My Honest Opinion About Alcohol

Här kommer ett super långt inlägg jag pushat i lång tid att publicera. Denhär texten skrev jag faktiskt i Maj förra året, när jag precis börjat jobba med nya människor och jag precis kom hem från en kväll ute på en pub. Jag minns jag var så otroligt frustrerad när jag skrev det. Även fast jag ändrat mitt synsätt lite under nästan ett helt år som gått sen jag skrev det håller jag endå fast i allt som står. Jag har aldrig publicerat det för jag ville fixa till texten, men efter att ha läst igenom det nu så många månader senare så tycker jag inte texten behöver fixas till. Det är skriven precis exakt så som jag känner, och det kan man också urskilja. Here it comes, mitt lnga inlägg om vad jag tycker om alkohol.
 
 
 
De som kännt mej sen jag varit i någon av åldrarna mellan 13-20 skulle aldrig trott jag skulle skriva dethär inlägget. Fan, jag trodde ju verkligen aldrig dethär om mej själv ens... Jag var en av de absolut första i min åldersklass som gick över riksåttan till travbanan under Sursik discorna för att dricka häxbladningar eller tigga av någon av de äldres utköpta öl. Allt med alkohol gick ner, fast det var en flaska blandat med öl, vin, whiskey, vodka, allt. Jag var absolut den som drog med och "lärde" flera kompisar att dricka och festa. Jag var absolut alltid den mest fulla. Jag skulle absolut alltid visa hur mycket och snabbt jag kunde dricka. Jag var absolut den fest gladast av dem alla. Jag har spytt flera liter. Jag har slocknat, däckat, fallit och rammlat. Jag har gjort, sagt, slagit, sparkat, grälat, förstört personer och saker, och framförallt gråtit flera hundra liter. Jag har dansat på bord, på barer, runt stänger, på mot och runt folk. Moraliskkrapula, fyllemat, borttappade bankkort, vad hände igår ögonblick och ångest. Va fan hände, när tog dethär slut??? Vaknade jag upp en hangover dag där jag sa aldrig igen och menade det?
 
Ni som följer min blogg nu vet att jag knappt aldrig festar, och aldrig att jag dricker ett glas vin eller öl på en fredag kväll. Och jag HATAR faktiskt att säga nej till alkohol. Eller inte till alkoholen, men till människorna. Speciellt till nya eller när jag är runt nya människor. Jag hatar att behöva ses som tråkig. Världens torrboll. Folk som inte häller i sig sprit är tråkiga, that's how it is. Eller gravida. Alltså helt enkelt tråkiga. Jag hatar det mest över allt annat - att behöva ses som tråkig och up tight bara för att man inte dricker varendaste helg. För jag känner mej själv - jag är fan inte tråkig! Jag är fan inte hon som inte festar. För det gör jag. Jag verkligen älskar att festa, det är så jäääävla kul. När jag en gång gör det. Och det är inte varje dag, varje helg eller ens en gång i månaden. Från att jag var runt 15 år festade jag faktiskt MINST 3 gånger i månaden, alltså åtminstone mer än varannan helg. Upp till 20 års åldern. Och det var fullt ös medvetslös fyllor. Det var hög promille nästa-dag fyllor. Vissa perioder, typ i Australien (och såklart party veckor och resor), kunde det gå tidier var jag drack varje dag. Och problemet med mej är verkligen att jag inte kan dricka. Jag har nog aldrig kunnat heller. Det är inget eller så är det allt. Och när en liten tjej som jag "klarar av" att förfesta upp med en halv liter vodka innan man drar ut för 7 drinkar, 5 shottar och halsar 3 Breezers, på EN kväll, så är det bara upplagt för pinsamheter.
 
Så nu ska jag skriva om något som är en av de saker jag hatar mest i världen för tillfället. Något som garanterat är den största orsaken i många slut i alla typer av relationer, med vänner, pojkvän, jobb, karriär, liv. Och det är alkohol. Jag hatar och är så trött på det. Det är något vi alla använder. Du, jag, hon, han, de, vi ALLA. Från 12 år tills 104 år. Och det är FULLT normalt att dricka alkohol. Det har man gjort i miljoner tusen år. Det säljs överallt och vi dricker det hela tiden. Men vad är egentligen alkohol? Det är gift. Eller, alltså nej det är det ju inte, men om du häller i dej något som får dej att uppföra dej annorlunda, det blockerar din hjärnas normala funktioner, det tar på din motorik, du spyr av det, du mår illa ja allt detdär skiten du blir vad vi kallar "full". Full? Är det typ en förklaring till förgiftning? Herregud alla dehär symtomen står säkert på någon tvättsåpas beskrivning om vad som händer om man fått i sig det. Minns ni första gången ni drack en öl? Eller varför inte rökte en cigarett eller helt vanlig kolsyrad läsk? Hur reagerade du? Hostade du upp lungorna från cigaretten? Tyckte du kolsyran och läsken kändes konstigt i munnen? Och tyckte du inte att ölen/vinet/spriten smakade som den värsta skit du någonsin haft i din mun? Jo. Vi alla reagerade så den första gången. Och det är meningen. Ingen är född till att tycka vin smakar gott vid första klunk! Varför inte? Fråga din egna kropp det. Varför lyssnar vi inte mer på våra kroppar? Varför fattar vi inte att om vi häller i oss något som först och främst smakar piss, det får oss att tänka och se suddigt, och vi ibland börjar må dåligt av det så vi spyr ÄR fullständigt klara signaler om att det INTE är bra för oss? Varför har vi i flera tusen år ignorerat dedär och bara fortsätter och fortsätter tills vi faktiskt tycker ölen smakar gott, tills en halv liter brännvin går fint att ta ner utan att må dåligt, tills cigaretterna är något vi inte kan leva utan. Alltså.. Hur tror ni det känns första gången ni dricker bensin? Och hur länge tar det tills din kropp vänjer sig?
 
Men det jag mest är irriterad och trött över, och orsaken till att jag skriver dethär inlägget i ren frustration är det sociala. Att man helt enkelt inte att kan låta bli att gnälla på folk som inte dricker. Jag klarar inte av det. Speciellt med nya människor. De har så otroligt svårt att fatta att man inte VILL dricka 1 öl eller en moijito eller en Sommersby. För smakens skull? NEJ jag vill inte dricka det ens för smakens skull. Jag vill inte dricka Coca Cola, Fanta, Red Bull, Seven Up, Muminlimsa, whatever för smakens skull för jag tycker heller inte det smakar gott! Eller jo, ärligt, jag tycker en Bacardi Breezer smakar helt super gott en varm sommardag - men jag vet att min kropp inte mår bra av det och det är helt enkelt inte värt det. Jag får inget som helst ut av att dricka 1,2,3,4 cider. Jag blir kanske lite dåsig, babblar osamanhängande, rund under fötterna om vi ska se det som det positiva (eeh?) med det, vad jag däremot vet att jag blir är uppsvälld av all kolsyra, orkeslös och utan energi från alla de toma kalorierna och sockret, jag kommer må dåligt eller åtminstone inte känna mej som i normalt tillstånd. Och detdär är tillräckligt mycket orsaker för mej till att verkligen inte se mej själv få något ut av att dricka 1-4 stycken bara för det sociala. Då kan jag lika bra vara utan? Hur jag kom fram till dethär tog nog en lång tid men i Australien när jag var sjukt trött på de extra kilona som kom från att dricka en påse 5 liter goon på 2-3 dagar, när minnes luckorna kom fortare och fortare av mindre sprit (alltså vad är kul med minnes luckor?! Enda gången det är kul är på en dålig komedi) och när faktiskt en av mina ögon faktiskt började bli till ett lazy eye (med det menar jag att ett av ögonlocken faktiskt började hänga sig lite. Som seriös alkis varning?! Nej men nu är det som vanligt igen). Enda gången jag vill hälla ner alkohol aka gift i min kropp är när det är fest. När det är all in Las Vegas style (meheh, LV förra Halloween 2013 weekend var faktiskt unforgettable även fast jag inte minns mycket), när det är festival med vänner och grym musik, när det är något sommarfirande, när det är någon väns fest, när det verkligen är något och inte bara en onsdag kväll med några öl. Fatta - jag vill inte dricka bara för att DU vill. Jag är inte heller tråkig för att jag inte tänker dricka varje helg och det är helt okej att jag säger nej en gång, inte 229 gånger. Jag älskar att festa och jag gör det bra och hårt, men de gångerna ser jag till att all den gift jag häller i mej, all den skit jag gör, alla de pinsamheterna, alla de pengarna jag super upp är fan värt det och är en legendariska bra himla oförglömlig kväll.
 
Men det är verkligen ett grymt löjligt problem dethär med det sociala drickandet, det tycker jag verkligen. Det är svårare och mindre accepterat med ett nej till alkohol än tobak. Jag har aldrig rökt eller prövat en vanlig cigarett - men jag tycker det har varit lättare som en 15 åring med grupptryck runtom sig med att säga nej tack till cigaretter än som en 22 åring och säga nej till alkohol. Tobak vet vi alla att är farligt, det får vi en massa fel från och dör. Det är okej att välja att inte göra det, det är okej att inte röka. Alkohol vet vi också alla är lika farligt. Vet vi att det faktiskt är farligare än tobak? Alkohol kan faktiskt leda till en massa andra människors skada också?! Alkohol är ju mycket mycket värre än tobak! Men att säga nej till det går inte utan att få ett VARFÖR tillbaka. Va, ska du int ha, men bara en, vafö int, dricker du int, kom igen. Är det bara jag eller är det någon som håller med om vad jag skriver? Och förstår ni vad jag menar? Varför är något som alkohol en del av vardagen? Ett gift. Och kom inte med dedär kommentarerna om att ett glas rött är bra för hjärtat och bla bla. Det är det säkert. Allt är fint i måtta. Man ska njuta av livets goda osv. Som sagt, jag älskar ju själv att festa med alkohol. Jag har inget emot människor som dricker, absolut inte, och jag försöker inte få någon av er till nykterister eller något. Det är bara det att jag inte kan undgå signalerna från min kropp jag får när jag dricker alkohol som säger det inte kan vara nyttigt för mej på något som helst sätt och därför är det mitt val att inte dricka bara för att. Det jag har emot är människor som inte säger "okej de e fint häng med oss ändå!" och istället gnäller konstant om att man ENDÅ ska ta BARA en.  
 
 
 
 
Okej det var den texten, och kan ni urskilja hur trött jag var på alkohol där? Efter att jag skrev dethär så drack jag alltså en gång, det var i September. Enda gången jag drack på hela år 2014. Den kvällen hade jag kommit överrens med mej själv om att ta det lugnt, bara dricka så jag är salongsberusad och hålla mej kontrollerad och ha det roligt. För då hade jag inte druckit på 9 månader innan, klart jag bara skulle ta det chill. Speciellt runt människor som aldrig sett fröken full som en kastrull Pessi och bara fröken söt. Jag borde fattat redan innan jag kom fram till festen, när vi stannade vid en bensin station och jag köpte två cider och jag halsade den ena på 15 sekunder, att det skulle bli en fucked up night. Och ja, gissa vem som låg på gräset och grät mitt i natten och verkligen inte kunde stå, gå eller prata. Jag är en extremist och beroende människa. Sen dess har jag inte druckit. I början på mitt nu på gående resandet hade jag svårt att förklara till folk att jag inte ville dricka just ikväll, inte imorgon heller, kanske nästa vecka. Men ju mer tiden gick känner jag mig mera självsäker på att säga "I don't drink". Och jag känner mej också självsäker i det beslutet med mej själv, att jag faktiskt har valt att stanna nykter. Alltså ja, att jag helt enkelt inte dricker. Men i början var det skit svårt, och jag tror jag hade svårt med det eftersom det var inte en sån person som jag såg mej själv som. Jag dricker väl visst, inte bara just idag. Fast egentligen, gör jag? Nej jag har nu rest i 3½ månader och jag har väntat på den kvällen när jag känner hell yeah ikväll ska jag dricka. När jag känner så kommer jag dricka, men jag känner inte så. Och det inser jag sakta men säkert, att jag verkligen inte vill ha alkohol. Jag dricker helt enkelt inte mer, för jag, min kropp eller personlighet, behöver inte det. Jag är inte nykterist, men jag dricker inte. And I don't give a fuck om du tycker jag är tråkig på grund av det. För jag har också en stark åsikt om vad jag tycker om folk som häller gift i sina kroppar, och det är mycket värre än ordet tråkig. Men jag är så evigt glad och tacksam för alla underbara människor på min väg jag träffat som respekerat dethär, som har beställt mej Red Bull utan att fråga vadärdeförfelpådej, de som har sagt good on you, de som förstått att jag kommer inte dricka, de som facinerats av mitt val, de som stöttat mej och förstått mej. Och M som jag reste så länge med som aldrig tjatat på mej, även fast jag vet hon så gärna ville, men som accepterade det och som aldrig skulle få mej att känna mej dålig över att jag valde att aldrig dricka på våra 100 ute kvällar. Tack till de som förstår mej.

Kommentarer
Postat av: Ninni

Woow! Du är verkligen inspirerande, en fin förebild :)

2015-02-09 @ 17:33:14
Postat av: Anonym

Förnuftigt tänkt!
Men inte är nyktra mänskor trista, det har du om bakfoten. Du behöver inte ursäkta dej... stå på din linje, det är det som räknas, principfast är styrka. Du vet själv bäst, säkert vet andra också men klarar inte att stå på sej. :)

2015-02-09 @ 17:44:27
Postat av: Sara

Kloka ord Pässikatt. Ja e glad att du känner dig stark i ditt val.<3

2015-02-09 @ 18:17:25
URL: http://vemsara.com
Postat av: ida

Ännu ett superinlägg! :) E också trött på att ses som tråkig bara för att man väljer bort alkoholen! men tänker man logiskt.. Dom som MÅSTE dricka för att kunna vara sociala och ha roligt, är det inte dom som e tråkiga egentligen?!

2015-02-09 @ 21:48:14
URL: http://iduliss.blogspot.fi
Postat av: Jensku

jag har ju turen att inte vara sådär värst fascinerad över den hela "gå ut" grejen. nu är jag ju mamma dessutom och mina kvällar tar slut kl. 21 och efter det får jag på min absoluta höjd gå utanför med en roskispåse.

men när jag "går ut" så vill jag connecta med människor. jag vill prata om djupa saker i timtal och lära känna deras själ. det är det enda syftet jag ser i att lämna mitt sköna hem, och gå ut och klä upp mej för.

och det är då jag blir sur på alkohol. jag upplever det som att de andra människorna drar ett täcke över sej direkt de börjar slurpa på det ena och det andra. de förvandlas från genuint intressanta varelser till sluddrande fåntrattar.

roligast har jag om jag kan skratta så jag nästan kissar ner mej UTAN personlighetsrubbande substans. annars är det bara fake och konstgjort, tycker jag.

du är superstrong som tänker med din egna hjärna istället för att följa med strömmen och klarar att stå på dej! :)

2015-02-10 @ 12:56:47
URL: http://www.jensku.myshowroom.se
Postat av: anonym

tycker också att de är dem som dricker alkohol som är tråkiga. De går inte att diskutera med. Om jag far ut vill jag prata med människor men det går u inte då de bara sluddrar något obegripligt, eller så frågar de om man vill agera chaufför för "du är ändå nykter"?

2015-02-10 @ 15:42:04
Postat av: Anonym

Tyvärr så tror jag att det här beror på människorna man umgås, att man ses som tråkig fast man är allt annat. Jag har vänner som både super, röker och till och med knarkar (!) och jag kan umgås med dem alla både nykter, full, rökande och .... ja.

Har alltså slutat med precis allt ovanstående själv och det har gått bra. Folk jag hänger med frågar inte ens. Är så jävla glad och lycklig över det. Inga andra i min närhet, som på jobbet och i ytligare kretsar, bryr sig heller ett skit om vad jag gör. Så att, byt kompiskrets, säger jag till de som har problem. Eller gör jävligt klart för "kompisarna" hur saker och ting ligger till.

Fast är ju inte helt lätt heller att byta krets. Så att. Men man mår bättre sen bara man tar det första svåra steget. Så jävla värt det.

2015-02-10 @ 20:00:01
Postat av: H

Det här inlägget älskar jag!

Jag har själv alltid varit den i gänget som är värst på att dricka. Har gjort allt som antingen är socialt oacceptabelt, elakt och till och med kriminellt. Varit i slagsmål, hamnat i fyllecellen, stulit och söndrat saker. För något år sedan slutade jag dricka varje vecka och allting i livet går så mycket bättre! Ingen mer drama framför allt.

Tycker det är få i den här åldern som vågar låta bli att dricka. I min umgängeskrets dricker man för att det annars blir för pinsamt. Eller så tycker mina vänner i alla fall. Jag dricker inte så ofta längre, kanske en gång per halvår. Men festar gör jag ofta - nykter! ;) Jag har aldrig svårt för att släppa loss fastän jag inte är full som alla andra.

2015-02-12 @ 16:53:49
Postat av: Jedward

Jag har egentligen aldrig varit så hård på att dricka, första gången jag drack alkohol var typ som 19 åring, samma ålder som jag sen också var ordentligt full. Har aldrig gillat alkohol så mycket, men har inte heller haft så många chanser att dricka det i en yngre ålder än så eftersom jag aldrig varit på så många fester. Tycker fortfarande att de flesta alkoholdrycker smakar blajj, speciellt all sorts öl (seriously, hu kan folk dricka det?) och det mesta vinet. Söta drycker, cider och long drinks, samt shots går å andra sidan bra. Jag har dock märkt att med en liten fylla så kan jag let go och bara släppa loss, ha kul, vara rolig, och int bry mig. Annars är jag väldigt awkward och instängd, tyst, tillbakadragen vid all sorts sociala tillfällen. Aldrig att jag skulle tappa kontrollen på vad jag vågar göra totalt dock:aldrig ut på dansgolvet till exempelt, big no-no. Men oftast är jag ändå nykter och kan ha roligt till en viss grad, men inte kunnat festa loss utan bekymmer. Don't know where I'm trying to go with all this, but... Kan nog int säga att ja nånsin kännt ett tryck att måsta dricka för att höra in, men i en situation där alla dricker, så är det väl klart att folk undrar varför jag inte gör det, har aldrig sätt ett problem med det, bara ti svara att jag inte känner för det. Sällan som nån brukar pressa vidare på det ämnet (nog att dom sku få, så sku ja kanske ha lite uppmärksamhet lite längre... Oh, now it's getting sad, better just stop here)

2015-02-14 @ 08:03:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar