Festival Talk

 Två helger sen så var jag på en festival i Chile o där och då de va första gången på skit länge jag kände lusten och inspiration att skriva ett blogginlägg! Så random. Jag saknar faktiskt ha detdär skrivsuget, jag brukar tänka i texter och i skrift, så himla inspirerande kunde jag vara! Men som ni märkt på bloggen, it's not really there anymore. Men just där i Chile, då var den där!
 
 
Och vad jag ville skriva av mej om är festivaler. Och det enda och viktigaste tipset jag egentligen vill få fram med ett festival inlägg är: Never ever gå på de stora festivalerna som Ultra och Tomorrowland!!!!
 
Alltså det är livsförändrande. Okej Guu så extremt det låter haha, men Ultra 2016 var för mej rätt life changing. Somehow. Don't ask my why? Jag träffade ju A! Haha, is that why? Nja. Jag hade väl varit på hur många festivaler och konserter som helst innan det i Finland, Svea och Australien men nä alltså det är något helt annat. Och that's my point, om man sätter rippan så högt som på hur jävla bra världens top festivaler är så kommer ALLT suga. Nä inget suger ju, festival, människor, atmosfär och speciellt MUSIK finns alltid på liten som stor festival. Meeeen. Nä. För mej är det iaf sjukt svårt. Mest för att jag jämför. Och det är ju bara mitt eget problem! För såklart jag förstår Ultra Miami inte är SummerBurst Stockholm. Det vet jag ju innan jag går dit. Men nä. Allt känns bara så not what I wish, want och vet att det KUNDE vara.
 
Såååå gott folk, var glada för ni inte fått biljetter till Tomorrowland eller haft råd att gå på whatever big festival ni önskar, för efter den dagen ni stått där så kommer alla andra festivaler vara så mindre uppskattat av er och kännas helt enkelt maaah. Och den känslan SUGER, I promise. Nu i dagarna har jag sett reklam på tv om Weekend festivalen i Hesa i sommar, och det ser ju huuuur kul ut som helst. Men 110% garanti att jag ALDRIG skulle gå på den. Förra året vill jag så gärna. Festival kuuuul! Festival är alltid kul! Skit samma om det är i USA eller i Finland. But ooooohboy, trust me, it's a big big different. Men om man inte vet bättre så är det säkert skitkul! Så go and enjoy.
 
 
Så save those big ones for last. Och I mean, i Chile på festivalen Lollapalooza så såg jag tex METALLICA (I mean, Metallica!!! How wow?!), The Weekend, The Strokes, Don Diablo och NERVO, och joo de spelade bra, men själva tillställningen, atmosfären, kändes som så... I don't know. Det var ju absolut inte dåligt! Flera stora scener, 140k människor på 2 dagar är en stor festival, meeen det var ju inte Ultra.. Och btw Ultra dethär året kändes inte ens nära så bra som förra året. Så där håller jag på att överväga en ny festival rule too, - inte gå på samma festival mer än en gång. Liksom Ultra 2017 felt like home, det var inte WOOOOW VAD FINNS DÄR VAD ÄR DETDÄR OMGOMG VAFÖ SER FOLK UT SÅHÄR WOOOOU is this reaaaaaal lifeeeeeee WOOOW som det kändes 2016. Nu var det liksom mera bara, aah jag ska på toa I'm fine alone ses snart.
 
Fast vad jag tror är viktigaste för en bra festival är the people. Det är ju det jag absolut ÄLSKAR med Ultra och Tomorrowland, den där starka PLUR lifestyle som betyder PeaceLoveUnityRespect som EDM musik kulturen har sååå mycket av det och I totally love it. Kanske också för att drogpåverkade Amerikanska festival människor är way more peace and love än vad drunk as a skunk Skadinavier är.

 På tal om festival rules, Lollapalooza i Chile var en familje festival, det hade jag aldrig prövat på förr. Det var väl en kul idé. Men det lovade jag mej själv aldrig göra igen, seriöst atmosfären är lite annorlunda när 3 åringar sitter på pappors axlar när Metallica spelar, men det jag hade mest problem med var alla småglin (15-18 åringar?) som SPRANG runt. Alltså tänk er högstadiet feelis, eller typ klassresa med sockerhöga skrikande ungar. Uh guud. Så tänk er det gånger tuuuusen, pluss dem på droger och booz, aah jaa not så nice. Alltså Martin Garrix spelade där i en inne-arena och det var OMÖJLIGT att ens komma 200 meter nära arenan för alla crazy teens, alltså tänk er bara hur det var INNE i arenan då...
 
 
Damn vilket långt inlägg det blev om typ ingenting. Haha. Okej rundar upp här nu med att säga där är något jag ännu (okay there's a few events, typ Cochella, Burning Man, Holy Ship, Mysteryland, SensationWhite (oomgg vad många???), men speciellt denhär är jag rätt säker på can not fail mina förväntningar) i nivå med vad jag upplevt förra året som jag kommer åka på om några månader. AND I'M SO EXCITEEEEEEED. Check this out. Jag hade goosebumps 60% av videon. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar