Turkey

Efter Israel visste jag att jag skulle på något sätt ta mej till Tanzania där jag ska möte upp med en dansk arbets kompis. Men det är inte från alla länder man kan komma till Tanzania, men från Doha kan man, och för mej blev det bäst att flyga Tel Aviv - Istanbul - Doha och sen vidare till Tanzania. Och istället för att bara byta flyg i Istanbul tänkte jag what the hell, lets get lite smak av Turkiet!
 
 
Jag hade verkligen noll förväntningar av Istanbul. Jag var faktiskt OROLIG att åka själv?! Liksom Turkar, och Turkiet, har ju inte världens bästa rykte... Will I be alright? Alone? Jag satte upp en couchsurfing open request om någon hade lust att låna ut sin soffa till mej för 2 nätter och jag fick över 70+ offers (!!!) av folk som sa jag fick komma över! Alltså det är överdrivet många, så jag blev liksom lite osäker av det också? Jag är väldigt paranoid i min natur till andra människors vänlighet (något resandet har lärt mej att få bort. Det finns faktiskt otroligt snälla och vänliga människor som INTE har dåliga baktankar, eller som vill fuck me.) så att så DÄR många vänliga själar ville hjälpa mej cant be right? Well anyway, jag valde det säkra före det osäkra och surfade hemma hos en kille som hade sin mamma på besök, pluss 2 ryska brudar. Cant go wrong. Han, och hans mamma, var båda två heeeelt underbara. Som sagt Turkiet och turkar har ju rätt dåligt rykte om sig. Och fast jag försöker att inte bli påverkad eller dömma folkgrupper så sätter ju det sig rätt hårt där i bakhuvudet när man upprepade gånger hör dåligt om någon. Men seriöst vilka härliga människor! Jag snackade med rätt många olika locals runt om, och även fast en del var försäljare och vara naturligtvis vänliga och söta för att de ville sälja något så var ingen av dem pushy eller snackade med mej BARA för att sälja. Det kändes väldigt avslappnat och som de jaa, helt enkelt bara ville ha någon att snacka lite med. Det älskade jag.
 
 
Istanbul är också en otrolig shopping stad. Alltså omg, har inte varit någonstans i världen som shoppingen är så bra som i Istanbul! Det kostar typ ingenting där. Forget about Thailand priser, dethär kändes ÄNNU billigare. Sure its all fake, men de försöker inte överprisa sina Gucci och Prada väskor bara för "märket". Om du vill köpa en Prada väska i Asien slänger de upp priset högt för att det är "märkes" och blabla. Come on, vi vet alla det är fake. Turkade försökte inte överprisa löjligt mycket (eller prissätta utifrån ens nationalitet), men såklart lite, man måste ju pruta, men man måste inte pruta lika hårt som i Asien. Tex köpte jag en "märkes" plånbok för cirka 15 turkpengarwhateverdenuheter (turkish lira heter det), säljaren startade på 25 och vi gick tillsammans ner till 15 och thats okay. 15 är lika med 3,5€, alltså ingenting. Han kunde ha satt ett way högre utgångs pris, de gör de i Asien tex, så de gillade jag med shoppingen i Turkiet. Jag var in på random små outlets också, där sålde de nya mellanbudgets-märkes (Gina Tricot, Zara, Only, River Island, H&M) kläder för runt 5€ styck oberoende om det var byxor, topp, hoodie, whatever. Super nice. Jag tror såna små butiker har på något sätt kontakt med kläd factorys (rätt mycket kläder är ju faktiskt gjorda i Turkiet) och har köpt upp andra klass klädesplagg, eller bara sånt som inte blivit sålt, och säljer det billigt. Awesome tycker jag. Var också in på några "vanliga" klädbutiker, och där var priserna typ vad vi e vana med.
 
 
Sjukt crowded på shopping gatan mot Taksema Square och en del delar av marknaderna (den sista bilden är tagen utanför Grand Bazaar marknaden, så jävla packat med folk. Enda gången jag varit i sån stockning med människor är på festivaler.). Men överlag, om man vill shoppa billigt, så är Istanbul absolut min favorit stad att go crazy in! Önskar jag kunde åka dit och julshoppa och dra med allt möjligt hem.
 
 
 Jag frågade säljare om de har många Skandinaviska turister här, de sa nej de har slutat komma. Åk folket åk! Rekommenderar verkligen Istanbul. Kände mej aldrig otrygg fast jag var en ensam lost blondin. Frågade också min host varför Turkar har ett sånt dåligt rykte omkring sig? Han sa att det kanske kan bero på att Turkar uppför sig annorlunda, dåligt, när de kommer utomlands och tror de kan uppföra sig hur som helst. Make sense. Men hur som haver, Turkiet är verkligen ett land jag vill se mer av.

Israel (+ Palestine)

0Så, i Hong Kong bestämde jag och C oss för att åka till Tel Aviv. Han var där i sommrast en halv dag, tyckte det var coolt och snackade lite om det. Jag hade ingen aning om var Tel Aviv är? Men jag har väl hört det förr, men har väl tänkt det varit någon by i Europa. Well anyway, det kändes som en bra idea att hoppa på ett direkt flyg dit. Liksom det är bara så enkelt. Vi bestämde att åka samma dag som vi åkte. Ett par timmar innan vi behövde packa väskorna och åka till flygplatsen. Liksom, det är nästan FÖR enkelt. Sånthär planerar folk år, månader, åtminstone veckor på förhand, inte bara någon timme... Och sen 11 timmar i business class och så tada nytt land, nytt äventyr.
 
 
Och btw jaaa omg jag älskar bara business class såååååå jävla mycket!! Eller, business känns skit samma på små korta flygen (har ett par gånger haft business på korta flyg som typ bland annat Miami - Cancun, Hong Kong - Singapore, Japan - Hong Kong så alltså 2-3 timmars rutter och ja tja, man blir serverad lite bättre och har lite mera utrymme men det är väl inget woow med det. Typ samma som nödutgångs eller extra legroom platserna, som såklart e nice men still kind of same same) men lång flygen alltså jaa. Om ni nångång vill, eller kan, lägga nån tusen eurolapp på en long distance bussiness seat GÖR DET. Eller dont do it, för ekonomi klassen kommer suga ÄNNU mer efter att du bara 1 gång prövat business. Men det är så himla underbart. Så bra service, flera rätter mat, utrymme, liggställning, riktigt täcke och 2 kuddar, goodiebag, och bäst av allt är väl att man får vara i fred! Liksom privatheten. Att man inte faller över på någon om man somnar till, eller någon tuggar i ens öra. Man är bara helt själv. Eller iaf känns det ju som det. Jag har gjort 2 long distance bussiness class flyg nu, 14 timmar Hong Kong - Chicago förra året och nu Hong Kong - Tel Aviv på 11 timmar, båda flygen med Cathay Pacific (som btw måste vara mitt favvo flygbolag. SAS har jag på en andra plats) och ja som sagt, I just love it.
 
Jävligt härligt också att åka bussiness i det nyaste planet jag någonsin rest med. Hade TVÅ touch screen skärmar. En stor, och så dendär lilla på bilden (som inte bara var fjärrkontroll utan man kunde kolla film på den också. Eller läsa nyheterna på den medans man kollade film på stora skärmen. Lyx.)
 
 
Wishing bridge in Jaffa, Tel Aviv. "If you hold on your zodiac sign, looking at the ocean and make a wish, it is supposed to come true."
 
 
Tel Aviv ligger alltså i Isrsel. Middle East. Vad jag tänkte mej Israel skulle vara är ett land full med super religiösa människor, alla klädda i vita och svarta dräkter, och väldigt strikta levnadsvanor. Jag föreställde mej Qatar eller Dubai, minus de höga byggnaderna. Öh nej? Israel är verkligen inte vad jag hade i bakhuvudet. Tel Aviv är en av de coolaste städerna jag varit till och hade samma vibe som Kalifornien och kust städerna i Australien och Chile. Ni vet, surf vibes, reflektioner på gatorna av väldigt kreativa själar (music, graffiti, coola shoppar) och väldigt jaa hippie och coolt. Alltså pretty fucking awesome. Loooved it. Vi bodde en natt i Jerusalem också, som hade en annan atmosfär men var minst lika cool som TLV. Israelierna (okej jag vet det inte är ett riktigt ord, men you know what I mean) verkar super open minded och chill. Fest människor med passion. De påminde mej verkligen om Chilenare! Så jag kände mej alltså som hemma. Men jaa alltså verkligen härligt intryck av människorna och landet!
 
 
 
Och safety då? No problems. Jag kände mej inte osäker eller otrygg en endaste gång i Israel. Allt är väldigt tryggt, och modernt. Som Skandinavien. Priserna är också i klass med Skandinavien (alltså jävla dyrt). Vi åkte igenom West Bank som man hör om på nyheterna, vi såg Syrien och Jordanien i fjärran, och vi krossade den omtalade gränsen in till Palestina (dendär gränsen med muren som Trump gärna vill kopiera och göra lika mot Mexico). Liksom, dethär är de områderna man hör dåligt om, det är här det kan när som helst börja regna bomber och hagla kulor. Det var rätt sådär aha upplevelse att inse vilken fel bild man har i huvudet av platser eller människor man aldrig besökt tack vare vad media pumppat i oss att tro. Jag följer inte nyheter, men på något sätt har jag endå en bild i huvudet av hur farligt, oroligt, dåligt, akta-dej-osv det är på sånahär ställen. Såklart jag inte rört mej i nån warzone, men det är det folk kanske inte inser, att warzone är en ZONE. Inte ett helt land, inte en hel folkgrupp. Människor är de samma världen runt, vi alla vill ju bara må bra och ha det bra. Bara för att det är krig eller oroligheter i områden betyder det inte ALLT eller ALLA är dåligt. Dock var det rätt chockerande att åka över till Palestina, att resa 15km från härliga Jerusalem, att korssa muren, att komma över till Betlehem och se vilken otrolig annan atmosfär det var där. Mitt första och hårdaste intryck av Palestina var desperation. Sjukt sjukt sorligt men jaa, den desperationen folk utstrålade där, som jag inte alls hade känt av i Israel, var riktigt sorligt och synd att se..
 
Shalom! Betyder hej, eller peace. What we all want, bara ett hej eller peace.
 
 
Vi gjorde också en två dagars tour som inkluderade en resa till Masada, Dead Sea, Jerusalem, Klago Muren och Betlehem (Palestina). Absolut värt det. Jerusalem och Betlehem kan jag nog inte beskriva på något sätt. Liksom, jag är religiös, religösare än de flesta jag känner, men känslan att vara DÄR var väldigt wow. Alltså, det är ju dehär platserna man hört historier och berättelser om hela sin upp växt, hela sitt liv. Det är HÄR det hände. HÄR. Jag såg var Jesus föddes, jag såg var han korsfästes, jag rörde vid hans handtryck, jag gick i hans fotspår. Man behöver inte ens vara troende för att tycka det här är powerfult och häftigt. Mer än så kan och vill jag väl inte berätta om Jerusalem och Betlehem, man måste bara uppleva det själv. 
 

Hong Kong

Jag hatar själv när jag besöker någon blogg och det inte har hänt något överhuvudtaget på den på en dag. Vecka. Månad. Man ba buuuuh. Worst feeling ever ju när man vill snoka och there is nöthing alls. Ni trogna läsare känner säkert igen feelisen av att vara här inne o kika.
 
 
Men jaa what to tell. Nu just är jag i Hong Kong. (Eller jag var det när jag skrev dethär inlägget för 2 dagar sen. )Jag tror det är femte gången jag är här, och jag hatar det lika mycket varje gång fast jag alltid kommer med öppet sinne och tänker att denhär gången ska va different. Redan efter 1 timme i landet nu konstaterade jag igen att nope, jag ogillar helt enkelt Hong Kong. Not my thing bara. Stressen, atmosfären, allt går så fort och så långsamt på samma gång, alla tänker bara på sig själva (folk håller inte ens dörrarna för varandra!) och jaa det är bara too much för mej. Och som sagt jag gillar inte Kineser. Men att BO här tror jag är annorlunda. Då är man del av dethär kaoset. Man har en mening och en orsak att följa strömmarna. Men som turist hatar jag verkligen HK. Man bara är här och ser på andras liv utifrån sett. Men visst, om du har chansen att göra ett flyg layover här go for it, I guess det är kul att uppleva HK en gång i typ 3 dagar. MAX.
 
Okej hatar gör jag väl inte. Men det är en av de stor städer i världen som jag aldrig gillat och aldrig varit excited över att åka till. 
 
Men jag återkommer ju till Hong Kong för jag har en bra kompis här jag alltid kan stanna hos och som alltid tar så bra hand om mej (utan honom skulle jag veeeerkligen hata HK!). Pluss HK har worldwide flyg connections, så det blir lätt att man kommer här förbi. Anyway, jag har varit här i nästan en vecka nu redan. C har sin lägenhet i Mid Levels, i Soho, vilket är ett område som känns väldigt internationellt och inte alls som att man är i Asien, så jag har bara rört mej här på gatorna, och upp och gjort hiken The Peak 3 gånger redan på denhär korta tiden. Älskar The Peak, älskar att man kan komma bort från staden så enkelt. Pluss att det är ett fucking awesome svettigt minst 2 timmars workout som man kan extend och variera med olika vägar och stigar när man väl är där uppe. Absolut det bästa med HK. 
 
 
Så jaa tja, liksom jag har varit på resande fot i 2 veckor nu redan men doesnt really feel like it. Syd Korea, Malaysia, Hong Kong. 3 länder på 2 veckor låter ju rätt okej mycket? Men känns som jag tagit det i chill tempo. Efter behandlingen och hotell stay i Malaysien så bodde jag hemma hos en vän där, och här i Hong Kong då också bor jag med en vän, så det känns skönt med company och familiarity på platser jag redan besökt och känner. Så rätt skönt och chill, inte så travel stressiga feelings.
 
 
Men noooow, så är det dags att hit the road again. 

2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar