New Buddy

Jag behövde en ny powerbank (alltså absolut ett MÅSTE när man reser ju.) och vägrade köpa någon 30€ ful tegelsten från Prisma.. Jag ville ju den skulle helst vara i rosa. Eller glitter. Eler rosa OCH glitter. Meeeeen jag hittade något way better than that på the world wide web.
 
 
EN UNICORN EMOJI POWERBANK OMGOGMGOGMGSDJSKJF111!!!
I KNOOOOOOW RIGHT?! SOOOOOOO cute. Ebay is the shit liksom.
 
 
Jag betalade runt 13€ för min som är på 8800mAh (eller, det ska den vara, who knows vad den egentligen är..?), men ser att priserna redan gått ner på dem (finns för cirka 6€ nu heheh.. HÄR), så go for it och köp er själva världens sötaste powerbanks! Och jaa för er som undrar som en flundra, Ebay funkar hur bra som helst, jag har aldrig haft några som helst problem när jag beställer därifrån och har väl gjort det runt cirka 10 gånger. Men har ju heller inte så överdrivet höga förväntningar på produkter därifrån, men jag bara ääääälskar man kan hitta en massa kula, udda och must-have grejer där så billigt! Love it!
 
 

The Houswifes are back

Jag tittar nästan aldrig på tv eller film. Undantagsfallen är i flygplan, då tittar jag en halv säsong Big Bang Theory eller någon av de senaste komedierna. Meeeen när jag är hemma, då slö tittar jag aaaaalltför mycket på tv. Just because I'm on vacation när jag är hemma och då får man väl slö titta löjligt mycket på en ruta..? Helst skulle jag sträck kolla flera säsonger av Keeping Up with the Kardashians, men jag har sagt till mej själv att om jag vill se på systrarna K så ska det endast vara när jag trampar på motionscykeln på samma gång. Och det har jag väl inte lust att göra flera timmar i sträck heller... Så nöjer mej med utbudet som sänds på tv helt enkelt.
 
 
Men efter jag kom hem och insåg jag har världens överflöd med tid Googlade jag runt för att se om inte det kommit någon ny säsong av dedär svenska Hollywood fruarna med alltför rika husbands. Nej det hade det inte kommit, men det skulle snart bli säsongspremiär på den senaste säsongen! Och tjejen som jag alltid tyckt varit så extremt fin, som jag brukar Googla nu som då och som jag har absolut noll förståelse för varför inte längre bloggar eller ens har Instagram, är med i den nya säsongen! Natacha Peyre! Som uppenbarligen bytt namn till Elena Belle, so no wonder jag aldrig kunnat stalka sönder henne på de sociala medierna när hon blivit schitzo och plötsligt döpt om sig och gått och blivit någon helt annan person..
 
 
Oh well, excited är jag att få lära känna Elena/Natacha/schitzo igenom tv rutan! 
 
Säsongen hade premiär igår på TV3 och var lika underhållande små dum som alltid. Gunilla hade sina konstiga kommentarer som alltid (jag har ALLTID varit bombsäker på att hela hon är bara ett skådespeleri, hon gör sig bara löjligt dum för att bli och vara känd. Men jag börjar sakta sorgligt tro hon faktiskt är fullständigt så som hon verkar vara..), Montezami damen hade som alltid också sina fjoll wopiduu kommentarer.

Och förutom Elena så var det också en annan ny housewife som är ingen mindre än Eric Prydz wifey. Intressant. Eller vad vet jag. Hon blir iaf vinklad i showen som snäppet psyko med extreeeeem OCD så henne ogillar jag redan.
 

Kuusamo Karhunkierros

Jaa så var vi hemma från vår lilla Lapplandsvandring i Kuusamo!
 
 
Målet var ju att alltså tillsammans med min kära mor gå Finlands populäraste hike, den 82 kilometer långa Karhunkierros. 82 km kändes ju liksom som en klacksparck för mej. 82 kilometer går man ju på 2 dagar om man vill, så när mamma övertalade mej till att vi skulle dra ut den på 4 dagar kändes det väldigt sådär whatnobutwhyyyyyyyyy. Men okej då. Och tackguu för att hon fick mej övertalat till det. Liksom bara för att jag för mindre än ett år sen kunde gå 20,30,40,whateverIwant km om dagen betyder det ju inte att min kropp håller till dit idag. Eh nej.
 
 
Vi startade vandringen från Ruka, alltså egentligen var hiken slutar, och gick mot polcirkeln i Hautajärvi. Den första dagen kom vi 15 km på 9 timmar. Alltså.... What happend there? Om vi säger såhär, det var fan hårt. Men resten av dagarna var lättare och inte fylld med en massa upp och ner klättringar (fast jo det var endå en hel del).
 
 
Naturen var helt underbart omväxlande. Det kändes verkligen som det bästa av Finlands natur var inklämt på dehär 80 kilometrarna. Tusen sjöars land, myrmarker, djupa skogar och olika sorters skogar (omg jaaa jag har ju sagt i Finland finns det ju bara skog, och det håller jag verkligen fortfarande med om, men det finns faktiskt olika typer av skogar!), älvar, bäckar, och jaa allt. Men mest skog såklart.
 
 
Med i min packning hade jag ju min nya sov-hängmatta TicketToTheMoon. Och alltså YES, det är absolut min nya favorit grej. Världens lättaste grej att hänga upp typ var som helst. Tar 2 minuter så hänger den där. Looooove it.

 
Och det var den jag sov i om nätterna. Inomhus. Haha jaa faktiskt. Mamma hade med ett tält och jag hade med hängmattan så vi kunde campa utomhus om det behövdes. På Karhunkierros finns det ett par super mysiga öppna stugor på vägen som man gärna får övernatta i. Det ryms typ mellan 4-15 personer i dem, beroende på stugan, och som tur fick vi plats alla nätterna i stugorna (för det var ju skiiiit kallt på nätterna. Sov i hängmattan i skogen vid parkeringsplatsen första natten vi kom till Kuusamo, dagen innan vi började vandra, och kan ärligttalat säga jag inte sov många timmar den natten...). Men istället för att ligga på sovbänkarna hängde jag bara upp hängmattan i någon spik eller balk och hängde i den hela natten. Perfekt.
 
 
 Jaa what else? Vi kokade mat på mitt älskade lilla kok-kök, BioLite. Jag köpte ju den inför Camino vandringen förra året, men då släpade jag ärligttalat på den 2,5 kg klumpen rätt så i onödan. Jag använde den kanske 10 gånger då. Men nu har jag uppenbart lärt mej tekniken med den och tycker den är skit kul att koka upp en kopp te på, eller steka köttbullar eller pasta eller whatever.
 
 
Eller bara koka dricks vatten på! På stigen finns inga vatten-stationer, meeeeen this is Finland - så om man känner sig törstig sticker man bara ner vattenflaskan i närmaste å eller sjö. Alltså omg hur härligt? Och att sjövattnet faktiskt smakade bättre än många länders kranvatten gav också ett såntdär #IloveFinland moment. Men mamma ville vara på den säkra sidan och ville ha sitt vatten kokat innan hon drack det, just in case, men jag drack det direkt som det var. And I'm still alive. (Fast jag käkade också en kiwi som jag insåg en mus hade gnagat på i väskan, så jag känner mej rätt odödlig mot bakteri)
 
 
 Men överlag var det en riktigt härlig resa! Som var mera utmanande och krävande än vad jag hade räknat med. Vilket alltså är en bra grej. Behöver ju liksom bli påmind om att jag inte är hur awesome som helst och kan klara allt här i världen utan ansträgning. Och att mamma klarade av den är jag rätt imponerad över. Envisheten sitter hårt i denhär familjen kan jag väl säga.
 
 
Men jag rekomenderar verkligen er ute-människor och friluft-lovers att bege er norrut på finnarnas favorit hike! Vi gjorde den på 3,5 dag och det kändes som en perfekt tidsrum utan stress och med en massa tid att njuta av omgivelserna och pausa när vi kände för det. Tack för ett bra sällskap och en fin resa mamsi!
 
 
Käkade såklart 500 gram godis och tryckte i mej så många pizzor jag bara kunde på Rax pizza buffé bara några timmar efter att vi kommit ur skogen, haha. So worth it. 

Wander don't Wonder

 

Next stop Kuusamo

Ryggsäcken är 13 kg packad, psyket är satt in på att frysa konstant i 4 dagar, och bilen är redo att ta oss 450 km norrut. Karhunkierros let's do this.
 
 

My miracle - ACV

Okej ni alla som gått och väntat på att jag ska avslöja århundradets mirakel medel har inte väntat förgäves. Räddaren till alla era världsproblem är ACV - alltså Apple Cider Vinegar, Äppel Cider Vinäger, Æble Etik, Omenaviinietikka.
 
 Eller, jag vill faktiskt gå in mer på detaljer om det i ett lååååångt blogg inlägg om hur mycket jag älskar äppel cider vinäger. Alltså älskar. Som sagt, jag tror jag gick ner 3 kilon på 2 veckor när jag började med det (nu har dock den nedgången stannat, så don't worry att ni ska försvinna) så något i kroppen drar den verkligen ut. Den har rensat min akne hud något otroligt (fast vågar liksom inte vara glad ännu, väntar bara på att det ska ge bakslag som allt annat jag trott hjälper gör efter några dagar eller veckor, men det är verkligen det enda som hjälpt såhär bra och långt!!). Första veckorna hade jag oförklarligt extra energi (alltså det trodde jag också var inbillning och försökte att inte tänka så mycket på, men jag var inne på mina över-20-jobb-dagar-i-sträck ute på båten och hade varje kväll mer energi än någon av kvällarna på hela säsongen). Och något som jag mest är förvånad över är att mina celluliter plötsligt försvann. Alltså dom förbannade fula groparna på låren. De jag haft sen jag var 14, de som alltid sitter där hur mycket jag än tränar och hur smal jag än är. För 2 år sen gjorde jag en LPG behandling som hjälpte hur bra som helst och jämnade ut mina ben super fint! Men hela denhär sommaren har jag sett på mina ben och tänkt jepp, det är dags att igen göra en LPG runda och uppdatera mina ben direkt jag landat i Finland. När jag i söndags hade en tid för min första LPG behandling och vi tillsammans tittade igenom mina ben och diskuterade över var vi skulle fokusera på så var vi båda rätt förvånade över att jag överhuvudtaget var där. Alltså vilka celluliter, var är de? Då hade jag hållit på med ACV i 4 veckor, och visst tyckte jag att celluliterna minskat lite (men var rätt säker på jag bara inbillade mej) men ne de har faktiskt försvunnit så snabbt jag inte ens riktigt hunnit uppfatta det? Okay okay allt är ju såklart inte borta, de finns ju en del kvar när man klämmer och söker efter dem, men endå imponerande mycket har bara försvunnit spårlöst (and I don't know why, men det måste ju vara tack vare ACVn?) Men jag beslutade mej endå för att göra en 6 gångers LPG behandling som blir som en försenad födelsedags present från familjen. Och LPG e såååå hälsosamt för så mycket annat än bara gropiga celluliter.
 
 
Allra helst ska det vara orenat, orensat, ekologis, grumligt ACV, meeen det har jag inte hittat i Jakobstad (help anyone?) så jag har använt mej utav helt vanlig billig 1,5€ Rainbow ACV från Prisma och det verkar uppenbarligen funka för mej. I Norge använde jag Heintz ACV, som också funkade precis lika bra.
 
 
 
Guuu va jag låter överdrivet positiv och löjlig, jag hatar ju när bloggare är överdrivet positiva speciellt över ingenting men I'm not kidding eller överdriver. Hur överdrivet det än låter. Men ja, give ACV a try och se vad det hjälper för just dej. För mej har det som sagt hjälpt på finnarna, celluliter, hunger, energi och vikten. Det lär hjälpa för så mycket annat tex sötsuget, sänka blodsockret (jag har frälst pappa med den idén och han använder det 3 gånger om dagen och det hjälper på hans blodsocker nivåer), som detox, hjälper matsmältningen, den ska vara bra för håret, och man kan till och med fräta bort födelsemärken och vårtor med det (eeh okay i mina öron låter det dock lite väl våldsamt?). Allt ni behöver göra är att dricka det. I knoooow, det smakar som skit. När jag skulle tvinga pappa ta det första gången och han grät över hur hemskt det luktar och smakar så fick han ner den när jag påminde honom om att jag är säker på han klarat att shotta många sjukt mycket äckligare vodka och alkohol shottar igenom tiderna.
 
 
Fyll ett halvt shotglas med ACV, resten med vatten, drick det innan frukost och innan middag. Om det känns jobbigt ha ett stort vatten glas vid sidan om att dricka på efter för att skölja ner allt med. Eller blanda samma mängd ACV i två liter vatten och drick under hela dagen. Eller i ett glas med honung. Whatever works for you. Varje morgon och kväll använder jag också en 50/50 ACV/vatten mix som ansiktsvatten över hela ansiktet.
 
 
Och yes yes yes I know, det smakar like hell, men jag lovar dej att ha det smakar 1 miljon gånger bättre än att ha ansiktet full med finnar eller gropiga ben. Promise you. Ge det en 2,3,4 veckors chans och se vilket resultat ni personligen får. 

Next Journey!

Imorgon sticker jag iväg på resa! Eller.. Alltså resa och resa
vet jag väl inte hur mycket man kan kalla det, men en resa blir det ju!
Jag ska faktiskt ta mitt pick och pack på ryggen och åka norrut. I Finland!
 
 
Jaa, alltså jag har stort behov av att lära känna mitt hemland lite. Helt seriöst. När jag körde till Kuopio och skulle köra hem igen följde jag blindt GPS'ens anvisningar efter jag hade tryckt på "hem" knappen och i 400 km såg jag bara väg skyltar med bya namn jag ALDRIG hade hört om... 40 kilometer kvar av resan såg jag det första namnet på en by jag visste jag hört namnet på förr, Evijärvi. Det lät som något jag borde veta var är, och att jag faktiskt var på rätt väg hem. Jag övervägde faktiskt väldigt många gånger tanken om att mamma och pappa köpt GPS'en av någon secondhand som hade satt dens hem-inställningar till någon liten bondby i Lappland eller Ryssland för jag hade verkligen ingen aning om vart den förde mej. Och stanna och börja Google mappa hade jag ju inte tid med. Men visst kom jag hem till Pedersöre.
 
 
Men det slog mej bara att jag har ingen som helst geografiska kunskaper över Finland. Jag vill faktiskt printa ut en svart karta över Finland, be mamma ge mej 10 random finska städer och sen låta mej pricka in dem på kartan var jag TROR de ligger. För att vara helt ärlig tror jag inte jag ens skulle få Helsingfors helt 100% rätt inplaserat. Uleåborg kan jag säga jag har ingen aning om var ligger på den finska kartan, inte Seinäjoki heller. Fast jag ju varit till båda ställena flera gånger. Jag tror jag skulle få fler städer rätt in prickat på en Dansk karta, eller Australiensk, än en Finsk. Världskartan vill jag väl endå påstå jag är rääääätt okej med också (snäppet bättre än om en typisk amerikan skulle göra världskartan som här under hehe.). Men mitt egna land Finland? Nej
 
 
 Anyway! Jag ska med mamma på en liten resa till Lappland. Vi ska gå en hike! Karhunkieros. Som jag har varit riktigt sugen på i ett års tid. Utforska Finland lite på samma gång man går 80 km. Kul!
 
Lite besviken blev jag ju när jag fick höra att denhär vandringen ligger i Kuusamo, i Ruka. Där har jag ju redan varit mer än en vinter, det vet jag ju vad är. Buuuh. Men jag har alltid haft lust att göra en "ruska" resa (när man åker till Lappland på vandring för att beundra alla härliga färger träden får när sommaren blir till höst!) så jag ser riktigt framemot det! Och för att få vandra igen, det ser jag nog mest framemot! Och en 80 km runda ska jag väl klara fast min ena fot inte ännu heller återhämtat sig 100% efter Caminon förra året.
 
 
Vi har tänkt sova rough. Det vet jag ju att jag klarar. I mean, det gjorde jag ju i 2,5 månad igenom Frankriket och Spanien. Allt jag behövde var ju en sovsäck. Och visst var det kallt, och visst inte var det varmt. De nätterna jag låg där under en buske eller träd i min sovsäck med frost runt mej på marken var inte alls kul. Men jag klarade ju det. Jag hade ju min spaceblanket (en såndär silver folie påse man sätter på folk som fallit ner i vattnet och förfrusit sig och ska få upp kroppstemperaturen igen) jag lindade in mej i och låg där och skakade. Men alla nätterna var ju inte så kalla, och jag klarade mej okay med att sova i sovsäcken när temperaturen höll sig på några pluss grader över 0 sträcket. För jag ville ju inte köpa en dyr tung sovsäck (min kostade 20€, väger runt 1 kg och håller som lägst till nån plus grader) (meeeen btw hittade precis sovsäckar på getcamping.se som håller rätt lågt ner på minus temperaturer och inte alls kostar en miljon.. De jag kikade på förra året var riktigt dyra, minimum 80-100€, så jag jag vet inte hur jag helt kan ha undgått att sett att det fakltiskt finns bra för runt 30-50€ klassen? Och det rekommenderar jag veeeeeerkligen ni friluft människor eller hikare att investera i! Det är vad jag ångrade mest under Caminon, att jag inte hade en ordentlig och varm sovsäck att sova i) och ville ju göra min Camino så billigt som möjligt. Och eftersom jag vet jag klarar att sova kallt, och det bara är nu för några dagar, så ska väl nog denhär resan gå hur bra som helst fast temperaturerna kommer krypa ner till under minus sträcket och vi kommer sova på utsidan.
 
Önskar dock det skulle vara dedär lagom varma temperaturer som det var på denhär
bilden från Spanien i mitten av November.. Men nej, det lär det absolut inte blir..
 
Mamma har inhandlat ett tält, men tält känns liksom för lyxigt, så jag avstår att krypa in i det på kvällarna. Meeeen något annat jag fått (tack mamma!) till denhär resan är en sovhängmatta! Jag köpte ju en i Vietnam, som är super praktisk men jätte klumpig när den är ihop packad och fyller halva ryggsäcken. Jag har länge önskat att ha en hängmatta som inte tar så mycket plats och som jag alltid kan ha plats för i ryggsäcken var än i världen jag är för nödsituationer om jag verkligen inte har ett boende för natten. Och denhär från TicketToTheMoon kommer bli min nya måst att ha med mej ute i världen och kommer med mej på vår resa till Lappland på en test runda!  
 
 
Och I knoooooow, den ser så INTE Pessig ut. Hallå, var är det rosa? Ja, det var faktiskt svårt att ta det vuxna beslutet att välja en i de mest tråkiga färgerna ever, men också neutralaste. För ärligttalat, om jag nångång behöver smyg sätta upp den i någon Asiats bakgård, eller i någon stadspark eller något (I mean, you never fucking know vilka dumma idér jag får för mej att tro är bra idér när jag reser..) så känns liksom chansen mindre att bli upptäckt om den är tråkig skogsgrön än i skrikgrisrosa eller någon annan självlysande färg..

These girls tho

 
Hängde med dehär 3 babesen i 7 timmar utan att ha en endaste tyst minut utan något att snacka om. Just like back in the days. Tack och puss!

Vitamin refill

Jag brukar alltid längta till finsk mat när jag e ute och reser. Det är den där hälsosamma livsstilen som finns så lätt att hittas anywhere i Finland. Fullkornsprodukter, smaksatt kvarg, proteinbarer, vitaminer, kosttillskott och superfoods i alla supermarkets.. Ooh ja Finland, vi har det bra. Men to be honest har jag faktiskt inte saknat det så mycket de senaste halvåret. Jag har ju en buffé framför mej 13 timmar om dagen när jag jobbat, and what's more to ask for? Så när jag kom hem till Finland igen och insåg det inte finns allt framför mej på ett bord att bara vraka från har jag blivit lite lazy med att faktiskt göra mat. Jag kör på dethär med att gå till kylskåpet, ta fram en ostskiva och en skinkbit, och sätt dem i munnen samtidigt och kalla det matlagning.. Men förutom den typen av matlagning vill jag när jag e hemma satsa på att dra in en massa vitaminer i kosten som jag inte är så bra på att få i mej när jag reser.. Som sagt, vitaminer och mineraler känns som det är så himla lätt tillgängligt att köpa i var och varannan kiosk eller minimarket i hela Finland iform av pulverpåsar, proteinshakes, kosttillskott, bär, rawbarer eller andra superduperturboprodukter Finnarna är så bra på. Just nu prövar jag på 3 kosttillskott från Arctic Nutrition som jag slänger i mej varje dag, och så jobbar jag på att få ut rensa mammas skafferi på blåbär (hmmmmm blåbär och vaniljkvarg vetnihurgottdetäääääär??!!!) och havtornsbären försöker jag också få i mej så mycket jag bara kan (ni visste väl ETT havtornsbär innehåller lika mycket c vitamin som en stor appelsin? Klart ni visste). Finska superbär!
 
Och vet ni en annan grej som händer just nu? Jag har tagit mitt sista snus. Ny dag ny vecka nya möjligheten nu ska vi bli nikotinfri woooohooooo! Eller.. Jag slutar mest pga av den enkla anledningen att jag inte har mer. Och jag tänker inte köra, flyga eller simma till Sverige för att få tag på mer. Jag har hela sommaren sagt det är okej jag är beroende av snus under sommaren, enjoy it Jess när du betalar 2€ per dosa och "kan sluta när du vill", så snusa på du bara men när du lämnar Norge och Danmark kommer snus slutet bli aktuellt. And here I am. Och såklart jag kan allt jag vill, och ärligttalat vill jag väl inte sluta snusa, nu är jag bara illa tvungen för jag inte har mer. Men jaa lätt blir det väl inte..
 
 

Peace is always beautiful

 

The Pursuit of Happiness

About a year ago I picked up this book in a shop at Copenhagen Airport. It was just a random book by a guy named Chris Guillebeau that sounded kind of inspiring. But just three weeks after that I started walking a over 2000 km pilgrim journey to Santiago De Compostella. I never had time to finish reading the book before I bought my hiking shoes, backpack and flight ticket and off I went to an amazing adventure that started as a little small crazy idea to go for a long walk. The book encouraged me to do it, to believe I could do it, and most importantly it thought me it's okay not knowing why I had the urge to do a lifequest without a reasonable explanations. #justdoit And I made it, and I still now one year later can't believe I actually did it and how much I learned from it. Now I'm picking up this book again, starting from page one with the goal to read until the end before getting madly inspired what I'll get myself into doing next!
 
 
"You don't have to live your life
the way other people expect you to"

A taste of being a MovieStar

Okay folks, jag är tillbaka! Tillbaka hemma i Österbotten efter 2
otroooohohoholigt roliga dagar! Jaa, jag var på filminspelning!
 
För mer än ett år sen fick jag ett mejl av en ung film producent i östra Finland. Han var i gång med att göra sin första film som han skrivit färdigt manuset till, och nu hade han satt igång jakten på skådespelare till filmens karaktärer. Han snackade lite med sina vänner om en av rollerna i manuset som är en super sexiga modell som blir kär i en av filmens 3 hvudpersoner som är en total tönt. Vilken typ av tjej ska han hitta att ge den rollen till? Hans vänner, som råkade vara några av mina sociala medie följare, sa att hondär Jessica Pessi ser ut att vara den typen han borde ha för den rollen, hitta någon som är som hon till det! Hans tanke blev inte, okay let's find someone just like Jessica, utan hans tanke var direkt varför inte FRÅGA Jessica själv?! Och det gjorde han.
 
Han var beredd på att få avslag. Varför skulle hondär tjejen med en halv miljon följare ha lust att vara med i en random lowbudget finsk film? Och jag ser faktiskt upp till honom för att våga ta chansen att fråga! Om man vill ha något, go straight for it! Istället för att vara rädd för att få ett nej och inte ens våga försöka utan bara direkt nöja sig med något halv-bra, bara för man är rädd man inte endå kommer få det man vill. Förvånad av mej själv svarade jag också ja. What the hell, VARFÖR INTE tänkte jag. Jag älskar prova på något nytt, skit samma om det är en amatör film, bfilm, lowbudget, whatever it is och whatever min roll är - jag vill personligen utvecklas och våga pröva något nytt!
 
 
Det kändes alltid så distant, liksom det är såååå länge till. Jag tar det som det kommer. Och plötsligt var dagarna här när vi hade planerat in mina scener och plötsligt var jag där på hotell rummet vaken klockan 05 på morgonen för att göra mej klar för att första gången agera framför en kamera. 
 
Eller första gången kan jag väl inte säga.. Jag har varit modell i 4 år, jag har medverkat i intervjuer på tv, jag har gjort framträdande på scen igenom modellandet, jag har varit i radio, med i en kort scen i en lokal film, och jag har medverkat i en musik video. Och allt har jag ju gjort, och klarat med att helt enkelt bara vara mej själv. Men endå, det här var allt något helt annat. 
 
Plötsligt fick jag en del press och stress på mej när jag väl var där i östra Finland och jag började inse this is actually happening. Jag kommer agera tillsammans med andra, andra som vet vad de gör, folk som faktiskt gått i teaterskola och folk som faktiskt är skit duktiga. Hur kommer jag se ut next to them egentligen?! Tänk om jag inte alls klickar med min motskådespelare? Tänkt om det blir sjukt pinsamt och man bara kan se det på mej att jag verkligen är obekväm att ligga halvnaken i en säng och flörta med en främmande människa framför en kamera?? Shit shit shit varför vill jag utsätta mej för dethär?? 
 
Men i grund och botten var jag bara mej själv. Rollen jag spelade är en typ av tjej precis som mej. Så allt jag behövde fokusera på var att följa manuset utan att overthinking it. Inte min starkaste sida, jag som alltid tänker igenom det mesta i livet way too much. När min del var klar efter två dagars filmning och jag skulle säga tack och farväl till alla lag jag faktiskt märke till grejen över hur jag personligen är - jag är precis som karaktären jag spelade. Jag är bara så over the top flirty, sexy, happy and energetic. Spelade jag rollen över huvudtaget eller var det bara jag hela tiden? 
 
 
Egentligen vet jag ju inte hur mitt agerande i slutändan kommer se ut igenom en skärm, och to be honest, I really don't care right now. Jag hade det såååååå kul dehär två dagarna on set och jag är så glad jag tackade ja till att våga pröva något nytt! Det gav verkligen mej en kick som jag inte fått på länge, och jag är glad jag kan sätta "medverkat i en film" på listan av grejer jag gjort i mitt liv.

Shooting Day 2

 

Shooting Day 1

 
 

Ensitreffit

Jaa, som sagt, är inte helt fullständigt ledig än. Idag kör jag över till andra sidan landet för att vara med i ett spännande projekt. Jag vet inte om jag kan säga att det är way out of my comfortzone, för det är ju egentligen det, men endå egentligen inte. Men nervös är jag ju.
 
Men kul ska det bli! Och det är allt det handlar om för mej! Att ha kul, utmana sig själv, lära, och jaa att ha kul! Hur resultatet blir är inte så viktigt, så länge jag bara personligen får något ut av det. Önska mej lycka till!
 
Next stop Varkaus! 

I think I found my miracle

Så hur känns det att vara hemma i Finland igen? Bra bra. Men mer om det senare! Har liksom inte 110% ledigt riktigt än efter att jag kom hem. Har ett projekt på gång jag behöver fokusera en hel del på de kommande dagarna. Men det blir spännande!
 
 
Men jag svävar lite på moln just nu för jag har ÄNTLIGEN hittat något som verkligen verkar funka på min förstörda akne hud! Alltså det är ett jävla mirakel och jag kan inte ens tro det är sant. Jag som kämpat i 3 år för att få kontroll över finnarna, jag har spenderat så mycket pengar och hopp om i olika produkter som ska fixa till det, jag som bannats över mina jävla hormoner som satt igång finnarna från början, jag som har varit så ledsen och desperat och bara lärt mej leva att acceptera situationen om att jag kommer i många många år framåt bara vara fylld med röda äckliga prickar i hela ansiktet. Men på bara 2 veckor har min hud förändrats så himla mycket. Kanske inte jätte märkbart för omvärlden, men för mej själv vet jag det har hänt mycket med min hud! Jag går och känner (okay I know, det är skit dåligt att gå och smeka sitt eget ansikte med smutsiga händer hela tiden, men can't help it för jag är så jävla glad!!) hela tiden på min hud för den har blivit såååå bra!
 
Denhär bilden är tagen precis på samma plats, i samma ljus, med samma blixt men med 3 månaders mellanrum. Jag är väl inte den enda som ser en skillnad? 
 
 
Och på köpet har jag gått ner 3 (TRE!!) kilo på de 2 veckor jag kört igång med denhär kuren. Alltså jag är ju inte den tyngsta människan på jorden, och att 3 kg bara runnit av mej på två veckor är rätt sjukt i sig själv också när jag vet hur hårt jag kämpat med de 4 kg jag gått ner innan de senaste 3 (är nere på mer eller mindre 7 kilos viktminskning sen i maj, woop!). Och jag vill såååå dela med mej av min hemlighet! Som btw inte är något sponsorerat super kräm jag får betalt för att hylla, nepp, det är något man kan köpa på varje supermarket. Anywhere in the world. Som en del av er säkert redan har hemma. Yes stay tuned till att få ett helt inlägg om det!
 
Jag önskar någon skulle tipsat mej om det för länge länge sen, och jag vill verkligen föra ordet vidare (egentligen vill jag för resten av mitt liv stanna varje människa med dålig hud som jag möter på gatan och berätta vad hemligheten till finnfri hud är!!) om vad som har varit det ENDA som hjälpt mej. Jag hoppas jag inte tar ut en segern i förväg nu, men jag vågar nästan påstå att jag VET dethär ÄR det enda som hjälpt och hjälper min hud. I'm in love with it.  
 
 
Det är en lång väg till att få alla röda ärr att läka, men så länge jag inte får nya finnar är jag den gladaste människan på jorden och väntar tålmodigt att ärren bleks och försvinner med tiden. 

So take my hand and home we'll go

Hej Finland, hej Jakobstad. Hej home.
 
 

Tak og farvel Danmark

 Det var den sommaren det. Nu mönstrar jag av och går av min arbetsplats för den sista gången år 2016.
 
 
Denhär säsongen lär nog ha varit min favorit säsong hittills av de 3 jag gjort på båten. Inget personligt drama (som de två tidigare säsongerna haft mer och mindre av), vädret har varit 200 gånger bättre än förra året (alltså väder Gudarna kan verkligen styra denhär arbetsplatsen), jag har växt mer som person igenom arbetet och tagit mer ansvar (har jobbat tillsammans med många nya, så jag har automatiskt blivit någon som vet vad som ska göras och hur ting fungerar, och fast det är helt ute ur min comfortzone att leda och säga till andra vad som ska göras har jag ändå tvingat mej själv till det och det har verkligen varit hälsosamt och givande för mej och jag har börjat känna mej mer bekväm i det), och så vill jag säga jag att jag nu förstår det danska språket till 95% och känner mej bekväm i att uttrycka mej mer och mer i danskttal (även fast jag nog aldrig kommer kunna snacka perfekt dansk pga av uttal, men jag vågar iaf pröva mej fram mer och använda flera ord. Fast jag kommer nog alltid endå "bara" snacka Skandinaviska, som blir till en mix mellan Österbotten dialekt, svenska, norska och danska. När jag klarar av att säga namnet Fredderikke så kan jag nästan påstå jag kan snacka danska, men det är inte än.)
 
 
Igår tittade jag på en liten dansk familj som var ombord på båten och jag fick plötsligt bara en sån stark känsla över hur mycket jag verkligen tycker om dethär landet Danmark. Jag känner mej inte dansk, det kommer jag nog aldrig göra och det är inte meningen jag ska göra det heller, men jag känner mej hemma i Danmark (mer än i Finland, eller något Skandinaviskt land), med danskar. Jag är verkligen tacksam för att jag en gång kom i kontakt med dethär landet och har haft mina vägar hit i 4 år. Som ung tror jag nog inte att jag någonsin skulle föreställt mej själv vara här mera än någon weekend trip till Köpenhamn, som max. Att jag tagit chansen att bo här, upplevt kulturen, människorna, systemet, språket, jaa att jag fått vara del av dethär landet, är jag verkligen verkligen otrolig tacksam och glad över.
 
 
Danmark har, och kommer alltid ha, en riktig riktigt stor speciell plats i mitt hjärta. Och mitt danska kapitel kommer ännu inte ta slut, bara sättas undan till sidan i en tid, igen. Så mange mange mange tak for i år Denmark, vi ses snart igen!! Next stop, för första gången sen början på Maj, - Finland.

Junk, Spam & Mail

Alltså här kommer ett såntdär inlägg som handlar om random funderingar som försigår i mitt huvud. Som uppenbarligen behövdes skrivas ner och blev löjligt långt?
 
Den senaste på listan över
tidsfördrivande tankar
i Pessilandia handlar
om mail. 
 
Jag har två mail adresser. Den ena utlöper nu om nån månad och thank God for that för jag har i mina unga år varit så dum att jag använde den som adressen till en massa dumma ting. Med dumma ting menar jag online tävlingar, nyhetsbrev, och jaa vad nu man än skrivit in sin e-post på när man blivit bett om att göra det. I'm pretty sure you know what I mean med att inboxen är FYLLD med en massa spam. FYLLD. Alltså inte bara från Hungalabungala från Afrika som hittat en skattkista med diamanter och miljoner han vill skänka till dej, utan bara också en massa, massa, MASSA reklam.
 
 
Jag har inte ens lust att logga in på den, för all min mail, de som jag borde läsa, bara drunknar i all reklam och spam som blivit sänt dit.. Och jag har liksom ingen chans att börja gå igenom varje jävla mail för att unsubscribe hundratals sidor.. Omg, sätt aldrig ut er e-post någonstans! 
 
 
Och jag klickar extremt sällan in mej på reklam. Alltså, I just don't care om booking.com har ett super duper billigt erbjudande just till mej i just det stället jag ska till. Eller om Fitnessguru har nya ultra mega bra gåner10kgpåenvecka-fatburners eller whatever. Eller eBay har funnit precis det jag letar efter. Jag blir bara så NEJTACK direkt jag ser ett reklam mail. Men för att vara rättvis kan jag väl erkänna att om jag får ett från någon festival sida, som jag satt ut min mail till, så öppnar jag det. Bara för att se om det e någon info om biljett släpp, artister eller något annat kul.
 
Så I guess om man verkligen har intresse för ett företag / event / hemsida klickar man väl automatiskt på öppna knappen. Men om inte, så är jag verkligen anti-mailreklam.
 
Jag får nästan mindre lust till att besöka en hemsida om jag blivit bombad minst en gång i veckan i månader med nyhetsbrev från dem.. Liksom, don't tell me what to do, och om ni vill jag ska in på er hemsida så fan nej jag klickar in mej dit bara för att NI vill det.
 
 
Men så började jag filosofera lite på denhär frågan och tänker HUR ska då ett företag i nutiden nå ut till sina kunder om inte igenom mail?
 
 
Att sända ut nyhetsbrev online är ju en förmögenhet billigare än att få dem utprintade och utskickade med posten. Och framförallt bättre för miljön! Med mail reklam behöver man ju som max en mellan hand, typ som paloma.se som sköter om allt för företaget med att skicka ut online reklam. Om man vill göra det old school style och skicka det i brevlådan så blir det plötsligt en hel massa folk inblandade i det. Först och främst ska man ju då ha kundernas hem adress, inte bara deras mejl som de dumt och frivilligt gett ut. Man ska ha ett företag som trycker reklambladen, som först ska ha någon som hugger ner en skog och tillverkar papper, och sen avtal med posten, inrikes eller utrikes, som ska ha x antal mann för att behandla det eller skicka ut det och guu vet vad allt man behöver göra för att nå fram till kundernas dörr. Ja shit vad enkelt det plötsligt låter med mejl. Det är väl precis så vi privat personer också gör? Det är ju inte så jag går och köper penna, papper och kuvert för att skriva till mina kusiner hur de har det? Sätter mej ner och skriver ihop ett brev? Går till kiosken för att köpa frimärke? Och sen hitta en postlåda? Guu nej. Facebook, mejl, whatsapp is the way to go.
 
 Men, i ärlighetens namn, blir jag inte mer glad av ett brev på posten? Sitter jag inte och läser igenom det och tänker på det i längre tid än om jag bara fick det samma meddelandet på internet?
 
Jo, helt absolut klart svar JA. Och det är faktiskt lite så jag har med reklam också.
 
Jag har alltid älskat att kika igenom reklambladen som dimper ner i postlådan. Jag har alltid tänkt jag aldrig blir en av dem med INGENFUCKINGREKLAM klistermärken på postlådan. Jag älskar bläddra igenom reklam. Random fact är att jag bruka speciellt älska LIDL's reklam. I have no fucking idea why? Men jag gillade hur de var satt upp, materialet på den lilla Lidl tidningen, och kanske färgena, och priserna? Yeah weird, jag har ingen aning varför jag hellre bläddrade igenom matreklam från Lidl än K-citymarkets, men så hade jag det bara. Och skulle jag någonsin öppna ett nyhetsbrev från Lidl på min mail? Hell fucking no.
 
 
Är det bara jag? Är det bara jag som hellre får postlådan fylld med reklam än mejlen? Själva reklamen når ju mej 110% mer igenom postlådan, när jag själv faktiskt behöver röra vid den, ser den och är i direkt kontakt med det, än att jag irriterad klickar på delete knappen.
 
Miljömässigt vill jag verkligen säga mail reklam är så mycket bättre, men sett från ett företags synvinkel är jag lite osäker på vad jag tycker? Spara pengar och miljö, nå ut till flera människor oavsett land, igenom the world wide web, eller bidra till arbetsmarknaden med att göra upptryckta reklamblad som kräver mera mänskliga arbetare, mera pengar att satsa på reklamen, men som ger en annan relation till kunderna? Chansen finns ju faktiskt det ger motsatt effekt, kunderna blir mer irriterade över att de får dum reklam i postlådan, men jag själv vet jag kommer åtminstone SE det.
 
Alltså, jag googlade runt lite och kom fram till att nog 90% av befolkningen hatar reklam.. What's wrong with me? Betyder det att jag kanske borde arbeta med reklam som inte hatar det som de flesta andra? Men anyway, nu undrar jag vad NI föredrar? Eller känns det som en pest eller kolera fråga? Mailreklam eller postlådereklam? Men egentligen tycker jag det finns många andra mycket bättre sätt att nå ut till potentiella kunder än igenom nyhetsbrev, reklamblad eller e-mails. Men det får bli funderingar i ett annat blogginlägg. 

YachtWeek 2016

Nu e jag på lite efterkälken med ett inlägg om YachtWeek. Ja tja, 2 månader senare är väl bättre sent än aldrig (omg har det redan gått så länge?!). Och jag vet inte riktigt vad jag ska berätta. Eller vilka bilder jag själv ska tillåta mej visa. Men låt mig ta det såhär kortfattat!
 
 
Vad är YachtWeek? YachtWeek är en grej som händer ett par gånger i året runt om i världen. Bland annat i Kroatien, Thailand, Karibien, Rhodos, och i mitt fall Grekland. Man köper in sig på en yacht, tillsammans med typ 8-10 andra, med vänner eller random människor, men alla har vi något gemensamt och det är att vi är redo att festa. Under vår Greklands vecka var det sammanlagt 17 yachter fyllda med festare. Jag och M blev satta på en båt tillsammans med 6 andra tjejer, och bara två killar pluss kaptenen som också var en kille. Alla dehär hörde till vår gemensamma väns fest grupp "The Good Life Crew", så vi visste att alla skulle vara sjukt coola och roliga party peoples from around the world. Vi kände också från förr cirka typ 5-10 andra människor på de andra yachterna, så liten kända ansikten visste vi vi skulle ha runt oss. Men omg vad vi på förhand trodde vi skulle dö i bitch fights med så många tjejer på en och samma båt som på våran, men det visade sig vi hade typ världens härligaste gäng. 
 
 
Men ja okay, så YachtWeek handla helt enkelt om en fest vecka ute till sjöss. Varje dag seglar, 1-4 timmar, man till ett nytt ställe, till en ö, en by, en hamn, eller bara lägger ankare vid ett par klippor. Festandet blir alltså alltifrån fancypancy ställen på land, klubbar i små byar, badbolls-partyn mitt ute i havet, fest mellan båtarna upp-ankrade på rad, på stränder, på pool partyn, eller jaa helt enkelt bara ute till sjöss.
 
 
Och såklart hör det till att ha en massa roliga teman under festerna, tex som Greek, tutu, schoolgirl, onesie, white party, pool party och fancy night.
 
 
Och alltså ni som följt min blogg i längre tid lär ju vara sjukt jävla överraskade över att jag festar överhuvudtaget, och att jag säger dethär är den sjukaste och en av de roligaste veckorna genom hela mitt liv, måste ju tro jag blivit helknäpp. Det har jag väl också kanske blivit? Liksom jag trodde jag totalt hade växt ur min fest period efter att jag blev nykterist för ett par år tillbaka (ja helt ärligt, de 4-5 senaste åren har jag varit full typ mer eller mindre 5,6,7 gånger. Då får man fan kalla sig som en 25 årig nykterist) . Jag vet inte vad som hände med Pessi som HATADE att festa? Tydligen har jag återfunnit glädjen efter ett par års paus? Och btw, nej, jag har inte börjat dricka alkohol igen - jag prövade att bli halvfull en kväll på hela den veckan och jag HATAR HATAR HATAR alkohol och att vara full. Men sjukt förbannat kul kan man också ha utan, och är så jävla glad över att folk accepterar att jag valt en livsstil utan alkohol. Att shotta appelsin juice och överdosera redbull är för mej fan så mycket roligare än sprit.
 
 
Okay dethär inlägget blev redan längre än det var tänkt nu. Jag ville ju egentligen bara fylla det med en massa random bilder som ska få tala för sig själv, och här kommer de. 
 
 
Vet ni vad jag ser när jag ser på
dehär bilderna? Happiness & love .

You & the world

 
Travel far enough, you'll meet yourself. 

YVES

Okay det blir rätt mycket musik tjat här på bloggen, men helt ärligt är det väl det mesta exciting i mitt liv som jag har att dela med mej just nu. I mean, mitt liv är inte så spännande när jag jobbar 13 timmar om dagen, och musik är stor del av min fritid och liv så ja tja det blir musik tips här och där alltför ofta bara för att mitt hjärta slår lite extra snabbt vid tanken av musik och speciellt EDM
 
 
På Tomorrowland hörde vi på Yves spelning. Jag gillade Yves från förr, hade ett par låtar av han på min Spotify lista, men han var endå ingen med ett namn jag såg desstu mer framemot att se live. Men omfg. Grejen jag sa innan med att jag inte minns vem jag sett på Tomorrowland är sant. Jag kan inte urskilja stunder ur de olika spelningarna, jag har inget minne av att aha just då gjorde jag det när x spelade eller aha just den låten spelade x osv, och för mej i mitt huvud är hela Tomorrowland bara en stor fest. MEN jag har känslor från festivalen, och de känslorna muddras upp inom mej när jag hör någon låt såhär i efterhand.
 
 
Jag minns att jag sa efter Yves spelning att daaamn han var min favorit. Det sa jag efter många artisters spelningar så ja tja. Men jag har lyssnat igenom Yves Tomorrowland spelning på Youtube flera gånger nu och herrejävlar jag kan inte ens föreställa mej en bättre spelning, från vilken dj ute i världen som helst, än hur Yves gjorde på Tomorrowland. Alltså sjukt jävla grymt bra. Jag får rysningar flera gånger av att lyssna till den i hörlurarna, och det är precis då jag känner hur jävla bra jag har mått när jag faktiskt hörde dem live. Han spela ihop minst hundra låtar på dedär 60 minuterna, och det är verkligen ALLT, men i bara korta snuttar. Precis sådär enough för att få publiken going. Och så klämmer han in några av sina egna låtar han drar ut och spelar lite längre. För jag hatade när artister på Tomorrowland körde sina gig och spelade en och samma låt läääänge, speciellt deras nya låtar eller mera okända för såna som inte är super-slaviska-fan av dem. Men Yves, omg jaa tack - det perfektaste spelningen för en sån publik som Tomorrowland, just perfect.
 
 
Så vad jag vill tipsa om med dethär inlägget är att ni party people och electronic music lovers ska gå på Youtube och lyssna på "Yves Tomorrowland Belgium 2016" spelning och bara njuta i 60 minuter.
 
Dagarna efter Tomorrowland kunde jag inte lyssna på Yves låt Daylight utan att börja gråta, haha helt ärligt, och jag fattade inte what's fucking wrong with me, VARFÖR vill jag GRÅTA till en låt jag inte ens kan komma ihåg jag någonsin hört förr? Nu börjar jag inte gråta av att höra den, men jag kan inte höra den utan att få rysningar igenom hela kroppen. DÅ vet man att man fan har haft det bra när man connectar så sjukligt starkt till en låt. 
 
 

2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar