Penang, Malaysia

Så efter Lankawi och Koh Lipe åkte jag tillsammans med Chris till storstads ön Penang i Malaysia. Penang är klassad som ett UNESCO world heritage med en massa gammla byggnader från back in the days när britterna var här. Penang är också känd för sin härliga mix av streetfood (Malay, Chinese, Thai och Indian mix). Chris behövde vara vuxen och sticka hem till arbetet, men jag lämnade där på egen hand.
 
 
Så jaa, nu e jag alone igen backpackade och jaa, first of all, it's a loooong time since last. Nästan hela förra året reste jag i ju i olika sällskap o jaa senaste jag backpackade själv var typ Central Amerika för ett helt år sedan. Eller ja tja, till Uruguay och Japan åkte jag ett par få dagar själv i höstast, men där träffade jag ju nya bekantskaper jag hängde med, så förutom det så.. Så jag räknar med att det tar en stund för mej att komma igång med det. För det är faktiskt waaay different att resa själv. Trust me, it is, på gott och ont. Men det ska nog gå bra.
 
 
Anyhow jag stannade två extra nätter i Penang på typ det sämsta hostellet jag någonsin bott på. Det var typ jag, ett spansk snackade couple och så gammla gubbar från Oz, Malay och India som typ bott där i ett halvår och tyckte det var mysigt att hänga runt i bar överkropp med sina öl magar everywhere. Oh well. Jag gick en massa under mina dagar här (like I always do), och checkade out sevärdheterna på gatorna och vandrade till SouthEastAsia's största tempel.
 
 
Första dagen själv hade jag slagit mej ner i något random local restaurang för att käka middag efter att jag vandrat runt i 5 timmar. Jag hade hela halva dagen tänkt över dethär why do I travel? Och själv? Måste jag? Vad får jag utav det? Vill jag verkligen fortsätta hålla på såhär i evigheter? Så lite halv deppig alltså. Eller mest kände jag mej kanske bara ensam? Men så i bordet brevid kom två killar, som efter en stund började snacka med mej. Jag hoppade över till deras bord och det visade sig vara en kille från Frankriket som rest i 4 år och mainly satsar på att inte betala för boende när han reser (just like me! Men jag satsar ju mera på couchsurfing, han sover på random tak osv haha) och den andra killen vara en local och de hade träffats i Australien för 3 år sedan. Franska killen skulle ha fullt upp hela kvällen med att editera lite travel videos, men han local killen ville gärna hänga med mej om jag hade lust. Sure why not? Klockan var 18, det började bli mörkt och jag hade inga andra planer än att gå tillbaka till hostellet och sova. Så efter att i 10 minuter känt dessa 2 män hoppar jag in i en bil med dem, i en okänd city, alone, utan att någon som helst skulle vetat om dethär. Och jag hade en hur kul som helst kväll! Vi åkte upp till Penangs högsta berg, och sen visade det sig att killen var en hälso specialist så han gav mej en 90 minuters lång ansikts behandling i sin klinik också, såååå snällt! Så förstår ni hur saker kan bara hända om man vågar ta chansen? Jag kunde sagt nej till att hänga med totala främlingar och fortsatt att deppa över att jag var ensam, eller ta chansen att få nya vänner, och faktiskt så blev hela min dag så mycket bättre av dethär och jag blev påmind om att det är precis dethär randomness och everything happens for a reason grejerna som händer när jag reser som får mej att älska att resa själv!  
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar