Som jag skrev för nån dag sen så har jag nu bestämt och bokat en flygresa ner till Palma de Mallorca varifrån jag kommer åka till Magaluf, för att JOBBA i sommar. Spääääännande va? Jag tror iaf det kommer bli asbra. Eller, det är vad jag hoppas. Eller nej, det är vad jag tänker göra det till! Jag har saknat att få resa iväg, vara i ett nytt land, catcha up med min kompis SOLEN, träffa nya människor, och nu äntligen kommer det hända igen! Där är ett par ångestmoment inblandade i det hela, som typ min träning, alkohol, kost, kropp, pengar och pojkvän. Men det ska väl gå! Jag ska iaf göra det bästa av det, och värt det ska jag fan se till att det är!

Jag åker redan om 1½ vecka (GAAAAH jag kan inte fatta!!) och stannar bara runt en månad först, eftersom jag har modell grej på gång i slutet av Juni som jag måste vara tillbaks i Danmark för. Och sen får vi väl se om jag åker ner igen och fortsätter eller inte.

Och för er som inte redan visste, jag var nere på Magaluf för 3 år sen och gick Bartenderskolan. Shit alltså jag var bara ny fyllda 19 år gammal då och hade aldrig stannat borta så länge hemmifrån som då, jag var bara barnet, och jag hade en grymt oförglömmlig sommar. Nu är det inte samma tjej som då som åker ner, så vi får se om jag ser det med helt andra ögon än den första gången.

"Hej! Kommer kanske en lite konstig och dåligt formulerade fråga här nu. Men jag undrar varifrån du får ditt mod ifrån? Hur vågade du ta steget "ut i världen" och liksom tro på dig själv och börja leva dina drömmar? Är ju själv en finlandssvensk, lever ute i ingenstans (och även om jag gillar det, så finns det ju drömmar om resten av världen också) och jag är ganska trött på dethär stället. Har redan små planer om vad jag ska göra efter skolan: resa. Men jag har inte riktigt modet att göra det. Har du några tips eller bara något uppmuntrande? Tack för att du inspirerar andra att göra sin sak i livet :)"

Hej där! Hur bra fråga är inte dethär? Egentligen. Faktist jätte bra. För jag vill också ha svaret på detdär. Pessi, hur vad och bara HUR?! Var kom detdär modet ifrån från att resa iväg? Okej mod och mod, måste man vara modig för att sticka iväg? Kanske man bara måste nått en punkt? I dumhet eller i trötthet. För det är väl inte bara så enkelt som att ge sig iväg? Jo, det är ju det. Men man gör det så svårt, för man tänker för mycket. Vid det laget jag stack iväg till Nya Zeeland 2011 hade jag nog inte stor självkännsla eller självförtroende. Men jag gjorde det endå. Somehow. Samma sak när jag bestämmde mej för att jag vill bli modell. Jag trodde inte på mej själv alls i början, men jag vågade endå på något sätt..

Denhär veckan är det ett år sen jag kom hem från resan jag började i Januari 2011. Januari 2011 - Maj 2012. På senaste tid har jag dagligen funderat på vad håller jag på med. Är det dethär jag vill? Att vara bosatt i Danmark, pendla mellan Finland och Danmark, inte resa och uppleva nya platser och människor. Om jag vill vara tillsammans med min kille måste jag vara kvar i Danmark ett år till, tills han är klar med sin utbildning - sen är världen vår. Jag har svårt att se mej själv in i framtiden, jag lever för dagen och nuet. Därför har jag såna jävla problem med att kunna var nöjd med hur jag har det nu. Jag vill ju ut, bort igen, resa NU. Inte om ett år. Men jag vill ju också vara med han. Jag har drömmar om vad jag vill göra, var jag vill göra och vad jag vill se. Och det är sånt jag vill göra NU, inte om ett år, om två, eller aldrig.

Men jag tror att om man väntar på att modet för att göra saker ska komma, så kommer det aldrig komma eller komma aldeles för sent. Det är väl överlag en regel som gäller det mesta i livet: - JUST DO IT. Om du ens har en tanke på något du vill göra - Just Do It. Tänk inte på "men tänk om.." "men vad.." "hur.." "men.." NEJ. Om det är något du verkligen vill, gör det då bara. Ta chansen och just do it. Det "värsta", eller konsekvenserna som kan hända, är att du lärde dej något av det. Och det är inget dåligt med det. Just do it. Boka en resa och bara gör det. Tänk inte. Om det är vad du vill, do it.

Och om man är rädd för att vara ensam, som jag kanske är, så är det väl det dummaste man kan vara rädd för. Vi är biljoner människor på jorden. Du är aldrig ensam om du inte väljer att känna dej ensam. Klart det är roligare att uppleva en resa tillsammans med någon, men vem säger att det är någon du känner från förr eller någon gammal vän. Varje ny människa du ser, på gatan, i affären i livet, är en potentiell ny vän - OM DU SÅ VILL.  

 

"People wait all week for friday all year for summer all life for happiness" - är det inte sorligt? Vi väntar hela livet på saker. Varför gör vi inte bara det bästa av måndag, det bästa av vintern, och varje dag till en lycklig dag. Och vi gör det vi vill IDAG, varje dag. Vi bestämmer själva hur våra liv ser ut. Gör det bästa med vad du har och lev så som du önskar du levde. För du är den enda som can make it happen.


Rörigaste blogg inlägget på pezsi.com på en stund, men vad jag försöker säga till lilla fröken med sin fråga är att bara gör det. Bestämm dej för att göra det, det är ju vad du vill. Tänk inte, just do it. Och låt ingen hålla dej tillbaka.

Alltså egentligen tränar jag ju inte för att se bra ut. Om det nu var det någon trodde..

Jag tränar endast för att kunna rädda mej själv i nödsituationer och visa lite girl power i världen.

T.ex. när min väska gick sönder på flyget till Danmark förra helgen. Det ena hjulet föll lös och att SLÄPA en 23 kilos väska på ett hjul är inte lätt, pluss att det nöttes upp ett stort hål i väskan vairfrån snart alla mina trosor skulle börja läcka ut genom. Alltså inte OK.

 

 

 

MEEEN, tack vare att jag är en fitig gym besökare, så var det bara att slänga upp skit väskan axeln! Problemet löst.  ÄNTLIGEN fick jag lite användning för mina workouts.

På bilderna är detta utförd av en profissionell backpacker, det krävs många års erfarenhet

inom resandet. Och lite hantel lyftande.

Alltså vart tar tiden vägen.....?

Men vilken suverän dag det var! Fatboy Slim som var värsta besvikelsen, Skrillex överraskande grymt bra show, och att stå längst fram på festivalens höjdpunkt som var Swedish House Mafia. Och att stå där med två av de underbaraste tjejorna i världen och höra låten One (som jag första gången hörde när jag festade tillsammans med dehär två brudarna sommaren 2010) var rätt oslagbart. Good times.

 

We don't remember days, we remember moments.

Och sådär på tal om längesen.. Jag kan inte fatta att dethär är 2 år sen.

ÖVER TVÅ HELA ÅR. Alltså.. Vart tar tiden vägen?

 

 

Men ärligttalat, jag är så glad över att jag kan se tillbaks på de 2 år sen dendär bilden togs, och säga att jag gjort, upplevt, prövat, upptäckt och vuxit en massa från den dagen fram tills idag. Jag har levt. I över 2 år (enda sen Barskolan på Magaluf, så nästan 3) har jag haft dendär känslan att om jag dör imorgon skulle jag kunna dö med ett leende på läpparna och en känsla av att jag tagit vara på, använt och njutit av min tid på jorden. DET är jag glad för. Jag är glad för att jag haft chansen till allt det jag hunnit med på 21 år. Och jag är glad att jag tagit chanserna. 

 

1 år sen!!!! Kan inte fatta att det redan är så längesen dehär bilderna är tagna!!

Minns ni jag tipsade om  frestande billiga flygrese erbjudande förra veckan? De förlängde sin REA och IDAG är det sista dagen ni har chans att klicka hem en av de rabatterade flygresorna. Jag ska iaf passa på att köpa en resa. Spännande va? Resorna jag hade tänkt mej heter Köpenhamn-Karleby Karleby-Köpenhamn, eller så har jag alternativet Köpenhamn-Vasa. Väldigt exotiskt må jag säga.. Kika in

 

 

 

Ni trogna läsare vet ju att jag oftast låter bilder tala för sig själv från mina resor och äventyr. För vad jag än skriver så får man endå inte den rätta inblicken i hur bra det är, och en bild säger mer än tusen ord. Så jag tänkte göra det samma med vår weekend trip med färjan över till England. Men jag kan nämna att det var en riktigt behövlig och bra resa för oss båda, och jävlar så mycket socker och gott vi käkade. Muskler är mat.

Sen väl framme i England var det typ snökaos. Snökaos av 5cm snö och busschauffören pratade om att de kanske inte kan hämta upp barnen till skolan imorgon. Eeeh okay. Men vi tog iaf bussen från hamnen Harwich in till Colchester där vi lallade på ett par timmar innan det var dags att hoppa på färjan igen.

 

Denhär gången tar jag in på, för mej en ny, hotell-kjedja. Man kan ju inte välja att stanna på samma hotell två gånger när det ligger ett annat några hundra meter längre bort? Helsinki centrum är ju inte så överdivet stort så alla hotellen i centrum ligger ju nästan på varandra. Så därför valde jag Radisson Blu Royal denhär gången. Tror faktist att det stog att den är 4 stjärnigt?

Alltså jag gillar att resa (nämen älskar!), hela dendär sitta ner, förflytta sig, all väntan, all den stressen, fönstershoppingen, människorna och jaa allt. Men ibland suger det ju bara. När man inte är på humör att sitta och dega, när man inte har pengar, när man är trött och hungrig, jaa då vill man ju bara koma fram till målet snabbt som fan och inte dega runt på publika platser. Och nu har jag ännu 2h kvar på Arlanda innan jag får hoppa på flyget till Kokkola.. Tur (eeh eller jag vet inte?) att de visar Uppdrag Granskning eller Kalla Fakta eller vad det nu än är (nått smart iaf) på tv:n här just så jag får tiden att gå.. Läser ju boken Jag är Wanted som är totalt awesome, men vem orkar och vem kan sträckläsa utan att ögonen ploppar ur..? Snaaaark.. Tur att min privata chaufför väntar på mej när jag landar i Finland. Princess for Life.

 

7 Päivää crewt hade lite aktiviteter ordnade för oss också, t.ex. båt utflykt till Raya Yai Island med strandhäng för 4 av oss och fotografering för 3 av tjejerna, och också korall snorkling där (fin upplevelse och jag uppskattar det verkligen, men väldigt tråkigt och ledsamt att se sån "korall" i Thailand efter att man har snorklat i världens bästa korallrev i Australien såå..). Sen hade vi ju också elefant safari, som innebar en liten elefant show och sen 30 minuter elfant ridning (med utsikt över till PhiPhi Island från elefantryggen!!). De tog oss till Night Market sista kvällen, och kvällen innan dess så stog det på vårt program schema RAIRAI. Haha, det innebar att de bjöd oss på en jätte härlig middag på en finsk restaurang, jag valde det dyraste på listan vilket var Lappländskt renkött. Jag beställde det ju såklart inte för att jag är girig och bara "muhahahah nu betalar dom nu ska jag ta det dyraste som finns här", utan för att jag aldrig prövat renkött! Haha, och cool story to tell att jag käkade Lapplänskt renkött första gången i Thailand. Dom gav oss alla också varsit diplom och en motivation till varför, och tackade oss för vårt deltagande. Jag blev resans tissimissi (hmm, ofc I guess?). Och vi alla fick en jätte underbart vacker orchide halsband, gissa hur gott de doftade? Sen blev det en massa dricka på Seducation, som är en finskägd ny öppnad klubb i. Och, har jag nämnt att de betalade för hela kalaset? Hur nice är inte det? Alltför nice. Jag räknade ut att jag hann (jaa för jag tappade ju mitt bankkort på torsdag) bara spendera, på hela veckan med mat och julklapps köp och skit, 230€. Fy fan vad nice, en till-och-från resa och en hel vecka med aktiviteter i Thailand för 230€. SÅÅÅ TACKSAM så ni anar inte!!

 

 

Alltså tur att jag hade uinnit tappa mitt bankkort inför det, för att shiiiiiit vad min väska skulle ha blivit många extra kilon för tung på flyget om jag skulle gått crazy och shoppat där. Alla ni som åker till Phuket så måste jag stor rekomendera dethär, för här säljs skiten för sitt rätta pris. Alltså en fake tryckt t-shirt som är värt ingenting säljs för ingeting, alltså typ 100 thb (cirka 2.5€). Det är inte som butikerna ute på gatorna där de säljer samma t-shirt för MINST 200 thb, och då måste du disskutera och tjafsa dej fram till priset som de egentligen sa att var 400thb från början.

 

Så om ni ska shoppa skit i Thailand (I guess we all want that?) så gör er shopping på Phuket Night Market nån av dina första dagar där. Sjukt dumt att vi gjorde det vår sista kväll, eftersom flesta av oss redan hade köpt klart alla sina souvinerer, fake väskor, skor, krimskrams och skit vi ville ha. Vi alla hade köpt de exakta samma t-shirts, samma bikinis, samma skit som såldes där fast till ett mycket, mycket högre pris och med ett långt tjafs med försäljarna. Fast jag tror Night Marketen bara är en gång i veckan, alltså Lördagar, därför blev det vår sista kväll. Men alla ni som är i Phuket, save some time and energi genom att gå och shoppa vad ni vill ha på the Night Market!

 

Jag själv köpte en snygg bh (vill använda den för nån photoshoot, så jag kommer säga till vilket det är sen när jag har den på nån bild!) för 100 thb, 3 par snygga trosor (same with that, I let you know when I'm wearing them!) också bara för 100 thb, och så köpte jag en julklapp för 250 thb. Och det var mina sista Thai Bath pengar. Fan också, nästa gång jag är där ska jag allt ta och köpa 5 bhar, 15 trosor, 2 handväskor, 2 par skor och 10 t-shirts!!! Men som tur så känner jag mej själv och vet att jag kommer vara där igen en vacker dag, so no panic.

 

Och de sålde t.o.m små baby doggysar där. Varje gång jag ser hundar i galler eller glasburar för försäljning (jag tror jag sett det nån gång i typ Singapore eller Australien) så känns det bara så fel. Man bara aaaw titta en liten hund, men alltså nää, eeeh, it's jus wrong. Vad tycker ni?

 

Lite random bilder från första kvällen i Thailand när vi åkte in till Phuket centrum på lite shopping och middag. Namnamnamnam, jag älskar Thaifood så förbannat mycket! Inte för att jag helt 100% vet vad det är jag käkar, det kunde lika gärna vara blötlagt garn som nudlar och lite hundkött som kycklingkött, men det smakar ändå så goooot.

 

 

Ibland blir jag riktigt riktigt RIKTIGT arg på mej själv. Vad fan håller jag på med liksom? Varför fan sitter jag hemma i Norden och trycker när jag egentligen vill ut och resa och få ha dendär känslan att få ut något av livet? Speciellt när jag tittar på Australien bilderna. Och när jag bara tänker och ser på hur mycket jag faktist, sett och upplevt redan.. Jag får känslan som MEN VA FAAAAAN JESSICA. Man får ju inte byta ner sig liksom.. Att gå från resa runt, leva, njuta, älska till att dega runt i hejochhå-Jakobstad. Fast svårt att göra annat när pengarna tagit slut.. Men jag blir som seriöst riktigt riktigt arg på mej själv.

 

Den kännslan fick jag speciellt jätte kolosal attack av när jag var ut och cyklade häromdagen och låten We Can Make the World Stop (ni vet, GoPro reklamen, kolla videon här under) plötsligt började spela. Den förknippar jag SÅÅÅÅ mycket med Australien, och med att resa, att äventyra, att upptäcka, att se. Och hur cool är inte videoklippet, och vem får den INTE en vilja-åka-ut-och-resa känsla av den? Så ibland vill jag bara helt fullständigt skita i allt, skaffa ett industrijobb eller något annat välbetald ap-göra, jobba dygnet runt i ett par månader och SEN up up and away, igen. Fuck träning, fuck allt, bara snabba casch och sen iväg.

 

 

Gahahaha, hur härlig är inte videon? Seriöst.. It breaks my heart..!!! Aaaaah..


Och alltså egentligen vill jag inte "resa". Jag vill uppleva. Jag vill inte åka en vecka till Kanarieöarna på semester. Eller hej klart jag vill, men det är inte det jag är ute efter. Jag vill äventyra. Jag vill backpacka, jag vill vara impulsiv, jag vill träffa nya ansikten, jag vill pröva nya saker, jag vill festa, jag vill se, jag vill ta ströjobb, jag vill UPPLEVA. Och det bästa av allt är ju, att jag inte är dendär lilla osäkra blondinen som knappt vågar prata eller säga ett ord på engelska som för 2 år sen, jag har ju redan varit och gjort en massa, jag vet var jag har mej själv och jag vet att jag vågar, KAN och klarar mej på egna ben. Även i ett främnande land, med främmande språk, helt själv. Fan också, när allt handlar om pengar i slutendan..!

 

 

Inte för att jag vantrivs här, absolut inte. Det är skönt att bo hemma, jag uppskattar och tycker om det. Men det känns bara som jag slänger bort dyrbar tid, och som att jag kunde få ut mer och göra mer av mitt liv. Såå jaaa, fölåt mamma och pappa, men jag vill ju såå flyga ut ur boet igen (eller ni tycker väl bara det skulle bli skönt att få slippa dendär grumppiga tonfisk och kyckling ätande 21 åringen?!). Och det gör jag ju faktist, om 1½ vecka!!!! Det blir iaf ett litet äventyr. Inte gemförbart med Australien, men att flytta hemmifrån på "riktigt" är ju också ett rätt sånt äventyr..! Pretty excited..!