Las Vegas, EDC

Levnads uppdatering! Sitter just nu på LAX Los Angeles Airport och väntar på ett flyg. Inte riktigt säker på vart. Igår fick jag typ nervsammanbrott och fällde ett par tårar från att inte ha en aning om vart jag ska ta vägen idag efter jag sagt bye bye till A som lyfter till Chile, men just nu känns allt rätt okej. Jag ska iaf försöka komma på ett flyg till Barcelona ikväll, kanske stanna helgen där och sen åka över till Danmark var jag börjar jobba igen nästa vecka.
 
Fast vad gör jag i California? Senaste blogg uppdateringen var från typ Colombia? Jo efter Colombia stannade jag i Miami 1,5 vecka, sen åkte jag till Las Vegas. Vegaaaaas babyyyyyyy!
 
 
Okej okej, jag har väl varit i Vegas typ 5 gånger innan, så not that exciting att vara där (så tog honesty typ 0 bilder, sorry), men resan dit denhär gången var för festivalen EDC. EDC måste vara världens största EDM (ElectronicDanceMusic) festival med över 400 000 människor på 3 dagar (pretty sure Tomorrowland inte var så stor) och jaa helt enkelt en måste festival för EDM lovers. Och ärligt talat är det såååå mycket om festivalen jag vill berätta om, men nä jag vet bara inte var jag ska börja. Eller hur jag ens ska förklara den. Jag har kanske här innan på bloggen nämnt att publiken på Amerikanska EDM festivaler är rätt annorlunda från något jag sett eller upplevt innan, och EDC drar verkligen till sig precis alla av den typen av människor. Vilket väl är en bra grej, för det mesta har jag tyckt iaf. Eller första dagen var jag ärligt talat väldigt WTF över människorna som var där.. Jag vill väl säga att de är väldigt annorlunda från Tomorrowland och Ultra, men egentligen inte, bara mer extrema.
 
 
Så, EDC för mej kändes som att var 70% bara Amerikanare och Kanadensare (resten 25% Asiater, resten spanish speaking människor, och sen typ 5% som oss resten. Såg dock 1 Norge flagga faktiskt under Kygos spelning), och det kändes som hela festivalen bestod 70% av killar (och typ 20% av dem gay). 99% av alla på området som inte var poliser var drogpåverkade, och jag är säker på att EDC säljer mera juice och vatten än alkohol. Okej inget av dehär % behöver överhuvudtaget stämma in med verkligenheten, men det är vad det kändes för mej. Dock vad jag vet stämmer är att bara 11 personer på 3 dagar blev förda till sjukhuset, och jag tyckte jag läste att 1 dog. Det mina vänner känns som sjukt små nummror utav över 400k drogade människor som festar och dansar i 40 graders värme i öknen från solnedgången till soluppgången i 12 timmar, I'm impressed. Det vore helt klart omöjligt med alkohol, det vet ni själva också. Just sayin.
 
Jag älskade att festivalen var i 12 timmar, skit kul. OM man nu kunde haft möjligheten att vara där i 12 timmar! EDC ligger ute i öknen. "40 minuters bilresa" från Las Vegas strip. Så att ta sig ut dit krävde att man först köade i 1-2 timmar för att komma på shuttle bussen man betalat skit mycket pengar på förhand till (120$ för 3 dagar), och sen så tog själva bussresan 1-2 timmar pga trafik. Trust me, it fucking sucked! Att köa i öken värmen (hade nog 35-45 grader varje dag) made everything even worse. Efter day 1 började vi köa för shuttle bussen hem klockan 05:20 (festivalen håller på till 07, och det började ljusna typ vid 4:30, och när solen går upp i öknen blir det fucking varmt) och vi kom ombord på bussen vid klockan 09 (!!) och var inne i Las Vegas lite efter 10. Alltså där och då hatade jag EDC så fruktansvärda mycket att jag hade ingen aning om hur jag skulle ha lust att gå dit 2 dagar till. Oh well, de andra dagarna tog det "bara" 2-3 timmar att komma dit och typ 2 timmar att komma hem, vilket plötsligt kändes totalt okej (no it's not okay!) efter första morgons väntan. Anyway, that shuttle bus shit is the worst shit I've ever done.  
 
 NOT happy klockan 09:30 på morgonen i bussen hem till hotellet. No idea över varför vi faktiskt ser rätt nöjda och glada ut...
 
Men PS. att uppleva soluppgången 3 mornar i rad i öknen är fucking cool och jag var super imponerad av dem. Sjukt speciellt vackra var de också.
 
Alla ÄLSKAR EDC. Speciellt Amerikanare. Det liksom är det bästa de vet. Jaa alltså.. Jag vill verkligen inte låta så jävla spoiled och bitchig men EDC e väl paradise if you don't know better. Jag kände mej så löjligt svår imponerad. Jo visst är allt skit häftigt och well made och allt (after all var dethär de dyraste festival biljetterna jag haft), där finns karuseller, där är otroligt påkostade fireworks (alltså jag har sett nyårsraketerna i Sydney och de är inte ens såhär bra som EDCs fireworks de skjuter av varje kväll), scenerna är otroliga och dekorationerna, ljusen och jaa allt, men.. Alltså.. Ja. I've seen better. (Sååå gott folk jag säger det igen, never go to TOMORROWLAND, de flesta festivaler kommer suga efter det). Och jag skulle aldrig rekommendera EDC till en Finländare, alltså, you guys wouldn't get it. JAG hade svårt att get it, och this IS my thing! Så tror andra nord Européer skulle ha rätt svårt för det.
 
 
Meeeen summa summarum, fast jag låter sjukt negativ över det, så var det verkligen kul. Jag var inte där för människorna, stället eller drogerna, jag var där för musiken och upplevelsen. Och det fick jag absolut ut av det. En del besvikelse när det kom till artisterna (Afrojack, Zedd) och en del förvånansvärt imponerande (W&W, Showtek, Lost Frequencies, Laidback Luke) och en del as expected (Axwell & Ingrosso, Kygo, Tiesto, Hardwell, ATB, Martin Garrix). Och in the end, fast jag sa typ varje dag i kön till shuttle bussarna I'M NEVER DOING EDC AGAIN!!!! så kommer jag väl helt garanterat stå där igen nästa år. Men med en mer förberedd feeling what to expect, och utan användning av de jävla shuttle bussarna. 
 
 
Och som jag skrev på Instagram (bara för att få fram här också WHY I love festivals) så.. "EDC!! This is exactly why I LOVE festivals. If you wanna dress up as a rainbow (or a unicorn, princess, spaceman, hamster, marshmallow or exactly whatever you want and whatever your imagination can reach to) you can be it and nobody would even have a thought or question about why! I loveloveloveLOVE festivals. And what I love even more is EDM music, and the combination of both is something that makes festival weekends like this one a highlight of my year. This is the time when I'm living as much as I possibly can in the present moment, I never bring my phone with me, I just disconnect from the world and thoughts and connect to the music and atmosphere. And that feeling, it's just truly #plurfection . Thanks EDC Vegas 2017 for a crazy crazy weekend. This festival is definitely as crazy as it can get - in a good way. #dontstopthemadness
 
 
Jag sa till A också att jag har ingen aning om varför jag älskar denhär KLÄUTDEJTILLVADSOMHELST-delen av edm festivaler. Han sa "because u wanna show your body?", eh nej då kunde jag väl fast gå ut i Miami i lika lite kläder (tjejer går ut med bh där) och jag haaaatar jävla nattklubbar så det är väl inte att visa upp mej delen jag vill med att klä ut mej. Jag älskar bara detdär att inte någon på hela stället gives a fuck (gäller stora edm festivaler. Skulle ju aldrig klä mej såhär på en festival i Skandinavien haha ohnononono. Där bryr sig folk). Ingen tror de är snyggare än någon annan. Det är ingen tävling. Allt är okej, ingen dömmer och allt är bara lovelovelove och about having fun. And that's exactly what I love.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar