Barcelona

Så jag kom fram till Barcelona och bestämde att bara stanna 1,5 dag. Känner mej lite rastlös, tror jag vill väl komma fram till Danmark så fort som möjligt och bara kunna relaxa helt alone (vilket I bet I'll be tired of efter 1 dag) i nån dag innan jag börjar jobba. Och jaa Barcelona, normalt hatar jag stor städer, speciellt när det är packat med folk och turister (tydligen är midsommar helgen där också en jävla big deal med raketer och eldbålar och så mycket fest och alkohol som möjligt osv osv, hmmm bra timing..) och när man hör finska och svenska i varannat hörn och ser folk man känner, men Barcelona I actually like you. Kan ju bero på att jag gillade det för att jag visste jag BARA hade så kort tid där. Och jag tror att jag gillade det för att det påminner om så många andra ställen jag varit på, eller den spanska kulturen börjar kännas så bekant. Vad jag såg av Barcelona påminde mej om alla de små spanska städer jag varit igenom på Caminon, de påminde också rätt mycket om Santiago i Chile och jaa. Spanska kulturen är ju rätt utspridd i världen och platser jag varit till och börjar kännas som något jag sett rätt mycket av. And I like it.
 
 
Såg väl så mycket man hinner på så kort tid på ett ställe, tillräckligt mycket för att gilla det, känna sig tillfreds med det och att ha lust att se mer. Så kände mej riktigt bra i Barcelona och fick faktiskt den ovanliga känslan av att jag kunde se mej själv bo där i nån tid. En busy stor stad men som är nära till hav, berg, stillhet och natur om man vill ha det. 

Las Vegas, EDC

Levnads uppdatering! Sitter just nu på LAX Los Angeles Airport och väntar på ett flyg. Inte riktigt säker på vart. Igår fick jag typ nervsammanbrott och fällde ett par tårar från att inte ha en aning om vart jag ska ta vägen idag efter jag sagt bye bye till A som lyfter till Chile, men just nu känns allt rätt okej. Jag ska iaf försöka komma på ett flyg till Barcelona ikväll, kanske stanna helgen där och sen åka över till Danmark var jag börjar jobba igen nästa vecka.
 
Fast vad gör jag i California? Senaste blogg uppdateringen var från typ Colombia? Jo efter Colombia stannade jag i Miami 1,5 vecka, sen åkte jag till Las Vegas. Vegaaaaas babyyyyyyy!
 
 
Okej okej, jag har väl varit i Vegas typ 5 gånger innan, så not that exciting att vara där (så tog honesty typ 0 bilder, sorry), men resan dit denhär gången var för festivalen EDC. EDC måste vara världens största EDM (ElectronicDanceMusic) festival med över 400 000 människor på 3 dagar (pretty sure Tomorrowland inte var så stor) och jaa helt enkelt en måste festival för EDM lovers. Och ärligt talat är det såååå mycket om festivalen jag vill berätta om, men nä jag vet bara inte var jag ska börja. Eller hur jag ens ska förklara den. Jag har kanske här innan på bloggen nämnt att publiken på Amerikanska EDM festivaler är rätt annorlunda från något jag sett eller upplevt innan, och EDC drar verkligen till sig precis alla av den typen av människor. Vilket väl är en bra grej, för det mesta har jag tyckt iaf. Eller första dagen var jag ärligt talat väldigt WTF över människorna som var där.. Jag vill väl säga att de är väldigt annorlunda från Tomorrowland och Ultra, men egentligen inte, bara mer extrema.
 
 
Så, EDC för mej kändes som att var 70% bara Amerikanare och Kanadensare (resten 25% Asiater, resten spanish speaking människor, och sen typ 5% som oss resten. Såg dock 1 Norge flagga faktiskt under Kygos spelning), och det kändes som hela festivalen bestod 70% av killar (och typ 20% av dem gay). 99% av alla på området som inte var poliser var drogpåverkade, och jag är säker på att EDC säljer mera juice och vatten än alkohol. Okej inget av dehär % behöver överhuvudtaget stämma in med verkligenheten, men det är vad det kändes för mej. Dock vad jag vet stämmer är att bara 11 personer på 3 dagar blev förda till sjukhuset, och jag tyckte jag läste att 1 dog. Det mina vänner känns som sjukt små nummror utav över 400k drogade människor som festar och dansar i 40 graders värme i öknen från solnedgången till soluppgången i 12 timmar, I'm impressed. Det vore helt klart omöjligt med alkohol, det vet ni själva också. Just sayin.
 
Jag älskade att festivalen var i 12 timmar, skit kul. OM man nu kunde haft möjligheten att vara där i 12 timmar! EDC ligger ute i öknen. "40 minuters bilresa" från Las Vegas strip. Så att ta sig ut dit krävde att man först köade i 1-2 timmar för att komma på shuttle bussen man betalat skit mycket pengar på förhand till (120$ för 3 dagar), och sen så tog själva bussresan 1-2 timmar pga trafik. Trust me, it fucking sucked! Att köa i öken värmen (hade nog 35-45 grader varje dag) made everything even worse. Efter day 1 började vi köa för shuttle bussen hem klockan 05:20 (festivalen håller på till 07, och det började ljusna typ vid 4:30, och när solen går upp i öknen blir det fucking varmt) och vi kom ombord på bussen vid klockan 09 (!!) och var inne i Las Vegas lite efter 10. Alltså där och då hatade jag EDC så fruktansvärda mycket att jag hade ingen aning om hur jag skulle ha lust att gå dit 2 dagar till. Oh well, de andra dagarna tog det "bara" 2-3 timmar att komma dit och typ 2 timmar att komma hem, vilket plötsligt kändes totalt okej (no it's not okay!) efter första morgons väntan. Anyway, that shuttle bus shit is the worst shit I've ever done.  
 
 NOT happy klockan 09:30 på morgonen i bussen hem till hotellet. No idea över varför vi faktiskt ser rätt nöjda och glada ut...
 
Men PS. att uppleva soluppgången 3 mornar i rad i öknen är fucking cool och jag var super imponerad av dem. Sjukt speciellt vackra var de också.
 
Alla ÄLSKAR EDC. Speciellt Amerikanare. Det liksom är det bästa de vet. Jaa alltså.. Jag vill verkligen inte låta så jävla spoiled och bitchig men EDC e väl paradise if you don't know better. Jag kände mej så löjligt svår imponerad. Jo visst är allt skit häftigt och well made och allt (after all var dethär de dyraste festival biljetterna jag haft), där finns karuseller, där är otroligt påkostade fireworks (alltså jag har sett nyårsraketerna i Sydney och de är inte ens såhär bra som EDCs fireworks de skjuter av varje kväll), scenerna är otroliga och dekorationerna, ljusen och jaa allt, men.. Alltså.. Ja. I've seen better. (Sååå gott folk jag säger det igen, never go to TOMORROWLAND, de flesta festivaler kommer suga efter det). Och jag skulle aldrig rekommendera EDC till en Finländare, alltså, you guys wouldn't get it. JAG hade svårt att get it, och this IS my thing! Så tror andra nord Européer skulle ha rätt svårt för det.
 
 
Meeeen summa summarum, fast jag låter sjukt negativ över det, så var det verkligen kul. Jag var inte där för människorna, stället eller drogerna, jag var där för musiken och upplevelsen. Och det fick jag absolut ut av det. En del besvikelse när det kom till artisterna (Afrojack, Zedd) och en del förvånansvärt imponerande (W&W, Showtek, Lost Frequencies, Laidback Luke) och en del as expected (Axwell & Ingrosso, Kygo, Tiesto, Hardwell, ATB, Martin Garrix). Och in the end, fast jag sa typ varje dag i kön till shuttle bussarna I'M NEVER DOING EDC AGAIN!!!! så kommer jag väl helt garanterat stå där igen nästa år. Men med en mer förberedd feeling what to expect, och utan användning av de jävla shuttle bussarna. 
 
 
Och som jag skrev på Instagram (bara för att få fram här också WHY I love festivals) så.. "EDC!! This is exactly why I LOVE festivals. If you wanna dress up as a rainbow (or a unicorn, princess, spaceman, hamster, marshmallow or exactly whatever you want and whatever your imagination can reach to) you can be it and nobody would even have a thought or question about why! I loveloveloveLOVE festivals. And what I love even more is EDM music, and the combination of both is something that makes festival weekends like this one a highlight of my year. This is the time when I'm living as much as I possibly can in the present moment, I never bring my phone with me, I just disconnect from the world and thoughts and connect to the music and atmosphere. And that feeling, it's just truly #plurfection . Thanks EDC Vegas 2017 for a crazy crazy weekend. This festival is definitely as crazy as it can get - in a good way. #dontstopthemadness
 
 
Jag sa till A också att jag har ingen aning om varför jag älskar denhär KLÄUTDEJTILLVADSOMHELST-delen av edm festivaler. Han sa "because u wanna show your body?", eh nej då kunde jag väl fast gå ut i Miami i lika lite kläder (tjejer går ut med bh där) och jag haaaatar jävla nattklubbar så det är väl inte att visa upp mej delen jag vill med att klä ut mej. Jag älskar bara detdär att inte någon på hela stället gives a fuck (gäller stora edm festivaler. Skulle ju aldrig klä mej såhär på en festival i Skandinavien haha ohnononono. Där bryr sig folk). Ingen tror de är snyggare än någon annan. Det är ingen tävling. Allt är okej, ingen dömmer och allt är bara lovelovelove och about having fun. And that's exactly what I love.

Colombia

Jag fyllde ju 26 (omfg 26!!!!! Då e man vuxen. Jävlar. Jag har liksom stannat på 19 i huvudet, har några år att catcha upp. Trodde helt ärligt här om dagen jag var 24 år och den brutala insynen att jag var 26!!!! var rätt svår att hantera) så min pololo (pojkvän på Chileanska) bjöd med mej på en resa till Colombia! AWwww. Tror det var precis vad jag behövde. Har varit deppad i nån månad och saknat dendär lycko känslan men där borta tror jag att jag blev nollställd och kände mej lycklig så jaaa, det var precis vad jag behövde. Tjoho! Cartagena, Isla Grande, Isla Rosario, Bararanquilla, Rodadero och Santa Marta hann vi få en smakbit av.
 
 
Sååå Clombia då? När folk, när JAG, hör ordet Colombia kan jag inte hjälpa att jag förknippar det med ordet KOKAIN. De går hand i hand typ. Nästan så man kunde lika gärna börja kalla Colombia till ColAlombia och ingen skulle tycka det vore konstigt. Typ? Fast vi såg inga droger, blev väl erbjuden nått, men det är rätt vanligt var än i världen man är. 
 
"Super billiga droger"! Lol nä, det är bara ett apotek.
 
Däremot såg jag sjukt mycket fåglar! Lol, japp inget kola bara fåglar! Jag är ju ingen fågelskådare och lägger väl inte så mycket uppmärksamhet till dem, men wow jag har aldrig sett så många olika häftiga arter i ett land, skit kul!
 
 
På min födelsedag hade A bokat in oss på en av resorterna på Isla Grande och det var underbart mysigt! Vi bodde 2 nätter där och fast jag varit till exotiska och vackra öar runtom i världen (Panama, Greece, Thailand, Cambodia, Australia, Scandinavia..) så måste jag säga dethär är nog den vackraste ön jag någonsin varit på! Så oförstörd av turismen, lugn, och jaa bara otroligt vacker.
 
 
Vet ni vad plankton är? Dedär små mikroorganimserna i vattnet som valarna käkar? Jaa precis dem! Har ni hört om plankton som lyser i mörkret? Jaa that's a thing! Det finns lite här som där i världen och jag har sett dem förr. Man går till havet i kolsvarta natten, rör runt lite med handen i vattnet och så om man har tur så kan man se ett par små lysande prickar. Fast de plankton vi såg i Colombia på ön Isla Grande was something way different från vad jag sett innan, såååå amazing! Alltså det var inte bara ett par stycken man såg som lös upp i mörkret, det var miljoner! Vi gick ner i lagoonen och badade bland dem och det var verkligen en amazing upplevelse! Att bli upplyst av miljoner små plankton runt sig, enda från tårna upp till axlarna, i mörkret jaa wow. 
 
Denhär bilden är från Google men ger kanske en liten idea om hur och vad plankton är och ser ut.
 
Colombia är dock nog det SMUTSIGASTE landet jag varit till. Vi körde i misstag igenom något ghetto (och fast man satt i en bil kände jag mej lite som omgomg sådär safety) och omg vad mycket skräp det var på marken. Körde typ 250km norrut från Cartagena och kom igenom några små fiske byar och där var det också förbannat smutsigt. Det var typ på den nivån jag kan tänka mej Indien är (och det har jag hört och sett bilder på att är EXTREMT). Fast om vi inte skulle förflyttat oss utanför de turistiga delarna så skulle jag hållit fast med vad jag sa till A typ andra dagen om att "aaaah Colombia känns så civiliserat och rent och safe o blablabla, bättre än Chile!" (Chile e Sydamerikas safest country). Men nä, de ångrar jag att ja sa efter vi rörde oss ut från turist delarna.
 
Som ni ser, turistigt = rent och fint!
 
Prismässigt vill jag väl säga Colombia är okej. Om man tex stannar inom murarna (den turistigaste delen) i Cartagena så är det typ 50$ för ett två personers rum på ett hostel som jaa inte är något speciellt alls, men för samma pris fick vi ett super stort, lyxigt, döm buffe frukost hotell i Shakiras hemstad Barranquilla. Hyra bil e 3 dagar kostade väl kanske 80$? Super fin resort på super fin ö vet jag faktiskt inte vad kostade. Äta ute kostade väl mellan 8-20$ per person. Jag tror man kan göra en Colombia resa rätt billigt om man vill, men om man inte försöker göra den till det billigaste så blir det inte så billigt.
 
 
Vi fick faktiskt en dag extra i Colombia. Vi reste för första gången med det legendariskt dåligt omtalade Spirit Airlines (som är typ som Ryanair. Budget flyg med gömda extra kostnader som tex att betala 10$ extra vid check in om du inte printat ditt boardingkort där hemma) och ja tjaa jag var redan trött och irriterad på dem vid check in för deras automat maskin inte fungerade och flyget var försenade typ en halv timme. Men när vi skulle åka hem och vi stod först vid check in disken och killen ville se mitt ESTA visum OCH utrese biljett ur USA (kära vänner, man MÅSTE ha en utrese biljett ur USA för att komma på ett flyg till USA. Liksom flyg personalen MÅSTE ha bevis på det innan de slänger dej ombord ett plan. Jag har dock inte haft det på typ 3-4 år och actually don't know hur jag sluppit in), så vi snackade lite om det och sa till honom jag inte har bild på mitt visum men jag vet han kan hitta det i sitt datasystem, så han började söka upp det. Under de 5-10 minutrarna hade A fått mail om att hmmm erat flyg är försenat. Till IMORGON! Öh? Kul liksom att vi har mer och fick informationen snabbare än själva arbetarna? Well anyway, spenderade ett par timmar bortkastad på flygplatsen alltså, men Spirit satte oss alla på ett 5 stjärnigt hotel så det var väl okej plåster på såret! 
 
 
Men summa summarum! Jag rekommenderar absolut Colombia! Jag kan ju dock säga jag inte skulle ha valt att åka dit ensam utan att kunna snacka ett ord spanska (fattar inte hur jag klarade resa i Centralamerika förra året?!). Men absolut, Colombia should be on your vill-resa-till-lista!
 

Finnish Transportation

Vet ni en av de momenten jag hatar mest när jag reser? Att komma mellan Helsingfors, eller Vanda flygplats, och Jakobstad. Alltså att de ligger långt från varandra (cirka 500km kan jag informera er ikke Jeppisbor) är väll bara att acceptera. Det är väl inte mitt fel att mamma och pappa tyckte Jakobstad skulle vara da place to be. Men vad jag blir irriterad över är hur förbannat mycket det ska kosta!! Tåget går få och skit konstiga tider, och den har faktiskt varit fullbokat de senaste gångerna när jag ville ta det hemmåt, så fått vänta i 2 extra timmar på flygplatsen. Och, är så JÄVLA DYRT. Behöver alltid betala minst 42€ per väg, what the fuck e de för pris?
 
Onnibussen har jag tagit rätt många gånger också, men som sagt blev jag plötsligt super bekväm av mej och tycker det är förbannat jobbigt att åka buss i 9 timmar. Det brukar jag väl betala mellan 25-30€ för, men då kommer man bara fram till Helsingfors så därifrån ska man ännu betala sig fram till Vanda flygplats och det billigaste är väl tåget som kostar typ 6€. Bussar och flygbussar går väl också och det är väl runt det samma priset. Så då blir ju plötsligt skillnaden mellan att göra en tågresan och bussresan Jakobstad-Vanda FlygPlats inte många euron skillnad, men typ en million timmars skillnad.
 
Och att flyga är ju inte alls på fråga. Mellan närmaste flygfält som är Kokkola/Jakobstad (Krombi heter de ju ffs!) kostar det 187€ senaste jag kollade. SERIOUSLY!?!! Nu är jag ju förbannat bortskämd och vet att för 187€ kommer jag hela vägen till Australien på om jag så vill (I know I'm lucky. But only a few more months!) så jag har väll liksom tappat idén om hur dyrt det faktiskt är att resa på riktigt. Men anyhow, jag tänker aldrig betala nästan 200€ för en 500 kilometers resa inland som tar säkert bara 40 minuter. NEJ. Däremot gillar jag att man kan komma till Stockholm från Kokkola med NextJet för cirka 80€ (så länge man är 25 eller yngre, omggggg snart tar de ljuva åren slut för mej....), känns som valuta för pengarna. Samma pris typ med SAS till Stockholm, men det är från Vasa som är 100 km man ska på något sätt först ta sig till.

Sådär såg jag ut på Bennäs tågstation en gång i tiden när jag var ung , fräsch och uppenbarligen pigg och okej med att vara en mänsklig åsna och dra hem 50+kg i 5 väskor från Danmark på tåg och flyg hem till Jakobstad. Damn girl.

Så vad jag försöker säga är väl att det suger att ha familj i Jakobstad? Eller att Finlands transportmedel är överprisat. Eller, är jag den enda som tycker det är dyrt? (Jag tycker också det är överprisat i Danmark, men känns endå lite billigare, och i Sverige har jag alltid hittat förmånliga tågbiljetter när jag rest där så de kan jag inte klaga på). Så för mej är det iaf ingen spontan grej att bara åka hem en vända, och det är beror ju bara pga av dedär priserna mellan Helsingfors och Jakobstad. Jag ska ju räkna med att spendera cirka 100€ på en tur-retur resa på bara de 500 km i landet (pluss flygbiljett till och från Finland såklart, men det känns liksom värt whatever) så när man väl gör det känns det ju inte som bara en helg resa eller ett par dagars hej hej. 

Happy flying

De senaste flygen jag varit på har jag varit såååå jävla irriterad på. Alltså, jag brukar faktiskt älska long distance flyg! Mysigt, spännande, titta på film, nappa och äta flygplans mat. Jag brukar inte alls ha problem med det! Men to be honest, de typ 4 senaste flygen jag har varit på, eller well de flesta flygen de senaste månaderna, så har jag varit sjuuuuukt irriterad på. Och let me tell you precis why i dethär inlägget, bara så ni please inte omedvetet är just dendär resenären jag hatar...
 
(Btw, jag reste på nästan 70 flyg förra året, och bara i år har jag redan gjort 11 (ELVA?!!!), så det känns som har rätten att utrycka my professional opinion om dethär med vad som är en bra och dålig resenär på flyg).
 
Först och främst flygplan ser jag som, eller iaf tycker jag de borde vara sedda som, en lugn plats. Alla är sjukt irriterade från starten, vi alla är där för vi vill komma fram nånstans och om vi kunde välja att göra det på något annat sätt än intryckta i en plåtburk 10k meter uppe i luften så skulle vi inte välja att vara där. Det är trångt, obekvämt och bara allmänt jobbigt. Och det är lika för oss alla. Så let's just chill o ta det så lugnt, helst med en film eller sova, och jaa helt enkelt bara sitta så stilla och tysta som möjligt dehär xx timmarna vi alla måste sitta tillsammans.
 
 
 
Irritationsmoment:
 
1. Barn. I don't blame them, de e bara barn, de fattar inte. Men deras föräldrar! Seriöst, om mamma och pappa låter dem käka ett halvt kilo godis, klart de kommer vara hyper och härja och ropa utan tålamodet att sitta stilla i flera timmar. Omg... Och när skitungar sitter och hoppar, sparkar, i sätet utan att föräldrarna orkar säga till? Dö.
 
2. Folk som hänger över andra. Omg I know det är trångt men måste din röv eller mage in i ansiktet på mej? Inte bara resenärer, men jag åkte faktiskt med ett flyg där de i crewet liksom hängde, ropade och sträckte sig över oss mitten-passagerare för att utbyta mat osv. Sjukt osmidigt och oproffsigt. Eller dethär med väskor ombord omgggg. Om ni bryr er om andra follow this tips om att ALLTID ta av er ryggsäck från ryggen innan ni går in i tåg, bus, flyg, whatever trångt. Ni har ingen koll på hur långt bak er väska sitter och hur många ni slår den i ansiktet med. Såklart ni inte gör det med vilja, men omg vad ni är irriteranden. Ta den i handen eller sätt den frampå magen. Jag lovar, så mycket bättre för alla och enklare för dej.
 
3. Lately har det blivit rätt populärt att spela spel på entertainment skärmarna bakpå stolarna på flygen. Jag HATAR det. De två senaste flygen har jag haft ett barn och en gubbe som tyckt det vore kul att spela. Jag gillar idén, bra att hjärnjumppa hjärnan med battleship eller skjuta bollar eller whatfuckever istället för att hjärndött se på 5 filmer. Men fucking hell det är nog det jag blir mest irriterad över att the moment när någon sitter och slår och tappar hysteriskt bakpå min stol. Helt seriöst. Dö. Jag vet inte om jag haft otur med att det varit ett barn plus en gubbe som spelat och överdrivit sina krafter att slå på skärmen eller om det känns såhär för alla? Och jag har ju inte hjärtat till att vara bitchen som ryter till dem att fucking bloody hell stop it ffs, jag kokar bara inombords och vänder och vrider på mej för att få dem att fatta. Som de såklart inte gör. Dö.
 
4. Folk som dricker ombord. Jag satt brevid en tjej som pimplade vin glas (på det flyget var det obegränsat, eller I guess? Hon hälde iaf ner säkert 5-6 glas utan att betala) och hon blev inte noisy eller annorlunda från det så I don't mimd, men dehär semestrande medelålders föräldrarna som blir fest glada och skrattar och snackar högt och låter sina barn härja omg.... DÖ. Kan man bara inte vänta några timmar till innan man drar igång sin fest? Finnairs flyg till Miami serverade alkhol med maten, om man ville ha mer måste man köpa. Funny, because de flesta One World flygen brukar faktiskt ha obegränsat med alkohol konsumtion, men I guess the Finns can't handle it that way..
 
5. Toa springet efter mat serveringen. Aah seriöst ska hela jävla flyget kissa på samma gång? Fattar inte varför liksom hela flyget inte kantrar eller kommer ur balans när halva pax antalet har förflyttat sig att stå i toa kön. Chill liksom... Planera din toa timing lite bättre okay? Spring på toan när du ser de börjat servera maten 10-20 rader framför dej, eller beräkna din blåsas kapacitet så du klarar att vänta till typ 1 timme efter matserveringen.
6. När personen bakom en (oftast gubbar) ska stiga upp ur sitt säte och samtidigt försöker dra dit säte ur sitt fotfäste. Seriöst chilllllll. Jag fattar du e gammal och grå och gubbig och måste använda alla möjliga möjligheter för att ta dej upp och framåt men please.. 
 
 
Nångång har jag tagit valium för långa resor just för att de slår ut en i flera timmar och jaa visst slipper jag dö av irritation om jag istället bara är helt däckad. Men jag slutade ta det för typ ett år sen, för även fast jag tog det väldigt sällan märkte jag hur jävla dåligt det var på min kropp. Kan inte ens ge en specifik orsak vad det är, men jag vet det inte kändes hälsosamt. Men next long flight kommer jag absolut fixa något piller eller naturliga alternativ att poppa innan.
 
 
Fuck jag var trött och irriterad 9 av 11 timmar på HEL-MIA flyget. Not fun. När jag är på land tänker jag ofta jaa guuu jag borde bli flygvärdinna. Jag skulle nog gilla det! Fast varje gång jag är i luften inser jag fuck no. Liksom dethär upprepar sig hela tiden. Jag glömmer visst rätt fort hur irriterad jag har varit där i luften på allt och alla. Men jag tror jag skulle älska jobba i business eller first class avdelningen! Exclusive, personlig services - det skulle jag garanrerat gilla att ge! Och den typen av gäster där uppför sig på ett lite annat sätt också än budget firarande Svenne Svensson familjerna. Att betjäna och serva folk som har sin 2 veckors semester och lämnat allt folkvett och hjärnceller hemma skulle jag fan aaaaldrig klara. Visst gör jag precis det på båten jag jobbade på de senaste 3 sommrarna, och där har jag sett rätt mycket av dethär med gäster och familjer som lämnat hjärnan hemma och tror de har rätt att vara de största svinen bara för att de har semester och åkt hemifrån från vardagen och bekanta, men på en 600 personers färja är det lite annorlunda än 300 pax på ett flyg.
 
 
Ett annat tips jag har på att vara den perfekta flyg gästen är till er solo resenärer! Om ni sitter brevid någon som ni märker reser tillsammans med någon annan (de snackar igenom stols raderna, i gången, eller bara nämner det för dej) men har oturligt nog inte fått platserna brevid varandra - erbjud dej att byta! För dej spelar det väl ingen roll var du sitter (eller, don't give away your window seat though!) så varför inte bara byta så de kan sitta tillsammans? På mitt senaste flyg böt jag faktiskt säte TRE gånger för att ge chansen för olika par att sitta brevid varandra. Jag böt till och med bort mitt extralegroom säte för att en flygrädd dam skulle kunna sitta brevid sin man som aldrig varit på ett Amerika flyg. Hon blev så otroligt glad och sa att jag var som en ängel. Och it felt so good to be good! Jag blev glad av att jag kunde "ge" något för mej sån liten grej men för dem betydde det en massa.
 
 
 Det är först på senare tid jag faktiskt har börjat använda mej av att sätta lutning på stols ryggen. Why? För att tidigare har jag haft så hemskt förfärligt mycket hat när någon framför mej fäller ner stolen i ansiktet på mej, så jag har försökt att inte vara den personen mot någon annan. Men på senare tid har flygen, iaf de jag rest på, varit rätt moderna och igenomtänkta så de är inte så inyourface på passageraren bakom en även fast man sätter den i lutning. Så jaa, mitt main tips om vett och etikett ombord på flygplan - va bara helt enkelt själv den gästen ni önskar andra var runt omkring er ombord på flyget.
 

Key West, Florida


I'm always home

Picture of me in my home. The world is my home - every bed, couch, city, street, beach, mountain is my home and feels like home. Especially as long as I'm wearing a big backpack on my back.

 
That was that journey.  38 days on the go sounds incredibly short, and yes I guess it was. But I got a little taste of 6 different countries - Hong Kong, Malaysia, Thailand, Taiwan, Philippines & Qatar, which 4 of them was for me new unseen and unexplored countries. I, as always, met incredible people on the way and I can feel I've learned something from every single one of them, and without them this Asian journey wouldn't been the same. I'm feeling so blessed and lucky to be be young, healthy and have the amazing chance, time and ability to travel and see this beautiful big world. I'm living a dream life, and most importantly it's MY dream life. But, I can feel it's time for me to put down my backpack for a little time. I'm not stopping the travelling (I actually already packed for my next adventure! For tomorrow!) but I need a little, little break from the backpacking, nomad, roaming around, going with the flow and changing-country-every-week way of seeing the world. A little break, just so I can gain back the passion and excitement of the feeling wanderlust.

Doha, Qatar

Så som sagt, jag bestämde ju att redan avrunda min Asien backpacking tour, så efter Filipinerna var det dags att börja söka sig hemåt.. Men från Filipinerna kommer man inte raka vägen till Finland (eller, iaf inte med One World flygen som jag flyger med) så jag hade alternativet att åka från Manila till Bangkok, Hong Kong eller Doha och därifrån till Finland. Klart jag valde den enda staden av de 3 alternativen jag inte varit till. Jag älskar Couchsurfing  (like I haven't mentioned det här förr eller?) och en Egyptisk kille hostade mej de 28 timmar jag valt att göra en mellan landing i Qatar, och att ha en CS host i ett land man är i i så få timmar gjorde att allt gick så himla smidigt och bra! Han plockade upp mej klockan 06 från flygplatsen, bjöd mej med på världens största frukost, släppte sen av mej till hans lägenhet var jag jettlagged powernappade i 6 timmar medans han jobbade, sen hängde vi tillsammans hela kvällen och han tog mej till alla must-see platser, käkade middag, rökte shisha, sov (eller jetlagged så ingen sömn) i 3-4 timmar och så körde han mej till flygplatsen 06 på morgonen igen. Så himla enkelt och kul! I mean, om jag själv skulle haft en dag i Doha själv på ett hostell eller hotell skulle jag verkligen inte fått något utav av att besöka landet eller staden. Jag skulle varit trött och lat och inte ens orkat Googla what to see and do. Men att hänga med en lokal som tog en runt, gjorde den en dags stoppet i landet totally worth it!
 

Boracay, Philippines

Medans T och jag käkade sushi på Manilas bästa Japanska restaurang, samma dag jag hade satt mina fötter på Filipinskt land och träffat denna Japanska kille, bestämde vi oss att åka till ön Boracay över helgen. Det var typ min sista plan på vad jag hade tänkt göra i Filipinerna. Åka till en super turistig ö som jag måste ta flyget till? Eh nej tack. Jag kom ju hit för att surfa!!! Fast stället jag ville åka och surfa till, som ser rätt nära ut på kartan, tar 7+ timmar att bussa upp till.. Boracay tar 1 timme med flyget. Så okay okay, let's go to Boracay då.. Så vi gjorde en två nätters stay på ön, som jaa var turistig och som jag egentligen verkligen borde hata according to vad jag normalt ogillar och gillar, men faktiskt var det en rätt riktigt bra ö med amazing atmosphere! Men är säker på om jag skulle åkt dit själv och bott på något party hostell skulle jag ogillat det, men i rätt company I guess allt är kul?
 
 
En dag hyrde vi in oss på två hästar på öns enda stall (det var verkligen de 2 värsta timmars horse riding jag någonsin varit på. Jag satt bara och tänkte på hur synd jag tyckte om hästarna och hur dåligt det var och beslutade mej för att jag aldrig gör någon form av ridning utomlands om jag inte är säker på att det faktiskt är hästar som blir skötta efter vad jag tycker är bra. Rekommenderar verkligen inte Boracays stall). Andra dagen åkte vi ut på segel tur. Låter ju lyxigt och romantiskt men hemma-gjorda segel båtar av bambo och plast pressening (som btw gick sönder mitt ute på havet i världens blåsväder haha omg...) var mer ett äventyr än relaxing. Och sista dagen hyrde vi paddleboards, och höll på att blåsa ut till havs. Haha, alltså eh ja det var nära döden upplevelser varje dag men kul hade vi det! Käkade också en massa super nice mat så kände mej verkligen som en prinsessa. Och ön i sig själv då? Beautiful, just truly beautiful. En av de finaste solnedgångarna jag någonsin sett hände där också. Rekommenderar verkligen alla resenärer som är i Filipinerna, och har råd att spendera lite, att göra en 1-3 nätters stopp i Boracay.
 
 
Damn vad glad jag ser ut på bilderna?! I guess strand är vad jag behöver. Har varit på resande fot i 5 veckor men det var faktiskt en månad sen jag senaste hängde på en strand. Härligt!

Manila, Philippines

 Manila Manila Manila.. Huvdstaden i Filipinerna som jag kände att jag typ aldrig riktigt hört något om innan jag bokade en biljett dit, efter det fick jag höra, men en massa och endast hemskheter. Hur farligt och kaotiskt det är, hur aktsam jag måste vara och jaaa guu jaa. Jag skulle anlända mitt i natten, det tänkte jag ju inte alls skulle vara några problem som helst, tills jag Googlade om Manila airport sleeping och fick hur mycket information som helst om att det är en av världens farligaste flygplatser, de sätter pistol kulor i turisters baggage och tvingar dem betala en massa pengar, det är fyllt med tjuvar, övervaknings kamerorna funkar inte, och det rekommenderas verkligen INTE att sova på flygplatsen. Dethär läste jag på samma gång som jag höll på att checka in till mitt flyg från Taiwan som heller inte visade sig vara så enkelt eftersom man måste ha bevis på en utrese biljett från Filipinerna för att få ett boarding kort (remember that alla ni backpackers!!). Surprise surprise, jag reser ju typ aldrig med en biljett ut ur landet jag åker till, så fick rätt stress där på flygplatsen och ville helt ärligt bara skita i Filipinerna och stanna i Taiwan tills jag skulle kommit på någon annan reserutt för att bara åka direkt till Finland. Men jag köpte en random Filipinerna - Bangkok biljett på Expedia (24 timmars cancellation! Wohooo) visade det för check in damen, fick mitt boarding kort till Filipinerna, och redan i security check kön hade jag avbokat Bangkok biljetten. Så iväg åkte jag. Livrädd. Och jag flög med AirAsia som nog är det sämsta flygbolaget jag åkt med, iaf det med de absolut minsta stolarna. Jag organiserade snabbt att en couchsurfing kille skulle möta upp mej efter att Google sagt jag inte vill sova på flygplatsen. Och ja wow, redan det var så skit sött av han! Det var 04 på morgonen ju. Men... Hur skulle jag veta vem han är?! Jag räknade med att han skulle hämta mej på sin moppe, typ. Det är vad Asiater gör. De kör moppe. Så i mitt huvud kom jag ju till livsfarliga Manila, nån hade säkert tryckt in en narko påse i min backpack, jag skulle bli pressad på pengar, sen skulle jag gå ut i kaoset utanför flygplatsen där det skulle vara en miljon moppe pojkar och jag skulle helt säkert hoppa bakpå fel person och inte min couchsurfing host och vad som skulle hända efter det vågade jag inte ens tänka på. Fast vad som egentligen hände var totala motsatsen. Flygplatsen var inte alls dålig, eller otrygg. Jag känner mej way more obekväm på typ Santiagos flygplats i Chile även fast jag har min pojkvän vid sidan av mej. Så inga problem med Manilas Airport. Wifi funkade också faktiskt fast det online stod det inte gör det. Och jag hittade min CS host. Som inte alls plockade upp mej med sin moppe, utan med sin Maserati. Wtf alltså.. Så fel man kan göra upp bilder i huvdet när man bara söker efter det negativa va?
 
 
Från början planerade jag att inte alls stanna i huvudstaden, men hade det så trevligt så var totalt 3 dagar där. T visade mej only the good side av Manila, och som han sa, det är inte nödvändigt att se det dåliga. Så såklart jag älskade stället. Sjukt stor skillnad mellan rika och fattiga (vi åkte snabbt en vända till China town och jag fick en liten inblick i den fattiga sidan). Trafiken i Filipinerna och speciellt Manila är den sjukaste jag någonsin sett. Att ta sig 3km tar runt 30 minuter, med bil!!! 300km skulle ta 6-7 timmar. Tror inte nån kan fatta hur sakta det är innan de själv prövat.
 
 
Och vad jag mest älskade var människorna och liksom känslan av kulturen. De är de gladaste människorna jag sett (vill verkligen påstå det inte bara är för att jag rörde mej på ställen med bra service, utan folk på gatorna och runtom kring en var verkligen äkta glada), de är katoliker, de flesta snackar super bra engelska och allt (skyltar osv) är på engelska och flera gånger fick jag spanska latino vibbar. Preeeeecis allt vad jag älskar. Så super positivt förvånad av landet blev jag från min lilla totala 6 dagars Philipino stay! Vi åkte också till ön Boracay, men jag slänger upp bilder från det i ett senare inlägg. Hur som helst, Filipinerna känns just nu som mitt absoluta favorit land i Asien och när jag har mera ro i själen kommer jag absolut återvända dit!
 

After the Laser

Innan jag gjorde laser behandlingen förstod jag ju att det var ett liksom rätt stort ingrepp och att det skulle bli downtime efter det, men eh tror jag aldrig insåg hur stor grej det egentligen var och hur mycket jag skulle behöva anpassa mej efter det. Jag minns att dagen efter min bröstoperation, direkt efter att jag blev utskriven från sjukhuset så fortsatte jag resa med att hoppa på en buss i flera timmar. Och nu, efter att ha slipat bort ansiktet så har jag gömt mej från solen i 6 dagar!! Omfg what is this, alltså boobjob no big deal, laser resurfacing big fucking deal?! Gömma sig från solen betyder ju alltså rätt limited grejer när man är i South East Asia. Som tur så couchsurfa jag hemma hos världens chilligaste killar som var hur okej som helst med att jag typ suttit inne och ugglat hela dagen med 2 kg kräm över hela ansiktet, och om vi stuckit ut så länge det har varit dagsljus har jag haft ansiktet covered med en mask. Som tur e det ju Asien, så känner mej inte helt miffo med att ha ansiktsmask. Och som tur går solen ner runt klockan 7 på kvällen, så man har endå rätt många timmar att använda sig av om man lever som en vampyr.
 
 
Så med andra ord, hela proceduren blev större, allvarligare än vad jag räknat med. Jag tänkte ju jag skulle vara fit for fight och nemas problemas typ lämna landet, staden, och resa vidare efter typ 2 dagar. Eh nä. Så funkade det ju alltså inte. Men nu dag 6 efter behandlingen tänkte jag att det är dags! Även fast min hud är still fucked och slowly recovering och helst inte ska vara i solen eller värmen, så det beryder jag behöver anpassa mitt resande med det in mind. Så därför bestämde jag syd Asien får läggas lite på hold, och jag behöver sticka mera norrut i ett par dagar. 
 
 
Så that's the reason jag åker till Taiwan idag.

Cameron Highlands, Malaysia

Efter Penang bussade jag för 10$ neråt landet till Tanha Rata som är huvudbyn i The Cameron Highlands. Dehär trakterna är kända för sina te odlingar, jordgubbs och grönsaks farmer, så rätt gissat - klimatet är lite annorlunda här uppe på kullarna än vid kusterna. Jag couchsurfade 2 nätter hemma hos en skit kul Dutch-Canadian kille som tog hand om mej hur bra som helst. Det regnade konstant under mina dagar där, men jag är faktiskt inte så söt så att jag smälter av lite vatten så jag vandrade en massa och passade också på att göra en 2-3 timmars härlig djungel hike. Var så glad att vara ute i naturen och röra på mig fysiskt krävande, jag älskar ju det så himla mycket. 
 

Penang, Malaysia

Så efter Lankawi och Koh Lipe åkte jag tillsammans med Chris till storstads ön Penang i Malaysia. Penang är klassad som ett UNESCO world heritage med en massa gammla byggnader från back in the days när britterna var här. Penang är också känd för sin härliga mix av streetfood (Malay, Chinese, Thai och Indian mix). Chris behövde vara vuxen och sticka hem till arbetet, men jag lämnade där på egen hand.
 
 
Så jaa, nu e jag alone igen backpackade och jaa, first of all, it's a loooong time since last. Nästan hela förra året reste jag i ju i olika sällskap o jaa senaste jag backpackade själv var typ Central Amerika för ett helt år sedan. Eller ja tja, till Uruguay och Japan åkte jag ett par få dagar själv i höstast, men där träffade jag ju nya bekantskaper jag hängde med, så förutom det så.. Så jag räknar med att det tar en stund för mej att komma igång med det. För det är faktiskt waaay different att resa själv. Trust me, it is, på gott och ont. Men det ska nog gå bra.
 
 
Anyhow jag stannade två extra nätter i Penang på typ det sämsta hostellet jag någonsin bott på. Det var typ jag, ett spansk snackade couple och så gammla gubbar från Oz, Malay och India som typ bott där i ett halvår och tyckte det var mysigt att hänga runt i bar överkropp med sina öl magar everywhere. Oh well. Jag gick en massa under mina dagar här (like I always do), och checkade out sevärdheterna på gatorna och vandrade till SouthEastAsia's största tempel.
 
 
Första dagen själv hade jag slagit mej ner i något random local restaurang för att käka middag efter att jag vandrat runt i 5 timmar. Jag hade hela halva dagen tänkt över dethär why do I travel? Och själv? Måste jag? Vad får jag utav det? Vill jag verkligen fortsätta hålla på såhär i evigheter? Så lite halv deppig alltså. Eller mest kände jag mej kanske bara ensam? Men så i bordet brevid kom två killar, som efter en stund började snacka med mej. Jag hoppade över till deras bord och det visade sig vara en kille från Frankriket som rest i 4 år och mainly satsar på att inte betala för boende när han reser (just like me! Men jag satsar ju mera på couchsurfing, han sover på random tak osv haha) och den andra killen vara en local och de hade träffats i Australien för 3 år sedan. Franska killen skulle ha fullt upp hela kvällen med att editera lite travel videos, men han local killen ville gärna hänga med mej om jag hade lust. Sure why not? Klockan var 18, det började bli mörkt och jag hade inga andra planer än att gå tillbaka till hostellet och sova. Så efter att i 10 minuter känt dessa 2 män hoppar jag in i en bil med dem, i en okänd city, alone, utan att någon som helst skulle vetat om dethär. Och jag hade en hur kul som helst kväll! Vi åkte upp till Penangs högsta berg, och sen visade det sig att killen var en hälso specialist så han gav mej en 90 minuters lång ansikts behandling i sin klinik också, såååå snällt! Så förstår ni hur saker kan bara hända om man vågar ta chansen? Jag kunde sagt nej till att hänga med totala främlingar och fortsatt att deppa över att jag var ensam, eller ta chansen att få nya vänner, och faktiskt så blev hela min dag så mycket bättre av dethär och jag blev påmind om att det är precis dethär randomness och everything happens for a reason grejerna som händer när jag reser som får mej att älska att resa själv!  
 
 

First of Malaysia

 Efter Hong Kong hoppade jag alltså på ett par flyg (Hong Kong - Singapore - Kuala Lumpur - Lankawi) till nordväst Malaysia, där ön Lankawi var mitt första stopp i dethär landet. Djungel, vildlife, underbara stränder, lyx och not too bad turistigt vill jag väl beskriva vad vi såg av ön, så kan absolut varmt rekommenderas! Här kommer en liten bildserie över den 3 nätters vistelsen där med min travel buddy Chris.
 
 
Btw I know, mina färger på bilderna suger visst? När jag editerar och fixar till de blir de jätte fina, eller åtminstone så som jag vill ha dem, men sen när de landar på bloggen är de i en mera plain boring färgskala. I wonder why hmm.

Island Lankawi

I'm excited to get to know this for me new country.
Malaysia, show me what you got! First out is the island Lankawi.
 

Comfort to Comfort

Okay so I stayed 19 days home in Finland, which wasn't my plan. I've been already 4 days in Hong Kong, which wasn't my plan either!! Okay but what's the problem Jess? That I get stuck in my freaking comfortzones!! Finland and family, Hong Kong and friends. Comfortzones. Too easy. EASY. Life growth doesn't happen from easy. And why don't I do something outside of this zone then? Because I'm so fcking lazy..
 
Oh well, here's my pics from my HK stay so far.
And I'll move my ass away from this city soon. Soon.

Mission impossible

It happened! I travelled standby all the way from Miami to Kokkola during the busiest time of the year! What I thought would be absolutely #missionimpossible just happened. It ofc took me a lot of airport hours (13 hours) and it took me 3 flights (11 flight hours). But I came home, I'm home for Christmas!
 

My Uruguay Adventure

Så kortfattat. Jag blev trött (eller egentligen nä, men I wish att jag skulle blivit..) på att vara wifey och lämnade killen i Chile och ville ge mej av på en solo trip. Somewhere. Fast bara en snabbis. Så what to do and what to see i Syd Amerika med mindre än 7 dagar? Hmmm vad är det där lilla landet till höger? Uruguay??? Who knows vad det är, jag har nog aldrig hört om det, men det är enda landet i världen med government controlled legal marijuana, de har en lång kust remsa, det är ett semester land, det bor 3 miljoner människor där men bäst av allt det ser super litet ut så det låter som en bra idé! Så yes, jag satte mej på ett 2,5 timmes flyg österut, landade i huvudstaden Montevideo där jag mötte min couchsurfing host. Som jag skulle stanna hos i max 2 dagar, vilket jag började med och hann se hela halva (I would definitely say hela) huvudstaden.
 
 
Men han tyckte min idé var fenomenal om att resa norröster ut i landet till, typ wherever, men jag bestämde delstaten Rocha, till lilla stället Barra de Valizas och världens mest hippie ställe utan elektricitet Cabo Polonio. Okej kom med mej, men 1) jag vill göra en HIKE mellan byarna och 2) jag vill sova utomhus. Okay! 5 timmar i buss och vi anländer till en by som är byggd av hur 100 år gammla sommarhus i Larsmo ser ut. Simple and just simple.
 
 
Efter att ha krossat vadande (höft höjd typen av vadande) igenom en saltvattens flod (gick bra den vägen, dagen efter blev min kappsäck dränkt där och alla kläder genomblöta haha. Well that's a good story for another time) gått igenom något som känns öken i 3-4 timmar och sett 5 döda sjölejon så anlände vi till byn Cabo Polonio. Jag brukar älska hippie ställen, jag älskar hippie ställen och PRECIS såhär har jag haft en bild i huvudet över hur jag önskar jag ska bo en dag (på stranden, ingen elektricitet, fyra väggar och that's it. All I wish for. Simple as possible.), jag fick väl en wow feelingen att se det lilla stället med en miljon sjölejon och de max 50 små husen där, men ingen connection över att this-is-soooo-me!!!!! , så hmmm nope, weird and not sure why jag inte bestämde där och då this is heaven on earth men ja, man väljer inte vad man connectar med, unfortunately. Anyway watched an amazing sunset där med världens bästa underhållning som kändes som straight out of a Discovery Chanel program med sjölejon som skrek och härjade som apor. Sunset check, så jakten på var vi skulle sova började. 2 timmars natt vandrande, med en otroligt vacker MOONRISE show (seriously? Jag tror jag aldrig upplevt dethär innan: total darkness, i 30 minuter fundera man where the fuck is the moon men man oroar sig inte alltför hårt för man är upptagen att njuta av hur klart stjärnorna syns i beck mörkret, sen se något eld gult stiga upp ur vattnet and wow, that's a moonrise.) och en miljon stjärnor så tog vi fram dun täcket och lag oss på sanden.
 
 
Morning glory och sunshine hela nästa dag innan vi tog bussen i 3 timmar till min host's föräldrars hem. Otroligt häftigt att se ett local hus, och underbar atmosfär around the Maldonado strand området. Efter att finally fått pröva macha var det dags att sova en natt i en bunkbed (let me sleep on top let me sleep on tooop!! Högsäng = barndomsminnen = älskar högsängar) och sen var det dags för sista dagen som vi hann med löjligt mycket med speciellt med tanke på noll tid. Cykla typ 30 km, såg the famous rich bitch vacation staden Punta del Este och surroundings och sen lyxiga men mer chilled Punta Ballena.
 
 
Så, efter många diskussioner om Dulce de Leche kommer från Chile eller Uruguay och så plötsligt så har 5 dagar i landet flygit förbi, och det kändes precis lagom (låter ju sjukt kort tid, men to be honest it was enough) och mina tankar flög fram och tillbaka över om vad landet påminde mej om allt från Budapest, Danmark och Spanska semester orter. That was Uruguay for me.
 
 
Och btw, sounds ridiculous easy att bara göra en spontan random resa va? It is. Och btw vet ni vad för tanke som slog mej the other day? I don't know a single person on this planet som jag tycker är coolare, som lever ett häftigare liv, än mej själv.  

Week 1 Chile

So, I actually was here in Chile just like 7 months ago. With the same guy. But we spent in total 18 hours in the air to spend like 30 hours in Chile. Which most of those hours was partying at his besties wedding. So worth it hah! But this time we're doing Chile for real. And this is how the first 7 days have looked like so far. And I already can say this country is exactly what I've been looking for, I'm already madly in love with it.
 
 

Welcome to the #goodlife

I wrote this a month ago.
When I just had left Japan and started my America journey . 
 
I've been travelling around the globe for 6 years and the FIRST time I jumped on a flight is only 7 years ago. But I've never been on a flight flying from west to east over the Pacific Ocean (and actually, I've only ones before gone over the Pacific with a LA-HAWAII-SINGAPORE route). And I've never before been in the air without flight changes for 15 hours straight. And only in my wildest dream could I belive I would experience this in BUSINESS CLASS. #isthisreallife? Getting served 7 course meals, ordering freaking burgers as snacks whenever the desire hits (omg), cuddling up in 2 blankets in a laid down position watching Angry Bird and half a season of Top Model and just totally relaxing COMFORTABLE the whooooole journey, that totally blows my mind of awesomeness.
 
 
Yes it's so fucking awesome I felt a big need to take a millions of pictures. I wish I just could describe the feeling of being served multiplied courses of meals and always get the "miss Edstrom" sentence every time the staff approach me and just feel 110% like a freaking queen. But I can't describe it. And I do wish that everyone of you get the chance to do this for yourself one day in your life.
 
 
And I just need to put this in too.. That I've always said if I won a million dollars I would NOT change my life. At all. I would keep travelling the hard, challenging, budget way. I would perhaps invest some of the money, I would give some to my family, and yeah well to be honest I maybe perhaps would use some on travelling this high end way now and then just because I could. But what I really would love to do with that million dollar money is to be able to let my family see and feel this kind of lifestyle. To let them experience flying in business class, staying at amazing hotels, eat multiple course meals, see beautiful beaches, crazy cities, but mostly just to be able to FEEL that extreme luxurious feeling to be treated like kings and queens. Just a tiny bit of it. I mean, anything that's not a hostel or motel feels luxurious to me, and I've stayed at a lot of 4 star (I actually think I've done 5 stars too?!) thanks to others through the years. It's totally just wow and I feel SO blessed, lucky and thankful that I've been able and still are able to experience these kind of wow luxurious feelings now and then, and it is only because of and thanks to the AMAZING ppl that I come across on my way through life that showed me and let me feel that side of life. Because I could never been able to give it to myself. 80% of the last 2 months I couldn't have done if it wasn't because of others. It feels so surrealistic and I know I'm extremely lucky and blessed. 
 
 
Buuuut... Honestly.. If I was someone of you, looking at this from the outside, pictures of this backpacking bitch in weird situations as in business class (that btw cost more than most ppl's monthly salary.. x 2!!) eating meals for hundreds of dollars, staying at 5 star hotels, travelling the world (and I don't just mean from this trip I'm talking in just generally throug the years what been showing up on my blog) what I personally would think about this person. I mean she only "works" half the year and then become fucking rich enough to throw money around the world? Tsss yeag right that girl is bullishit. I know exactly what I would think. Exactly. And it is just one single word. The word I couldn't take away from my mind seeing a girl traveling as I do, posting the pictures as I do, and just acting the way as I do is : PROSTITUTION. Maybe I could filter it out in my head making and being nice saying that girl is an "escort", "gold digger". Prostitute sounds just so raw. Dirty. Gold digger sounds more kind of classy right?
 
 
But let me tell you what. I have never done and I do NOT sleep my way to this, I don't do this as a escort or gold digger. I don't even play any fucking games. I do nothing else than being myself. And if someone offered it to me, telling me hey they'll fly me in business class 15 hours if I just give them a simple easy blow job, I wouldn't even considering it. I wouldn't even cuddle with somebody to get something. It's not because I think it's nasty or anything  (I'm not against prostitution or gold digging, really, and I don't judge. It's just nothing I would do) it's just the way my brain works - if you ask me to do something for you I will simply just not do it. I would do it if you didn't ask, because I'm a nice girl, but since you asked I'm really not interested in doing it. I do what I personally feel for, not what you feel and think I should do. Whatever it is having sex or clean the house, it will not happen when YOU ask for it but I bet you it for sure will happen randomly and frequently when I feel for it and you let me do it before you open your mouth asking for it . Yeah I had a lot of earlier relationship problems to this mindset, haha. No actually it's not haha, it's really sad, but I can't help it. It feels wrong to me to please someone who have asked me to do it. And for the same reason I couldn't get myself to use somebody for my benefits. If I could, oh boy how my pockets would be filled with money and dollar bills from blowing business men, shaking my booty at strip clubs, getting paid for having dinner with old guys and why not get fucked in front of cameras. But I can't. Because nobody can buy me, especially not against my will.
 
 
" I was an adventurer, but she was not an adventuress. She was a 'wanderess.' Thus, she didn’t care about money, only experiences - whether they came from wealth or from poverty, it was all the same to her. "

Tidigare inlägg
2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar