Boracay, Philippines

Medans T och jag käkade sushi på Manilas bästa Japanska restaurang, samma dag jag hade satt mina fötter på Filipinskt land och träffat denna Japanska kille, bestämde vi oss att åka till ön Boracay över helgen. Det var typ min sista plan på vad jag hade tänkt göra i Filipinerna. Åka till en super turistig ö som jag måste ta flyget till? Eh nej tack. Jag kom ju hit för att surfa!!! Fast stället jag ville åka och surfa till, som ser rätt nära ut på kartan, tar 7+ timmar att bussa upp till.. Boracay tar 1 timme med flyget. Så okay okay, let's go to Boracay då.. Så vi gjorde en två nätters stay på ön, som jaa var turistig och som jag egentligen verkligen borde hata according to vad jag normalt ogillar och gillar, men faktiskt var det en rätt riktigt bra ö med amazing atmosphere! Men är säker på om jag skulle åkt dit själv och bott på något party hostell skulle jag ogillat det, men i rätt company I guess allt är kul?
 
 
En dag hyrde vi in oss på två hästar på öns enda stall (det var verkligen de 2 värsta timmars horse riding jag någonsin varit på. Jag satt bara och tänkte på hur synd jag tyckte om hästarna och hur dåligt det var och beslutade mej för att jag aldrig gör någon form av ridning utomlands om jag inte är säker på att det faktiskt är hästar som blir skötta efter vad jag tycker är bra. Rekommenderar verkligen inte Boracays stall). Andra dagen åkte vi ut på segel tur. Låter ju lyxigt och romantiskt men hemma-gjorda segel båtar av bambo och plast pressening (som btw gick sönder mitt ute på havet i världens blåsväder haha omg...) var mer ett äventyr än relaxing. Och sista dagen hyrde vi paddleboards, och höll på att blåsa ut till havs. Haha, alltså eh ja det var nära döden upplevelser varje dag men kul hade vi det! Käkade också en massa super nice mat så kände mej verkligen som en prinsessa. Och ön i sig själv då? Beautiful, just truly beautiful. En av de finaste solnedgångarna jag någonsin sett hände där också. Rekommenderar verkligen alla resenärer som är i Filipinerna, och har råd att spendera lite, att göra en 1-3 nätters stopp i Boracay.
 
 
Damn vad glad jag ser ut på bilderna?! I guess strand är vad jag behöver. Har varit på resande fot i 5 veckor men det var faktiskt en månad sen jag senaste hängde på en strand. Härligt!

Manila, Philippines

 Manila Manila Manila.. Huvdstaden i Filipinerna som jag kände att jag typ aldrig riktigt hört något om innan jag bokade en biljett dit, efter det fick jag höra, men en massa och endast hemskheter. Hur farligt och kaotiskt det är, hur aktsam jag måste vara och jaaa guu jaa. Jag skulle anlända mitt i natten, det tänkte jag ju inte alls skulle vara några problem som helst, tills jag Googlade om Manila airport sleeping och fick hur mycket information som helst om att det är en av världens farligaste flygplatser, de sätter pistol kulor i turisters baggage och tvingar dem betala en massa pengar, det är fyllt med tjuvar, övervaknings kamerorna funkar inte, och det rekommenderas verkligen INTE att sova på flygplatsen. Dethär läste jag på samma gång som jag höll på att checka in till mitt flyg från Taiwan som heller inte visade sig vara så enkelt eftersom man måste ha bevis på en utrese biljett från Filipinerna för att få ett boarding kort (remember that alla ni backpackers!!). Surprise surprise, jag reser ju typ aldrig med en biljett ut ur landet jag åker till, så fick rätt stress där på flygplatsen och ville helt ärligt bara skita i Filipinerna och stanna i Taiwan tills jag skulle kommit på någon annan reserutt för att bara åka direkt till Finland. Men jag köpte en random Filipinerna - Bangkok biljett på Expedia (24 timmars cancellation! Wohooo) visade det för check in damen, fick mitt boarding kort till Filipinerna, och redan i security check kön hade jag avbokat Bangkok biljetten. Så iväg åkte jag. Livrädd. Och jag flög med AirAsia som nog är det sämsta flygbolaget jag åkt med, iaf det med de absolut minsta stolarna. Jag organiserade snabbt att en couchsurfing kille skulle möta upp mej efter att Google sagt jag inte vill sova på flygplatsen. Och ja wow, redan det var så skit sött av han! Det var 04 på morgonen ju. Men... Hur skulle jag veta vem han är?! Jag räknade med att han skulle hämta mej på sin moppe, typ. Det är vad Asiater gör. De kör moppe. Så i mitt huvud kom jag ju till livsfarliga Manila, nån hade säkert tryckt in en narko påse i min backpack, jag skulle bli pressad på pengar, sen skulle jag gå ut i kaoset utanför flygplatsen där det skulle vara en miljon moppe pojkar och jag skulle helt säkert hoppa bakpå fel person och inte min couchsurfing host och vad som skulle hända efter det vågade jag inte ens tänka på. Fast vad som egentligen hände var totala motsatsen. Flygplatsen var inte alls dålig, eller otrygg. Jag känner mej way more obekväm på typ Santiagos flygplats i Chile även fast jag har min pojkvän vid sidan av mej. Så inga problem med Manilas Airport. Wifi funkade också faktiskt fast det online stod det inte gör det. Och jag hittade min CS host. Som inte alls plockade upp mej med sin moppe, utan med sin Maserati. Wtf alltså.. Så fel man kan göra upp bilder i huvdet när man bara söker efter det negativa va?
 
 
Från början planerade jag att inte alls stanna i huvudstaden, men hade det så trevligt så var totalt 3 dagar där. T visade mej only the good side av Manila, och som han sa, det är inte nödvändigt att se det dåliga. Så såklart jag älskade stället. Sjukt stor skillnad mellan rika och fattiga (vi åkte snabbt en vända till China town och jag fick en liten inblick i den fattiga sidan). Trafiken i Filipinerna och speciellt Manila är den sjukaste jag någonsin sett. Att ta sig 3km tar runt 30 minuter, med bil!!! 300km skulle ta 6-7 timmar. Tror inte nån kan fatta hur sakta det är innan de själv prövat.
 
 
Och vad jag mest älskade var människorna och liksom känslan av kulturen. De är de gladaste människorna jag sett (vill verkligen påstå det inte bara är för att jag rörde mej på ställen med bra service, utan folk på gatorna och runtom kring en var verkligen äkta glada), de är katoliker, de flesta snackar super bra engelska och allt (skyltar osv) är på engelska och flera gånger fick jag spanska latino vibbar. Preeeeecis allt vad jag älskar. Så super positivt förvånad av landet blev jag från min lilla totala 6 dagars Philipino stay! Vi åkte också till ön Boracay, men jag slänger upp bilder från det i ett senare inlägg. Hur som helst, Filipinerna känns just nu som mitt absoluta favorit land i Asien och när jag har mera ro i själen kommer jag absolut återvända dit!
 

After the Laser

Innan jag gjorde laser behandlingen förstod jag ju att det var ett liksom rätt stort ingrepp och att det skulle bli downtime efter det, men eh tror jag aldrig insåg hur stor grej det egentligen var och hur mycket jag skulle behöva anpassa mej efter det. Jag minns att dagen efter min bröstoperation, direkt efter att jag blev utskriven från sjukhuset så fortsatte jag resa med att hoppa på en buss i flera timmar. Och nu, efter att ha slipat bort ansiktet så har jag gömt mej från solen i 6 dagar!! Omfg what is this, alltså boobjob no big deal, laser resurfacing big fucking deal?! Gömma sig från solen betyder ju alltså rätt limited grejer när man är i South East Asia. Som tur så couchsurfa jag hemma hos världens chilligaste killar som var hur okej som helst med att jag typ suttit inne och ugglat hela dagen med 2 kg kräm över hela ansiktet, och om vi stuckit ut så länge det har varit dagsljus har jag haft ansiktet covered med en mask. Som tur e det ju Asien, så känner mej inte helt miffo med att ha ansiktsmask. Och som tur går solen ner runt klockan 7 på kvällen, så man har endå rätt många timmar att använda sig av om man lever som en vampyr.
 
 
Så med andra ord, hela proceduren blev större, allvarligare än vad jag räknat med. Jag tänkte ju jag skulle vara fit for fight och nemas problemas typ lämna landet, staden, och resa vidare efter typ 2 dagar. Eh nä. Så funkade det ju alltså inte. Men nu dag 6 efter behandlingen tänkte jag att det är dags! Även fast min hud är still fucked och slowly recovering och helst inte ska vara i solen eller värmen, så det beryder jag behöver anpassa mitt resande med det in mind. Så därför bestämde jag syd Asien får läggas lite på hold, och jag behöver sticka mera norrut i ett par dagar. 
 
 
Så that's the reason jag åker till Taiwan idag.

Cameron Highlands, Malaysia

Efter Penang bussade jag för 10$ neråt landet till Tanha Rata som är huvudbyn i The Cameron Highlands. Dehär trakterna är kända för sina te odlingar, jordgubbs och grönsaks farmer, så rätt gissat - klimatet är lite annorlunda här uppe på kullarna än vid kusterna. Jag couchsurfade 2 nätter hemma hos en skit kul Dutch-Canadian kille som tog hand om mej hur bra som helst. Det regnade konstant under mina dagar där, men jag är faktiskt inte så söt så att jag smälter av lite vatten så jag vandrade en massa och passade också på att göra en 2-3 timmars härlig djungel hike. Var så glad att vara ute i naturen och röra på mig fysiskt krävande, jag älskar ju det så himla mycket. 
 

Penang, Malaysia

Så efter Lankawi och Koh Lipe åkte jag tillsammans med Chris till storstads ön Penang i Malaysia. Penang är klassad som ett UNESCO world heritage med en massa gammla byggnader från back in the days när britterna var här. Penang är också känd för sin härliga mix av streetfood (Malay, Chinese, Thai och Indian mix). Chris behövde vara vuxen och sticka hem till arbetet, men jag lämnade där på egen hand.
 
 
Så jaa, nu e jag alone igen backpackade och jaa, first of all, it's a loooong time since last. Nästan hela förra året reste jag i ju i olika sällskap o jaa senaste jag backpackade själv var typ Central Amerika för ett helt år sedan. Eller ja tja, till Uruguay och Japan åkte jag ett par få dagar själv i höstast, men där träffade jag ju nya bekantskaper jag hängde med, så förutom det så.. Så jag räknar med att det tar en stund för mej att komma igång med det. För det är faktiskt waaay different att resa själv. Trust me, it is, på gott och ont. Men det ska nog gå bra.
 
 
Anyhow jag stannade två extra nätter i Penang på typ det sämsta hostellet jag någonsin bott på. Det var typ jag, ett spansk snackade couple och så gammla gubbar från Oz, Malay och India som typ bott där i ett halvår och tyckte det var mysigt att hänga runt i bar överkropp med sina öl magar everywhere. Oh well. Jag gick en massa under mina dagar här (like I always do), och checkade out sevärdheterna på gatorna och vandrade till SouthEastAsia's största tempel.
 
 
Första dagen själv hade jag slagit mej ner i något random local restaurang för att käka middag efter att jag vandrat runt i 5 timmar. Jag hade hela halva dagen tänkt över dethär why do I travel? Och själv? Måste jag? Vad får jag utav det? Vill jag verkligen fortsätta hålla på såhär i evigheter? Så lite halv deppig alltså. Eller mest kände jag mej kanske bara ensam? Men så i bordet brevid kom två killar, som efter en stund började snacka med mej. Jag hoppade över till deras bord och det visade sig vara en kille från Frankriket som rest i 4 år och mainly satsar på att inte betala för boende när han reser (just like me! Men jag satsar ju mera på couchsurfing, han sover på random tak osv haha) och den andra killen vara en local och de hade träffats i Australien för 3 år sedan. Franska killen skulle ha fullt upp hela kvällen med att editera lite travel videos, men han local killen ville gärna hänga med mej om jag hade lust. Sure why not? Klockan var 18, det började bli mörkt och jag hade inga andra planer än att gå tillbaka till hostellet och sova. Så efter att i 10 minuter känt dessa 2 män hoppar jag in i en bil med dem, i en okänd city, alone, utan att någon som helst skulle vetat om dethär. Och jag hade en hur kul som helst kväll! Vi åkte upp till Penangs högsta berg, och sen visade det sig att killen var en hälso specialist så han gav mej en 90 minuters lång ansikts behandling i sin klinik också, såååå snällt! Så förstår ni hur saker kan bara hända om man vågar ta chansen? Jag kunde sagt nej till att hänga med totala främlingar och fortsatt att deppa över att jag var ensam, eller ta chansen att få nya vänner, och faktiskt så blev hela min dag så mycket bättre av dethär och jag blev påmind om att det är precis dethär randomness och everything happens for a reason grejerna som händer när jag reser som får mej att älska att resa själv!  
 
 

First of Malaysia

 Efter Hong Kong hoppade jag alltså på ett par flyg (Hong Kong - Singapore - Kuala Lumpur - Lankawi) till nordväst Malaysia, där ön Lankawi var mitt första stopp i dethär landet. Djungel, vildlife, underbara stränder, lyx och not too bad turistigt vill jag väl beskriva vad vi såg av ön, så kan absolut varmt rekommenderas! Här kommer en liten bildserie över den 3 nätters vistelsen där med min travel buddy Chris.
 
 
Btw I know, mina färger på bilderna suger visst? När jag editerar och fixar till de blir de jätte fina, eller åtminstone så som jag vill ha dem, men sen när de landar på bloggen är de i en mera plain boring färgskala. I wonder why hmm.

Island Lankawi

I'm excited to get to know this for me new country.
Malaysia, show me what you got! First out is the island Lankawi.
 

Comfort to Comfort

Okay so I stayed 19 days home in Finland, which wasn't my plan. I've been already 4 days in Hong Kong, which wasn't my plan either!! Okay but what's the problem Jess? That I get stuck in my freaking comfortzones!! Finland and family, Hong Kong and friends. Comfortzones. Too easy. EASY. Life growth doesn't happen from easy. And why don't I do something outside of this zone then? Because I'm so fcking lazy..
 
Oh well, here's my pics from my HK stay so far.
And I'll move my ass away from this city soon. Soon.

Mission impossible

It happened! I travelled standby all the way from Miami to Kokkola during the busiest time of the year! What I thought would be absolutely #missionimpossible just happened. It ofc took me a lot of airport hours (13 hours) and it took me 3 flights (11 flight hours). But I came home, I'm home for Christmas!
 

My Uruguay Adventure

Så kortfattat. Jag blev trött (eller egentligen nä, men I wish att jag skulle blivit..) på att vara wifey och lämnade killen i Chile och ville ge mej av på en solo trip. Somewhere. Fast bara en snabbis. Så what to do and what to see i Syd Amerika med mindre än 7 dagar? Hmmm vad är det där lilla landet till höger? Uruguay??? Who knows vad det är, jag har nog aldrig hört om det, men det är enda landet i världen med government controlled legal marijuana, de har en lång kust remsa, det är ett semester land, det bor 3 miljoner människor där men bäst av allt det ser super litet ut så det låter som en bra idé! Så yes, jag satte mej på ett 2,5 timmes flyg österut, landade i huvudstaden Montevideo där jag mötte min couchsurfing host. Som jag skulle stanna hos i max 2 dagar, vilket jag började med och hann se hela halva (I would definitely say hela) huvudstaden.
 
 
Men han tyckte min idé var fenomenal om att resa norröster ut i landet till, typ wherever, men jag bestämde delstaten Rocha, till lilla stället Barra de Valizas och världens mest hippie ställe utan elektricitet Cabo Polonio. Okej kom med mej, men 1) jag vill göra en HIKE mellan byarna och 2) jag vill sova utomhus. Okay! 5 timmar i buss och vi anländer till en by som är byggd av hur 100 år gammla sommarhus i Larsmo ser ut. Simple and just simple.
 
 
Efter att ha krossat vadande (höft höjd typen av vadande) igenom en saltvattens flod (gick bra den vägen, dagen efter blev min kappsäck dränkt där och alla kläder genomblöta haha. Well that's a good story for another time) gått igenom något som känns öken i 3-4 timmar och sett 5 döda sjölejon så anlände vi till byn Cabo Polonio. Jag brukar älska hippie ställen, jag älskar hippie ställen och PRECIS såhär har jag haft en bild i huvudet över hur jag önskar jag ska bo en dag (på stranden, ingen elektricitet, fyra väggar och that's it. All I wish for. Simple as possible.), jag fick väl en wow feelingen att se det lilla stället med en miljon sjölejon och de max 50 små husen där, men ingen connection över att this-is-soooo-me!!!!! , så hmmm nope, weird and not sure why jag inte bestämde där och då this is heaven on earth men ja, man väljer inte vad man connectar med, unfortunately. Anyway watched an amazing sunset där med världens bästa underhållning som kändes som straight out of a Discovery Chanel program med sjölejon som skrek och härjade som apor. Sunset check, så jakten på var vi skulle sova började. 2 timmars natt vandrande, med en otroligt vacker MOONRISE show (seriously? Jag tror jag aldrig upplevt dethär innan: total darkness, i 30 minuter fundera man where the fuck is the moon men man oroar sig inte alltför hårt för man är upptagen att njuta av hur klart stjärnorna syns i beck mörkret, sen se något eld gult stiga upp ur vattnet and wow, that's a moonrise.) och en miljon stjärnor så tog vi fram dun täcket och lag oss på sanden.
 
 
Morning glory och sunshine hela nästa dag innan vi tog bussen i 3 timmar till min host's föräldrars hem. Otroligt häftigt att se ett local hus, och underbar atmosfär around the Maldonado strand området. Efter att finally fått pröva macha var det dags att sova en natt i en bunkbed (let me sleep on top let me sleep on tooop!! Högsäng = barndomsminnen = älskar högsängar) och sen var det dags för sista dagen som vi hann med löjligt mycket med speciellt med tanke på noll tid. Cykla typ 30 km, såg the famous rich bitch vacation staden Punta del Este och surroundings och sen lyxiga men mer chilled Punta Ballena.
 
 
Så, efter många diskussioner om Dulce de Leche kommer från Chile eller Uruguay och så plötsligt så har 5 dagar i landet flygit förbi, och det kändes precis lagom (låter ju sjukt kort tid, men to be honest it was enough) och mina tankar flög fram och tillbaka över om vad landet påminde mej om allt från Budapest, Danmark och Spanska semester orter. That was Uruguay for me.
 
 
Och btw, sounds ridiculous easy att bara göra en spontan random resa va? It is. Och btw vet ni vad för tanke som slog mej the other day? I don't know a single person on this planet som jag tycker är coolare, som lever ett häftigare liv, än mej själv.  

Week 1 Chile

So, I actually was here in Chile just like 7 months ago. With the same guy. But we spent in total 18 hours in the air to spend like 30 hours in Chile. Which most of those hours was partying at his besties wedding. So worth it hah! But this time we're doing Chile for real. And this is how the first 7 days have looked like so far. And I already can say this country is exactly what I've been looking for, I'm already madly in love with it.
 
 

Welcome to the #goodlife

I wrote this a month ago.
When I just had left Japan and started my America journey . 
 
I've been travelling around the globe for 6 years and the FIRST time I jumped on a flight is only 7 years ago. But I've never been on a flight flying from west to east over the Pacific Ocean (and actually, I've only ones before gone over the Pacific with a LA-HAWAII-SINGAPORE route). And I've never before been in the air without flight changes for 15 hours straight. And only in my wildest dream could I belive I would experience this in BUSINESS CLASS. #isthisreallife? Getting served 7 course meals, ordering freaking burgers as snacks whenever the desire hits (omg), cuddling up in 2 blankets in a laid down position watching Angry Bird and half a season of Top Model and just totally relaxing COMFORTABLE the whooooole journey, that totally blows my mind of awesomeness.
 
 
Yes it's so fucking awesome I felt a big need to take a millions of pictures. I wish I just could describe the feeling of being served multiplied courses of meals and always get the "miss Edstrom" sentence every time the staff approach me and just feel 110% like a freaking queen. But I can't describe it. And I do wish that everyone of you get the chance to do this for yourself one day in your life.
 
 
And I just need to put this in too.. That I've always said if I won a million dollars I would NOT change my life. At all. I would keep travelling the hard, challenging, budget way. I would perhaps invest some of the money, I would give some to my family, and yeah well to be honest I maybe perhaps would use some on travelling this high end way now and then just because I could. But what I really would love to do with that million dollar money is to be able to let my family see and feel this kind of lifestyle. To let them experience flying in business class, staying at amazing hotels, eat multiple course meals, see beautiful beaches, crazy cities, but mostly just to be able to FEEL that extreme luxurious feeling to be treated like kings and queens. Just a tiny bit of it. I mean, anything that's not a hostel or motel feels luxurious to me, and I've stayed at a lot of 4 star (I actually think I've done 5 stars too?!) thanks to others through the years. It's totally just wow and I feel SO blessed, lucky and thankful that I've been able and still are able to experience these kind of wow luxurious feelings now and then, and it is only because of and thanks to the AMAZING ppl that I come across on my way through life that showed me and let me feel that side of life. Because I could never been able to give it to myself. 80% of the last 2 months I couldn't have done if it wasn't because of others. It feels so surrealistic and I know I'm extremely lucky and blessed. 
 
 
Buuuut... Honestly.. If I was someone of you, looking at this from the outside, pictures of this backpacking bitch in weird situations as in business class (that btw cost more than most ppl's monthly salary.. x 2!!) eating meals for hundreds of dollars, staying at 5 star hotels, travelling the world (and I don't just mean from this trip I'm talking in just generally throug the years what been showing up on my blog) what I personally would think about this person. I mean she only "works" half the year and then become fucking rich enough to throw money around the world? Tsss yeag right that girl is bullishit. I know exactly what I would think. Exactly. And it is just one single word. The word I couldn't take away from my mind seeing a girl traveling as I do, posting the pictures as I do, and just acting the way as I do is : PROSTITUTION. Maybe I could filter it out in my head making and being nice saying that girl is an "escort", "gold digger". Prostitute sounds just so raw. Dirty. Gold digger sounds more kind of classy right?
 
 
But let me tell you what. I have never done and I do NOT sleep my way to this, I don't do this as a escort or gold digger. I don't even play any fucking games. I do nothing else than being myself. And if someone offered it to me, telling me hey they'll fly me in business class 15 hours if I just give them a simple easy blow job, I wouldn't even considering it. I wouldn't even cuddle with somebody to get something. It's not because I think it's nasty or anything  (I'm not against prostitution or gold digging, really, and I don't judge. It's just nothing I would do) it's just the way my brain works - if you ask me to do something for you I will simply just not do it. I would do it if you didn't ask, because I'm a nice girl, but since you asked I'm really not interested in doing it. I do what I personally feel for, not what you feel and think I should do. Whatever it is having sex or clean the house, it will not happen when YOU ask for it but I bet you it for sure will happen randomly and frequently when I feel for it and you let me do it before you open your mouth asking for it . Yeah I had a lot of earlier relationship problems to this mindset, haha. No actually it's not haha, it's really sad, but I can't help it. It feels wrong to me to please someone who have asked me to do it. And for the same reason I couldn't get myself to use somebody for my benefits. If I could, oh boy how my pockets would be filled with money and dollar bills from blowing business men, shaking my booty at strip clubs, getting paid for having dinner with old guys and why not get fucked in front of cameras. But I can't. Because nobody can buy me, especially not against my will.
 
 
" I was an adventurer, but she was not an adventuress. She was a 'wanderess.' Thus, she didn’t care about money, only experiences - whether they came from wealth or from poverty, it was all the same to her. "

Hello Chile

 

Tortola BVI (BritishVirginIsland)


Florida - Miami - Orlando

 
 

New York - Brooklyn - Manhattan

 

Nashville


Live the Yacht Week

Minns ni jag skrev lite hastigt och lustigt om min crazy party week ute till sjöss i Grekland? Aah jo jaa jag kunde och kan fortfarande inte sätta ord på den veckan. Men en party trailer har just släppts som rätt bra förklarar och ger känslan av what Yacht Week really is all about.. 
 
 
 
Tycker du det såg sjukt kul ut? Well then, just FUCKING DO IT! De har rutter i Grekland, Kroatien, BVI, Thailand och flera än så har jag för mej.. Värt varenda jävla euro, så jävla kul och minnen, vänner och kärlek för livet.
 
 
Och på tal om fest, vänner och kärlek... Det är precis det som händer i helgen och just därför jag just nu i New York. För att fira Halloween med de craziest party ppl on this planet, som jag festade Yacht Week och Tomorrowland med.. Det är time för en Good Life Crew reunion!

Chicago


Hong Kong

 
 
 I've now had 3 nights in Hong Kong and I really wish I could say I like it more than what I did 1,5 year ago but nope not really. I thought I did, the 2 first days I did hikes to the Peak (which was the only reason I liked Hong Kong last time), hang out with some friends, having bbq, chilled and I thought oh well HK is not that bad after all? Yesterday I went for a walk around by myself and I definitely got back that feeling of why I just don't feel much for HK. But it was definitely good to have a few days here again, seeing it with a bit different eyes than first time! 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar