San Sebastian - Lourdes - Salamanca

Jobbet blev avklarat för denna gång och jag hoppade på ett par flyg och kom efter att ha rest i 32 timmar fram till Spanien. Men Wtf alltså 32 timmar? Trodde jag gjorde en bra deal med att flyga Aalborg - Köpenhamn - Palma Mallorca för 100€ och skulle 'bara' vänta i 7 timmar på Mallorca innan ett överprisat 130€ Iberia flyg skulle ta mej till San Sebastian. Flyget blev försenat i 3 timmar, blev cancelled, vi väntade utanför flygfältet i 3 timmar på att få information what now, satt i buss i 1 timme och kom fram till ett hotell på Mallorca var alla resenärer powernappade i 5 timmar innan vi blev bussade till flygfältet igen, blev satta på ett flyg till Bilbao och sen bussad i en timme fram till San Sebastian. Var med om en liknande situation med Spirit, som är klassat till Amerikas sämsta flygbolag, i Colombia och de behandlade hela situationen waaay bättre än "the royal airline" Iberia. Super missnöjd med hur de behandlade allt. Kommer aldrig flyga med dem igen.
 
 
Anyway, varför skulle jag till San Sebastian? Jo för att min kille var där ett par dagar med sin familj! Extra sur var jag också över att jag missade en natt tillsammans med dem. Men jag kom ju fram iaf!
 
Hade 5 dagar tillsammans med dem och vi hade det hur bra som helst. Roadtrippade, bodde 5 stjärnigt, käkade en massa gott och chillade runt i Spanien och Frankrike. Rörde oss i en del trakter jag vandrade på El Camino för 2 år sen, rätt nostalgiskt att vara där i trakterna igen.
 
 
 De begav sig sen hem till Chile, mötte upp snabbt med ett par andra Chilenar kompisar i trakten, crashade på J's soffa i Madrid och åkte med metron till/från flygfältet typ 4 gånger innan jag sa see u later Spanien och kom iväg på ett flyg till nästa för mej nya EU land - Tjeckien!
 

Gratitude & Karma

 En dag på jobbet sa jag till mina kollegor "idag ska jag berätta 3 grejer om var och en av er som jag gillar!". Whoooo vem är excited????! Dethär har jag också gjort för min kille, men med de 10 bästa egenskaperna jag älskar honom för. Inte för att han har stora händer eller för att han är en kramboll, utan för hans EGENSKAPER. Tex han är den mest optimistiska personerna jag känner och han är envisare än mig. Jag kunde göra en lista på 10 saker jag hatar honom för också, det är rätt lätt. Och det ÄR lätt att se det negativa i personer och saker, det är i vår natur. Men det mår ingen bra av att fokusera på. Att göra en positiv lista fick inte honom bara glad, det fick MIG också glad. Att uppskatta, att reflektera över varför jag gillar just honom, att bara jaa, helt enkelt uppskatta och vara tacksam.
 
 
I början på året när jag var deppad köpte jag ett anteckningsblock och gjorde det till en gratitude journal. Varje kväll skrev jag ner 3 grejer jag var tacksam för. Det kunde ha varit min kille, det kunde vara fönster platsen på flyget, det kunde vara för min couchsurfing host serverade mig frukost, det kunde vara någon random jag snackat med, det kunde vara att jag bara var glad. Vad som helst som jag uppskattade med just den dagen. Det var rätt trevligt. Att tänka och skriva ner de bästa med varje dag. Att uppskatta. Att tacka.
 
 
Och det är rätt viktigt att komma ihåg med människor i ens liv också. Att inte bara gå runt och vara irriterad på att en kollega gör si eller så, utan att också se de bra i dem. Mina kollegor tycket nog jag var super cheesy när jag ville berätta de 3 grejerna jag gillade med dem. Men de blev glada. Såklart. Såklart man blir glad när någon spreading some love, och speciellt när det blir personligt. Pröva själv! Och som sagt, det viktigaste i det är inte att få dem glada, det är bara en bonus. Det viktigaste är att du själv blir glad av det när du inser din tacksamhet till dem. Och de kommer GARANTERAT att komma ihåg vad du sagt, dina ord kommer få dem att växa ett par cm och dom kommer minnas att "aah Jess gillade och lag märke till hur smart jag är, jag ÄR ju smart!". Alla är vi självkritiska, hur underbart är det inte när någon hjälper dig att ta död på din osäkerhet och självkritik?
 
Jag vill ju också sätta mina positiva fotspår i människor liv. Jag vill bli ihågkommen som den där tjejen som alltid såg det positiva i saker, inte för tjejen som tex hatade att tvätta ur kylskåp. När jag behöver en egoboost tittar jag på min couchsurfing profil. Där har jag en massa referenser om MIG, om MINA egenskaper. Svart på vitt om folks ÄRLIGA mening om MIG. Om VARFÖR och HUR jag satt mitt fotspår i deras liv. Jag älskar det och blir otroligt rörd av att läsa det om mej själv. En gång var det en cs host som frågade om dethär också att "why the hell is your reviews written like you are fallen from heaven?! I thought you would come with the bible in your hand or something?!", haha ehm nä ja tja jag är väl bara vem jag är och jag är glad en del gillar det. Utan bibel i handen.
 
En av mina kollegor sa till mej innan hon avslutade sin säsong för i år om att jag lärt henne karma. Varje gång hon kommer att tänka på karma kommer hon att tänka på mig. Det är nog något av det bästa jag kunnat lära någon. Karma för mej betyder att don't worry about dendär idiot gästen som uppförde sig dåligt mot dig eller som valde att spy ut över hela toaletten utan att städa upp efter sig själv - karma tar hen, hen stukar foten eller får fågel skit på kavajen. Det är okej. Det straffar sig in the end utan att jag behöver lägga energin på att vara sur över det. Karma. What goes around comes back around. Trust me, I really do know.
 
 

Be humble

 

Priorities: Nicotine

De senaste 4 åren har jag, vad jag kallar det, "säsongs snusat". Jag jobbar ju på Norska farvatten så vi säljer såklart snus ombord. Eftersom jag brukar vara en av de få arbetarna som inte röker, och har principen att aldrig börja röka, så har jag aldrig ens tänkt tanken att köpa ett paket cigaretter. Istället började jag av någon orsak sätta in en snus under läppen när jag behövde en skön liten energi kick. Jag älskade känslan nikotin gav mej. Man blev avslappnad samtidigt som man fick energi när giftet kom in i blodet. Det kändes som jag blev hög för en liten stund eftersom min kropp inte var van med nikotion. Fast det bara varade i 20 minuter var det kul och gav mej en kick att orka arbeta lite längre.  
 
 
Och med personalrabatten var det så löjligt billigt. Så för mej blev det en lätt grej att "bara göra", eller fasna i. För med nikotion, och andra val i livet man är fullt medvetna om att är ohälsosamma och inte bra för dej (en kaka här, en ute kväll där, ett nikotin beroende) så ser jag det som något man väljer att prioritera eller inte. Käkar jag hellre denhär kakbiten än fortsätter jobbar mot min ideal vikt, är det värt det? Ja du käkar den, eller du låter bli. Har jag lust att spendera på att gå ut och käka en lyxig dyr måltid och lägga xx€ på det, fast jag vet det innebär jag måste spara in senare och leva på nudlar resten av månaden? Vill jag dricka mej stupfull idag fast jag vet jag kommer må dåligt imorgon? Ja för det blir kul, det blir värt det. Använder jag nikotin för att jag njuter av detdär moment när jag tar det, fast jag vet det kan korta av min livslängd eller göra mej sjuk i framtiden? Prioriteringar. Att prioritera nuet vs. möjliga konsekvenser senare, om en dag, nästa vecka eller 20 år framåt? 
 
Snus är typ det osexigaste som finns.
 
Och allt handlar om måtta också. Socker kan väl visst bli till ett lika starkt giftit som kokain (fettma är väl inget bättre än ett narkotika beroende). När jag snusar gör jag det "endast" ett par månader om året. Och jag gör det för jag vet jag har kontroll över det (jag slutade ju dricka alkohol för jag kände jag INTE hade kontroll) och slutar snusa varje höst. Och jag HATAR att sluta varje gång. Jag hatar känslan lika mycket som vem som helst med att avbryta en rutin. Jag vet mina tänder blir gula av att snusa. Jag vet min kropp mår dåligt av det. Jag VET. Men valet att göra det ENDÅ betyder ju att jag PRIORITERAR snuset högre än den jobbiga första månaden i Oktober varje år jag är utan snus, och jag prioriterar snuset framför gula tänder och dåligt tandkött. Åtminstone at the moment. Och om jag visste jag behövde betala normal pris som vanliga människor betalar, typ 7€ per snusdosa (cirka pris vad det kostar i Norge, går ju att köpa billigare på typ snusbolaget.se ) så skulle jag också prioritera annorlunda och välja att inte snusa. 7€ per dosa, 1-2 dosor per vecka, blir 400-800€ per år. Den summan pengar skulle jag PRIORITERA på så mycket andra saker än att känna en kick av the moment.
 
 
När jag slutar på höstarna på båtjobbet så köper jag de sista dosorna och eftersom jag reser ut i världen "finns det inte" snus där. Såklart det finns. I usa finns det, på nätet finns det, jag kunde bara köpa ett helt föråd att resa runt med. Klart jag kunde snusa hur enkelt som helst om jag hade lust. Men då vänder jag om mina prioriteringarna. Jag väljer att INTE känna stress över att jag MÅSTE ha snus och MÅSTE få tag på det. Jag vill helt enkelt mer vara utan den måste-känslan än att känna nikotin kicken.
 
Mamma har alltid sagt, sen jag var liten, om att valet (ja för det är ju ett val) att bli rökare är som att sätta en extra ryggsäck på ryggen som du ska bära runt på resten av livet, eller resten av ditt beroende. Jag vet inte varför den metaforen alltid varit rätt stark och tydlig för mej. För såklart jag inte vill gå runt och kånka på med extra bagage på ryggen! Jag har ju redan en sån stor backpack att jag inte har lust med en till.  
 

2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar