? Speciellt som officiell person. Hur är det logiskt möjligt att jag med flera tusen följare online känner mej mer "ensam" än när jag faktiskt ordagrant är ensam eller på egen hand? Eller är denhär känslan bara för att jag är hemma? För att jag inte längre är runt likasinnade människor som förstår mej? I don't know what it is.
 
 
Medier e skit kul, verkligen. Men jag känner igen hur lost de gör mej. De förgiftar mej. Omedvetet. Och när giftet en gång är satt in går det förbannat snabbt. Det liksom tar över mej. Omedvetet och hur mycket jag än försöker medvetet stå emot så förvränger den mej och mina egna tankar. På Caminon hittade jag den riktiga tjejen jag är. Eller, forever #skitzå, men jag hittade en stor del av den sidan av mej som blivit bortglömd och gömd. Media, andras liv sett från utsidan, förvränger mina egna tankar. Vad JAG vill, vad JAG tänker, vad JAG känner. Så dethär med bloggen. Med modellandet. Allt dethär online. Varför kan och vill jag inte släppa taget när jag ständigt får bevis vad det gör mot mej? För här igen är det min beroende och extremist sida som dyker in. Allt eller inget. Kan jag och vill jag hålla igång en halv hjärtad blogg och media profil? Kan jag hålla det på en lagom nivå utan att ständigt sitta med mobilen i handen för att se de senaste gillningarna och kommentarerna? Utan att blanda mej in i andras liv genom bloggar och Facebook? Jag vet jag kan vara utan det, och jag vet jag är gladare utan det. Men vill jag vara utan det? Kan jag bara inte hålla det på en hälsosam lagom nivå? Jag vill, och jag vill försöka.
 
Men här igen är det som med mitt socker och mat beroende och ett par meningar från en online artikel beskriver dethär med beroende rätt bra "One thing is certain… a person with true addiction will never, ever be able to consume their “drug of choice” in moderation. Telling for example a food addict to eat junk food “in moderation” is just as ridiculous as telling a smoker to smoke in moderation, or an alcoholic to drink in moderation. When it comes to addiction, moderation fails. Every time. The simple, but not easy, solution to addiction is avoiding the addictive substance at all times." Så hey, what am I doing really?  

Camino Answers

Sååå här kommer er önskan, lite Camino snack igenom frågor. Enjoy och feel free
att slänga in fler frågor i kommentatorsfältet om det e något svar ni saknar! Puss på er!
 
 


Snabbfakta:
Vad?
Pilgrims vandringen Camino De Santiago
Camino vägarna: Camino Jakobsweg, Camino Frances, Camino Arles
+ detour Roccamadour, Lourdes
KM: Cirka 2050km, pluss minus. 
När?
01 October - 11 December (30 September-17 December)
Var?
Switzerland, Frankriket, Spanien

 
 
Skit dålig ihopsatt karta från Google Maps, men ger en liten idé över var jag gick.


Hur visste du vartåt du skulle gå?
Är det lätt att gå vilse under denna vandring?

Ja tja, när jag började had jag ingen aning om hur markeringen skulle gå till. Speciellt inte från Geneva. Från mitten av Frankrike och starten på Spanien visste jag det skulle bli lättare för där rör sig fler pilgrimmer, men början hade jag ingen aning om. Och såklart jag inte hade karta eller guidbok. Men jag hade printat ut en liten papperslapp på de första 350 kilometerns byar man skulle igenom, just in case jag skulle behöva fråga någon eller använda Google Maps. Meeeen det var enkelt att hitta vägen, nästan enda från starten. Jag började hela vandringen med att vara lost de första 1-2 timmarna innan jag kom ut ur Geneva och på rätt väg, och efter det följde jag denhär skyltningen:

GR 65, den röd vita märkningen, är en hiking led som går igenom hela Frankriket. Där är
många olika GR leder som går igenom Frankriket kors och tvärs, men GR 65 är just den
som hör till Jakobsweg Caminon jag gick.
 
 
Sen också de älskade Camino skyltarna som föreställde en gul snäcka på en blå bakgrund som faktiskt var riktigt bra utmarkerade. Kändes som jag såg mest av dem de första 500 km tillsammans med GR65 skyltningen.
 
  
Sen i Spanien på vad jag kallar "the Camino Highway" som är den turistiga leden av alla de många olika, där är det super lätt och markerat ut med gula pilar och snäckor över allt.
 
 
Vilse gick jag. Aldrig i Spanien, även fast jag mötte på många som gick lite vilse här och där i Spanien, men man märker det rätt snabbt eftersom skyltningen där är med ett par hundra meters mellanrum. I Frankriket gick jag en 6 km extra omväg som max när jag gick fel, 3 km åt fel håll och den känslan att inse det e helt fel håll och behöva gå 3 km tillbaka va inte så skoj. Sen hände det samma också, en cirka 2-3 km fel håll grej jag gjorde som fick mej att behöva gå tillbaka. Men sammanlagt gick jag väl vilse sådär runt 5 gånger på hela resan, men hittade alltid tillbaka på rätt spår, uppenbart. Så vilse behöver man inte vara så hemskt orolig över på Caminon.


Vem gick du med?

Jag startade ensam. Jag träffade en man efter cirka 10 dagar jag gick en timme med. Dag 12 gick jag cirka 20km med en Tysk tjej. Sen ensam rätt många dagar igen innan jag gick med en Tysk-Fransk kille i 1½ dag. Sen gick jag ett par kilometer med två franska tjejer, sen rätt många dagar ensam igen innan jag träffade 3 franska killar jag gick 5 dagar med, och sen en av dem (han jag kallar C) gick jag 3 veckor med innan vi gick skillda vägar. Vid det laget var vi på "the Camino highway" och då var man aldrig ensam om man inte valde det, vilket jag själv gjorde rätt ofta men valde också ha ett par timmars sällskap då och då. Sen catchade jag upp med C igen, gick 10 dagar till med han och efter det gick jag on-off de sista dagarna med olika människor och senare en grupp. En grej med Caminon e att fast man "går tillsammans" med någon så går man inte 24/7 med dem. Alla är ju där för att tänka och reflektera, så om man går med någon kanske man chitt chattar tillsammans 1/8 del av tiden man går och resten går man "själv". Men alltid kul på lunchpauserna och kvällarna att ha sällskap, och också under själva vandringen ibland så man kan lyssna på någon annans tankar och funderingar och inte bara snurra runt i sina egna. Och Caminon är precis som vilken annan typ av resande, du är ALDRIG ensam om du inte själv VÄLJER att vara det. Men på Caminon är det fullständigt OKEJ att dra sig ifrån andra när man känner för det.
 
 
Vem är C? Ålder, varifrån och hur fann ni varandra?
Är ni mer än vänner? Kommer ni att träffas fler gånger?

C e alltså killen jag gick mest med. Han är fransk, men bosatt i UK sen han var liten, 27 år gammal och vi träffades på ett hostell i Frankriket. På ett hostell jag inte ens hade tänkt stanna på och ännu inte vet varför jag stannade där, men everything happens for a reason, och om jag inte skulle stannat där skulle jag aldrig stött på honom på kvällen när vi började snacka medans jag hängde upp min tvätt. Nästa dag hade han startat tidigt tillsammans med en annan kille för att vara säker på att möta mej igen, och även fast jag var ultra tveksam att säga ja till att gå med dem resten av dagen (jag var ännu då in a state of mind med att "omg gå tillsammans med någon ens för bara några timmar hell no jag vill gå sjäääälv") men jag sa ja tja om ni kan gå i mitt tempo kan vi väl gå tillsammans. Och sen dess gick han och jag 3 veckor non stop. Ofattbart mycket. Men vi klickade på ett sätt jag sällan klickar med någon (och att man ens KAN klicka med någon man är runt 24/7 när man är svettig och ful, är rätt otroligt) och han var allt från min psykolog till bästa vän till kock till doktor till hjälpande hand. Han är den smartaste människan jag någonsin träffat, helt otrolig person. Jag lärde mej otroligt mycket igenom honom om mej själv och jag kommer för alltid vara tacksam över att jag träffade honom. Allt man önskar sig får man på Caminon, att jag önskade hitta en kille jag skulle klicka med och älska all tid tillsammans med var precis vad jag ville. En typ av pojkvän. Han skulle också varit den perfektaste människan jag ens kan föreställa mej vara tillsammans med, men vad Caminon lärde mej är också jag inte är klar för ett förhållande. Jag är bara inte det, jag behöver få vara fri och självständig. Vilket jag också är så otroligt tacksam över att jag fick lära mej och inse för jag har i ett år varit i en fas var jag önskar jag hade någon - vilket jag nu vet inte är vad jag behöver. What you want may not always be what you need. Hur som hellst, när man är på Caminon är man i en annan värld, det är ett annat liv. Iaf jag med min dubbla personlighet. Så vår vänskap lämnade där och jag kommer knappast se han igen.
 
 
Var rutten väldigt turistig eller kunde man känna sig ensammast i hela världen ibland? 
  
I början var det verkligen ensammaste i världen känslan, vilket verkligen var skönt. De första 350km från Geneva till Le Puy träffade jag ju bara 2 andra pilgrimmer. Inte alls turistigt heller, såg inga cafén eller hotell som marknadsförde och inriktade sig på pilgrimmer. Från Le Puy (i mitten av Frankriket) är det mera vanligt att folk väljer starta sin pilgrims resa, så jag stötte på ett par stycken pilgrimmer om dagen, men många av dem bara såna som går 1 vecka om året på vandringen och inte allt på en gång. Rutten blev också där direkt mera turistig var man ofta såg skyltar uppsatta på vägen om de nästa 10kilometrarnas hostell och övernattningsställen. När jag, vi, kom över till Spanien kom vi från en sido rutt, Camino Arles, där vi nog inte såg några andra pilgrimmer på 200-300 km, men när vi sen kom in på "the highway" (som är den klassiska pilgrimsvandringen från Sean Pied de Port till Santiago, vilket är 770km) var det packat med folk. Inte packat packat nu när det var offseason, men man träffade på minst 10+ pilgrimmer om dagen (highseason kan jag lova man möter på mer än minumum 100 om dagen, så jag får ju inte klaga) vilket kändes mycket för mej som var van med noll. Varje by i Spanien som Caminon går igenom livnär ju sig på pilgrimmerna, så väldigt turistigt med massa skyltar hit och dit, men på något sätt blev jag faktiskt van med dem och stördes inte så mycket av det som jag gjorde efter Le Puy när de första skyltarna började dyka upp. Samma sak var det med människorna, i början hade jag typ panik med att behöva se ryggen på någon annan framför mej när jag gick, fast personen var 1 km framför mej. Men med tiden började jag se charmen med att träffa så många andra. Pluss ingen tar illa upp om man inte vill prata med varendaste en man träffar på.
 
 
Hur mycket pengar gick det till resan, utrustningen och vandringen?
 
Jag har inte räknat ut slut summan på hela kalaset, men dethär är en resa som du själv kan välja priset på. Du kan göra det nästan hur billigt som helst och du kan spendera så mycket du vill. Jag spenderade cirka 500€ innan resan - på en 20€ sovsäck, billiga kokkärl, 120€ på skorna, en microhandduk, en pannlamppa, 150€ på BioLite kokköket, 80€ på en backpack, 60€ på byxor, 30€ för en jacka, och annat smått och gott man behöver inför en backpacking trip. Jag startade pretty much från grunden med utrustningen, så det är ju en investering i sig man har till nästa gång. Flygbiljetten till Geneva gick väl på cirka 120€? Under resan vet jag att som dyrast på en vecka spenderade jag 120€, då var det en vecka jag behövde köpa sulor, skavsårsplåster, medicin och krämer. Den billigaste veckan, de första 7 dagarna, spenderade jag 2€ (I don't know how I did that? Hade ju lite mat i väskan men inte för en hel vecka?!). Men jag skulle gissa medeltalet på min vecko spendering skulle vara cirka 60-70€. Alltså verkligen inte mycket. Men jag går igång på dethär, med att försöka leva billigt. Jag tycker det är ap enkelt att spendera pengar. Såklart jag kan slänga ut 30€ för hotell varje natt, 5€ på frukost ute, 10€ för lunch och 10€ för middag. Och kaffe och sånt där emellan. Men guuu vad tråkigt det e. Way too easy. Jag gillar försöka göra det billigt, som att sova ute nu som då, som att sova i ett ouppvärmt hostell för 5€ istället för ett varmt och skönt för 10€. I like it rough. Men ska vi uppskatta de cirka 12 veckorna på resan gick på runt 650-750€, +  runt 320 för flygbiljetterna, + 500€ för sakerna jag köpte innan. Herrejävlar what a cheap ass bitch jag e! I love it! Ska räkna ut den rätta summan på hela resan och dela med mej av det senare om ni har lust att veta precis hur lite man kan klara sig på resande fot med i 2½ månad.
 
 
Hur håller man sig varm då man sover utomhus?

Först och främst har man inte en 20€ pilipali sommarsovsäck om man vill sova ute på hösten. Så där gjorde jag mitt biggest misstake jag kommer ha i åtanke för kommande vandringar. Sömn är det viktigaste du behöver efter att ha gått en hel dag, och att frysa får man ingen bra sömn från. Så nästa gång kommer jag helt säkert spendera dedär 200 euronen för en riktig sovsäck som håller upp till kalla grader. Efter allt e det ju faktiskt din säng. Men jag använde en "space-blankett", ni vet en sån där folie filt man virar kring folk som sprungit maraton eller fallit i vattnet. Den håller all kroppsvärme inne och du värmer dej själv genom den, kind of. Så jag hade en sån 5 euros nödsituations folie filt från Clash Olsons som jag sov med utanpå kläderna inne i sovsäcken varje natt jag sov ute. Vilket funkade fint! Kallaste jag hade när jag sov ute var väl cirka 0 grader, men flesta nätterna runt 5-9 grader tror jag, men nätterna blev på minus i Spanien och jag sov bara inomhus där.
 
 
Planerade du vandringen alltid så att du hade någonstans att sova?
Eller blev det så att du kunde sova vid vägkanten?

Jag har inte satt ihop statistken än på hur många av dagarna jag sov ute, hur många jag couchsurfade, hur många donations ställen jag bodde på och hur många jag betalade för en säng inomhus på hostell. Men största delen av min tid i Frankriket (som var runt 46 dagar?) sov jag utomhus, inte alla dagar, men många. Eller inte alltid ordagrant utomhus, men jag sov "rough" som vi sa på engelska - t.ex. på stengolv inne i en öppen kyrka, på borden i en söndagsskola, på halmgolvet i en lada, under ett tak osv. Så tiden i Frankriket kände jag mej otroligt fri när jag visste jag kunde sova ute, vilket passande ställe var jag ville. Om jag hittade en passande lada kunde jag sova där, om jag hittade en kyrka som var öppen kunde jag ta den, om jag hittade en liten hydda kunde jag använda den, eller bara den perfekta busken så kunde jag ta den. Då fanns det aldrig någon plan, allt jag gjorde var att vid klockan 16:30 framåt hålla utkik efter ett bra ställe att sova på. Om jag inte hittade något innan mörkret kom slängde jag mej bara in i en buske och sov där med min sovsäck. I Spanien blev det lite svårare var det var för kallt för att sova ute. Så där behövde jag göra upp någon typ av gameplan varje dag, iaf behövde jag veta hur långt emellan de öppna hostellen låg varandra. Under offseason är mycket stängt så man kan bara inte ta det förgivet att man går en hel dag och att man råkar vara i en by med öppet hostell när det blir mörkt. Så det krävde lite mera planering och jag saknade go-with-the-flow-livet jag hade i Frankriket.
 
 
Vilka prylar hade du med? Var de nödvändiga? Vilka prylar saknade du? 

I klädväg hade jag: 2 par långärmade tröjor, 1 topp, 1 par shorts, 1 par tights, 1 par yttrebyxor, 1 mellan-lager-jacka/tröja, 1 vindtät jacka, 2 par strumpor, 1 par stöd strumpor, 3 string, 1 bh, 2 pannbands-halsdukar (ni vet dedär man kan göra lite vad som helst med), 1 mössa, 1 par vantar, 1 par Salamon skor, 1 par sandaler.
 I material väg hade jag: sovsäck, space blanket, BioLite kokkök, en kastrull och lock / stekpanna, en spork, en pilipali Kina army-knife, en dagbok, en bok (The Girl with the Dragon Tattoo), 4 en-gångs påsar shampoo, 5 en-gångs balsam, hårolja, en mini maskara + eyeliner + foundations (nej använde inte en enda gång och hade bara det med mej för att se representabel ut när jag landade i Geneva och skulle couchsurfa), tandborse och tandkräm, ansiktstvätt + ansiktsvatten + ansiktskräm (I just need that), painkillers, valium, allergitabletter, 3 pack finrexin, tigerbalsam, en fick spegel, hörlurar, cirka 10 olika storleks plastpåsar och zip-bags, vattenpåse, system kamera, mobil laddare, kamera laddare, mitt kramdjur Gullan, en en-gångs regnjacka (ni vet dedär skit plastpåsarna typ), pannlampa, mikrohandduk

Och ja wow, det var väl allt? Utan mat vägde min packning väl cirka 11-12 kg, men med mat och vatten var den nog alltid runt 15 kg. Mitt kokkök och system kamera var sånt i väskan som var onödigt tung vikt att släpa med sig, men jag ångrar absolut inte att jag hade dem med mej. Kokköket hade jag nytta av när jag sov ute (men inte den sista månaden) och system kameran betyder jätte mycket för mej att bara kunna ha möjlighet att ta bilder (fast jag aldrig orkade stanna, ta av mej väskan, leta fram kameran, för att ta en bild varje gång jag såg något wow.). Så in the end ångrar jag att jag inte har investerat i en mindre och lättare system kamera. Jag ångrar också jag inte hade en "ordentlig" sovsäck när jag sov ute även fast den var helt okej och duglig utom,hus, och den dög perfekt för att sova inomhus. De regniga dagarna (fast det var löjligt få) önskade jag att jag skulle haft en ordentlig regn jacka eller poncho och inte bara en skit plastpåse med ärmar. Vad jag är extra glad över att jag hade var space blanket, sandalerna (fast det var ett par 50 kronors skit sandaler), pann/hals-band/dukarna, spork, plastpåsar (så bra att ha när man vill förvara pengar / nötter / smutskläder / vad som hellst i). Vad jag är glad jag inte hade med var ett tält och liggunderlag som jag klarade mej fin fint utan.
 
 
Vad var det längsta du gick på en dag? 

47 kilometer var det längsta jag nådde. Jag skulle hemskt gärna ha velat försöka på ett längre rekord än så, för jag vet jag helt säkert kunde, speciellt på de platta sträckorna. Meeeeeen min kropp var ju inte i det bästa laget. Den dagen jag gick 47km kunde jag inte ens gå på morgonen och det var tänkt jag skulle ta en buss (vilket var det absolut absolut absolut sista jag någonsin ville göra. Så när jag hade fått mej själv intalat att jag MÅSTE ta en buss så var jag verkligen i dålig form) men jag blev bara plötsligt till superwoman och slog personbästa. Det var heller inte en platt-dag utan något berg inblandat också. Solen gick ner rätt tidigt också på höst-vintern, redan vid 18:30 var det kolmörkt så man har bara runt 9-10 ljusa timmar.
 

Var du någonsin rädd?

"Bravery is a choice - not a feeling."
 
Kände du att vissa vägar var otrygga, speciellt på kvällarna? 

Jag gick väldigt sällan efter mörkret hade lagt sig, så kände mej aldrig osäker. När jag sov ute kunde jag gå tills det blev svart om jag inte hade hittat ett perfekt sovställe före det slängde jag mej bara in i första bästa buske för att sova. I början kände jag mej kanske lite paranoid med att sova i buskar och fält. Tänk om någon skulle se mej och komma och be mej gå bort? Tänk om jag var på någon sur bondes fält? Man får ju faktiskt inte bara sova och campa hur som helst. Men nej, på själva vägarna och stigarna kände jag mej aldrig otrygg. Eller ja tja, kanske ibland när man var mitt ute i skogen och allt man såg var manliga gäng av jägare. I mean, rätt easy för dem att ta ner mej och våldföra sig på mej mitt ute i ingenstans. Men jag tror gått om människor och tror inte sånt händer. Iaf inte mej. Right?
 
 
Vad var de värsta som hände under resan?
 
Att min fot gick sönder. Med sönder menar jag alltså hälsporre. Det var verkligen det absolut värsta. Att min alltid friska kropp som jag alltid tog förgivet skulle plötsligt börja sätta hinder för mej. När man mentalt vill något och kroppen inte klarar av det, det var verkligen det värsta. Men jag är inte arg eller bitter över det. Jag visste det var mening med det och jag har lärt mej att aldrig ta en frisk kropp förgivet igen. Varje gång efter skadan när min fot kändes bättre var jag så glad och tacksam att jag kunde gå framåt. Även fast jag önskade (och fortfarande nu önskar jag kunde) gå snabbare och hålla ett tempo mitt huvud känner för, så går det inte alltid om inte kroppen vill. Så jag lärde mej mycket från det. Innan dess tog jag ju bara helt enkelt det som en självklarhet att jag kunde stå upp på morgonen och bara gå, gå vart jag ville. Efter det fick jag ta det mera ordagrant när jag sa "jag tar det som det kommer" och kunde verkligen inte på förhand säga hur långt eller vilken by jag skulle gå till för dagen för jag visste inte på förhand hur mycket mina fötter skulle klara.

 
Hur många gånger tänkte du att nu ger jag upp? När kom första tanken?

Jag tänkte ALDRIG tanken. ALDRIG. Hur ont jag än hade visste jag att jag inte slutar. Jag började Googla in mej på alternativ, t.ex. cykla, hyra en åsna eller häst för att komma framåt när jag insåg mina fötter inte höll. Men jag visste jag ALDRIG skulle sluta. Även fast jag inte skulle kommit fram till Santiago, så skulle jag aldrig slutat färden framåt fören jag behövde åka hem till julen.
 

Jag har märkt under resans gång på ditt instagramkonto att du nämnt att du bad och besökte många catherals samt tackade jesus och dom som såg efter dig på resan. Ändrades din uppfattning till jesus/gud under resan? :)

Jag har alltid varit troende. Mer eller mindre. Aldrig super religiös att jag skulle springa till kyrkan varje helg. Men jag har enda sedan liten bett på kvällarna. Inte varje kväll, men nu som då, så det räknas väl till att vara rätt så religiös. Jag gick ju inte resan för syftet att hitta Gud mer eller något, men jag satte på mej korset runt halsen tillsammans med ett tro, hopp och kärlek smycke och bar det under hela vägen. Under resan bad jag rätt ofta, och hängde i kyrkor nu som då. Är helt säker på jag aldrig skulle klarat resan utan alla skyddsänglar jag har. Och Jebuz (artis namn för vår allas kära vän Jesus, får Jebuz låter lite mera cooligt). Så min uppfattning om Gud & Jebuz har väl inte direkt ändrats, bara gjorts starkare och mer övertygad om att jag tror. Eller jag gillar inte säga tror, för jag tror ju inte, jag vet. Anyway, hela resan är ju väldigt spirituell och det var verkligen amazing att uppleva det på alla sätt och vis. Frankriket och Spanien är ju väldigt troende land, katolska, så de har ju en liten annan syn på det hela än vad vi har. Och även fast jag inte förstod något av predikorna på mässorna så gillade jag väldigt mycket att gå på dem. Jag gick faktiskt i kyrkan på en mässa hemma i Finland direkt jag kom hem och måste säga jag blev riktigt besviken. Kanske det var för att jag kunde förstå vad prästen sa under sin predikan, men jag tyckte det hela handlade allt för mycket om att man går till kyrkan för att få förlåtelse för sina synder osv osv.  Vadå synder och förlåtelse? Jag har inget jag vill be om förlåtelse för? Jag ber aldrig om förlåtelse eller om hjälp, jag försöker alltid endast bara tacka och vara tacksam i mina böner, så jag gillade inte atmosfären jag fick från att gå till kyrkan hemma som under pilgrimsvandringen.
 
 
Hur reagerade folk när de fick veta vad du jobbar med? 

När jag pilgrimsvandrar, backpackar, bratpackar eller couchsurfar är jag inte modell. Överlag säger jag otroligt sällan att jag jobbar som modell. Jag nämnde det för två personer under hela resan, den ena var till C efter att vi gått tillsammans i 4-5 dagar, den andra var till en kille som hade jobbat på Playboy Mansion och jag visste jag kunde säga om mitt modell jobb till honom för han vet hur modeller är. Folk dömmer lätt eller får en annan bild av mej om jag säger jag är modell och det vill jag inte ha. Så oftast brukar folk inte veta om det innan de addar mej som vän på Facebook, och så vill jag helt enkelt bara ha det. Så när folk frågar vad jag gör säger jag som det är "I'm a traveller. I just do season jobs here and there, and travelling a lot rest of the time." Vilket är sant.

Hurudan mat åt du oftast under resan?

Jag gillar billigt och enkelt. Och Frankrike och Spanien älskar vitt bröd. Så det blev ofrivilligt rätt mycket vitt bröd. Men också mycket burkmat som är lätt att ha i väskan, som t.ex. makrill, tonfisk, grönsaker, torkad salami, nötter och frukt. När jag gick med C kokade vi ofta något varmt och enkelt på kvällen i hostellens kök eller på BioLite. Till lunch blev det ofta någon typ av bröd med något på, och på morgonen käkade jag nästan alltid havregryn (kokade det som gröt eller tog så varmt kranvatten jag fick ur kranen och gjorde varm "gröt" på det sättet").
 
 
Du har ju promenerat mycket tidigare, men hur mycket vandringsträning behövs det? 

Jag hade noll vandringsträning. Allt jag gjort tidigare var att gå mina 7km powerwalks om dagen. Typ. Jag visste jag var van med att gå. Det var ju uppmätt vi gick cirka 15-20 km om dagen på mitt sommarjobb, så visst kunde jag gå. Men att gå i upp och ned terräng med 15 kg på ryggen en hel dag var något jag ALDRIG hade prövat på. Eller jo, två dagar innan jag åkte till Geneva gick jag i min hemby 15 km genom skogen med 10 liters fyllda vattenflaskor på ryggen. Det tog 3-4 timmar och jag tänkte att ja tja 15-20km gång om dagen på Caminon lär jag nog klara. Jag hade ingen aning om hur mycket mer jag faktiskt skulle klara. Mitt medeltal, av 72 dagar varav 66 gående dagar på Caminon, blev till cirka 30 km om dagen. I'm pretty much more hardcore än vad jag någonsin trodde jag skulle vara.
 
 
Hur mår din kropp nu och hur förändrades den under resan, förutom skadorna?

Ja skadorna på fötterna och benen kom ju, hälsporre, chinsplint och jag hade blåsor, öppna sår och håller på att få vad jag kallar en "sjätte tå" under lilltån på ena foten. Så det var skadorna. What's up med resten av kroppen? Jag tappade såklart kropps fett. Jag ställde mej på vågen när jag kom hem och den visade 2kg på PLUSS. Så jag kan inte säga jag gick ner i vikt, men fettet försvann ju lite och andra muskler vägde upp mej. Min röv gick jag också bort, som också är muskelmassa och inte bara fett som jag tappat. Mina vader har blivit kraftigare men inte kanske så mycket som man förväntar sig efter 2000km. Överlag är jag rätt säker på jag tappat mycket muskler från att gå så långt. Jag hade ont i ryggen då och då men inte så farligt med tanke på vad jag utsatte den för. Min hud i ansiktet blev bättre, endera från manligt sällskap, från så mycket kolhydrater eller från att gå så lång tid utan smink. Här är iaf en bild av hur min kropp såg ut innan Caminon, hur det såg ut efter över en månads vandring, och sista efter 2 månader på Caminon.
 
 
Tog ryggen inte stryk av väskan?
 
Min väska var inte den bästa. Den var billig och gjord för tjejers mindre än mäns höften och därför beställde jag den online. Vilket är helt fullständigt hjärndött. Man kan ju inte beställa från internet en väska som man ska bära på sig som en packåsna varje dag långa sträckor och som man aldrig prövat innan. No way in hell det kommer vara den precis rätta för just dej. Men hej, jag gjrode det och det gick bra. När man inte vet om bättre så är man glad och nöjd med vad man har. Jag prövade för skojs skull C's väska, och kände direkt hur mycket skönare hans axelband t.ex. var. Min väska var skit, men det var den enda väskan jag någonsin haft och vet inte om annat. Och jag älskar den. Jag fick ont i ryggen av den när jag packade den fel, men klarade mej bra från smärtan om jag bara tog korta pauser då och då en gång i timmen de dagarna jag hade ont i ryggen. När jag var klar med Caminon fick jag riktigt ont i ryggen, jag tror min kropp började slappna av och veta den var färdig och gav mej tid att få ont på ställen den väntat med att klaga på. 



Hur gör du för att återhämta dig nu och hur mår dina fötter?

Jag har de senaste veckorna gått hemskt lite, och jag saknar det förbannat mycket men allt i hopp om att de ska återhämta sig snabbare. Jag får lite on-off ont i fötterna när jag går i vardagen, också små ont i ryggen om jag går längre, så jag hoppas allt det ska försvinna och återställas bara jag ger kroppen mer tid. Den har verkligen gjort ett awesome job och gjort precis vad jag bett den om att göra och gå 2000km även fast jag inte skött om den som jag borde (jag stretchade ALDRIG på resan innan min skada, efter det stretchade jag halvhjärtat då och då) så den ska få den vilan den vill ha. Jag här iaf hur som helst väldigt styv i kroppen. Varje morgon haltar jag framåt och upp från sängen och om jag sitter länge har jag svårt att stå upp och röra på mej. Men är säker på kroppen fortfarande är fylld med massa mjölksyra och slagg i musklerna som förhoppningsvis också ska börja ge med sig med tiden..


Vad ska du hitta på nu? 

Helt ärligt, om min kropp mådde tillräckligt bra skulle jag hoppa på ett flyg till Amerika och göra en av de stora hikarna där. Eller till Japan eller Mexiko eller Nepal för att hika. Men jag vet ju det inte e kul att gå när det gör ont, så jag kan helt enkelt inte ge mej ut på ett nytt vandringsäventyr ännu. Hoppas på att vara okej till hösten och göra något liknande som Caminon då, men fram tills dess..? Who knows who knows kära vänner, världen e stor och jag klarar att göra vad jag än vill. Men vad vill jag?
 
 

Ask me about the Camino

Okej sötnöter, sådär mitt uppe i julstökandet tänkte jag dra igång en frågestund. En about-your-långa-promenad fokuserad frågestund. Så nu e det dags att slänga in alla frågor ni har om min Camino vandring. Jag har liksom nog inte ens tänkt göra ett inlägg om min resa för det är helt fullständigt omöjligt. Bilder kommer jag helt säkert visa, men ett inlägg i text om äventyret går helt enkelt bara inte. Så, det ni undrar ska ni få svar på i ett inlägg.
 
 
Okej? Okej bra, så let us få svar på era frågetecken och släng in era frågor i kommentstorsfältet här så kommer svaren inom en vecka i ett inlägg!

Kick start it

Okay okay dags att slowly starta upp denhär bloggen igen va? Yes it is. What for I don't know. Jag har inte riktigt ännu förstått om sociala medier gör mej gladare eller skada men oh well. Jag saknar bloggen now and then så hey visst ska jag hålla den igång när jag känner för det. Visst
 
Så bildbomb från vandringen kommer komma. Ohja jag har miljoner bilder jag vill visa er, miljoner historier, miljoner upplevelser. Will I share it? I don't know I don't know, because you would and will never understand.
 
 
Men hej, vi tar det som det kommer va? 

This is not the end, it's only the beginning.

 

2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar