Happy flying

De senaste flygen jag varit på har jag varit såååå jävla irriterad på. Alltså, jag brukar faktiskt älska long distance flyg! Mysigt, spännande, titta på film, nappa och äta flygplans mat. Jag brukar inte alls ha problem med det! Men to be honest, de typ 4 senaste flygen jag har varit på, eller well de flesta flygen de senaste månaderna, så har jag varit sjuuuuukt irriterad på. Och let me tell you precis why i dethär inlägget, bara så ni please inte omedvetet är just dendär resenären jag hatar...
 
(Btw, jag reste på nästan 70 flyg förra året, och bara i år har jag redan gjort 11 (ELVA?!!!), så det känns som har rätten att utrycka my professional opinion om dethär med vad som är en bra och dålig resenär på flyg).
 
Först och främst flygplan ser jag som, eller iaf tycker jag de borde vara sedda som, en lugn plats. Alla är sjukt irriterade från starten, vi alla är där för vi vill komma fram nånstans och om vi kunde välja att göra det på något annat sätt än intryckta i en plåtburk 10k meter uppe i luften så skulle vi inte välja att vara där. Det är trångt, obekvämt och bara allmänt jobbigt. Och det är lika för oss alla. Så let's just chill o ta det så lugnt, helst med en film eller sova, och jaa helt enkelt bara sitta så stilla och tysta som möjligt dehär xx timmarna vi alla måste sitta tillsammans.
 
 
 
Irritationsmoment:
 
1. Barn. I don't blame them, de e bara barn, de fattar inte. Men deras föräldrar! Seriöst, om mamma och pappa låter dem käka ett halvt kilo godis, klart de kommer vara hyper och härja och ropa utan tålamodet att sitta stilla i flera timmar. Omg... Och när skitungar sitter och hoppar, sparkar, i sätet utan att föräldrarna orkar säga till? Dö.
 
2. Folk som hänger över andra. Omg I know det är trångt men måste din röv eller mage in i ansiktet på mej? Inte bara resenärer, men jag åkte faktiskt med ett flyg där de i crewet liksom hängde, ropade och sträckte sig över oss mitten-passagerare för att utbyta mat osv. Sjukt osmidigt och oproffsigt. Eller dethär med väskor ombord omgggg. Om ni bryr er om andra follow this tips om att ALLTID ta av er ryggsäck från ryggen innan ni går in i tåg, bus, flyg, whatever trångt. Ni har ingen koll på hur långt bak er väska sitter och hur många ni slår den i ansiktet med. Såklart ni inte gör det med vilja, men omg vad ni är irriteranden. Ta den i handen eller sätt den frampå magen. Jag lovar, så mycket bättre för alla och enklare för dej.
 
3. Lately har det blivit rätt populärt att spela spel på entertainment skärmarna bakpå stolarna på flygen. Jag HATAR det. De två senaste flygen har jag haft ett barn och en gubbe som tyckt det vore kul att spela. Jag gillar idén, bra att hjärnjumppa hjärnan med battleship eller skjuta bollar eller whatfuckever istället för att hjärndött se på 5 filmer. Men fucking hell det är nog det jag blir mest irriterad över att the moment när någon sitter och slår och tappar hysteriskt bakpå min stol. Helt seriöst. Dö. Jag vet inte om jag haft otur med att det varit ett barn plus en gubbe som spelat och överdrivit sina krafter att slå på skärmen eller om det känns såhär för alla? Och jag har ju inte hjärtat till att vara bitchen som ryter till dem att fucking bloody hell stop it ffs, jag kokar bara inombords och vänder och vrider på mej för att få dem att fatta. Som de såklart inte gör. Dö.
 
4. Folk som dricker ombord. Jag satt brevid en tjej som pimplade vin glas (på det flyget var det obegränsat, eller I guess? Hon hälde iaf ner säkert 5-6 glas utan att betala) och hon blev inte noisy eller annorlunda från det så I don't mimd, men dehär semestrande medelålders föräldrarna som blir fest glada och skrattar och snackar högt och låter sina barn härja omg.... DÖ. Kan man bara inte vänta några timmar till innan man drar igång sin fest? Finnairs flyg till Miami serverade alkhol med maten, om man ville ha mer måste man köpa. Funny, because de flesta One World flygen brukar faktiskt ha obegränsat med alkohol konsumtion, men I guess the Finns can't handle it that way..
 
5. Toa springet efter mat serveringen. Aah seriöst ska hela jävla flyget kissa på samma gång? Fattar inte varför liksom hela flyget inte kantrar eller kommer ur balans när halva pax antalet har förflyttat sig att stå i toa kön. Chill liksom... Planera din toa timing lite bättre okay? Spring på toan när du ser de börjat servera maten 10-20 rader framför dej, eller beräkna din blåsas kapacitet så du klarar att vänta till typ 1 timme efter matserveringen.
6. När personen bakom en (oftast gubbar) ska stiga upp ur sitt säte och samtidigt försöker dra dit säte ur sitt fotfäste. Seriöst chilllllll. Jag fattar du e gammal och grå och gubbig och måste använda alla möjliga möjligheter för att ta dej upp och framåt men please.. 
 
 
Nångång har jag tagit valium för långa resor just för att de slår ut en i flera timmar och jaa visst slipper jag dö av irritation om jag istället bara är helt däckad. Men jag slutade ta det för typ ett år sen, för även fast jag tog det väldigt sällan märkte jag hur jävla dåligt det var på min kropp. Kan inte ens ge en specifik orsak vad det är, men jag vet det inte kändes hälsosamt. Men next long flight kommer jag absolut fixa något piller eller naturliga alternativ att poppa innan.
 
 
Fuck jag var trött och irriterad 9 av 11 timmar på HEL-MIA flyget. Not fun. När jag är på land tänker jag ofta jaa guuu jag borde bli flygvärdinna. Jag skulle nog gilla det! Fast varje gång jag är i luften inser jag fuck no. Liksom dethär upprepar sig hela tiden. Jag glömmer visst rätt fort hur irriterad jag har varit där i luften på allt och alla. Men jag tror jag skulle älska jobba i business eller first class avdelningen! Exclusive, personlig services - det skulle jag garanrerat gilla att ge! Och den typen av gäster där uppför sig på ett lite annat sätt också än budget firarande Svenne Svensson familjerna. Att betjäna och serva folk som har sin 2 veckors semester och lämnat allt folkvett och hjärnceller hemma skulle jag fan aaaaldrig klara. Visst gör jag precis det på båten jag jobbade på de senaste 3 sommrarna, och där har jag sett rätt mycket av dethär med gäster och familjer som lämnat hjärnan hemma och tror de har rätt att vara de största svinen bara för att de har semester och åkt hemifrån från vardagen och bekanta, men på en 600 personers färja är det lite annorlunda än 300 pax på ett flyg.
 
 
Ett annat tips jag har på att vara den perfekta flyg gästen är till er solo resenärer! Om ni sitter brevid någon som ni märker reser tillsammans med någon annan (de snackar igenom stols raderna, i gången, eller bara nämner det för dej) men har oturligt nog inte fått platserna brevid varandra - erbjud dej att byta! För dej spelar det väl ingen roll var du sitter (eller, don't give away your window seat though!) så varför inte bara byta så de kan sitta tillsammans? På mitt senaste flyg böt jag faktiskt säte TRE gånger för att ge chansen för olika par att sitta brevid varandra. Jag böt till och med bort mitt extralegroom säte för att en flygrädd dam skulle kunna sitta brevid sin man som aldrig varit på ett Amerika flyg. Hon blev så otroligt glad och sa att jag var som en ängel. Och it felt so good to be good! Jag blev glad av att jag kunde "ge" något för mej sån liten grej men för dem betydde det en massa.
 
 
 Det är först på senare tid jag faktiskt har börjat använda mej av att sätta lutning på stols ryggen. Why? För att tidigare har jag haft så hemskt förfärligt mycket hat när någon framför mej fäller ner stolen i ansiktet på mej, så jag har försökt att inte vara den personen mot någon annan. Men på senare tid har flygen, iaf de jag rest på, varit rätt moderna och igenomtänkta så de är inte så inyourface på passageraren bakom en även fast man sätter den i lutning. Så jaa, mitt main tips om vett och etikett ombord på flygplan - va bara helt enkelt själv den gästen ni önskar andra var runt omkring er ombord på flyget.
 

Key West, Florida


I'm always home

Picture of me in my home. The world is my home - every bed, couch, city, street, beach, mountain is my home and feels like home. Especially as long as I'm wearing a big backpack on my back.

 
That was that journey.  38 days on the go sounds incredibly short, and yes I guess it was. But I got a little taste of 6 different countries - Hong Kong, Malaysia, Thailand, Taiwan, Philippines & Qatar, which 4 of them was for me new unseen and unexplored countries. I, as always, met incredible people on the way and I can feel I've learned something from every single one of them, and without them this Asian journey wouldn't been the same. I'm feeling so blessed and lucky to be be young, healthy and have the amazing chance, time and ability to travel and see this beautiful big world. I'm living a dream life, and most importantly it's MY dream life. But, I can feel it's time for me to put down my backpack for a little time. I'm not stopping the travelling (I actually already packed for my next adventure! For tomorrow!) but I need a little, little break from the backpacking, nomad, roaming around, going with the flow and changing-country-every-week way of seeing the world. A little break, just so I can gain back the passion and excitement of the feeling wanderlust.

Doha, Qatar

Så som sagt, jag bestämde ju att redan avrunda min Asien backpacking tour, så efter Filipinerna var det dags att börja söka sig hemåt.. Men från Filipinerna kommer man inte raka vägen till Finland (eller, iaf inte med One World flygen som jag flyger med) så jag hade alternativet att åka från Manila till Bangkok, Hong Kong eller Doha och därifrån till Finland. Klart jag valde den enda staden av de 3 alternativen jag inte varit till. Jag älskar Couchsurfing  (like I haven't mentioned det här förr eller?) och en Egyptisk kille hostade mej de 28 timmar jag valt att göra en mellan landing i Qatar, och att ha en CS host i ett land man är i i så få timmar gjorde att allt gick så himla smidigt och bra! Han plockade upp mej klockan 06 från flygplatsen, bjöd mej med på världens största frukost, släppte sen av mej till hans lägenhet var jag jettlagged powernappade i 6 timmar medans han jobbade, sen hängde vi tillsammans hela kvällen och han tog mej till alla must-see platser, käkade middag, rökte shisha, sov (eller jetlagged så ingen sömn) i 3-4 timmar och så körde han mej till flygplatsen 06 på morgonen igen. Så himla enkelt och kul! I mean, om jag själv skulle haft en dag i Doha själv på ett hostell eller hotell skulle jag verkligen inte fått något utav av att besöka landet eller staden. Jag skulle varit trött och lat och inte ens orkat Googla what to see and do. Men att hänga med en lokal som tog en runt, gjorde den en dags stoppet i landet totally worth it!
 

Boracay, Philippines

Medans T och jag käkade sushi på Manilas bästa Japanska restaurang, samma dag jag hade satt mina fötter på Filipinskt land och träffat denna Japanska kille, bestämde vi oss att åka till ön Boracay över helgen. Det var typ min sista plan på vad jag hade tänkt göra i Filipinerna. Åka till en super turistig ö som jag måste ta flyget till? Eh nej tack. Jag kom ju hit för att surfa!!! Fast stället jag ville åka och surfa till, som ser rätt nära ut på kartan, tar 7+ timmar att bussa upp till.. Boracay tar 1 timme med flyget. Så okay okay, let's go to Boracay då.. Så vi gjorde en två nätters stay på ön, som jaa var turistig och som jag egentligen verkligen borde hata according to vad jag normalt ogillar och gillar, men faktiskt var det en rätt riktigt bra ö med amazing atmosphere! Men är säker på om jag skulle åkt dit själv och bott på något party hostell skulle jag ogillat det, men i rätt company I guess allt är kul?
 
 
En dag hyrde vi in oss på två hästar på öns enda stall (det var verkligen de 2 värsta timmars horse riding jag någonsin varit på. Jag satt bara och tänkte på hur synd jag tyckte om hästarna och hur dåligt det var och beslutade mej för att jag aldrig gör någon form av ridning utomlands om jag inte är säker på att det faktiskt är hästar som blir skötta efter vad jag tycker är bra. Rekommenderar verkligen inte Boracays stall). Andra dagen åkte vi ut på segel tur. Låter ju lyxigt och romantiskt men hemma-gjorda segel båtar av bambo och plast pressening (som btw gick sönder mitt ute på havet i världens blåsväder haha omg...) var mer ett äventyr än relaxing. Och sista dagen hyrde vi paddleboards, och höll på att blåsa ut till havs. Haha, alltså eh ja det var nära döden upplevelser varje dag men kul hade vi det! Käkade också en massa super nice mat så kände mej verkligen som en prinsessa. Och ön i sig själv då? Beautiful, just truly beautiful. En av de finaste solnedgångarna jag någonsin sett hände där också. Rekommenderar verkligen alla resenärer som är i Filipinerna, och har råd att spendera lite, att göra en 1-3 nätters stopp i Boracay.
 
 
Damn vad glad jag ser ut på bilderna?! I guess strand är vad jag behöver. Har varit på resande fot i 5 veckor men det var faktiskt en månad sen jag senaste hängde på en strand. Härligt!

Manila, Philippines

 Manila Manila Manila.. Huvdstaden i Filipinerna som jag kände att jag typ aldrig riktigt hört något om innan jag bokade en biljett dit, efter det fick jag höra, men en massa och endast hemskheter. Hur farligt och kaotiskt det är, hur aktsam jag måste vara och jaaa guu jaa. Jag skulle anlända mitt i natten, det tänkte jag ju inte alls skulle vara några problem som helst, tills jag Googlade om Manila airport sleeping och fick hur mycket information som helst om att det är en av världens farligaste flygplatser, de sätter pistol kulor i turisters baggage och tvingar dem betala en massa pengar, det är fyllt med tjuvar, övervaknings kamerorna funkar inte, och det rekommenderas verkligen INTE att sova på flygplatsen. Dethär läste jag på samma gång som jag höll på att checka in till mitt flyg från Taiwan som heller inte visade sig vara så enkelt eftersom man måste ha bevis på en utrese biljett från Filipinerna för att få ett boarding kort (remember that alla ni backpackers!!). Surprise surprise, jag reser ju typ aldrig med en biljett ut ur landet jag åker till, så fick rätt stress där på flygplatsen och ville helt ärligt bara skita i Filipinerna och stanna i Taiwan tills jag skulle kommit på någon annan reserutt för att bara åka direkt till Finland. Men jag köpte en random Filipinerna - Bangkok biljett på Expedia (24 timmars cancellation! Wohooo) visade det för check in damen, fick mitt boarding kort till Filipinerna, och redan i security check kön hade jag avbokat Bangkok biljetten. Så iväg åkte jag. Livrädd. Och jag flög med AirAsia som nog är det sämsta flygbolaget jag åkt med, iaf det med de absolut minsta stolarna. Jag organiserade snabbt att en couchsurfing kille skulle möta upp mej efter att Google sagt jag inte vill sova på flygplatsen. Och ja wow, redan det var så skit sött av han! Det var 04 på morgonen ju. Men... Hur skulle jag veta vem han är?! Jag räknade med att han skulle hämta mej på sin moppe, typ. Det är vad Asiater gör. De kör moppe. Så i mitt huvud kom jag ju till livsfarliga Manila, nån hade säkert tryckt in en narko påse i min backpack, jag skulle bli pressad på pengar, sen skulle jag gå ut i kaoset utanför flygplatsen där det skulle vara en miljon moppe pojkar och jag skulle helt säkert hoppa bakpå fel person och inte min couchsurfing host och vad som skulle hända efter det vågade jag inte ens tänka på. Fast vad som egentligen hände var totala motsatsen. Flygplatsen var inte alls dålig, eller otrygg. Jag känner mej way more obekväm på typ Santiagos flygplats i Chile även fast jag har min pojkvän vid sidan av mej. Så inga problem med Manilas Airport. Wifi funkade också faktiskt fast det online stod det inte gör det. Och jag hittade min CS host. Som inte alls plockade upp mej med sin moppe, utan med sin Maserati. Wtf alltså.. Så fel man kan göra upp bilder i huvdet när man bara söker efter det negativa va?
 
 
Från början planerade jag att inte alls stanna i huvudstaden, men hade det så trevligt så var totalt 3 dagar där. T visade mej only the good side av Manila, och som han sa, det är inte nödvändigt att se det dåliga. Så såklart jag älskade stället. Sjukt stor skillnad mellan rika och fattiga (vi åkte snabbt en vända till China town och jag fick en liten inblick i den fattiga sidan). Trafiken i Filipinerna och speciellt Manila är den sjukaste jag någonsin sett. Att ta sig 3km tar runt 30 minuter, med bil!!! 300km skulle ta 6-7 timmar. Tror inte nån kan fatta hur sakta det är innan de själv prövat.
 
 
Och vad jag mest älskade var människorna och liksom känslan av kulturen. De är de gladaste människorna jag sett (vill verkligen påstå det inte bara är för att jag rörde mej på ställen med bra service, utan folk på gatorna och runtom kring en var verkligen äkta glada), de är katoliker, de flesta snackar super bra engelska och allt (skyltar osv) är på engelska och flera gånger fick jag spanska latino vibbar. Preeeeecis allt vad jag älskar. Så super positivt förvånad av landet blev jag från min lilla totala 6 dagars Philipino stay! Vi åkte också till ön Boracay, men jag slänger upp bilder från det i ett senare inlägg. Hur som helst, Filipinerna känns just nu som mitt absoluta favorit land i Asien och när jag har mera ro i själen kommer jag absolut återvända dit!
 

Wakeboard

 Last week I did wakeboarding for the first time and I think it was the most fun I've had for some time.
 
 
Seriously such an amazing hell yeah feeling. It was so incredibly awesome to do something that needed my whole focus. No thoughts about anything else than making that board carry me to where I wanted without falling. I spent 6 hours at the cablepark. I was so scared in the beginning for the painful and awkward falls that includes in wakeboarding, but after 2 proper hard hits down in the water I had the adrenaline going and I just love that. How incredible FUCK YEAH I become. It didn't matter how many times I fell or how badly hurt I got (I'll be filled with blue bruises for weeks after this), how much water I swallowed but I always captured my board, swam and walked back to the beginning to just do it again and again. So much fun. I didn't love it because I was good at it or even improved much, I just loved the feeling to put my 110% focus on one thing. 
 
 

Ocean, I love you


9 days in Taiwan

Okay såååå Taiwan. Hur gillar jag det? Jo tja. Det är väl intressant. Eller. Okej nej för att vara ärlig så kan jag säga jag iaf inte at the moment får världens största intresset att åka till Kina från av att vara här. Taipei är såklart en stor stad och känns väldigt mycket som andra stor städer, och första dagen där fick jag samma känsla som när jag var första gången i Hong Kong - wtf is this, så många människor, så mycket stress, så mycket pengar och brand butiker, jag förstår ingenting osv osv. Jag gillar inte stor städer. Hur som helst så Couchsurfade jag inne i stan hos en tjej de två första nätterna. Skit kul att hänga med en tjej, jag bor ju 90% av tiden hos killar när jag CSar så kul med omväxling. Hon visade mej runt i stan och vi joinade också en Free Walking Tour (btw visste ni att de flesta stora städer i världen har precis sånadär gratis vandrings tours? Jag har aldrig varit på en tidigare, men det var skit kul och jag tänker absolut göra det till en tradition att Googla free walking tour i varje big city jag e i from now on. Highly recommend.) och såg rätt mycket av Taipei och lärde mej en hel del om deras historia och kultur.
 
 
Efter det flyttade jag ut till New Taipei City, till en annan couchsurfing host. Vi besteg Taipei's högsta punkt Qixing Mountain, hade noll utsikt eller vy men wtf de va kul endå. Och så träffade vi en super kul kille från Czech Republic där. Kul att liksom känna vi gick upp på berget som 2 personer, men kom ner som 3.
 
 
 Vi alla 3 beslöt oss för att nästa dag göra en liten weekend adventure tillsammans ett par timmar med tåg och buss till Taiwans största sjö Sun Moon Lake. Super fint och det var så härligt att se lite av Taiwans natur. Czech killen och jag beslutade oss för att gå en liiiiiiten bit runt sjön, men ended up gå runt hela vilket var runt 30 km. Då just blev jag också påmind över hur kul det är att resa, hur man kan randomly connecta med folk från hela världen och snacka och öppna upp på ett annat sätt till någon man precis träffat än någon man känt i 10 år där hemma. Jag tror att we travelers i världen förstår each other på ett special sätt. 
 
 
Taiwaneserna jag mött på har en great hospitality och vill verkligen ens bästa. Speciellt han killen jag couchsurfat hos, damn, jag har aldrig träffat någon som bryr sig så himla mycket om min säkerhet  (no offense mamma, men du kommer inte ens i närheten ((som tur)) av hur denhär killen ville make sure jag inte skulle komma ens nära någon fara), liksom jaa wow. A bit too much så jag har väl haft mina moment var jag fått säga till honom på skarpen att liksom please chill, men utan hans hjälp skulle jag nog inte hittat runt och sett så mycket jag gjorde, så I am suuuper grateful and happy för att fått hänga med honom. Jaa what else about Taiwan? Joo att jag har aldrig kännt mej otrygg på gatorna någonstans här i landet och jaa, det verkar som ett tryggt och bra land. Jag tog bort ett par stygn på ett sjukhus en dag också och hela sjukhus-systemet var sjukt imponerande. Jag har insett hur awesome public Asian-style squat toaletter är (I mean, tjejer gillar ju inte behöva sitta ner touching ass på toalett sätet på public toilets så vi ofta "står" eller sätter halva wc pappers rullen runt sätet innan vi kissar, men med squat toan behöver man ju inte ha någon som helst krops kontakt med något för att kissa. Perfekt ju.). Taiwan är också första landet jag har sett dethär med kvitto-lotto system (orkar inte gå mera in på detaljer om det men sådär snabbt förklarat så är det ett system som ska få butiker att inte fuska med skatte deklaration osv genom att varje kund kvitto är som en lotto kupong med ett nummer som hör till ett stort lotteri där vinnaren med rätt nummer kan vinna nån miljon. Har hört det kommer till något Europa land i år också, och finns säkert redan, men jag har aldrig medvetet sett det någon annanstans än i Taiwan). Jag har käkat duck blood, pig ears, balls of octopus, bubble tea, beef noodle och en hel massa sushi här i landet. Och ja tjaa. En del länder jag reser till får jag dendär aah okay I'm done with this country I don't really feel the need to see more, och jag känner väl kanske lite så med Taiwan men egentligen inte. Jag såg ju väldigt lite av själva landet, mest bara stor stan, och jag är säker på jag kommer tillbaka till Taiwan en dag för att se mera av deras natur. Men, over and out for this time, inatt blir det Filippinerna.
 
 
 Taipei - New Taipei - Qixing - Puli Town - Sun Moon Lake - Jiufen - Tamsui

A life without Purpose

I'm missing something extremely important in my life and I think that's why I've been a bit down the last few months and I just haven't been able to figure it out why. I thought it was all the partying last summer that fucked up my head and I wasn't feeling like myself months after because of that. But it isn't that. And I think I figured out an answer when I was lonely walking the streets of Taipei thinking the thought "I have no idea what to see and what to do, and I don't even care, I just wanna walk". I'm down because I'm missing a purpose with my life. No wonder I felt so incredibly good the whole last summer, because I had a job! I worked full on 2 weeks every month, the other 2 I was free but I knew it was only for 14 days and I needed to enjoy it to the max before I returned back to work. I had a purpose. All the time. At work and during the travel. I'm not sure routines is what I need, but a purpose. Everyone needs a purpose in life to feel happy.
 
Since the job stopped in September I haven't had a purpose. I mean, a purpose doesn't necessarily mean a job you wake up to and go to everyday, it could be a workout or change of lifestyle goal, writing, creating, whatever, and even travelling could and should be with a purpose too. But the travelling I've done the last 6 months have been without reason, I've just randomly picked destinations. I see a country on the map I haven't been to and I go, without knowing anything. Fun, cool, adventures I guess, but no - I have nothing to look forward to do, I can't build up expectations, I just go without a purpose or reason or meaning. Just because I can. I didn't go to Uruguay because I knew something amazing was there. I didn't go to Tokyo because my dream was to see the worlds biggest city. I didn't go to Malaysia to try to find a flying lemur. The things happen on the way, which of course is amazing, but I don't know what I'm going to. I'm living that quote and mindset I've had for years that I "take it as it comes" and "going with the flow" and I will figure things out on the way, but fuck that. It obviously doesn't make me happy anymore. In a random super small village in Uruguay on a wall the text was written, in Swedish: "bara döda fiskar flyter med strömmen". Think about that Jess.
 
I need a purpose. A quest. A mission. Something. And something more than just "I wanna see the world". This week I'm going to The Philippines, and I'm going there because of the purpose I wanna surf. Let's see if that mindset makes me feel better.
 
But at the moment I'm not happy or excited going to new countries or places. I'm forcing myself to it and I'm lying to myself I wanna go. I don't fucking wanna go. And totally understandable, why the fuck would I wanna go without a reason? Ofc my feelings for travelling have changed during the last 6-7 years I've been on the road. And since I left and moved away from Denmark over 2 years ago I've been travelling constantly and stayed max for 1 month at the same place. Travelling isn't longer a new experience for me, ofc it is because every new destination is different, but in the end it really isn't. And it's okay. Guess why i loved the Camino walk? That's right, because my biggest purpose in life during that time was the simple fact and thing that I needed to get up every day to just walk. So simple, but it was my goal and purpose and I fulfilled it every day and I loved the feeling it gave me of doing what I needed to do.
 
 
I've decided I will take a break from this way of travelling I'm doing right now. I will wrap up my Asian journey in about 2 weeks and do what I've wanted to do for every single day the last 50 days - go to Miami. Not just to hang out there, to do something. Work out, do the modelling, learn Spanish, do 1-2 weeks trips here and there, I don't know what but something that feels more meaningful to me than what I'm doing right now. A purpose.

Taipei, Taiwan

 

Like the Wind


2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar