Netflix and Chill

Super chill söndag här i Sverige idag, skönt. Om ni inte redan upptäckt Jane The Virgin på Netflix så måste ni bara kolla in serien! Den är så klockren. Humor blandad med oväntad action. Suverän.
 
 

IDONTGIVEAMFUCK

 
Brum feat. Sabrina Kennedy - All Alone 

Vegetarian month

På min things to do list 2016 finns "be a vegetarian for a month". Och nu har jag levt de första 10 dagarna som kanin.

 

 

För 1,5 år körde jag en vecka som vegetarian för att se om det skulle förändra något med min akne. Men det gjorde det inte. Och min kropp kände inget direkt positivt eller negativt att vara köttfri en vecka. Men jag tycker ju allt med dieter och självkontroll är kul, så det var ju kul att prova på.

 

 

Så det samma är grejen med att jag har en vegetarisk månad. Jag tycker inte synd om djur och blahabla som dör för att vi ska äta dem. Växter är också fullt levande varelser, även fast de inte är lurviga och har ögon och gör söta pipande ljud så är det också något levande. Så eh ja, jag tycker om man ska börja välja bort saker ur kosten på grund av att det är något levande vi äter så tycker jag man bra kan vara helt oäten på samma gång. Och nej jag tänker inte se på förfärliga Youtube klipp om hur hemskt kött industrin är osv. Jag tänker heller inte se på Youtube videor över döende barn i Afrika. För det får mej på inget som helst sätt att må bra. It is what it is och så är det bara. Pluss det är meningen vi människor ska käka kött, vi har gjort det i miljoner år, mer eller mindre så jaa. Fast det är vad JAG tycker. Så missförstå mej inte, för jag tycker det är skithäftigt att folk är vegetarianer och jag har träffat många vegetarianer och ivrigt frågat och fått lyssna på hur livet som vegetarian är. Jag tycker det är skit intressant och strongt av dem att de gör vad DE personligen tycker är rätt. Det gillar jag, gå din egen väg för dej själv. Så jag ser absolut inte ner på vegetarianer, lika lite som de ser ner på oss som äter kött. There we go again med var och en med sitt. Lär, förstå och acceptera.

 

 

Så att jag är tillfällig vegetarian har inget med etiska skäl att göra, it's just for the fun of it. Att bli lite annorlunda matinspirerad, pröva en annan form av diet, få använda min självkontroll på något roligt och att helt enkelt pröva på att leva som vegetariner lever bara för att få en insyn och förståelse i en annan livsstil!

 

 

Och so far so good! Saknade dag 2-3 att inte få gnaga på medwurst skinkan vi hade i kylen, och att få sätta lite tomatsås makrill på knäckebröd, men that's about it med suget efter kött so far.


Firewall against fears

 När pappa körde mej till flygplatsen idag var väglaget det sämsta jag någonsin sett det. Först och främst såg det hela ut som en skridskobana och det var precis som det. Både på riks 8 och på den lilla vägen sista biten till Krombi flygplats. Min pappa är världens bil älskar som både jobbat med bilar hela sitt liv och hållit på med dem på fritiden, så helt naturligt är han också väldigt bra bakom ratten. Men när vi kommer körandes i 60 km/h och bilen börjar slänga sig sida till sida och han faktiskt säger han har noll kontroll över den, skulle ju en medpassagerare normalt säkert panika, om inte utifrån sett men inombords. Omgomgomgviåkerneridikeeeeeetneeej. Endera är mitt förtroende och tillit till pappa så högt att jag inte riktigt reagerar mer än några hjärtslag extra, eller så har jag bara tagit min livsfilosofi "Everything happens for a reason" till fulla action och rotat in den så djupt i mej själv att jag helt enkelt inte blir desstu mer uppskrämd eller upprörd över händelser, stora som små, och bara accepterar vad som händer utan rädsla.
 
 
När vi landade med flyget i Sverige var det riktigt blåsigt, och ett litet propeller passagerar plan kränger rätt mycket vid en sån landning. Normalt tror jag att folk får hjärtat upp i halsgropen och ber att allt ska gå bra. Men jag reagerade på mej själv med att jag hade noll oro. Och när jag instinktivt började tänka "men tänk om något går fel...?" så sköts det direkt bort av "äh whatever". Jag tror inte jag är odödlig eller något, och har såklart ingen önskan om att dö eller bli skadad eller traumatiserad, men jag tror helt enkelt jag bara byggt in en skyddsmur mot rädslor med tanken om att "it doesn't matter whatever bad happens. Everything happens for a reason.". Där tror jag också grunden till att jag "vågar" resa så mycket och inte riktigt förstår folks frågor om "är/var du inte rädd?". Rädd för vadå??? Jag har nu insett att jag helt enkelt bara har en jävla mur med orden Everything happens for a reason uppbyggd framför rädslor. Inte alla livets rädslor, men en del. Naivt, underbart bra eller dåligt, ni väljer själv hur ni ser det - men det är vad som funkar för mej att få vara lycklig och glad.
 
 
I en film jag såg igår upprepade de rätt många gånger ".. is in God's hands ". Och det är väl lite så min filosofi går ut på, men jag får det bara inte att låta så himla religiöst. Jag tror bara helt enkelt att vad än som händer med mej, om så jag blir förlamad eller behöver amputera bort ett ben eller när jag en dag kommer dö, så är det bara precis så som det är meningen det ska bli, vara eller hända. Och när den dag kommer så kommer den och man kan deal med det då. Inget att behöva oroa sig eller ens tänka över i förväg. Klart man ska vara medveten av risker och konsekvenser osv, det är ju därför de naturliga rädslorna kickar in, och att man ska göra sitt bästa för att "prevent" och skydda sig mot dem, men man behöver inte låta dem styra eller hindra dej från att leva det liv du drömmer om eller vill leva.
 

Adios Finlandia

Lolololol jag skojade om att jag åker på torsdag. Jag åkte redan idag. Fast bara till Sverige. Bara för att? Bara för att sen ta flyget tillbaka till Finland på torsdags morgon för att flyga vidare mot Panama. Men eh ja tja.
 
Varför inte en snabb Stockholms tripp igen och gott gott sällskap innan den stora resan.

Brunch with the babes

 

Do whatever you want

Hela finlandssvenska blogg världen är i uppror över skönhetsoperationer och sillisar osv osv. För att tex. förstora brösten är något ytligt du gör för att du har blivit offer för vår hemska världs skönhetsideal och du borde jobba på din insida och självkänsla istället för att slänga ut ett par tusen euron på en operation i hopp om ett bättre liv. Okej jag har ärligt inte ens läst blogginlägget, läggen, whatever, som startade det hela, och inte har jag heller följt med i andras skriverier om det. Men jag som är known sillis brud mååååste ju bara ha en personlig egen åsikt om dethär ämnet så snälla kan jag inte ge mej in i debatten också och säga vad jag tycker?!

 

 

Jo kära läsare det ska jag. Så kan jag inte snälla skriva om hur dåligt jag mådde över mina bröst i miljoner år och hur dålig självkänsla jag hade och just därför opererade mej för att "våga" visa mej i bikini på en strand eller bla bla bla whatever sorglig orsak jag bara måste ha haft. Fast nej, vet ni varför jag opererade mej? För jag VILLE. Inte på grund av något skönhetsideal eller för att passa in eller wtf. Jag skämdes aldrig över min kropp. What the hell, de borde ingen göra!! Sluta. Jag gjorde sillisar för samma anledning som jag köper en tröja i rosa. För jag tycker rosa är en förbannat jävla snygg färg och för jag vill ha det, kan ha det o trivs i det. Inte för att jag känner mej obekväm i grönt, men varför bära runt på grönt när det är rosa jag gillar? Skit samma om andra gillar det, om det är "rätt" eller "fel", trendigt eller otrendigt. I don't give a fuck. Jag vill ha rosa för JAG tycker om rosa. So that's why kära läsare jag opererade in silikonbröst. Eeh wait what? Gemförde hon just ett kirurgiskt ingrepp med en shopping tur till stan? Japp, för i grund och botten handlar det om samma sak, något du gör för dej själv för att du har lust och bara vill, no need for explanations. Och ja that is simply how it is, end of my story. There's no sorlig historia över det hela, och det behöver det fan inte vara heller för att man vill bära rosa, eller göra skönhetsoperationer.

 

 
 
Kan vi inte snälla starta en debatt i hur fel det är att gå runt i rosa också? Fuck nu de. Vem bryr sig. Och varför skulle någon ens bry sigAs long as you are happy, do whatever the fuck YOU want. 

HEL-MIA-PTY


I have a one way ticket

Åh vad har jag gett mej inpå?!
Jag känner en skräckblandad förtjusning!
4 Februari är jag påväg bort från Norden igen.
 

Wanderlust

Alltså satt heeeela dagen (alltså jaa, min röv hade så ont från att bara
bli satt på så länge. HÖH) igår framför datorn och Googlade runt på what's up next
i mitt liv. Vad vill jag, eller närmare bestämt, VART vill jag? Jaaa. 
 
 
Känns som jag kan, kommer, och vill, resa framtill våren och sen då göra en sommarsäsong, somewhere. Så framtills dess hoppas jag på att flänga och fara så mycket jag bara hinner. Men vart? Stor fråga detdär. Men känns som gårdagens internet sökande lett mej på spåret till en destination och plan som KÄNNS rätt. Jag tror mycket på detdär med känsla, det måste kännas rätt. Något inom dej måste tro att YES, that's what's right, och jag tror jag hittade det. Så, biljetter ska bokas, väskan ska packas, och så ger jag mej av igen.

URSÄKTAATTJAGSTÖR

Alltså R visa dehär gammla klippet till mej för typ en vecka sedan och jag har
sett på det och skrattat onödigt mycket till det på 7 dagar..
AAAAAhahahahahaha, dödslöjligtkul!!

 

 
Okej fölåt för min #natthumor....
 

Tattoos & Piercings

Jag är ingen tattoo-tjej. Eller, jo, att skaffa en tatuering är på min buket list över grejer som ska göras innan jag dör, men det är inte så den ligger där högst upp i toppen. Det är mera en sån grej som jag gör när jag är gammal och grå. Typ. Jag har faktiskt tänkt många gånger, och faktiskt på börjat många gånger, att skriva inlägg här på bloggen om ämnet tatueringar. För jag har rätt många tankar och åsikter om det. Men varje gång jag sätter igång med skrivandet inser jag att jag kommer trampa folk hårt på tårna med att köra igång och provocera om tatueringar, och det är inte vad jag har lust med. För de flesta jag känner har tatueringar. Bara redan i min familj var vi är 4 stycken så är jag den enda av oss som inte har nån tatuering. Så ja, shit the same vad jag anser om tatueringar, behöver inte gå in på det här på bloggen, men jag tycker det är häfftigt, sexigt och coolt på många, MEN jaa.. Var och en med sitt liksom. Do what makes you happy. Din kropp dina regler. Men jag själv har aldrig haft intresse i det och kommer inte skaffa en tatuering på många många många många måååånga år.
 
Ja, jag tycker alla dedär tatueringarna på bilderna är skit snygga.

Däremot har jag alltid varit en piercing tjej! Jag var en av de första i klassen i lågstadiet som fick stolt visa upp mina hål i öronen. När jag var 14 kom mamma med när jag fick min navelpiercing gjord. Samma år körde jag nog igång gnällandet att tvinga mamma punktera synålar igenom alla mjuka partier på mitt öra för nya hål. När jag var 15 gjorde jag en öron piercing igenom bråsket där mitt i örat. När jag var 16 eller 17 åkte en nål igenom tungan. När jag var 19 gjorde jag ett hål i nacken. När jag var 21 gjorde fick jag två hål igenomkört i örat för att kunna ha en stång igenom den. Och senaste år tvingande jag mamma igen att sticka en nål igenom mitt öra. Av alla de piercingarna har jag bara naveln och ett par hål i öronen kvar. I don't know why, med tiden har liksom piercingarna bara blivit uttagna. Ett försök till att vara vuxen? NOOOOOT. 
 
 
Fake piercingar är ju rätt vanligt nu för tiden också. Speciellt dendär näs septum piercingen. I like that idé. Något man kan ta av och ur så mycket man vill utan att faktiskt ha ett hål igenom näsan. Jag har egentligen inte gillat den mode grejen med septum, men I guess jag börjat gilla dem mer efter att ha sett så mycket av dem på Instagram och bloggar det senaste halvåret? Pluss jag har hört killar tycker de e snygga? Kanske borde pröva en? Kikade in på en svensk tatuerings och piercing studio, Ornament i Malmö, som säljer riktigt snygga fake septum, och överlag andra snygga piercing, smycken så kanske borde prova på? Haha, blev helt sugen på att faktiskt göra någon form av ny piercing igen efter att kikat in deras sortiment..
 
 
En grej jag aaaaalltid sa när jag var yngre var att "jå ja sku vila ha en nippel piercing ba ja sku ha fin tissona... nån dag tå ja har sillisar!". And then? What happend? Jag hade helt glömt bort att jag villa ha en. Nu har jag ju haft boobies i 4 (?!) år så varför gjorde jag aldrig en piercing igenom bröstvårtan? Ja tja, för den samma anledningen till varför jag föredrar tatueringar framför piercingar - för jag ändrade uppenbarligen mej. Det är också därför jag alltid varit mer för piercingar än för tatueringar, för jag personligen förr eller senare alltid kommer ändra mej. Tiden förändrar alla, man växer upp, man gillar annat, man har annan livsåskådning, jaaa man gillar helt enkelt annat. En tatuering går det inte lika lätt som med en piercing att bara dra ut, nej den kommer sitta där.

Men som de sa igår på radio - man borde inte övertänka sina tatueringsbeslut så överdrivet mycket. Det gör inget fast man inte gillar den om 10 år, det är fortfarande en del av dej och ett minne av en period i ditt liv. Precis som att se tillbaka på ett foto av dej själv, en förgången och passerad tid. För där var ju en tid i livet dendär neon gröna rosa prickiga sköldpadde tatueringen på vaden var precis vad du ville ha, det är ett minne, samtidigt som det kan vara en påminnelse om förändring, personligt växande eller whatever. 
 

Buy my Polar Loop 2

Hey folks, jag tänkte sälja min Polar Loop 2 aktivitetsklocka som tomten
kom med till julklapp och tänkte se om någon av er hälso-läsare är intresserade?
Tomtens tillverkningspris (för jag tvångstvingar mej själv att tro på att tomten finns och
det inte alls e mamma som köpt den) var 110€ från Prisma, men om någon sötläsare
har lust att köpa den behöver ni bara ge 4 stycken 20 lappar, alltså 80€.
 
 
Den e fläckfri, ny och läcker. Jag har använt den i två dagar så noll skavanker finns
på den. Om du har en handled på 17 cm eller mindre kommer den passa dej.
Garanti kvitton osv får du också på köpet.
 
Aha så what is it? Det är en snygg, lätt och smidig aktivitetsklocka som mäter vad du gör om dagarna. Den räknar dina steg, din kaloriförbrukning, hur aktiv du är och vad du borde göra för att uppnå till ditt dagliga aktivitetsmål. Den läser också av dina sömnvanor och berättar hur mycket du sovit per natt och hur mycket av din sömn är restfullt och restless sleep. Allt styrs också via en app på din smartphone så du får en bra översikt på what's up. Den har också en smart funktion som gör att den vibrerar och påminner dej om att röra på dej om du suttit stilla i 55 minuter. Vibrationen kan man använda som ett väcknings alarm på morgonen också om man vill mjuistarta sin morgon med något som vibrerar på armen istället för en skrälande väckarklocka på nattduksbordet.
 
 
Överlag är den en riktigt bra motivations höjande och hjälpande liten grej som kommer få dej att bli påmind om att röra på dej mer i vardagen. Läs mer HÄR om den på Polars hemsida om det låter som något spännande.
 
 
Så släng in en kommentar här på bloggen om ni är intresserade av den,
och också er mail adress så kan jag kontakta er direkt angående den.  

About the Egypt trip

Jaa så Egypten. What's up med de? Hur kom jag på att randomly åka dit då?
 
 
 
 
Jo tja jag bodde ju lite med ett par kill
kompisar i Sverige i Södertälje i 2-3 veckor
och bestämde tillsammans med my buddy R
att vi bokar en sista minuten resa någonstans
(jag älskar alla som vill o tar sig tid till att resa
med mej). Och det råkade bli Egypten. Så för
runt 300€ fick vi flyg och 7 dagar på ett helt
otroligt 4 stjärnigt hotell i Makadi Bay,
Hurughada. Niceeeee.
 
 
Och helt ärligt vi gjorde typ inget annat än ligga och sola vid poolen och käka gott. Alltså helt super turistigt och såååå emot mitt eget tycke av resor. Men det var precis den typen av resa jag ha velat ha och ville ha efter Camino vandringen. En resa jag bara får ligga raklång i solen och chilla till max. Så såhär såg jag ut största delen av resan.  
 
 
Arg och tjock? Är det de du försöker säga din resa var?
Njäää, mera massa sol njutande i en solstol med en bra bok i handen.

Överlag tog jag helt super lite bilder.
Just because att vi verkligen egentligen inte gjorde något överhuvudtaget. Så ja tja, här kommer väl de få bilderna som berättar mest om vår resa.
 
 
Yes I know, vi är helt super über söta tillsammans, men nej vi er inte ett par,
nej han är inte min pojkvän, nej vi är inte KK och nej och nej och nej. Han är bara
världens bästa genomsnälla kille och goskompis med världens största tålamod
som behövs för att klara av att vara runt mej 24/7. Gooooosi.

Anyhow, tummen upp för Egypten, eller för den turistiga Egypt sidan jag sett av landet.
Även fast försäljarna är oförklarligt tröttande att höra på, men så är det ju på varendaste turist ort där befolkningen är desperata efter turisternas pengar. Men överlag är folket otroligt välkommnande, öppna och glada (eller bara för att de vill ha dina pengar?). Så hey, jag rekomenderar absolut till alla att åka på semester till Egypten om ni får chansen!
 

Bye Egypt

Såja, nu var jag hemma i Finland igen. Tack och farväl till Egypten, till Sverige och till min favvo GK (GooooosKompis, ingen KK här inte) kill kompis. Har haft en sån otroligt lazy week i Hurughada, precis vad jag önskade. Så helt ärligt talat egentligen har jag inga egentliga bilder från resan men slänger väl upp ett par stycken här senare endå.

Okay men so what's next? Oh jaa, lär väl inte iaf vara Finland så länge iaf.


How to Date?

En grej jag satte igång med i bilen på väg till Sverige för 3 veckor sedan var Tinder. Jag tänker inte gå mer in på vad Tinder e för alla (förutom mamma och pappa?) som läser min blogg vet nog vad det är. Och alltså jo, jag har ju själv hört om Tinder i många år (mitt ex hade det tex när han var tillsammans med mej "just for the fun of it", haha ooook?) redan, men jag tror jag aldrig fattat att jag varit singel i över ett år nu och det kanske e dags att själv pröva på lite online dating. Jag har alltid tänkt omg nooo till online dating. I don't know why, det känns bara så, jaa tja, desperat? Vilket det såklart inte e?! Inte i dagens social media värld. Och alla har/haft Tinder, så det måste ju bara vara en sjukt kul grej? Även fast många bara använder det som en egoboost eller för att hitta knullkompisar, vilket jag har no interest in, men vem vet kanske drömprinsen dyker upp där? Värt ett försök iaf! Så jag satte igång min Tinder karriär. Och såhär såg min introduktion till mej själv ut
 
 
Tadaaa, that's me! Meeeen mitt Tindrande höll i typ 6 dagar innan jag, inte bara slutade med det, utan också raderade det helt från mobilen. Why? Fick jag inga matchningar? Blev min egoboost dödad? Nä alltså jag hittade en massa snyggingar, och fick en massa matchningar och skrev med en del. Men det hela kändes så som jag känner med killar som skriver till mej på mina modell sidor på Facebook och Instagram - alltså endast ytligt intresserade i hur jag SER ut. Såklart det kanske inte endast e så med de som skrev på Tinder eftersom de inte såg några tuttar-upp-till-hakan-bilder av mej osv och kanske tyckte jag lät spännande, men jag har väl blivit väldigt känslig och immun mot internetraggnings försök. Och jag upptäckte ju själv hur löjligt ytlig jag var när jag svipade vänster och höger hit och dit efter att se killars bilder i en halv sekund. Hur kan man välja bort människor från en bild sådär bara. Hur kan man dömma och anse att han e rätt eller fel efter man sett en bild? Jag har överlag löjligt svårt att falla för någons utsida, det e alltid personens insida som får mej attraherad av det yttre. Och så önskar jag att potentiella pojkvänner också skulle känna för mej. That's also why I don't do one night stands. Så kanske det är därför Tinder verkligen bara inte funkar för mej.
 
 
Men tycker det kunde vara en kul grej för att träffa nya vänner och bekanta igenom, men eftersom man själv och den andra personen i fråga, båda svipat höger för att kunna chatta tillsammans betyder ju att båda vet om att man är attraherad av det yttre, vilket känns som om det ger lite falska underliggande förhoppningar och förväntningar. Så neeej till Tinder i Pessilandia, även fast jag gillar att folk använder det.
 
 
 Jag har överlag tänkt på dethär hur man träffar killar, potentiella pojkvänner osv, när man inte är så aktiv med att gå på nattklubbar och fester osv. Och anyway, jag hatar försöka lära känna någon ute på klubbar, för man kan överhuvudtaget inte lära sig något i någon i en mörk miljö med öronbedövande ljud när man är dolled up looking like a million och sitt absolut bästa yttre. Kul att vara ute och ragga och visa upp sig och ha tjoho kul med tjej kompisar osv, men för att hitta en kille nononono.. Jag gillar mera dethär att sitta ner och snacka om allt i lugn och ro i en avslappnad alldaglig miljö. Och hur träffar man någon så när man inte jobbar bland folk? Hur liksom kommer man i kontakt med människor för att lära känna dem? Via modellandet träffar jag såklart fotografer men det är på endast professionell vänskaplig nivå, inget små flörtande ens. På säsongs jobben hänger man med samma människor rätt intensivt så där märker man rätt snabbt vilka man funkar med och inte. Och när man reser lär man sig fort att acceptera varje person man möter, klickar med eller inte, är bara mest troligen en del av ens liv en kort tid. Men det väljer ju man såklart själv, distance relationship e aldrig ett problem om man inte gör det till ett problem. Men jag gillar träffa killar, och människor överlag, när jag reser, för man ser som oftast inte ut som sitt bästa, och personerna vet inget om mej från början. Couchsurfing gillar jag också riktigt bra för att få vänner, det är rätt intensivt att komma in i en främmande människas hem, så där har man chans att lära känna en person rätt snabbt och djupt. Men ja tja vad jag försöker säga är väl att jag personligen överlag tycker det är rätt svårt som "vuxen" att träffa "någon". Vänner eller killar.
 
 
Men en grej jag tycker vore kul, som jag aldrig aldrig ALDRIG skulle gått med på för något år sedan, är att blinddatea! Haha jaa alltså bli ihop parad random med någon man har noll idé om utseende, intresse, mentalitet, personligt, NADA! Och det borde ju vara så omvänd också, personen man träffar vet inget om dej heller. Det här vore så out of my comfortzone tidigare, men efter allt resande har jag blivit rätt bra inställd på att prata med allt och alla och att faktiskt gilla det också. blinddate e absolut på min todo list innan jag dör
 
Så hörni sötbollar, vill ni vara med här lite och dela era kärlekshistorier med mej? Ge mej lite inspiration och idéer om hur ni träffades med er andra hälft. Inte för att jag söker en pojkvän, neeej, eller, nej, men jag tycker det e kul att höra om hur folk connectar, hur de lär känna någon de vill spendera livet med. Vet man det direkt? Kärlek vid första ögonkastet? Eller har personen kämpat och bönat och bett innan ni insåg att that is the one? Tell me your story här i kommentstorsfältet!  

Hotel morning

Godmorgon allesammans! Morgon stund har guld i mun eller whatever löjligt ordspråk som e passande här. Vet inte varför men tycker ordspråk känns så löjliga på svenska, men engelska ordspråk gör jag ju till typ min bibel och lever efter? Anyway, har frukost buffé här varje morgon och jag äter som någon, eller något, som aldrig sett mat innan. I can't do buffer, jag har zero self-control.. Dethär var portion ett av 3.
 
 

WHAT IF

Ibland får jag rätt bra in ord på vad jag tänker och tycker, och för nån dag sen fick jag rätt bra in en text till denhär bilden på Instagram. Resten av dethär inlägget är svammel, personligt svammel. I don't fuck know varför min blogg plötsligt ska o bli så djup, seriös och personligt i var och varannat inlägg jag skriver just nu, men nåja, kanske några av er uppskattar den sidan av mej också. 
 
 
There's a life philosophy lived by way too many that I've named the WHAT-IF-philosophy. It's a terrible way of living. It's a slow killer. The people living this way always ask, say or think "WHAT IF" before they decide to do anything. Often putting in bad scenarios after the words. Fair enough, very good to some point to think ahead, to have a bit of consideration for the words WHAT IF. But for everything and anything? Omg, no. Stop. Just stop that WHAT IF. Or if you do use it a lot, to "protect" yourself from danger and damage, just try to turn it around. Okay? If you are one of them who thinks "I would love to go travelling/couchsurfing/explore/workout/try something new/whatever! But WHAT IF something terrible/bad/awful/failure will happen?! I better don't do or even try it at all", please turn it around and ask and tell yourself WHAT IF it will be just amazing. What if it will change you? What if it's all you wish for? It, life, will always work out if it's meant to be. Life is about taking risks, "life is either a daring adventure or nothing at all". So don't let yourself be held back from your own fears and the WHAT IF philosophy. Please don't. Because you'll be missing out on your dreams, and life.
 
Jag känner jag har blivit uppfostrad (inte bara inverkan från min familj men också från samhället, medier, skolan, finska mentaliteten och min omgivning) väldigt starkt att tänka på dethär sättet att TÄNK OM, eller WHAT IF, något dåligt kommer hända från beslutet och valet jag gör, vill göra eller tänker göra. Att alltid tänka OM, tänka på de möjliga konsekvenserna. Att allt kan gå fel. Visst kan det det, såklart. Men hur ofta gör det det? Att leva med en tänk-om-filosofi stoppar dej att drömma och våga gå efter dina drömmar. Så jag vet verkligen inte varifrån jag ens fått mitt mod till att ens våga pröva göra vad jag vill efter att alltid varit påmind om att det finns faror och negativa saker med allt. Kanske jag alltid bara varit trotsig och velat se och lära för mej själv konsekvenserna. Eller kanske jag helt enkelt bara är otroligt naiv. Men jag vet att jag aldrig aldrig skulle blivit till den person jag är idag, eller upplevt och gjort allt jag har, om jag skulle lyssnat till dethär och levt i rädslan för TÄNK OM. 
 Jag har av någon konstig anledning ett riktigt bra exempel i mitt huvud från när jag reste till Nya Zeeland för första gången. Min första stora long trip. Min rese kompis, som hade rest massa mer än mej då, berättade då något om när hon anlände ensam till NZ nån dag före mej hade hon bett några främlingar på gatan att vakta hennes bagage medans hon gick in i en affär och skulle köpa något. Dethär var helt OFÖRSTÅELIGT för mej vid den tidpunkten. Hur kunde hon vara så naiv/dum/oaktsam att lämna sina saker med totala främlingar? Alltså TÄNK OM de skulle ta alla hennes saker och bara försvinna? Allt hon äger och har? TÄNK OM hon skulle stå där på andra sidan jorden utan något som helst? TÄNK OM det skulle hända?! But did it happen? No, ofc not. Såklart de stod där med hennes saker efter hon var klar i affären. Såklart. Nu, 5 år senare skulle jag vara precis som henne. Jag skulle enkelt låta en främling jag stöter på på gatan vakta min väska så länge jag är ur synhåll. Och är det för att jag, vi, är naiva och dumma? Nej det tror jag verkligen inte det är. Det är för att vi har livserfarenhet. När jag käftades med mamma när jag var yngre så sa hon alltid till mej jag ska lyssna på mamma för att mamma vet, för mamma har livserfarenhet. Livet lär, och livet lär oss alla olika, men jag som resenär har lärt mej mycket mycket som det tar livslängder för en del att lära sig. Och jag tror, för jag VILL tro, gott om alla. Och det är vad resandet lärt mej, att det är OKEJ att lita på främlingar, på medmänniskor. Bara för att det värsta KAN hända betyder det inte det kommer hända.
Så här kommer det också till den grejen att jag åker till Hurughada i Egypten, till staden som för mindre än en vecka sedan hade en hemsk kniv attack på ett av deras hotell. De flesta skulle kanske omboka resan eller vara skit oroliga. Det var snack i medierne om att det var ett terrordåd och bla bla bla. Farliga saker dethär. Att åka till ett land, samma stad, som sånt händer i. För TÄNK OM det händer igen? TÄNK OM jag blir knivhuggen? Men hey, tänk om inte om? Jag kan lika bra bli knivhuggen inne i Stockholm som solandes på ett hotell. Jag är inte orolig eller rädd, men gör det mej naiv? Nej det tycker inte jag.
 
Men valde jag att berätta till min familj att jag åker dit? Nej. Varför inte? För några månader sedan skulle jag nog sagt att det är för att DE lever i dendär TÄNK OM bubblan och ständigt bombarderar mej med negativtet och påminner mej ständigt om hur farligt livet är. Allt detdär jag jobbar med att förbi se. De får mej alltid att kännas som de är övertygade om att det värsta alltid kommer hända mej fast jag ständigt bevisat dem och mej själv det inte gör det. Men tnx to min kompanjon C på Caminon, som också reagerade precis som min familj på idéer jag har som i deras ögon inte är det bästa för mej, så har jag lärt och insett varför de reagerar som de gör. Because they care for me and love me. Vilket jag aldrig insett innan C satte ord på det och fick mej att förstå. Men jag har endå väldigt svårt att reagera bra på den typen av kärlek för det får mej alltid att kännas som någon försöker kontrollera och ta friheten från mej att tänka och tycka själv. Vilket är det absolut värsta för en person som jag som har löjligt stor JAGKANSJÄLV och independence sida. När jag var tillsammans med mitt ex så var min vanligaste kommentar till honom det första halvåret "You can't tell me what to do" tills han själv insåg att yeah hell no man kan inte säga till mej vad man tycker är bäst för mej, för jag kommer 1) inte lyssna 2) göra det anyway bara för att bevisa motsatsen även fast det är dumt. 
 
Okay hur kom jag in på dethär spåret? Eh ja tja, jag försöker väl bara säga att trust your own instincts. Var tillräckligt stark för att själv avgöra vad som är safe och not safe för just dej, och tänk inte för mycket på WHAT IF. Lita på magkänslan. Innerst inne vet du alltid själv bäst. Det är dagens tips från coachen.
 

Vacation update

Poolhäng hela dagen, precis vad jag behöver! Känns lite halv vintrigt här på destinationen, men 27 grader och molnfritt är peeeeerfekt!
 
 
Jaa jag tänker bombarderar er med massa soliga bilder bara så ni ska få lite värme i era själar i kalla vintriga Finland. Eller för att göra er små avis.

#vacationperfection

 
Framme i solen igen! Balkong utsikten är inget att klaga på. Inget annat här heller för den delen. 

Back to Sunshine

Okay 18 dagar (wtf?! Vad hände med tiden?!) känns liksom enough av svindödskalla Sverige så jag har packat kappsäcken för att bege mej vidare, mot varmare breddgrader, på en sista minuten resa! Wohopidoo, kära sol vad jag saknat dej! Vi syns imorgon!
 
 

Quality Time - Phone Detox

 Jaa som jag skrev innan så låter jag lätt social medier ta över mitt liv. Jag har typ suttit med mobilen i handen non stop de senaste dagarna. Not good och jag hatar mej själv för att vara sådan. Anyway så laddade jag ner en app jag hoppas ska kunna hjälpa mej internet detoxa lite - Quality Time. Den samlar ihop information under dagen över hur mycket man hänger online och man kan också be den säga till när man suttit med den för länge eller när man borde ta en break och så.
 
Skit smart och ögon öppnande tycker jag. Man inser ju sällan hur mycket tid man faktiskt sitter där med mobilen i handen, men att få det svart på vitt är rätt intressant. Och fan alltså, livet e ju alldeles för kort för att slösas såhär. Hatar verkligen hur mycket tid jag slänger iväg, på inget. Anyway, jag hoppas appen kan hjälpa mej detoxa lite och få mej att förstå sluta spendera 5 timmar om dagen på att se på andra människors liv igenom en skärm..

My type of extacy

 Alltså om jag ens kunde förklara hur otroligt bra jag mår och känner mej från
att träna så skulle jag berätta. Men jag kan inte sätta ord på det. Men jag kan iaf
skriva ner lite annat slödder och tankar här på bloggen.
 
 
Jag tror jag alltid sökt efter rus och jag älskar allt jag får det från. Jag tror många, nej egentligen alla, människor är som jag. Att vi alla söker ett rus, någon känsla utifrån det vanliga. Fast okej vadå rus? Vad snackar vi om nu? Google tells me att "Rus betyder ungefär detsamma som fylla. Synonymer fylla, bläcka, florshuva, berusning, onykterhet, intoxikation, yra, yrsel, hänförelse, extas, feber, förtrollning." Så okej vad precis menar jag med rus? Det har ju uppenbart helt olika betydelser beroende på vad man menar, men i grund och botten med ordet rus är väl betydelsen att man är i ett annat psykist tillstånd än vad man normalt alldagligt är i.
 
Enda sedan jag var ung har jag haft behovet av att nå ett rus. Jag började ju festa och smyg dricka alkohol när jag var 12, 13 år och det var ju mina highlights i många många år. Att supa och hälla i sig alkohol på helgerna för att uppnå dendär annorlunda känslan. Jag drack ju aldrig för att det jag tyckte det smakade gott. Eller visst, en del drinkar och söta likörer tyckte, och tycker, jag ju e himmelskt goda. Men det var ju inte därför jag drack, det var ju inte därför jag hällde i mej brännande vodka shottar, starka LongIslandIceTeas, öl och vin som jag hatade smaken av, billigt goon lådvin, eller varför jag halsade Smirnoff Ice flaskor på 7 sekunder, det var ju bara för att bli full. För att komma till ett annat stadie i psyket. Som tur slutade jag ju dricka (eller slutat och slutat, jag ser ju mej själv som nykterist när jag de senaste 3-4 åren varit lika många gånger full under hela den perioden som jag innan var på typ en månad). Och att hålla på med droger för att uppnå ett rus är ju inte socialt acceptabelt. Cigaretter har jag aldrig prövat, men snus började jag ju med just för rusets skull. Nikotin kicken. Att kunna få känna sig både avslappnad och kickad på samma gång. Att ta koffein piller, dricka kaffe och redbull, eller köra pre workout mixar e ju också ett annat sätt att få en form av rus från. Men överlag så e ju de flesta grejer man gör för att få känna något slags rus, någon form av kort psykisk förändring, är ju ohälsosamt.
 
Att jag började, och fortsatt, resa är nog också en annan sökande efter ett rus. Att vara utanför the comfortzone och känna att man lever. Att få kickar. Modellandet ger mej också otroliga lycko rus känslor och jag känner mej alltid top of the world under och efter photoshoots. Och jag är så otroligt glad att jag haft chansen att arbeta inom något som får och fått mej att känna så.
 
Anssi Ranki
 
Och här kommer vi också till dethär med träning. Att röra på sig. Att lyfta upp och ner saker. Det. Det får mej också till ett otroligt rus, lyckorus, endorfiner, whatever it is, så får det mej att må så otroligt bra. Det är nog därför också jag klarade av att gå dedär 2000 km på Caminon, för jag mådde verkligen bra av den fysiska upplevelsen utav det hela. Lycka. Och nu i här i Sverige har jag varit tillbaka på gymmet dagligen i en vecka och liksom väckt upp mej själv med påminnelsen om hur otroligt mycket jag älskar just dethär ruset. Älskar. Vilket betyder..? Jag fan borde göra något mer utav det än bara en kul nu-som-då-endorfin-kick-må-bra-grej. I don't know what. Ta det till nästa nivå? Tävla inom det? Utbilda mej inom det? Arbeta inom det? Göra någon form av karriär inom det? Jag borde ju göra något utav det jag vet jag älskar, det som får mej till att känna detdär ruset (som vi alla jagar oftast i destruktiva vägar) och göra något vettigt utav det.
 
 
Mehehe, tänkte det var passande med en lagom
gammal lyfta-lite-vikter video till dethär inlägget.

Paradise [Endor Remix]

Forgetting gets easy when the milk and honey run. 
And the sun grow sharp above the fruit of an island sun.
So just lay back and wait for it to come.
Cus paradise is somewhere you and I belong.
 
 
Photo by Viktor Rosendahl

Playing Repeat

 
Twoloud & Qulinez - Perfection
Dirty Rush & Gregor Es - Pressure
Tiesto & The ChainSmokers - Split (Only U)
Josef Salvat - Paradise (Endor Remix)
 

If you Smile

"If you smile when no one is around - you really mean it" e ett quote jag kom över idag och det liksom fastnade vid mej o det ger mej mer mening än vad det skulle gjort för typ ett halvår sedan om jag skulle sett den.
 
Foto av Linus.fi
 
Såklart man e glad på riktigt om man sitter och små ler ensam i soffan eller flinar till för sig själv när man hänger upp tvätten, vilket säkert hänt oss alla i vardagen nu som då. Härlig känsla. Men på Caminon (sorry I'm still talking about the Camino, men jag behöver bara) var det så många gånger jag helt plötsligt kunde gå ensam och plötsligt fylls mitt ansikte med världens största smile, alltså full on smile med tänderna blottade och värme i hjärtat, och omg den lyckan. Helt obeskrivligt. Det liksom kunde vara så många, eller små eller få, faktorer som bara klickade som fick mej till det. Bra musik, smärtfri, bra tempo, glad kropp, glad huvud, solsken, vackert landskap, energi, en åsna/fjäril/ko, ja tja till och med bara en sten eller växt eller moln eller något naturligt som formade något speciellt, gav mej en känsla av något, eller kändes som ett tecken, jaa vad som helst kunde få igång lycko känslan i mej. Och den var så djup, äkta och otrolig. Och vet ni varför jag tror den var så speciell? För att when you smile when no one is around, you really mean it.

The Curse PWO

 Alltså redan efter 5 dagar in på det nya året gjorde jag årets köp. Alltså jag e övertygad om att det verkligen kommer vara hela år 2016 bästa köp. Inget kan klå det. Och hej hej dethär är inget sponsrat inlägg eller dylikt, jag är bara helt kär i dethär. So what is it? Det är ett pre workout pulver som e helt sickly good. Jag prövade det på säsongs jobbet förra sommaren av en kollega som använde det och jag blev kär i den direkt. Jag har prövat och kört många olika pwo produkter genom åren men jag har aldrig haft något jag reagerar såhär på. 1,5 skopa av denhär magin och det känns som jag har myror inanför huden i hela kroppen (liksom som det e en nice känsla? Ja!) och den får mej att vilja springa över till gymmet direkt. Love it!!
 
 
Jag köpte min inne på Gymgrossistens butik, så är säker den finns på Fitnesstukkus hemsida också. Men yes, jag rekommenderar den riktigt riktigt varmt till alla som e på jakt efter något energy boostande!

Sup?

Jaa ärligt trodde jag aldrig bloggen skulle bli så till sidosatt som den blivit de senaste månaderna. Speciellt inte efter att jag kom från pilgrimsvandringen och varit tillbaka med all dethär internet livet osv. Men nåja, sakta men säkert ska det dyka upp updates här. Instagram kontonen, pezsi och IamTheWanderess hålls lite mer uppdaterade om ni vill se mer what's up i mitt liv. Men bloggen, min lilla kära blogg, ska också få sin uppmärksamhet som den förtjänar.
 
Anyhoooow, jag är just nu i Sverige, var jag varit de senaste 12 dagarna. Har våldgästat ett par härliga Österbottningar och typ våldflyttat in hos dem, typ. Super nice och chill har vi det. Så pass chill att jag bokat in en sista minuten resa om en vecka, woop woop. Back to the sun babyyyyy. För ärligt, shit vad mitt humör och energi blivit dödad från kylan och mörkret. Hade helt glömt hur livet i Norden är. Uäk. Nåja, jag e ju inget träd så jag står ju inte fastplanterad o kan röra på mej när och vart jag vill när jag känner för det, så får inte klaga jag valt att vara i Norden just nu. Har ju iaf bra sällskap och skoj här, och tur e ju det annars skulle jag nog åka ner i historiens värsta deprission efter Caminon, i mörkret och kylan.. Okej okej, så anything else? Jo jag var på en liten tripp till Lund här om dagen också och gjorde årets första photoshoot (tjoho, jag kan fortfarande modella!) och passade på att åka till Malmö för att göra årets första couchsurfing också. Haha, sjukt intressant CS kille jag stannade hos och har aldrig sett så mycket knark och fått höra så många knarkhistorier i hela mitt liv innan. Så well, det var ju intressant. Jag älskar att jag inte dömmer människor och jag älskar att få träffa nya människor som jag normalt aldrig knappast skulle träffa, prata med och lära känna. I love it. Så berikande. Har också passat på att möta upp med två Svenska tjejer här i Stockholm som jag inte sett på typ 3 år, härligt härligt återseende. What else? Förra året kollade jag kanske max 5-7 filmer på hela året, men här har jag nog chillat ikapp all den förlorade tv tiden och sett på tv alldeles för mycket. Och ishockey och sport. That's how it is med att hänga i samma hos som 3 killar I guess. Har också satt igång med att gymma, och omg jag fattar inte hur jag ens får mej själv till att sluta gymma när jag reser, jag älskar det så jävla mycket och det e så himla skön känsla. Annat än det i kortfattat snack så har vi varit och shoppat, checkat in Nordens största nya shoppingcenter Mall of Scandinavia (fast, jag var i sommrast till Nordens största i Norge och den var fem miljoner gånger större än den här i Svea, så har en känsla jag bara sett 1/5 del av den och inte hittat resten av byggnaden? Fast jag varit där 2 gånger nu?), jag har kört i Stockholm (JAG obs JAG), jag har varit på Stureplan, jag har varit på okänd hemmafest på nyår (nykter omg hur klarar jag av att vara nykterist?!), jag prövade hästkött för första gången, har levt på kvark (Svea har så många spännande smaker på kvark!) och ja tja bara mega chillat.
 
 
Så that's what's typ up in Pessilandia just nu.

2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar