March 2018

 Alltså crazy att det är den sista Mars redan! 1/4 av året har redan susat förbi, hur sjukt är inte det?! Och vad har jag åstadkommit år 2018 so far? Well det känns som ingenting, det känns som jag inte ens fattat att det ÄR 2018! Men hey jag har väl visst gjort grejs. Jag glömmer ibland vilket liv jag lever. I mina ögon känns det som jag inte gjort eller åstadkommit något yet this year, men i de flestas ögon har jag ju varit i gång med hur mycket som helst. Bara de 3 senaste veckorna har jag varit i 2 länder och på två festivaler, i mean thats vad de flesta gör på ett år. Jag har ju också haft en massa photoshoots de senaste 2 månaderna, så det är ju verkligen inte så jag inte gör något som helst (eller?), even if it feels like it. 
 
Hängde en vecka i Chile och på 3 dagars festivalen Lollapaloza (som var waaaay bättre än förra året!) chillade i VIP mestadels men såg också bland annat Pearl Jam, Red Hot Chili Pepers, The Killers (så jäkla bra!), Deorro, Kygo, Volbeat.
 
Hängde på min FAVORIT FESTIVAL I HELA VÄRLDEN - Ultra. Alltså. Jag får nog göra en hel skild post about Ultra. Igen. Har så mycket känslor för electronic dance music festivaler. Well anyway såg Swedish House Mafia, The Chainsmokers, Dash Berlin, Nicky Romero (så sick att se honom! Upptäckte Ultra tack vare hans gig jag laddade ner från Youtube för typ 4 år sen?), Marshmello, Tiesto, Kaskade, Jauz (bästa setter hela weekenden!), David Guetta osv osv. Awesome!!!
 
Okay men current update då? Whats going on i ditt liv Pessi? Hmm ja tja, vi kan väl börja med att säga jag är fucking lost. Resande höll ju mej igång. Jag minns den där känslan för ett par år sen när resa var ALLT jag ville och jag tänkte inte låta någon eller något stoppa mej. Inga pengar för resande? Work for it get it and go. Du gillar inte att jag reser och vill lock me down? Ur min väg bye. Du gillar inte att jag modeller i bikini? I dont gives a fuck bye. Mitt motto var på den tiden dont tell me what to do för jag visste vad jag ville. Jag saknar den där känslan. Den där I know what I want I don't care what you say känslan. Liksom vad hände? När tappade jag den där röda tråden med livets viktigaste mening - att ha känslan att vilja ha något så mycket allt annat och andra på sidan om bara får step a side medans man go all in i det tills man känner sig nöjd. Var är passionen?
 
Foto cartelexport
 
Annan grej som börjat dyka upp i mitt huvud som jag aaaaaldrig har haft en jäkla fucking tanke på är framtiden. Alltså. Att jag plötsligt känner att eh jag kan inte göra si eller så för om 10 år betyder det att jag är här eller där och har det eller det och inte det och det och blablabla.... Wtf andomfggggg Jess vad händer med dej?! Liksom jag har aldrig ens förr tänkt att öh vad betyder det egentligen att tex ha en pojkvän från andra sidan jorden. Liksom framtida sett, seriöst sett, familje sett, vuxet liv sett. De blir ju liksom inte så att man kan gå 2 kvarter till mamma o pappas när man har en gnällig unge man vill ha lite fri tid från i en timme. Eller när man vill vara hela familjen samlad. Eller när man vill ha barn som överhuvudtaget kommer se sina mor och morfar mer än 1 gång i året. Liksom... Jag vill absolut inte ha barn nu nononono, men jag vill ha barn NÅNGÅNG och jag har ju alltid haft idén i huvudet att mina barn ska växa upp i Finland, eller åtminstone Skandinavien, nära till min familj. Men hur går framtiden ihop med att jag inte vill at the moment hitta ett jobb och livsstil i Finland? Borde jag göra det "bara för" framtiden? Fuck no, så har jag ju aldrig levt och vill inte heller leva?! Jag vill ju go with the flow och vara här och där jag vill vara at the moment?! Men nu plötsligt känns det inte så bara bara eller smart att tänka så längre...?
 
 
Så med såna tankar i huvudet har allt känst löjligt jobbigt just nu över en framtid som just is a framtid och inget "riktigt". Enda riktiga som finns är ju egentligen only here right now... Men igår! Igår hade jag liksom the most empowering moment på hur länge som helst! Och det var liksom så sjukt, för det var detdär kommande the moment jag hade varit deppig över i flera veckor, the moment när A skulle flytta, utan mej, tillbaka till Chile och jag skulle stanna kvar ensam med ett par roomies i Miami. Liksom, so sad. Att vi går skilda vägar är the moment och har inga idéer om jag kommer flytta till Chile om ett par veckor eller åka vidare och hitta mitt egna liv någonstans i världen. Sooooooo saaaad, right?! Eller det trodde jag ju, och jag var so sad dagarna innan (och läste ett ordspråk ur min favorit bok The Alchemist som sa "My heart is affraid it will suffer" the boy tols the alchemist one night as they looked up at the moonless sky. "Tell your heart that the fear of suffering is worse than the suffering itself." och den quoten hjälpte lite när jag insåg att true that att vara rädd för saker, känslor, whatever är faktiskt värre än vad det egentligen i verkligheten är. Pluss varför ska man gå och deppa över saker som kommer istället för att enjoy det bekymmers fria nuet? Dumma mej.) , men right after det här see ya later aligator moment gick jag en promenad i månskenet och allt kändes SÅ BRA. Får man ens känna så? Säger bye till sin livspartner o vet inte när man ses igen o man känner sig empowering?! Och jag tror jag kind of liksom insåg jag tror det är mitt problem i relationer, jag skippar ansvar över saker och med det glömmer jag lite vem jag är, hur stark jag är och hur fucking independent JAG egentligen är! För 2 år sen gick JAG över 2000km SJÄLV och det var ingen som bar mej. Sure det skulle varit mycket enklare om någon gjorde det för mej, men så mycket mer fullfilling att klara det SJÄLV. Och det är väl det jag gör i relationer, jag hoppar bak på ryggen på den jag älskar och låter han passa upp mej och behandla mej som den prinsessan jag är. Fuck yes jag är en prinsessa, men fuck no att jag glömmer jag är en självständig stark klarar-mej-själv prinsessa! Och det var precis det jag kände igår. Ofc I can do this. Jag kan vara själv i Miami i ett par veckor och figure things out. För mej. Vad JAG vill. Utan tårar och oro över vem som ska gå och handla glass till mej och hålla om mej på kvällarna. Fuck that. I don't need anybody. Hur och när jag glömde det här om mej själv vet jag ju inte, men jag är glad jag insåg de här grejerna igen.
 
Fast endå är han min favorit person på jorden.
 
Och jag var så motiverad igår att jag gjorde en vecko och bucketlist för April månad. Grejer, rutiner, jag ska göra (tex blogga minst 3 gånger i veckan woho!) och jag känner mej så excited! Jag är ju för fan i Miami, min favorit stor stad i världen, time to live it! Och när och om jag inser nä hej vara independent i Miami suger, så finns det ju alltid tusentals andra stor städer i världen jag kan pröva på. Jag känner äntligen att jag faktiskt kommer figure it out. 
 
 
Jag får påminna mej själv om det hela tiden men jag gick ju faktiskt över 2000 fucking km, och det känns som om jag klarar det så can I do exactly anything I want! Jag ska bara först komma på vad det är

Kommentarer
Postat av: Nylänningen

Ett misstag som många gör i livet är att man tror att man "måste göra si eller så för att det hör till.". Du behöver inte ha någon brådska med att fundera ut vad du ska bli så ta nu vara på den här tiden när du kan resa runt utan större hinder, det finns nog alltid tid att "stadga" sig senare om man vill. Själv ångrar jag att jag inte reste runt och gjorde mer knäppa saker när jag var i din ålder.

Svar: <3
pessi - SvenskFinalnds Blondaste Blogg

2018-04-05 @ 09:05:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar