Manila, Philippines

 Manila Manila Manila.. Huvdstaden i Filipinerna som jag kände att jag typ aldrig riktigt hört något om innan jag bokade en biljett dit, efter det fick jag höra, men en massa och endast hemskheter. Hur farligt och kaotiskt det är, hur aktsam jag måste vara och jaaa guu jaa. Jag skulle anlända mitt i natten, det tänkte jag ju inte alls skulle vara några problem som helst, tills jag Googlade om Manila airport sleeping och fick hur mycket information som helst om att det är en av världens farligaste flygplatser, de sätter pistol kulor i turisters baggage och tvingar dem betala en massa pengar, det är fyllt med tjuvar, övervaknings kamerorna funkar inte, och det rekommenderas verkligen INTE att sova på flygplatsen. Dethär läste jag på samma gång som jag höll på att checka in till mitt flyg från Taiwan som heller inte visade sig vara så enkelt eftersom man måste ha bevis på en utrese biljett från Filipinerna för att få ett boarding kort (remember that alla ni backpackers!!). Surprise surprise, jag reser ju typ aldrig med en biljett ut ur landet jag åker till, så fick rätt stress där på flygplatsen och ville helt ärligt bara skita i Filipinerna och stanna i Taiwan tills jag skulle kommit på någon annan reserutt för att bara åka direkt till Finland. Men jag köpte en random Filipinerna - Bangkok biljett på Expedia (24 timmars cancellation! Wohooo) visade det för check in damen, fick mitt boarding kort till Filipinerna, och redan i security check kön hade jag avbokat Bangkok biljetten. Så iväg åkte jag. Livrädd. Och jag flög med AirAsia som nog är det sämsta flygbolaget jag åkt med, iaf det med de absolut minsta stolarna. Jag organiserade snabbt att en couchsurfing kille skulle möta upp mej efter att Google sagt jag inte vill sova på flygplatsen. Och ja wow, redan det var så skit sött av han! Det var 04 på morgonen ju. Men... Hur skulle jag veta vem han är?! Jag räknade med att han skulle hämta mej på sin moppe, typ. Det är vad Asiater gör. De kör moppe. Så i mitt huvud kom jag ju till livsfarliga Manila, nån hade säkert tryckt in en narko påse i min backpack, jag skulle bli pressad på pengar, sen skulle jag gå ut i kaoset utanför flygplatsen där det skulle vara en miljon moppe pojkar och jag skulle helt säkert hoppa bakpå fel person och inte min couchsurfing host och vad som skulle hända efter det vågade jag inte ens tänka på. Fast vad som egentligen hände var totala motsatsen. Flygplatsen var inte alls dålig, eller otrygg. Jag känner mej way more obekväm på typ Santiagos flygplats i Chile även fast jag har min pojkvän vid sidan av mej. Så inga problem med Manilas Airport. Wifi funkade också faktiskt fast det online stod det inte gör det. Och jag hittade min CS host. Som inte alls plockade upp mej med sin moppe, utan med sin Maserati. Wtf alltså.. Så fel man kan göra upp bilder i huvdet när man bara söker efter det negativa va?
 
 
Från början planerade jag att inte alls stanna i huvudstaden, men hade det så trevligt så var totalt 3 dagar där. T visade mej only the good side av Manila, och som han sa, det är inte nödvändigt att se det dåliga. Så såklart jag älskade stället. Sjukt stor skillnad mellan rika och fattiga (vi åkte snabbt en vända till China town och jag fick en liten inblick i den fattiga sidan). Trafiken i Filipinerna och speciellt Manila är den sjukaste jag någonsin sett. Att ta sig 3km tar runt 30 minuter, med bil!!! 300km skulle ta 6-7 timmar. Tror inte nån kan fatta hur sakta det är innan de själv prövat.
 
 
Och vad jag mest älskade var människorna och liksom känslan av kulturen. De är de gladaste människorna jag sett (vill verkligen påstå det inte bara är för att jag rörde mej på ställen med bra service, utan folk på gatorna och runtom kring en var verkligen äkta glada), de är katoliker, de flesta snackar super bra engelska och allt (skyltar osv) är på engelska och flera gånger fick jag spanska latino vibbar. Preeeeecis allt vad jag älskar. Så super positivt förvånad av landet blev jag från min lilla totala 6 dagars Philipino stay! Vi åkte också till ön Boracay, men jag slänger upp bilder från det i ett senare inlägg. Hur som helst, Filipinerna känns just nu som mitt absoluta favorit land i Asien och när jag har mera ro i själen kommer jag absolut återvända dit!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar