shoots from the way

 
 

Update from the Pilgrimage Way

Oj wow blogguppdatering kan jag ju härmed nämna att inte finns på listan över saker jag kommer ha tid med under denhär resan. "I got all the time in the world but still I don't have time". Men på Instagram IAMTHEWANDERESS har jag en day-by-day uppdatering med en liten historia om varje dag som gått.
 
 
Så det har alltså gått 2 veckor sen jag flög från Finland. I 12 dagar har jag vandrat, i solsken och i regn, över fält och skogar och byar, över berg och djupa dalar. Jag har sovit under träd, i buskar, under broar, i förråd, hos främlingar, med främlingar, jag har dagar ätit gott och jag har dagar ätit knappt något, jag har varit ensam och jag har haft sällskap. Denhär resan alltså omg. Och det här är bara början. På 12 dagar har jag vandrat 350 km, och det är bara uppvärmningen. Nu börjar den "riktiga" pilgrimsresan mot Spanien, Santiago. 
 
 
Och som jag skrev för 2 veckor sen, jag vet inte VARFÖR jag gör dethär, och jag vet fortfarande inte varför, men jag vet och känner att det här är PRECIS det jag behöver och SKA göra just nu. Jag är precis på den rätta vägen i mitt liv precis just nu. Och det är amazing. Jag har upplevt mirakel varendaste dag på resan hittills, och en tjej sa till mej igår "everything that you wish for during this journey will happen" och ni har ingen aning om hur sant det är. 
 
Så mina vänner, resan fortsätter. Mitt första mål var 350 km från Geneva till Le Puy, och det är nu checked off the list, mitt nästa mål är kyrkan i ett berget i Rocamadour, 750km till Saint Jean Pied De Port som gränsen till Spanien, att ta mej över The Pyrenees och sen är målet slutdestination Santiago. Samanlagt över 1550 km kvar. Och om jag klarar det eller inte under denhär resan återstår att se, jag vet iaf jag kommer slutföra den, om det så inte är allt på en gång eller om det är återstår att se.
 
 
Hur som helst vet jag dethär kommer förändra mej något otroligt och jag är otroligt glad och tacksam för att jag gör det. 
 
PS. Om ni har några frågor, släng dem in här i kommentatorfältet så svarar jag på dem där under när jag kan!

So tell us. Like really, why are u doing this?

 Question här fröken Pessi. Varför vill du gå 2000km? Helt egentligen? Det e ju endå inte SÅ kul att gå? Och utmana sig själv kan man väl göra på andra sätt? Eller? Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte.
 
Men, tidigare i år, i Australien, i Byron Bay, köpte jag ett wish-bracelet. Armbanden är gjort i naturligt material och de fanns i flera olika färger med olika healing rocks, och varje färg med sina färgade stenar betydde något. Jag valde ett armband med genomskinliga stenar, något som står för clarity, klarhet. Den skulle hjälpa och ge mej klarhet. Man ska också ge en önskan när man tar på armbandet. När väl armbandet
armbandet går sönder, efter cirka 6 veckor, så kommer önskan man gav slå in. Jag önskade precis det i armbandet som det skulle ge mej - klarhet, i vad jag vill, att jag bara kunde bestämma mej ut eller in, bara veta något om mitt liv, bara helt enkelt klarhet. Armbandet höll mycket, mycket, längre än vad jag trodde eller förväntat mej den skulle.

 
Efter jag kom hem i vår kände jag ju mej klar med resandet. Färdigt, vill inte mer, jag har sett mycket, nog, finito, kul så länge det varade, next thing in life. Jag kände inte igen de känslorna, jag hade aldrig haft dem förr. Jag har alltid sökt efter mer och mer i världen, varför kände jag mej klar? Jag vet ju inte om något annat än att resa, det e "allt" jag "vet" och "kan". Men när jag var i Italien i sommrast vaknade reseklädjen i mej igen. Den sista morgonen i Italien, när jag satt ensam i fönstret på hotellrummet visste och kände jag att jag kommer åka ut och resa igen när säsongsjobbet hemma i Danmark är slut. Jag gör det bara. Jag tänker gå dendär vandringen jag fick höra om ett par månader tidigare. Jag vet det, jag kommer göra det, jag vet ingenting om den men jag ska bara göra det. Jag gör det. Jag hade bestämt mej, jag visste det var det jag skulle. Jag vet inte varför just det, för egentligen visste jag inget om det mer än att en Italienare jag träffade i Vietnam hade gjort den, men jag visste det bara var vad jag skulle.
 
Jag åkte med taxi till flygplatsen i Milano i god tid, jag checkade in, hann ta 1 timmes sol utanför, gjorde hela security check faderullan osv osv och när jag var på väg in i planet, när jag stod i kö utanför trappan upp till EasyJet's stora flygplan, där precis föll mitt wish-bracelet sönder. Oprovocerat och spontant, precis innan jag steg upp från Italiens mark. Det var den samma dag jag hade fått klarhet i vad jag ville som näst.
 
Jag fick precis det jag önskade. Klarhet. Vägledning. Det jag önskade när jag satte på detdär armbandet för 6 månader tidigare. Och varje dag frågade jag mej själv vasatanvillduPessi. Precis den dagen jag visste, precis timmar efter jag 100% bestämt mej vad jag ska i höst, så brister bandet. Förstår ni jag visste dethär bara är vad jag måste göra?
 
 
Och än vet jag inte egentligen varför jag gör det. Jag vet det kommer innebära så mycket blod, svett och tårar. Ordagrant. Jag vet inte var jag kommer sova, jag vet inte hur jag kommer komma fram. Jag vet ingenting. Allt jag vet är att jag känner mej dragen till det. Det kommer inte bli en "kul" resa. Helt seriöst, får ni inte redan bara stress svettningar och magsår av att bara tänka på det att vara i ett land var de snackar sämre engelska än på andra sidan jorden, du förstår inte dem för du tål inte deras språk, du vet inte hur du ska få tak över huvudet, skydd, och du vet inte vägen fram. Pluss du har fucking skavsår, 10kg på din onda rygg och du e våt och trött. Hur "kul" låter dethär? Nej det tror jag heller inte det är. Men jag vet och känner jag behöver det. Jag vet inte varför men jag gör det.
 
Jag räknar verkligen med blod, svett och tårar. Jag räknar med vinande vind, piskende regn och känna ont på en ny nivå. Jag räknar med nätter utan sömn frysande under träd. Jag räknar med det värsta. Och jag väljer göra det precis på det viset. Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd, sa Mumin.
 
Jag är beredd att låta den här vägen förändra mej. På det samma sätt som varje resa gjort. Där på insidan ingen annan kan se förutom mej själv. Jag vill förlåta mej själv för de fel jag gjort. Okej det låter cheesy men ni fattar va? Jag vill väl bara lämna mina bekymmer, allt det dåliga, det som jag anser dåligt, på vägen. Jag vill gå i från det. Jag vill läka ett brustet hjärta, som uppenbarligen aldrig verkar läka sig. Jag vill bli återfödd. Jag vill börja om. Nollställa. Men mest av allt vill jag vill lära. Jag vill känna mej själv. Jag vill hitta. Se framtiden. Mej själv. Jag vet jag måste göra denhär resan. Jag blir en pilgrim. Jag gör resan med ett kors runt halsen, med kompassen inställd på soulsearching, hjärtat på att nollställa, med motivationen på den fysiska och psykiska träningen som kommer genom utmaningen. Wow okeeeeej miss hippie Jess? Nej bara en fucking lost soul tjej.
 
Och jag skojar inte när jag inte vet var jag ska sova. Eller jo, jag har 3 soffor jag kommer få låna att sova på. En i Geneva senaste natt, en i Frangy 40 km utanför Geneva, och en 150 km längre fram. Tack couchsurfing. Resten av nätterna? Let us say it like this, jag hoppas det inte regnar eller är isisiskallt. Eller finns vargar. I'm not kidding.
 
 
Och värst av allt e ju att jag känner mej själv och hur jävligt envis jag kan bli. Speciellt när jag gått ut med det på bloggen osv, att jag ska gå 2000km, så kommer jag fan också gå dedär kilometrarna om jag så föfryser fingrar och skavar bort tår än att få ge glädjen till haters om att jag inte "klarar det". Men nej, som sagt jag gör dethär för mej själv, ingen annan, och har inget att bevisa någon, så om jag inte tycker om det slutar jag och det har inget att göra med att inte klara av att göra. NO hard feelings. Men jag försöker! And it starts today.
 
 

2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar