Part II to Boys Only Want..

 Okej hej jag måste bara skriva ett blogginlägg mot kommentarerna jag fick här från förra inlägget. Btw tack för kommentaren, kul att få igång tankar och reaktioner igen, var ju en tid sen senast.
 
 Först och främst det här när killar skriver på internet eller känner i verklighet "jag vet jag aldrig skulle få dej" "du är för bra/vacker/fuckwhatever för mej" eller att någon är out of my league, som flickvän eller ens kompis. WHAT THE FUCK PEOPLE?! Först och främst 1) vad tror ni om er själva? 2) vad tror ni om MEJ?! Jag har ALDRIG i hela mitt liv gått efter utsidan på människor. Aldrig! Min nuvarande kille tog det flera månader innan jag fattade VARFÖR jag drogs till honom för det tog sjukt länge innan jag var attraherad av hans yttre! Och jag tyckte det var pinsamt! Varför dras jag till en människa jag inte ens tycker är dö snygg?! What is this?! Men energy people, energy!!!
 
Man, jag, dras säkert till självsäkerhet - som naturligt kommer oftast på köpet av folk som ser "bra" ut. Men oftast reagerar jag mest motsatt och håller mej borta från "super good looking guys" med massa muskler eller whatever (nu tänker jag på såna där kaxiga reality shows typen av pojkar, ni vet vad jag menar? Dedär "snygga" "hulkarna" eller "bad boysen") med FÖR mycket självsäkerhet. Ni vet hur såna människor får en att känna sig va? Osäker och inte good-enough. (Är det så jag får er att känna?! Hope not!). Så jag har normalt INGET intresse i utseendet. Allt handlar om utstrålningen, energin som kommer från ens personlighet och vad man tycker tänker och tror om sig själv. OKEJ?! Om du tror du kan få X tjejen så kommer du få henne! Iaf göra dina chanser way större än att du tänker från början hmmm hon e för het för mej? Vem har bestämt det? Vem säger någon är för het eller bra för någon annan? Just look at min pojkvän och jag, som sagt tyckte jag inte ens om honom men endå drogs jag till honom?!
 
 
Och en annan kommentar om att såklart killar bara vill ha mej för sex när de ser mina bilder. Sure fine, det är en helt annan grej och jag fattar den sidan. Klart de ser mej som ett sexobjekt när jag framställer mej så? Såklart! Man ser inte från en bild någons hjärta, bara bröst. And thats okay with me! Den som ger sig in i leken ska leken tåla eller vad man nu brukar säga.. Pluss internet is not real life. Men jag snackar om the real world i förra inlägget. I världen var jag ALDRIG presenterar mej själv som pezsi med 100 tusen följare. Jag säger ALDRIG jag är modell till människor jag träffar. ALDRIG. Vad jag gör och jobbar med? "Jaa öhm i dont know jag reser mycket och försöker komma på vad jag vill, brukar jobba i Danmark på sommrarna ja tja hmm typ de" men jag säger ALDRIG jag är modell innan de ser det själva genom att följa min Instagram eller Facebook. Inte för jag tycker det är pinsamt, jag är stolt att vara modell, men jag säger det inte på grund av precis de här orsakerna - folk ser mej för något annat än vad JAG EGENTLIGEN ÄR. Så vad jag säger är att när personer i verkligheten möter mej har de ingen aning om vad jag utstrålar online. Noll. Allt de ser och vet i verkligheten är jag framför dem, thats it. Oftast är det ett blygt smile och en massa små prat, men aldrig är det dra ner byxorna på någon.
 
What people ser i verkligheten vs Instagram
 
 
Och jag inte ska klaga över uppmärksamheten? Att folk skull garanterat byta ut vad jag har mot dem. Wait what?! Hold on, ni förstår inte. Visst tycker jag om det, MEN en del perioder har jag varit så osäker att jag inte ens vill gå ut på gatan i Miami för jag inte får vara i fred (some time ago by now, men helt seriöst har jag haft perioder jag känt så. Typ ett år sen). Det är ju uppenbarligen den där äkta finnen i mig och paranoia men också det där med att jag seriöst inte alltid tycker att uppmärksamhet är kul! Förstår ni? Om jag går på trottoaren i 10 minuter är det ÅTMINSTONE 1 person eller bil som försöker få min uppmärksamhet. Innan jag går ut utanför dörren måste jag tänka om 5 gånger vad jag ska sätta på mej för att få vara i fred om det är det jag vill. Jag lägger inte alltid på shorts för att jag vill ha uppmärksamhet?! Jag lägger det på mej för att jag endera tycker det är snyggt eller att det är bekvämt. Inte för att folk ska ropa efter mej?! I'm over that age, det gjorde jag när jag var 14.  Jag BEHÖVER inte den där uppmärksamheten som vissa vill desperat ha (behöver) när de klär sig "utöver det normala" med vilja i jakt för uppmärksamhet eller de som går på nattklubb och älskar att få killarnas blickar osv. I'm not like that. Som jag sa jag är way over that age, eller så får jag det helt enkelt fyllt genom mina sociala medier. I dont know.
 
Men det får mej också att känna mej så obekväm med att jag inte kan bara vara mej själv! Som jag skrev om i förra inlägget, tydligen missuppfattar folk mej fort. Och det stör mej. Att jag inte kan le mot folk jag möter utan att de ska tro jag faktiskt vill prata med dem (händer ju inte i Finland bara ute i världen). I dont jag vill bara ge dej ett smile. Att jag inte kan prata med nån i hopp om en ny vän och bekantskap utan att de vill få mej i säng. Det här är ju som sagt inga nya insikter, jag tror jag med åren anpassat mej efter hur jag ska undgå hamna i dedär vad jag tycker är obekväma situationerna (som tex inte göra ögonkontakt, inte smile, inte säga hej, vara en bitterfuckingfitta... Btw, i Hong Kong för ett par månader sen kom jag ner från en hike från The Peak, en random kille kom emot mej. No big deal, jag vet inte vad jag gjorde men gick förbi honom bara helt normalt. Sen på kvällen visade det sig den här killen var kompis till min kompis och vi satt plötsligt vid samma bord. Han sa till mej att han såg mej på dagen och hade sagt hej till mej för att vara artig och jag hade inte sagt något tillbaka till honom och surt kollat på honom och han hade tänkt VILKEN BITCH. Alltså. Det där var rätt förfärligt för mej att höra. Att jag omedvetet hade bemött och bettet mej så till in främling?! Inga som helst good vibes från mej där inte. Skit också, det är ju precis INTE en sån person jag vill vara!!!). Nej men helt seriöst, jag vet att jag ibland går jag med blicken ner eller blicken rak fram, eller med dålig hållning och klär mej dåligt eller försöker göra mej själv "mindre än vad jag är" och "gömmer mej" för att slippa folks uppmärksamhet. Låter löjligt och paranoid I guess, men det är så jag känner det. 
 
Men i perioder när jag mår bra, när jag är glad, är jag såklart motsatsen och det är då jag älskar att vara i en sån stad som Miami. När jag känner jag inte bryr mej i visslingarna på gatan eller bara helt enkelt tar det som något bra, när jag inte bryr mej i om folk kollar efter mej, när jag säger jag inte har ett amerikanskt nummer jag kan ge till random människor som frågar, när jag ler mot folk för att de ler eller till någon som behöver ett leende. Mitt liv går väldigt i perioder i hur jag känner och mår, precis som för alla andra, men vad jag försöker säga är att uppmärksamhet inte alltid är kul.
 
 

Kommentarer
Postat av: Kane

Du tog dig verkligen tid att tänka och svara på folks kommentarer och reaktioner iaf istället för att bara bli arg över att känna dig ifrågasatt/kritiserad - det ska du ha beröm för. :)

För att citera en överviktig kvinna på Instagram: ”Det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker älska mig själv, hur mycket andra säger åt mig att göra det, eller ens om jag faktiskt gör det: det är ändå hur andra ser på mig som avgör hur jag kommer bli bemött och behandlad. ANDRA kommer inte acceptera mig i dagens samhälle och med de rådande normer och värderingar som gäller, även om jag lär mig älska mig själv och vissa dagar faktiskt även lyckas göra det.”

Varje människa är en produkt av sin omgivning, lyder ett ordspråk…Har världen hela livet tagit ned en och man aldrig fått höra av någon att man duger eller är bra utan endast upplevt motsatsen, är det mycket svårt att ha bra självförtroende också.

Största felet är de normer och värderingar som råder. Att yttre faktorer alltid går före inre - och ibland nästan enbart för både media och många människor. Och det är oftast samma som alltid gällt: att kvinnor främst värderas efter sitt utseende och män oftast efter framgång, status eller hur mycket de tjänar. Vilket är direkt hämtat från djurvärlden; där honorna ska vara attraktiva för att locka till sig en hane och hannarna ska vara starka och dominanta alfahannar med bäst gener för en avkomma. Moral hör aldrig dit. Bland björnar, lejon m.m, om en hane dödar en annan hane, väljer dennes hona honom istället. Då han visat sig starkare än sin mördade föregångare och därmed har bättre gener för hennes avkomma. Människor är tyvärr väldigt lika, det ligger bara på en annan nivå.

Jag tror du har helt rätt i att de flesta män främst vill ha, eller iaf önskar sig, sex med vackra kvinnor. Mäns könsdrift är nästan uteslutande grundat på det visuella. Mycket få män skulle nog tyvärr rata en vacker kvinna med dålig moral heller. Spelar ingen roll, så länge hon är snygg. Alla high school-filmer med tonårskillar som kärat ned sig i klassens snyggaste med även elakaste tjej som behandlar de illa och mobbar dem och istället fnyser åt tjejen med guldhjärtat som skulle göra allt för dem…Liksom alla tjejer på krogen som bara hånar ”fula” killar och skrattar med varann om att han ens trodde sig ha en chans…Jag trodde personligen det skulle bli mer civiliserat med åldern, men icke.

Samhällets syn på människor och vad de ska värderas efter är vad som borde ändras. Att alla människor är vackra om de har en fin insida! Att alla är olika och det är just det som är det fina! Och att varje person är unik. Kvinnors värde bör avgöras efter så mycket annat och mer än bara deras utseende. Och mäns likaså. En vacker människa med en ful insida, är ändå ful.

Svar: Kane jag skrev ett mejl till din mail, fick du det?
pessi - SvenskFinalnds Blondaste Blogg

2018-04-16 @ 02:31:56
Postat av: Nylänningen

Det är personligheten man ska leva med resten av livet om man råkar gå och gifta sig med någon. För de flesta av oss börjar rynkorna dyka upp efter 30 och rynkorna blir djupare. I något skede ramlar kalorierna inte lika lätt av en som de gjorde tidigare utan de verkar fastna någonstans längs vägen. Personligheten tenderar dock att förbli oförändrad genom livet; eventuellt kan man säga att ens egenheter kanske tillspetsas med åren och att man slutar bry sig så mycket om vad andra tycker (vilket kanske är en orsak till att ens egenheter syns starkare). Så såhär med 70-talistens klarsynthet ( :-) ) tycker jag att ni som är unga och fria ska kolla upp just hurudan personen ni är intresserade av är. Det är trevligare att sitta på kanarieöarna med en glad - om än lite rynkig och kantstött partner - än med en snygg argbigga.

2018-04-16 @ 08:36:33
Postat av: Kane

Hej igen,

Uppenbarligen hade den där mailadressen utgått. Måste varit för längesen jag loggade in där.

Försök med den jag angav här istället och bara vidarebefodra ditt mail. :)

2018-04-16 @ 18:04:46
Postat av: Brandon Lee

Det finns äkta och falsk självsäkerhet, den äkta kommer ur att människan är trygg i sig själv, och den falska, påklistrade hos reality show pojkar som kommer ur,.hör och häpna,.ur dålig självförtroende.

Jag har lång erfarenhet av "vackra folket", gjorde en hel del intervjuer med dem åt min dåvarande arbetsgivare, där "vackra folkets" bekräftelsebehov
kom upp till ytan när jag fick dem att sänka garden så att jag kom in under deras skinn.

Om och när man bygger sin person, sin identitet kring sitt utseende på instagram och Facebook så bygger man en bild av sig för omvärlden, en bild som sällan eller aldrig stämmer med verkligheten, något som omvärlden är helt omedveten om så länge man inte berättar det för omvärlden.

Utseendefixerade människor dras som regel med diverse slags psykiska problem, som kommer i uttryck just i utseendefixeringen och i bekräftelsebehovet, det är något som saknas i perioder, när verkligheten knackar på.

En skev självbild är inget ovanligt, dvs, hur individen i fråga uppfattar sig själv som människa, och hur hon/han tror att andra människor uppfattar henne/honom som människa. Ibland kan det bli rätt så svårt för vissa människor för att dra en tydlig gräns mellan sitt social media identitet och sitt verkliga identitet, något som kan ytterligare mata skevheten i individens självbild.

Så Jessica, hur tror du att människor uppfattar SvenskFinlands Blondaste Blogg som ett uttryck, som självironi eller "blondhet"? Det finns människor som har uppenbara problem att umgås med "vackra folket", jag hör inte till dem eftersom jag vet vad som döljer sig under den vackra ytan när dessa individer blir avklädda av verkligheten, att visa hud är att klä av sig mentalt i hopp om att någon kan ta sig under ens skinn och se vem man verkligen är.

Ha det Jess,.kram. BL.

2018-04-17 @ 13:33:33
URL: http://grandprixracing.blogg.se
Postat av: Kane

Skönhet sitter ju ofta i betraktarens ögon också. Vilka "regler" finns egentligen för vad som ska betraktas som vackert eller inte? Det är ju också något man kan fråga sig. Som tonåring tyckte jag ofta punktjejer var de finaste och mest intressanta som fanns, eller alla med en alternativ/egen stil. Som uttryckte sig och inte var rädda för att gå sin egen väg! Det utstrålade styrka för mig, mycket mer än alla som gör allt för att passa in, klä sig och se ut som alla andra. Attraktion för mig personligen har heller aldrig handlat endast om utseende.

2018-04-17 @ 21:24:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar