Where Am I & short Introduction to CouchSurfing

Okej så om uppdateringen körs igång från dag till dag, betyder det ju att jag ska berätta var jag är? Hmmm ja men det är ju tråkigt, så kan vi gissa istället? JA KUL! (Eeh, sån e jag, raka svar är alltid tråkigt. När folk frågar varifrån jag kommer, hur gammal jag är, vad jag gör, vad jag heter, vad min favorit färg är, hur många guldfiskar ryms i en guldfiskskål, så svarar jag alltid GISSA!). Bildledtrådar varsågod.

 
Ja mega lätt att lista ut var jag är hmmmm nej. Så vi säger det är bara ni smarta som får veta var jag är, grattis. Resten får vara omedvetna. Men till mina insiders som har listat ut var jag är kan jag berätta att allt är fin fint. Jag har varit i denhär staden innan men inte riktigt sett mycket av den så jag är glad att spendera lite mer tid här igen. Just nu står jag på egna fötter, reser helt på egen hand, men som jag alltid sagt så är man ALDRIG ensam när man reser (eller vad man än gör) om man inte själv väljer att vara det. True story, varenda främling kan bli ditt company. Främlingar gillar jag. Så därför couchsurfar jag just nu. Såklart man hittar massa nya kontakter, personligheter och vänner på hostel, men couchsurfing gör det somehow hela så mycket lättare och något extraordinärt.
 
 
Couchsurfing för er som inte riktigt förstått det ännu är att man sover på främlingars soffor, personer man aldrig träffat innan men skrivit med över couchsurfing.com, in i deras hus kommer man och där flyttar man tillfälligt in. Aadå, här är det ingen stranger-danger mentalitet inte.
 
 
Nu just gör jag min första on-my-own surfing, utan min Madde partner in crime jag couchsurfat med innan, och det är rätt spännande. Om personen jag ska bo hos är en total psykopat har jag ingen som kan sparka honom mellan benen medans jag sprayar hårspray i ögonen på honom innan vi springer iväg, så liksom lever lite farligt. Men allt har börjat bara helt perfekt just nu. Jag menar, på hostel betalade jag 31 dollar per natt för en sketen högsäng, nada luftkonditionering, delat badrum med duschar det kom en stråle från, ett delat trångt kök och den svettigaste matsalen ever. Pluss über extremt dåligt gratis wifi som inte får klassas som wifi för att det inte är någon fucking internet. Eeh kan ni lista ut jag precis bott på ett hostel eller..
 
Meeeeen om man har tur med couchsrufing så har man det så perfekt som jag har det just nu, eget rum, dubbel säng, eget badrum, badkar, toalett, tillgång till tvättmaskin, fräsht kök och jag har en sån otroligt trevlig host att han gjorde mej steak & broccoli till middag, tog mej ut på lunch, körde jetski med mej halva morgonen, bjöd med mej med hans vänner ut och festa osv. Världens sötaste kille. 
 
 
Och här betalar 31$ per natt mindre än att bo på hostel. Ja, där får ni göra matten själv. Fast missförstå mej inte, jag älskar hostel, det har sin egen atmosfär och charm - helt klart! Men couchsurfing är bara något annat helt super bra som jag verkligen funnit kärlek till, något var man kommer i kontakt med människor utan att det ska behöva handla om att man bara ska festa, dricka tillsammans (som hostels mycket går ut på för många) utan med människor som känner till platserna, kulturen i landet, var de absoluta bästa ställena att checka in osv. Man kommer in i deras hus, i deras liv, deras värld. Jag älskar det och är verkligen ett sätt jag verkligen känner jag får något utav att resa på. Växer med sig själv på ett nytt sätt gör man verkligen också. Och det hela handlar inte bara om att det är gratis, såklart jag älskar det, men pengar betyder ingenting för upplevelser om man så gör det gratis eller betalar 500$. Men det är nog inte all länder jag skulle våga couchsurfa i, men jag känner mej rätt säker på att jag kommer göra en couchsurfing turnering genom hela Europa en vacker dag. Varför inte också bara igenom Finland och Skandinavien? 
 
 
Om ni är nyfikna och har några frågor eller funderingar mer över hur det funkar, går till, hur jag vågar, varför, eller något annat om couchsurfing så bara släng in en kommentar här så fixar jag svar till er.

Those Two Weeks Gone

Jahapp, så är det nu hon ska berätta var hon gömt sig från all sociala medier i 2 veckor? Under en sten? Grotta? Palmträd? Ja man vet ju faktiskt aldrig med hondär Pessi, rätt oförutsägbar. Det är jag ju också. Jag är väldigt upp och ner med vissa saker. Var i världen är jag ens?
 
 
Historien om var jag vari och gjort kommer inte än, det kommer nångång när tillfället passar bättre. Men jag har haft en helt super resa. Badat med vilda delfiner ligger nog i toppen, men att se solnedgången i öknen, Australienska outbacken, att vakna till soluppgången varje morgon, att simma i vattenfall, att se de otroligaste stjärnhimlarna ni bara kan tänka er, att bara explore, det klassas nog alla till något av toppklass av amazing.  Fucking hell vad jag älskar dethär landet. Fast, bravader kommer senare! Nu kör vi igång med bloggen från idag och vad som händer nu just, okej?

Bitches, I'm back for you!

Hej hallå har ni saknat mej?? I'm still alive!
 
 
Fast var har jag varit? Vad har jag gjort? Var är jag? Vad gör jag? Ja mina vänner,
det kommer i ett annat kapitel. Eller heter det inlägg? Liksom miss bloggdrottningen har
blivit lite ringrositg efter sin längsta bloggpaus på flera år..

See you Later

Damer och Herrar, Lovers och Haters, jag kommer gå offline för en tid. Jaa jag vet, bloggen kanske endå inte har varit så uppdaterad, men nu kommer den faktiskt bli död död. Så jag har varnat er, kika inte in här på en stund, för det kommer bara vara mer waste of your life än vad det normalt är att läsa min blogg. 

 
Peace out så hörs vi snart igen, med nya historier och bravader!

Girls just wanna have Fun

Dethär inlägget vill jag inte ni ska se som ett skryt inlägg, för det är verkligen inte meningen, jag vill bara berätta hur det är. Men ja, Madde och jag får mycket uppmärksamhet när vi går ut. Aldrig vi skulle betala in oss till en klubb. Aldrig vi skulle betala våra egna drinkar. Aldrig vi skulle behöva lyfta ett finger. Vi kommer väldigt lätt undan. Inte bara när vi går ut, överlag med liven också.
 
 
Jaja, iaf hur som haver, vi var ute och festade i Surfers Paradise här om dagen. Jag var speedad på RedBull, det var perfekt blandning på musik och människor, och allt var helt bra bra. Vi blev insläppta på en klubb, hann vara där i 10 minuter innan en vakt kom och knackade oss på axlarna. Jaha okeeeej what's wrong fölåt fölåt whatever jag har gjort? Fast han ledde oss till VIP båset där 3-4 andra tjejer redan festade med 3 killar. Kul, vi gillar nya människor så vi hängde där hela kvällen. Vi fattade ju att killarna var något speciellt eftersom de var i VIP båset, och rökte gräs (ja okej detdär med att röka gräs behöver man väl då verkligen inte vara speciell för att göra, men när man gör det på klubbar och kommer undan med det så är du någon annan än en vanlig dödlig.) fast vi hade ingen aning om vem det var, och helt ärligt brydde vi nog oss inte heller. Som nämnt innan, starstruck är inte vår grej, vi bryr oss bara om roliga människor och ha en good time. Och de var faktiskt assköna, skit kula, bra humor och kändes endå rätt down to earth. Killarna drog med oss till deras hotell rum, och vi följde glada med just because de var sköna att hänga med och vi alla hade det skoj. Sen när det gick in för dem att vi inte är några tramps och inte tänker ligga med dem så smög vi hem. Men vi hade fortfarande inte kommit under fund med vem det var.
 
 Vi Googlade snabbt vem som hade varit ute på klubben den kvällen och den mörka killen jag suttit och skämtat med om att är Dansk och egentligen är blond och har blå ögon, killen som frågade om jag gillar mörka killar och jag säger NJÄÄÄ (alltså wtf det kan man ju då inte säga till en mörk kille, JESSICA DÅ!!!) var B.O.B.Jaha vem fan är denhär Bobby Boy B.O.B nudå? Dethär är B.O.B ; Airplanes , Nothin' on You, So Good,Magic



Driving like a Boss

 Alltså det känns helt overkligt att i år firar jag 6 år lagligt bakom ratten. Och jag är fortfarande i livet! GRATTIS! Fast hur är det möjligt när jag bara är 18 år?! Eller vänta lite nu, hur gammal är jag..? Eeh. Det känns ju som det var igår man satt där med körkortsfrågorna och teoriprovet framför sig (jag klarade allt på första försöket *SKRYTSKRYT* och hade körkortet i hand precis på min 18 års dag. Lyckligaste tjejen någonsin).
 
Fast snubblade in på http://www.korkortskolan.se och är inte riktigt säker på jag ens vågar testa på teoriprovet där för jag är rädd jag tappat all trafikvett under årens gång? Liksom vill ju inte känna mej dålig om jag inser jag faktiskt inte minns något, jag vill hellre leva i tron att jag har dethär under kontroll? Fast nåja jaha så jag påstår jag är kung av gatorna då alltså? Ja tja, i Finland måste vi ju ta körkortet i manuella bilar (vilket inte är en självklarhet i t.ex. USA & Australien där de får köra upp med automat) så det bemästrar vi ju alla. Men hur är det med en svårighetsgrad högre, med att köra på vänster sida? Klarar jag det? När jag var i Australien 4 år sedan var jag super nervös att köra på fel sida av vägen. Fast jag blev nog snabbt väldigt bekväm med det och blev satt bakom ratten med husvagn på släp. Detdär med släp har jag ju aldrig gjort hemma ens. Denhär gången har jag än så länge bara hunnit sitta en gång bakom ratten på en Australiensk bil, och vi alla inblandade lever fortfarande. I Bali kör man ju också på vänster sida, men att köra skoter där räknas nog inte riktigt eftersom man typ sick sackar fram. Så JA, jag är kung bakom ratten. 
 
Nyligen tagen bild av mej bakom ratten. 
 
 
Faaaaaast.. Nu blev det ju lite mycket skryt i ett inlägg.
Så kan vi ju inte ha det. När jag kom hem från Aus 2012 och var
ute och gled med pappa i bilen (pappa är btw grundaren till varför
jag har körkort. Han har lärt mej aaaaaallt jag kan!) hemma i Finland
så svängde jag faktiskt fel vid en korsning och refug över till vänster
sida. Eeeh. Och nu när vi är igång med dåligheter så kan jag ju tipsa
om att om man googlar "Pezsi Camry" kommer det faktiskt en story
om när jag körde ner i ett dike. EEEEH. Alla inblandade är fortafrande
i liv i, jag lovar.

Byron Bay

 
Jag älskar Byron Bay.

Don't stop Now

 

Nimbin Tour

 

When it's cheatday it's cheatday

Alltså dethär med cheatday har jag inte så ofta. 1-2 gånger i månaden. Sen jag började resa, 3 månader sen nu, har jag haft typ 2 hela, 2 halva, och igår blev det första för i år och det var all in. Redan vid 12 slaget till söndagen sprang jag över till ett 24/7 bageri för att investera i en Snickers Slice kakbit. Ett TimTam kex paket till frukost, mikshake large size, godis påse till mellanmål, pluss 2 choklad stänger, sen lite kakor, hamburgare till lunch, sen senare en hel Domino's pizza, med 300 gram frozen youghurt till efterätt, och en Caramel slice kakbit och en morots kaka, och en cholad milkshake innan läggdags. Okej lät väl inte överdrivet mycket men det var det...
 
 
Jag går verkligen all in på cheatday och trycker i mej saker (liksom skit samma att det öser ner och vi är på väg, klart man kan äta pizza samtidigt man springer i regnet?) och some how vet jag det är bra för mej. Först och främst bara för att jag kan passa på och äta något eller allt speciellt jag är sugen på, min ämnesomsättning vaknar verkligen och speedar upp, de kommande dagarna efter en cheatday håller jag portionerna väldig små för jag känner mej kroniskt mätt, sen blir jag också påmind om hur dåligt jag mår av såndär skit mat och om hur mycket gladare och bättre jag är utan sånt med att gnaga på salladsblad, ägg och fisk.

Adventure

 

Life is Beautiful

 

There's no place I'd rather be

 
Jag föll pladask kär i det här stället för 4 år sedan. Det var ett av mina absoluta högst i toppen favorit ställen i hela Australien. Så jag visste redan innan jag landade i Australien för 2,5 vecka sen att jag skulle tillbaka dit, på ett eller annat sätt, förr eller senare. Och här är jag nu, samma tjej men förändrad, tillbaka här i lilla älskade Byron Bay, och jag älskar det precis lika mycket nu som då när jag lämnade det. 

Let's take a Trip!

 

I'm happy like this

 När man kan börja sin morgon med sånahär vyer kan man inte annat än le resten av dagen. Att man också pratar med främlingar, ser en pingvin, har bra musik i öronen, får lite färg på huden och samtidigt får gjort sin motion för dagen är vad jag kallar perfekt. Det gör mej glad, jag är så glad.
 

That day 4 years ago.

Jag tänkte skriva och publicera dethär på Instagram men så kom jag på att jag är ju en bloggerska för fän. Inte en Instagrammare. Bloggen ska spammas med strunt, inte IG. Så här kommer dagens strunt.
 
 
This day exactly 4 years ago I sat on Helsinki airport waiting for a flight which would take me to the other side of the earth, to New Zealand. Back then I had only visit 6 countries, I had never stayed away from home longer than 6 weeks and I didn't know what real traveling is, what the world is and no idea what life is about. Since then I been back in Finland only for a few months, I seen so much of the world and I have met so many incredible ppl on my journey. I'm finding myself piece by piece every day that goes by and I'm happier than ever before. #andthejourneygoeson #onceatraveleralwaysatraveler
 
 
Egentligen var det inte där och då mitt liv av resande började. Eller jo det var det ju. Men egentligen var det nog Barskolan på Magaluf 2010 som fick mej att börja. Där träffade jag ju Michelle som fick mej iväg till Nya Zeeland och därifrån har det rullat på. Tänk vilka små val i livet kan blir livsförändrande.

Balmoral Beach

 

Blue Mountains

 
 

McCullum Seawater Pool

 

Harbour Bridge

 

I'll prove you the world is small

Jag har världens roligaste historia att berätta!!
 
 
Det var en gång, året var 2014, då jag och Madeleine gick på de soliga Sydneys gator i jakt på ett SD kort. Vi gick på en av de hetsigaste gatorna i miljon staden på andra sidan jorden. Miljontals kilometer från hem. Det var precis dagarna före nyår, precis efter jul, så det var kaotiskt att komma fram bland den stora blandade folk skaran. Plötsligt uppenbarade sig en ung man på gatan framför oss. Han hade en krona på huvudet (det är sant!! Fast jag skriver som en sago farbror är det faktiskt sant vad jag skriver!) och en penga börs i sin hand. Våra blickar möttes för en sekund. Det var bara en av alla andra på gatan, en välgörenhets insamlare. Fast magnetiskt drogs våra blickar tillbaka till varandra när vi insåg det overkliga... När vi båda insåg, med capslock bokstäver i våra huvuden,: DET ÄR JU DU!
 
 
 
Haha nä men alltså seriöst, slut med sago fabbo rösten och tillbaka till Pessis blogg röst, killen vi träffa randomly mitt på gatan var Hokki. Hokki från Kållbyi. Han jag festade massa gånger med i min ungdom, gick i samma skola som och hängde bland på helgerna med. Som jag nog inte sett på 5 år. Och där står han. Aldrig jag skulle möta han sådär randomly på gatan i Jeppis, i Vasa, i Helsingfors, Köpenhamn, Stockholm, wherever, men på andra sidan jorden mitt i Sydney ja men där springer vi plötsligt på varandra. Universum skojar du med mej? Hur är det ens möjligt? Ingen av oss visste ens om att vi var i samma land. Tänk om han skulle gått på andra sidan gatan? Eller vi skulle stannat 5 minuter längre i en butik? Hur kan allt bara passa så perfekt ihop att vi båda är på precis samma ställe samtidigt? Alltså unreal. Det gav mej också en sån löjligt stor lycko kick. Jag blev bara så glad över hur random livet är. Jag älskar det. Jag gick och log hela dagen bara för det. Bara för att livet, världen, allt är så himla oförutsägbart och underbart.
 
 
Och vi Pedesi-bor måst ju stick together, så såklart vi alla, Hokki med sin tjej och jag med min tjej Madde, möttes upp på middag för att dela bravader med varandra. Helt löjligt kul! Checka in deras reseblogg https://langthemifran.wordpress.com om ni vill höra om deras historia. 
 

Words of Wisdom

 

2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar