Travel Burnout

 Alltså suger ju att jag aldrig uppdaterar bloggen mer va? Nu just har jag väl inget vettigt att göra en uppdatering om egentligen. Jag har varit hemma i Jakobstad i 1,5 vecka. Och just nu är jag påväg på en 1-dags trip till Danmark och Sverige på photoshoots. På söndag planerar jag resa från Finland. To? I dont know. Och helt ärligt, jag har ju inte lust. Jag har ju inte haft rese lust på hela året heller. Jag tvingar mej bara till det. Bara för att jag kan. För jag kan komma till andra sidan jorden för 100€ i 3 månader till. Jag måste ju bara resa då.
 
 
Jag Googlade precis, för första gången, vad jag känt länge, vad jag försiktigt sagt till folk i ett par månader, men som jag aldrig har riktigt erkännt för mej själv.. Jag Googlade den förbjudna meningen, det man bara inte FÅR säga eller känna: "I'm tired of travelling". Och med en mindre skuldkänsla i kroppen men med mixed feelings, så kan jag säga att det var best decision ever att Googla de här förbjudna orden. För plötsligt blev mitt synfält fyllt av mina precisa känslor och tankar skrivit av andra. Plötsligt känner jag att det är visst okej att jag är trött på att resa. Det händer. Det har till och med ett namn. Travel burnout is a thing. Och det är OKEJ!!! You just need to accept it.
 
 
Här kommer en del urklippt från bloggar, från artiklar och sidor på Google som beskriver PRECIS hur jag känner. Tyvärr fick jag aldrig ner skrivet från vilka urklipp kommer från vilka sidor. Jag blev bara så till mej när jag läste runt att jag copy pastade allt som kändes som om det var jag.
 
Here we go..
 
"With all those pictures your friends are seeing on Instagram, what you’re saying sounds like something straight out of the mouth of a spoiled child. “I’m tired of traveling.” You probably feel like you should be beating yourself up for feeling like this."
 
"Travelling is not a holiday. The adrenaline of that constant adventure is intoxicating and backpackers easily lose track of how much energy they’re really using. It’s a barebones lifestyle – there’s no other way around it. The essence of backpacking is living on the cheap. You’re wearing the same clothes on end, eating on a budget all the time, sleeping on a budget all the time. A budget is always at the back of a backpacker’s mind."
 
" Long-term travel takes a certain type of person to enjoy. You need to be independent, you need to be able to spend lots of time alone, you need to be flexible, and you need to be able to deal with constant change. "
 
"When a person takes a vacation from work it feels special and exciting. They’ve had something to look forward to for a while. But suddenly when you travel all the time, it loses that special feeling."
 
"Sometimes, when you have too much of something, it stops having the ‘wow’ factor."
 
"I start taking things for granted. Things start to look the same. I’ve seen so many churches, waterfalls, sunsets and temples that they all start to blend into one."
 
"Finally, you get tired. Really tired. Of traveling. Of everything. After a while, everything becomes just another “one of.” That 100th church, 100th waterfall, 40th hostel, 800th bus ride, 600th bar… it’s not the same after a while. It loses its charm and luster. Travel becomes unexciting."
 
"I guess you could liken the travel addiction to any kind of addiction. Things become less pleasurable and suddenly you need more and more to generate that same excitement."
 
"Because if you do something too much, no matter what it is, you will ultimately get tired. Playing football, eating hamburgers, or watching movies, if you do this every day, you will get tired of it eventually. The same applies for travel. Regardless of how much you love it, if you do it long enough, you will get sick of it."
 
 
Alltså man kan lugnt säga jag fick en AHA upplevelse. Och jag känner mej bättre av det. Jag känner att I'm not the only one och jag känner det är okej att vara trött på att resa. För jag har ju inte tillåtit mej själv att känna det. Det är som om jag haft en stor rosa elefant i ett rum och bara slängt en filt över den och intalat mej örsökt intala andra, och speciellt mej själv, att det inte alls är något där. En filt ser du väl är där, men en elefant nähä vad snackar du om det är ju bara en filt? Inga problem här inte! För skuldkänslorna över att man har det så BRA, man lever ett liv andra bara kan DRÖMMA om, det kan man bara inte klaga och vara trött på. Man får inte! Fast man känner det så får man bara inte känna det. Men det får man väll. Och det är okej.
 
 
Som sagt känns det bättre nu efter att ha Googlat, efter att ha skrivit dethär inlägget. Det är okej att vara trött på att resa, det är okej att säga det och det är okej att känna det. Om 3 månader kan jag inte längre flyga runt jorden för ett par få tiolapps euron. Om ett par månader kan jag inte längre bara åka till flygplatsen och ta vilket plan vart som helst. Att flyga till Miami kommer inte kosta mej 80€, det samma flyget kommer kosta mej dedär minst 500€ som det kostar för alla andra. Och vet ni vad? Jag ser framemot det. Jag kanske kommer ångra mej i Januari över dethär inlägget och känslorna när jag inser hur dyrt och svårt det kommer vara att resa som "vanliga", men det gör inget för dethär är vad jag känner nu just och jag ÄR trött på att resa nu just. Och what the hell, jag har verkligen gjort det mesta av mina två år som billig resenär. När någon frågar av mej var jag varit de senaste månaderna, eller åren, har jag helt härligt talat SVÅRT att komma ihåg. En kompis jag träffade upp med i Tjeckien jag mött ett halv år tidigare i Taiwan kändes som om det vara flera år sen dendär Taiwan resan hade utspelat sig. Jag sa det till honom också och han sa ja tja, ett halvår för dej är ju som en annan persons flera år. Och det är sant, jag har ju sett och gjort så mycket på så kort tid så allt i mitt huvud blir sjukt förvrängt och jag har egentligen tidsuppfattning eller känsla över något som hände för ett halv år eller 5 år sedan. Men New York, Panama, Miami, Mexico, Chile, Spanien, Dominican Republic, Bahmas, Japan, Hong Kong, Malaysia, Filipinerna, Singapore, Nashville, Chicago, Uruguay, Taiwan, Qatar, Tyskland, Danmark, Tjeckien, Nicaragua, Costa Rica och Thailand är en hel del länder som jag besökt de senaste 2 åren tack vare att jag rest så billigt. Jag kan verkligen säga jag använt min möjlighet rätt bra, utan att ha dåligt samvete över att jag inte använt det "fullt ut". Nu ska jag bara göra det bästa och mesta utav de sista rese månaderna av 2017. Sen får jag ta och lugna ner mej, med gott samvete. Med vad vet jag ju inte. Jag reser ju för it's all I know.
 

5° Chanel by Nikita

Nikita Tikka

Car Leasing

Jag är 26 år gammal och har egentligen aldrig ägt en bil. Eller, alltså, på min 18 års dag fick jag ju redan mitt bilkörkort. Innan jag var 15 och hade fått mitt moppe körkort hade jag redan i lång tid brummat runt på en skoter. Så det är ju inte för att jag inte kört en massa. Jag älskar att köra (förutom i Miami..)! men jag har alltid haft en bil igenom någon av mammas och pappas gamla extra bilar. Och i Australien köpte jag halvdelen av en bil av min dåvarande kille, så jag ägde väl en halv bil. Men aldrig har jag varit ägare av en helt egen bil.
 
Min halva Aussie bil! Som vi bodde i i typ 3 veckor.
Aaaw.. Good times, good times..
 
Folk brukar fråga hur jag har råd att flänga runt och fara och resa så mycket. Ja tja, grundutgifterna i ett "vanligt liv", som jag inte har, är ju rätt så dyra. Som tex lägenhets hyra och BIL. Alltså hyra förstår jag kostar pengar, men har ni tänkt på hur sjuuuuukt dyrt det är med en bil? Inte bara den stora summan att KÖPA en bil. Egentligen har jag ju ingen aning, men jag gissar det går några hundra euro lappar per månad i bensin, men att bara ha försäkring kostar väl sjukt mycket? Och sen reparationer? Sjukt dyrt att ha bil ju! Gammal som ny. Jag älskar dock hur "trendigt", eller ska vi säga normalt, det blivit att ha bilar på leasing. Jag känner ett par stycken som inte äger sin bil utan har den på leasing som älskar det. Och jag älskar idén! För vem bryr sig egentligen om du äger eller bara lång tids hyr en snygg Tesla? Jag bryr mej kanske lite i vilken typ av bil du kör runt med (eller nej tja, egentligen tycker jag det är skit samma. En bil har man för att ta sig från punkt A till B. Men såklart alla gillar en cool, modern eller snygg bil) men om du äger den eller bara "lånar" bryr väl sig ingen i? Nobody knows. I Miami hörde jag man kan ha en Ferrari på leasing för cirka 1000$ månad. Min första tanke var shit vad billigt?! Ingen har väl råd att ÄGA en Ferrari, men att ha den på leasing låter plötsligt inte helt orealistiskt för någon med en okej-bra inkomst. Kollade på nybilonline.se vad en leasing bil kostar i Sverige, och för cirka 3000 kr per månad får man en Nissan Qashqai för att köra runt med. Med service, slitage och försäkring inkluderat. Rätt bra tycker jag. Pluss man behöver inte ha detdär i tanken om när man köper en ny bil (eller gammal) VET man att den går ner i värde varje år man har den. Såklart. En bil man köper sprillans ny, eller bara 1-2 år gammal eller fast 10 år gammal, så kommer man aldrig få lika mycket pengar för när man vill sälja den som när man köpte den. Så man slipper ju hela det där besväret med att köpa och sälja. Plötsligt låter det ju rätt dumt att faktiskt köpa sin egen bil va?
 
Anssi Ranki
 
När jag väl en dag kommer skaffa en bil (om nu den dagen någonsin kommer?) så tror jag absolut att ta en bil på leasing är mitt val. Är det någon av er som har leasing på en bil?  

See ya NO & DK

Alltså, I guess jag inte förstår mej själv riktigt. 2,5 månad sen övervägde jag att säga upp jobbet i Danmark. Jag tyckte det kändes så konstigt att vara tillbaka. Varför var jag ens där? Att spendera fjärde året i rad på samma arbetsplats, varför? Jag kan mer o bättre. Nu, när sista dagen på säsongen är avklarad tycker jag det är sorligt och trist att det redan är slut för i år och jag ser redan framemot nästa säsong. För jag vet ju att sommrar i Danmark med jobb är precis vad jag behöver i mitt liv. Under och efter varje säsong blir jag till en mycket självsäkrare och gladare person. Jag har rutiner, utmaningar, kollegor, lön och bäst av allt är väl att jag har något att stiga upp till på mornarna och något att fokusera på. Visst är det underbart att resa runt i världen och utforska den och sig själv, men.. Jaa. Som jag säger till folk, allt blir till en vardag. Att resa är ju direkt inget "nytt" för mej mer. Palmträd i Costa Rica eller Thailand är mer eller mindre de samma.
 
 
De två sista veckorna på båten i år blev också lite annorlunda och nytt. Jag fick pröva på att byta ut min tshirt och blå byxor till en uniform med en guldbar på och ta utmaningen och ställningen som supervisor. Alltså mini bossen mellan arbetarna och chefen ombord. Det var jag riktigt glad för att pröva på. Dock kändes det som jag inte fick riktigt det mesta utav ställningen eftersom vi alla visste det var bara för 1 vecka. Jag såg ingen point med att börja styra och ställa över medarbetare som känner mej som en av dem för bara 1 vecka. Men jag fick en liten smak av supervisor ställningen och jag har sagt till mej själv att om jag väljer att jobba ombord på den lilla kära båten igen gör jag det endast som supervisor. Nytt, utmanande, växande, och jaa, helt enkelt något nytt och anorlunda.
 
 
Nu är det tack och hej till Danmark och Norge for this year. Och som jag alltid säger, I don't do goodbyes, only see you laters.  
 
 

2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar